Hoover Dam är ett vattenkraftverk med en drygt 220 meter hög dammvägg. När den byggdes på 1930-talet var den världens största, numera kommer den först på 38:e plats. Dammen utnyttjar Coloradoflodens vattenflöde, ett flöde som har sitt ursprung i Klippiga bergen och som mynnar ut i Californiaviken. Bakom själva kraftverket ligger sjön Lake Mead som alltså får sitt vatten från Coloradofloden. Lake Mead har en yta av 640 km2 och ett maximalt djup på 165 meter och innehåller hela 35,2 km3 vatten. Coloradofloden fortsätter sedan nedströms dammen. Både uppströms och nedströms reservoaren Lake Mead ser man hur Coloradofloden ”skurit” sig ned genom berget och skapat en kanjon, på vissa ställen 1000 meter djup. Hooverdammen ligger i ett torrt klimat med mycket lite växtlighet.
Dammens påverkan på landskapet
I det här fallet är det inte så svårt se att landskapet här delvis formats av människan. Givetvis ser man detta när man ”upptäcker” vattenkraftverkets betongvägg, Man förstår då att vattensamlingen uppströms denna påverkas av denna. Men jag tycker också att man kan dra slutsatsen att sjön inte kan vara helt naturlig genom andra observationer. Till exempel kan man klart och tydligt se att sjön har en kraftigt varierad nivå. Man ser detta genom den kant som bildas, se bild 3. Den varierade nivån har givetvis att göra med att förhållandet mellan flödet av nytt vatten från Coloradofloden och graden av öppnade portar i dammen ständigt ändras. Och om man studerar kanterna på sjön så ser inte de heller naturliga ut, de är ofta extremt taggiga, se bild 4. Detta tycker jag tyder på att sjön är nybildad och att det strömmande vattnet därför inte haft möjlighet att genom erosion runda av uddar och kanter. Ett annat tecken på att sjön är konstgjord kan vara att det är mycket lite växtlighet längs sjökanten. Den ligger visserligen i ett mycket torrt klimat men jämför jag med andra sjöar i närheten så kan man se en klar skillnad, de andra sjöarna har betydligt mer växtlighet längs med kanterna. Något man kanske inte kan se på satellit bilden är att vattnet i Coloradofloden nu är mycket mindre grumligt än vad det var innan dammen fanns. Detta beror på att all den silt som tidigare följde med floden nedströms nu fångas upp av dammarna (det finns flera dammar längs floden än Hoverdammen). Eftersom vattnet i Lake Mead är relativt stillastående så hinner silten där sjunka till bottnen och bilda ett lager av sediment. Lagret är flera 10-tals meter tjockt. Alla dessa förändringar påverkar också djurlivet. Djur som tidigare var beroende av flodens naturliga svängningar i flödet får svårt att klara sig. Man kan se påverkan ända ned till flodens mynning i Carliforniaviken.
I det här fallet är det inte så svårt se att landskapet här delvis formats av människan. Givetvis ser man detta när man ”upptäcker” vattenkraftverkets betongvägg, Man förstår då att vattensamlingen uppströms denna påverkas av denna. Men jag tycker också att man kan dra slutsatsen att sjön inte kan vara helt naturlig genom andra observationer. Till exempel kan man klart och tydligt se att sjön har en kraftigt varierad nivå. Man ser detta genom den kant som bildas, se bild 3. Den varierade nivån har givetvis att göra med att förhållandet mellan flödet av nytt vatten från Coloradofloden och graden av öppnade portar i dammen ständigt ändras. Och om man studerar kanterna på sjön så ser inte de heller naturliga ut, de är ofta extremt taggiga, se bild 4. Detta tycker jag tyder på att sjön är nybildad och att det strömmande vattnet därför inte haft möjlighet att genom erosion runda av uddar och kanter. Ett annat tecken på att sjön är konstgjord kan vara att det är mycket lite växtlighet längs sjökanten. Den ligger visserligen i ett mycket torrt klimat men jämför jag med andra sjöar i närheten så kan man se en klar skillnad, de andra sjöarna har betydligt mer växtlighet längs med kanterna. Något man kanske inte kan se på satellit bilden är att vattnet i Coloradofloden nu är mycket mindre grumligt än vad det var innan dammen fanns. Detta beror på att all den silt som tidigare följde med floden nedströms nu fångas upp av dammarna (det finns flera dammar längs floden än Hoverdammen). Eftersom vattnet i Lake Mead är relativt stillastående så hinner silten där sjunka till bottnen och bilda ett lager av sediment. Lagret är flera 10-tals meter tjockt. Alla dessa förändringar påverkar också djurlivet. Djur som tidigare var beroende av flodens naturliga svängningar i flödet får svårt att klara sig. Man kan se påverkan ända ned till flodens mynning i Carliforniaviken.
Bild 3. Lake Meads kant visar på förändring av vattennivån.
Bild 4: Lake Meads extremt taggiga kanter.
Processer
- Depositionsprocessen. En utjämnande yttre (exogen) process där eroderat material efter transport deponeras. I fallet med Hoover Dam så är det silt som transporterats ned längs med Coloradofloden och sedan deponeras i den konstgjorda sjön Lake Mead.
- Erosionsprocessen. En utjämnande yttre (exogen) process där vind och vatten nöter ned berget. I fallet med Hoover Dam så är det avsaknaden av erosion som gör att Lake Meads kanter ser onaturligt taggiga ut. Men det är dock tack vare erosionen som Lake Meads botten successivt fylls med silt.
- Transportprocessen. En utjämnande yttre (exogen) process som transporterar eroderat material. I fallet med Hoover Dam så är det Coloradofloden som är främsta transportören.
- Upphöjningsprocessen. En inre (endogen) process. När materia eroderar och förs bort från ett område så sker en kompensationshöjning där. Detta för att hålla jämvikt. I fallet med Hoover Dam så sker ju eroderingen egentligen inte där utan i huvudsak ovan och nedan Lake Mead. Det vill säga marken blir ”lättare” ovan och nedan Lake Mead men ”tyngre” just där Lake Mead befinner sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar