Urbaniseringens utveckling från förindustriell tid och framåt

Det finns ett antal olika teorier kring varför de första städerna bildades. En av dessa är den så kallade ”hydraulic theory” som fokuserar på vikten av konstbevattningen. Vattentillgången var mycket viktigt för jordbruket och för att urbanisering ska kunna ske måste man också kunna samordna en mer storskalig konstbevattning, detta krävde i sin tur att man hade ett organisatoriskt avancerad samhälle där det fanns byråkrater som administrerade och ledde detta. I denna typ av samhälle får vi också en tydlig arbetsfördelning och tydliga klasskillnader, till exempel i form av rika vattenägare och fattiga bönder. Detta ledde enligt ”hydraulic theory” fram till att vi fick en stadsbildning.

Detta är dock inte den enda teorin, det finns andra som lägger tyngdpunkten vid ekonomiska faktorer så som handel. Andra anser att de första städerna bildades i ett militärt syfte, att skydda befolkningen från någon form av externt hot. Och en annan teori fokuserar på att den religiösa elitens ekonomiska makt och hur dessa kom att bilda städer utifrån heliga byggnader och auktoriteter.

Antagligen var det inte en enskild faktor som bidrog till att städer började byggas utan det mer troliga är att det är en kombination av faktorer som verkade parallellt under en lång tid. Det var alltså inte en urban revolution utan snarare en urban transformation.

Det finns också flera olika modeller för de förindustriella städernas socio-spatiala struktur. Med socio-spatial struktur menas här hur olika de olika klasserna bodde i förhållande till varandra rent geografiskt. Liksom med teorierna för städernas uppkomst så finns det inte här en modell som är allmängiltig. Men en generell modell som kan användas som utgångspunkt är den som tagits fram av G. Sjöberg. Den bygger på en pyramidformad klasstruktur med en elit i toppen följt av en större grupp med lägre klass och pyramidens bas består av en stor grupp utstötta. Eliten bor i stadens kärna och utanför dessa de med lägre klass och ytterst bor de utstötta. Ett antal med lägre klass jobbar som tjänare åt eliten och bor i stadens kärna. Inom de respektive zonerna så skedde ytterligare segregering, till exempel utifrån etnicitet. Detta är alltså en mycket generaliserad modell av en förindustriell stad.

Förindustriell textilmaskin från Frankrike

I den förindustriella staden fanns handel, om än inte på industriell nivå, och denna handel var mycket viktig för urbaniseringens utveckling. Det feodala systemet, som till stor del byggde på självhushåll och alltså inte bidrog till handeln, var däremot ett hinder för städernas utveckling och man kan se att när det feodala systemet minskade i betydelse till förmån för handeln så ökade också urbaniseringen. Handelsmännen kom att utgöra en ny medelklass och de fick ett stort inflytande på samhället. Städerna kom att drivas av ekonomisk expansion och profit. Det var alltså denna gryende kapitalism som banade vägen för den industriella staden.

Industrialiseringen började i England på mitten av 1700-talet och spreds sedan till övriga Europa och sedan vidare ut i världen. De tekniska innovationerna, till exempel i form av nya energikällor och transportmedel, som var motorn i industrialiseringen fick en mycket stor påverkan på hur människorna kom att leva och hur städerna kom att utformas. Industrialiseringen gick dock inte över en natt utan började i en mindre skala, så kallade proto-industrier. Dessa proto-industrier var föregångarna till de större fabriker som skulle komma att byggas senare.

När industrialiseringen tog fart så innebar det att man var i behov av mer arbetskraft, och att denna skulle vara koncentrerad i närheten av fabrikerna. Dessutom var industrierna beroende av att det fanns servicefunktioner och liknande i närheten. Detta bidrog till att det runt fabrikerna växte upp urbana miljöer med arbetarbostäder och servicefunktioner. I takt med att industrierna växte flyttade allt mer folk in till staden och staden växte.

I och med industrialiseringen fick vi också en förändring i den sociala strukturen i och med framväxten av de två klasserna kapitalister och arbetare. Ett problem med de industriella städerna var att fabrikerna var smutsiga och att det ofta var stora brister när det vatten och avlopp, detta ledde till att de som hade råd flyttade bort från stadskärnan. De fattiga tvingades dock att bo kvar och staden blev i och med detta segregerad. Om man tittar på en generell modell, i det här fallet Burgess modell, för hur den industriella staden ser ut så kan man se att vi har en befolkningspyramid med en liten elit i toppen följt av allt större skaror av allt lägre klasser. Längst in i staden har vi industrierna utanför dessa finns arbetarbostäder följt av medelklassens hus och längst ut har vi de välbeställda. Staden är mest tätbebyggd längst in och mest luftigt längst ut, från arbetarnas trånga bostadskvarter till de välbeställdas villaområden. Om vi jämför med modellen för de förindustriella städerna ser vi alltså en omvänd ordning här. Det kan tilläggas att i Burgess modell så har vi en övergångszon (zon transition) mellan den centrala industrizonen och arbetarområdena. I denna zon finner vi de välbeställdas tidigare bostäder, alltså de bostäder de övergav när industrierna växte och de valde att flytta längre ut. Dessa områden tas successivt upp av industrier och/eller arbetarbostäder. Det var vanligt att hus/lägenheter som låg här och som tidigare beboddes av en välbeställd familj nu beboddes av flera.

Burgess stadsmodell

Två andra faktorer som kraftigt påverkat stadsbilden sedan industrialiseringens intåg är förbättrade transportmedel samt framväxten av en medelklass. I och med att snabba och bekväma transportmedel, främst då bilar, har blivit tillgängliga för en större del av befolkningen har också fler fått möjligheten att bosätta sig längre bort från arbetsplatsen. För många har det goda livet nu blivit att bo i en lummig förort långt bort från den smutsiga staden. Dessa förortsområden kan bli mycket vidsträckta, framförallt i USA, och det växer ofta upp lokala stadscentra som konkurrerar med den gamla stadskärnan. Detta accelererar i många fall den gamla stadskärnans förslumning.

Min personliga reflektion kring detta är att jag uppfattar det som att de industriella städerna ser mycket olika ut beroende på var i världen man är. Jag kan se att Burgess modell verkar stämma väl överens med förhållandena i USA, för där är ofta stadskärnorna de fattiga områdena medan de rika bor i villaförorter. Men jag är mer tveksam om det är en bra modell för hur det ser ut i Sverige. Mina erfarenheter av städerna i Sverige är att stadskärnorna hör till de mest attraktiva områdena och att de fattiga områdena ligger utanför dessa. Däremot finns ju i Sverige liksom i USA ofta en yttre ring av villaförorter.

Något annat man kan reflektera över är hur den nya informationsteknologin kan komma att påverka stadsbilden. I och med att allt fler har jobb som inte är bundna vid en fysisk plats så kanske också stadsmiljön tappar i betydelse. Jag tycker mig se att fler och fler jobbar en eller ett par dagar hemifrån och att allt fler drömmer om ett liv på landet. Så kanske vi i framtiden kommer att få se en än mer utspridd stad där de som har möjligheten, d.v.s. antagligen de välutbildade, kommer att bosätta sig på den landsbygd som omger staden medan de som inte har den möjligheten tvingas bo kvar i en allt mer förslummad stad? Och kanske att detta kommer att innebära att vi får en ny typ av bebyggelse en till två timmars pendlingsavstånd från stadskärnan som är en blandning av landsbygd och förort, en sorts mycket gles förort där folk lever i en romantiserad landsbygdsmiljö?