Stadsplanering och hållbar utveckling

Hållbar utveckling är givetvis viktig på det lokala planet, men jag tror nog att för ett land som Sverige ska fokus vara det globala. Min uppfattning är att Sverige redan kommit så pass långt i sin strävan att nå ett hållbart samhälle att det ofta är bättre att satsa pengarna i andra länder. Miljöfrågorna har ju inga gränser. Och vi får mer miljönytta för pengarna om vi satsar dem utomlands eller i projekt som riktar sig mot utlandet. Detta betyder ju givetvis inte att vi ska sluta tänka hållbart i Sverige. Ett miljötänk tycker jag ska genomsyra allt vi gör, från den enskilda medborgaren till det globala samfundet. Men det gäller att vara miljöeffektiv också, det vill säga satsa pengarna där de ger mest effekt, oavsett var i världen det är.

När man läser broschyrerna "Låt staden grönska" från Boverket och "Malmö stads miljöprogram" från Malmös miljöförvaltning så slås jag av att det inte står något om de uppoffringar och ändrade vanor som ett hållbart samhälle enligt mig krävs av den enskilda individen. Det pratas mycket om hur vattnet renas på ett miljövänligt sätt och hur man ska öka användandet av förnyelsebar energi. Saker som ju givetvis är bra men som också är sådant som är lätt att sälja in till medborgarna. Men de aktar sig noga för att skriva något om att vi i framtiden kanske måste sänka temperaturen i våra bostäder eller att vi inte kommer att kunna duscha/bada lika ofta som idag. Så när jag läser broschyrerna får jag känslan av att de inte berättar hela sanningen, eller så är de naiva och tror att alla på jorden kommer att kunna leva så som vi i I-länderna gör, utan att behöva ändra sina vanor. Att bara vi bygger energisnåla hus av miljövänliga material, ökar andelen förnyelsebar energi och ser till att vi återvinner så löser sig allt. Inställningen verkar vara att vi inte behöver ändra våra vanor, allt löser sig med smart ny teknik. Jag tror inte på detta, jag tror vi i I-länderna måste ändra våra vanor. Men jag tror också att ändrade vanor inte nödvändigtvis behöver betyda ett sämre liv.

I litteraturen kan man läsa att de rika storstäderna ofta är mindre miljövänliga än vad de vid en första anblick kan ge sken av. För att räkna med storstadens hela miljöpåverkan måste man ta med all den påverkan staden gör på omkringliggande områden. Det kan vara soptippar, infrastruktur så som flygplatser eller energiproduktion i form av kraftverk. Och detta kanske kan bli ett problem när det gäller inställningen hos storstadsborna. Det finns ju en risk att eftersom de inte ser vart deras avfall tar vägen eller varifrån de får sin energi så blir deras miljöengagemang mindre. De ser så att säga inte kopplingen mellan deras dagliga liv och den miljöpåverkan det har. Dessutom tror jag att många storstadsbor har mindre kontakt med naturen än de som bor på landet eller i förorter. Jag får en känsla att många storstadsbor sällan besöker den riktiga naturen, alltså natur som inte är parker. Den natur de kommer i kontakt med är ofta rätt akademisk och teoretisk, de läser kurser i hållbar utveckling och tittar på naturdokumentärer. Men de har sällan själva promenerat i en äkta urskog eller sett en fågelmamma som matar sina ungar eller en älg som simmar över en älv. Och jag tror det är svårt att vara miljömedveten på ett riktigt och ärligt sätt om man aldrig själv vistas i naturen och sett det ekologiska samspelet med egna ögon. Så jag tror att insikten om vikten av ett hållbart samhälle är betydligt större bland dem som lever närmare naturen, dvs. de som bor på mindre orter, i förorter och på landsbygden. Och detta innebär också att jag tror det är viktigt att vi skapar våra städer nära naturen, detta kan till exempel ske genom så kallade gröna kilar. Om dessa gröna kilar tillåts sträcka sig långt in i staden så ger det invånarna en möjlighet att besöka natur som är vildare än stadsparkerna, även om det inte kan räknas som vildmark. I Stockholm räknas till exempel Järvafältet som en grön kil.

Men vad jag tycker är glädjande är att tanken om en hållbar utveckling verkligen har slagit igenom på bred front. Värnandet om miljön slår igenom överallt nu för tiden, ta bara en sådan sak som att i princip varenda kurs på universitet och högskolor har ett moment som handlar om miljön. Och i princip alla svenskar återvinner, även om det ibland bara är flaskor och burkar. Vi har börjat byta ut våra glödlampor mot energisnålare. Världens ledare samlas årligen vid stora klimatkonferenser. Våra bilar blir allt mer miljövänliga och det finns redan många hybridbilar som delvis drivs av el. När vi köper vår resa till Thailand så kan vi betala en extra klimatkompensationsavgift. Och så vidare. Saker som nog skulle ha varit helt främmande för oss för 100 år sedan, eller för den delen kanske även för 25 år sedan. Och det verkar som att även stadsplaneringen och husbyggandet har hängt med ganska bra, även om det nog är en lång väg kvar innan man verkligen kan säga att ett område och dess invånare är helt klimatneutrala.......