Stadsplanering - Den enskildes rättigheter och möjligheter att påverka planeringsprocessen

Det här med lagar och regler kring byggprocessen är inte helt lätt tycker jag. Många juridiska och byråkratiska begrepp att hålla reda på! Och jag tycker dessutom att det är svårt med gränsdragningen mellan de olika parterna och lagarna i processen, mycket verkar flyta in i och ha beroende till varandra. Att se vem eller vilken lag som verkligen har makten är komplicerat. Till exempel verkar mycket av ansvaret för byggprocessen ligga på kommunal nivå, men kommunerna är ju inte helt fria utan måste följa lagar som t.ex. plan- och bygglagen samt miljöbalken. Dessutom måste kommunen ta hänsyn till riksintressen, nationalparker, världsarv och liknande. Så vi har alltså regelverk på ett flertal olika nivåer, t.ex. detaljplaner på kommunal nivå, riksintressen på länsnivå, plan- och bygglagen på riksnivå samt världsarv på (nästan) global nivå.

Så vilka möjligheter har man som medborgare att påverka planeringsprocessen? Det kanske mest direkta sättet är att bli politiker. På kommunal nivå så har en person som sitter i kommunfullmäktige relativt stora möjligheter att påverka detaljplaner och liknande. Även om det inte är kommunpolitikerna som utför det konkreta planeringsarbetet så är det dessa som sätter upp målen och inriktningen för hur tjänstemännen ska arbeta. Alla kan dock inte bli politiker men alla kan däremot rösta! Att rösta på det parti eller den person du anser för den bästa byggpolitiken är ett sätt att påverka. Min erfarenhet är att bygg- och planeringsfrågor får ganska stort utrymme i kommunalvalen men inte i riksdagsvalen. I de kommuner jag bott i har frågor rörande exploatering av grönområden, förtätning av villaområden och liknande varit centrala frågor i valkampanjerna. Liknande frågor tycker jag att man sällan ser i kampanjer för riksdagsvalen. Kanske beroende på att vi tenderar till att bry oss mest om den miljö som ligger närmast?

Och andra sätt att påverka bygg- och planeringsprocessen är att på något sätt försöka skapa opinion. Detta kan ske på en mängd olika sätt, till exempel genom att demonstrera, uppvakta politiker, skriva insändare, skapa facebook-grupper samt vara aktiv på bloggar och forum. Om opinionen är tillräckligt kraftfull kan det få politikerna att backa, antingen för att de övertygats av opinionens argument eller för att de är rädda att förlora väljare. En mer organiserad variant av opinionsbildning är lobbning. Lobbning kan utföras av enskilda medborgare men ofta utförs den av företag eller intresseorganisationer. Tonell skriver i boken ”Planeringens utmaningar och tillämpningar” att det finns tre kriterier för att en påtryckning ska kunna kallas lobbning. ”Verksamheten måste syfta till att påverka offentliga (allmänna) beslut, lagar och/eller regler”, ”Lobbningen måste innehålla ett moment av kommunikation” samt ”Lobbning handlar om informella kontakter”. Med en lyckad lobbning har du påverkat politikernas kunskaper och värderingar så pass mycket så att deras handlande ändras.

När det gäller skyldigheter och rättigheter på kommunal nivå har kommunen, när det gäller detaljplanerat område, skyldighet att se till att det finns t.ex. vägar, parker, ledningar och liknande. Som fastighetsägare (eller blivande fastighetsägare) har du rättigheten att bygga, genom att söka bygglov, så länge du gör det i enlighet med detaljplanen. När kommunen skapar en detaljplan så måste de följa det regelverk som finns i Plan- och bygglagen. Regelverket har som syfte att utröna om den tänkta markanvändningen är lämplig. I processen ska en avvägning mellan enskilda och allmänna intressen göras. Detaljplanerna har något som kallas en genomförandetid, det vill säga en tid då den är giltig. Efter denna tid kan kommunen ändra detaljplanen.

När kommunen ska genomföra omfattande förändringar så har vi som medborgare möjlighet att påverka. De planer som kommunen tar fram visas upp i de så kallade program-, samråds- och utställningsfaserna. (Dessa faser kan ha lite olika namn i olika kommuner verkar det som.) I Stockholms fall så visas planerna upp i Tekniska nämndhuset samt på t.ex. bibliotek. I dessa faser i planeringsprocessen kan medborgarna komma in med synpunkter, ibland hålls ofta också ett så kallat samrådsmöte där berörda och intresserade kan komma till tals. Planerna kan överklagas hos länsstyrelsen. Överklagan därifrån sker sedan hos regeringen. Man måste ha framfört sina synpunkter under samråds- eller utställningsfasen för att få överklaga...