Kunskapsintensiva stadsdelar och kluster

I boken ”Storstadens Omvandlingar” av bland andra Thomas Johansson får man en bra inblick i bakgrunden till utvecklingen av Norra Älvstranden i Göteborg. Det som slår mig är att utvecklingsprocessen verkar ha drivits lika hårt, om inte hårdare, av företagen som av kommunen. I det här fallet var Ericsson det tunga drivande företaget. Här var det inte kommunen som hörde av sig till Ericsson och erbjöd dem lokaler i ett område som höll på att byggas, nej här var det Ericsson som kom till kommunen. Ericsson och kommunen blev samarbetande affärspartners, en roll som är ganska ovanlig för en kommun. I boken pratar man om att staten gått från att vara ombesörjande till att bli samarbetande, och att staten och det privata blivit partners. Ett problem här kan vara att det blir luddigare vem det är som verkligen bestämmer. Dessutom kan demokratiaspekten bli problematisk om kommunen/staten går in som en affärspartner. Kommunen kanske då tvingas göra affärsmässiga överenskommelser som inte är i linje med det allmännas bästa. Man kan också fråga sig hur det går med skola, vård och omsorg. Kanske att näringslivet förväntar sig att kostnaden för dessa funktioner läggs utanför affärsuppgörelsen med kommunen? Här måste nog kommunerna vara tuffa i sina förhandlingar och inte låta företagen slippa undan sitt samhällsansvar. Vill man som företagare dra fördel av sitt partnerskap med kommunen måste man också vara beredd att betala för samhällsfunktioner som ligger utanför sitt affärsområde (men som utnyttjas av de anställda).

Givetvis finns det fördelar med denna mer affärsmässiga utvecklingsprocess, till exempel involveras företagare, organisationer, föreningar och enskilda medborgare mer aktivt. Processen blir ofta snabbare och mer iterativ. Här jobbar kommunen parallellt med företagare och andra intressenter. Tempot blir högre och justeringar i planerna görs mer frekvent. I och med att de som kommer att verka i området är så pass involverade i planeringsprocessen så är chansen att lokaler i området kommer att stå tomma mindre. Förhoppningsvis tar man även med organisationer, föreningar och medborgarna i dialogen också och får på så sätt ännu bättre förutsättningar för att det nya området kommer att bli levande. Planeringen fokuserar nu inte bara på att ta fram attraktiva bostäder utan även att skapa gynnsamma förutsättningar för företag, men även för en social miljö utanför bostaden och arbetsplatsen. Med det här arbetssättet går stadsplanerarna från att vara en planerare till att bli en som organiserar dialogen.

Kista

Ovanstående arbetssätt är typiskt vid framtagande av kluster. Här involveras förutom kommunen även företagen, högskolor och universitet samt eventuella övriga intressenter. Klustertanken går ut på att skapa en geografiskt avgränsad miljö där man fokuserar på utbildning och företagande inom en specifik bransch. I och med detta hoppas man få synergieffekter där 1 + 1 = 3. Om ett område har många företag inom samma bransch samt gärna även motsvarande högskole- eller universitetsutbildningar så ökar möjligheterna till spontana möten och kunskapsspridning. Och vikten av detta ska inte underskattas. I ”Stadens omvandlingar kan man läsa att: ”En studie har visat att oplanerade ”face-to-face” kontakter står för upp till 80  % av informationskällorna för utvecklingsingenjörer.” Detta innebär också att företagens roll ändras, nu måste företagen underlätta för medarbetarna att knyta kontakter utanför företaget, bland andra företag, organisationer, universitet och högskolor. Och detta underlättas i ett kluster.

Innovation är ett viktigt ledord när man pratar om kluster. Ett kluster ska främja innovation genom att man lokalt samlar människor, utbildning och företag som jobbar inom samma kompetensområde. På så sätt hoppas man att tankar och innovationer ska kunna gå från idéer och forskning till produktutveckling och färdiga produkter. Forskning ska på ett smidigt sätt kunna omvandlas till produkter.

Man kan ju fråga sig hur mycket kommunen ska styra vilka företag som ”får” etablera sig i ett kluster? Bör man premiera, kanske genom subventioner, de företag vars affärsområde matchar klustrets inriktning? Om man inte gör det så riskerar kanske klustret att bli alltför splittrat och därigenom mista sin innovationsförmåga?