Viveca Stens Sandhamnsdeckare har alltmer etablerat sig som en av de mest populära på den svenska deckarscenen. Och Stens deckare håller enligt mig oftast en hög klass jämfört med många av de andra svenska deckarförfattarna. Hon når inte upp till Mankells eller Sjöwall/Wahlöös nivå men kan utan problem mäta sig med till exempel Camilla Läckberg. Viveca Stens böcker håller dock en något ojämn kvalitet, boken "I grunden utan skuld" som är den i särklass sämsta håller en betydligt lägre standard än de övriga, både när det gäller flyt i språket och förmågan att fängsla läsaren. Boken trasslar till det med parallella handlingar förlagda i olika tidsperioder, något som visserligen är vanligt i den här typen av böcker, men här tar det överhanden och boken blir splittrad och man tappar intresset. De övriga böckerna är dock klart läsvärda om man gillar den här typen av "mysdeckare".
Sten ska ha en eloge för de fina miljöskildringarna av Stockholms skärgård. Man märker att hon vet vad hon talar om, och att hon känner skärgården väl. Så för den som har en anknytning till Stockholms skärgård är hennes böcker ett måste! Böckerna har också en väl avvägd mix av de rent polisiära "spänningsbitarna" och beskrivningarna av huvudpersonernas privatliv. Möjligen kan skildringarna av huvudpersonerna och deras familjer ibland bli allt för banal, lite väl mycket beskrivningar av hur de brer ostsmörgåsar vid frukostbordet. Intrigerna kan ibland också vara lite väl förutsägbara men i den här typen av deckare tycker jag inte att det spelar någon roll, Sten lyckas ändå hålla kvar läsaren.
Så med undantag för "I grunden utan skuld" så rekommenderar jag Viveca Stens Sandhamnsdeckare till alla som är ute efter en stunds mysig spänning och vackra skärgårdsskildringar. ..........
Jag har inte läst något av Viveca tidigare, men den här boken irriterar mig till max! Ledsen, men jag kommer nu att använda ditt kommentarsfält för att ventilera detta en smula:
SvaraRaderaHur kan erfaren, utbildad polis:
1. Vara så aningslös att dom inte själva inser att anledningen till att stycka en kropp kan vara för att det är snklare att gömma den?
2. Säga typ "och"? när pateologen ringer för att berätta att armen varit nedfrust och tinad och sedan låta denne spekulera i huruvida det kan ge dem ledtrådar genom tjäle etc, etc? Borde inte en sådan upplysning sätta igång sjuhundra tankar hos en utredare?
3. Ensam springa ut på osäkra isar efter ett väl identifierat fyllo som uppenbarligen inte kan ta sig någonstans istället för att lugnt kontakta sina kollegor som kan genskjuta denne längre fram. Säkrare för såväl gärningsman som polisen själv.
Dessutom: hur sannolikt är det på en skala att Nora kommer på att hennes gamla släkthistoria har med förvinnandet av tonårsflickan att göra? Hon vet inte ens att det finns släktband familjerna emellan? Vill Viveca förespegla att N är medial? För det verkar ju inte som att hon ska föreställa totalt virrapannig med noll sunt förnuft? Nej, hon har ett "polisiärt" tänkande, bevars. Herregud.
Nora står och skär grönsaker, det ringer på dörren och hon torkar händerna för att bli någorlunda ren. REN FRÅN VADDÅ? Hur smutsig blir man av att skära grönsaker? Och när skär man ö h t ett gäng oidentiferade grönsaker? Man skär en grönsak i taget. Skriv ut vilken och förklara för mig hur du kan bli smutsig av den.
Jamen etc, etc. Jag gogglade på VS när jag läste, i tron att hon måste vara en ung författarinna som helt enkelt inte hunnit snappa upp så mycket om hur det funkar här i världen ännu. Trodde inte mina ögon när det stod att hon är född 59... Chefsjurist... Ser dock att hon läste sin första deckare som 36-åring. Sin första och sista? Själv läser jag hellre relationsromaner men ibland tar man det som finns till hands. Och det känns som om jag i SEKEL har haft bätte koll än poliserna i den här romanen har.
OK om VS är aningslös och slarvig när hon skriver. Vad gjorde redaktörerna, undrar jag? Varför boken ges ut förstår jag mycket väl: den säljer ju. Så klångt är jag med och det är fint att hon glädjer en massa folk med sina böcker. Det som upprör mig är att hon envisas med att idiotförklara sina poliser och mig som läsare - och att redaktörerna glatt låter henne. INTE OK I MIN BOK.
Tack och hej och ledsen om jag störde.
/ Frustrerad
Ett par av hennes deckare tycker jag är helt ok...den du läste är dock den klart sämsta. Känns lite som ett hastverk.
Radera