The Others - analys av ljudläggningen

Något som säkert alla har testat någon gång är att stänga av ljudet för att se hur stor del av filmupplevelsen som försvinner. Och i Alejandro Amenábars film The Others tycker jag är en film som verkligen visar hur stor del av filmen ljud kan vara. I stort sett hela den skrämmande stämningen i filmen försvinner om man stänger av ljudet. Och kanske att ljudet är extra viktigt i just den här typen av skrämmande filmer? Jag tror det!

I The Others tycker jag man kan se ett tydligt upplägg när det gäller ljudläggningen. I början av filmen är det mycket sparsamt med ljud, vi hör endast skornas klickande mot golvet, dörrarnas knarrande, nycklarnas skramlande och liknande väl avgränsade ljud. Dialogen är också mestadels dämpad och när Kidman pratar med barnen så viskar hon ofta. Viskandet får oss att tro att det finns något farligt där ute som inte får väckas. Och Kidman har dessutom i stort sett hela tiden ett stressat tonfall som ytterligare förstärker den oroliga stämningen. Ljudmattan är i början av filmen mycket ”gles” och den spröda klangen ger oss en känsla av utsatthet och att något skrämmande är på väg att hända. Kanske också det relativt få effekterna och det sparsamma användandet av musik i filmens början gör att vårt hörselsinne skärps och att vi så att säga kalibreras efter detta? Och när det sedan gått en bit in i filmen och ljudets volym ökar och ljudmattan blir ”tjockare” i samband med något läskigt så blir den skrämmande effekten desto större därför att vi just är vana vid en låg volym. Just den stora kontrasten mellan tystnad och höga volymer tycker jag är kännetecknande för den här typen av filmer. Och det finns även en kontrast mellan musikens och effekternas tonhöjd. Den musik som i början spelas när Kidman drar för gardinerna är till exempel mycket dov medan de ljud som spelas då något skrämmande händer oftast är ljusa, stråkliknande skärande ljud.

Det finns flera exempel på ljud som är offscreen, till exempel när Kidman hör någon gråta eller då hon hör pianoljud. Andra ljud som är offscreen till att börja med men som sen övergår till att bli onscreen är de fotsteg Kidman hör i dimman. Och man kan ju även fundera på om en del av de ljud som hörs i filmen verkligen är verkliga ljud? Kanske de endast finns i karaktärernas huvud och på så sätt är interna diegetiska ljud? Jag tolkade det i alla fall så till att börja med även om filmens upplösning gör att man nog kan tolka det som att de är externa. Ljuden är i så fall trots detta diegetiska även då de finns i karaktärernas huvuden. Däremot finns det inte så många icke-diegetiska ljud. Musiken är dock självklart ett sådant. Men även till exempel en del av de skrikande läten som hörs när något hemskt händer uppfattar jag som delvis icke-diegetiska Ljuden låter som en blandning av mänskliga skrik och ljudeffekter. Så kanske att de är en mix av diegetiska och icke-diegetiska ljud?

Tror för övrigt att detta är en film man måste se flera gånger för att uppskatta till fullo.