Människor har bott på den plats där idag Bolby ligger mycket länge, man har hittat spår ända tillbaka till 550 e.Kr. Troligtvis var Bolby den första byn på Ljusterö och den har haft en framträdande position under mycket lång tid, ända in på 1900-talet fanns här 7 gårdar, affär, skola m.m. Idag finns dock bara två gårdar kvar i Bolby och Ljusterös största ort har i stället kommit att bli Linanäs.
 |
| Bild 1. Flygbild över Bolby by. Vi ser byn mitt i bilden ovanför den gulfärgade vägen. Söder om den gulfärgade vägen finns fortfarande åkermark kvar, mark som idag dock inte brukas för matproduktion. |
 |
| Bild 2. Karta över Bolby från 1850. Kartan togs fram i samband med laga skifte. Den gula linjen, som jag lagt till, visar var den gulfärgade vägen på bild 1 går. |
 |
| Bild 3. Bild som visar hur en del av Bolby ser ut idag. Hästar, ängar och sommargäster dominerar idag landskapet. |
 |
| Bild 4. Bild som visar hur Bolby såg ut tidigt 1900-tal. Där det idag går hästar gick det då kor. Mycket av bebyggelsen från den här tiden finns kvar även om den idag oftast bebos av sommargäster. |
Att utläsa en plats historia är inte helt då det kontinuerligt sker förändringar. Hus rivs och nya byggs upp, markanvändningen ändras, vägar dras om och så vidare. Men vissa spår finns givetvis kvar och jag ska här försöka tolka dessa. En viktig faktor som påverkat hur vårt landskap förändrats har varit landreformerna. Dessa tre senaste landreformerna var storskifte, enskifte och laga skifte och dessa var verksamma från mitten av 1700-talet fram till början av 1900-talet. Syftet med landreformerna var att effektivisera jordbruket. Innan reformerna genomfördes så hade varje bonde ett antal mindre utspridda markbitar (tegar), detta då man på det sättet mer rättvist kunde fördela bra respektive dåliga jordar mellan sig. Detta var dock ett ineffektivt upplägg, speciellt när bondesamhället började industrialiseras. Det var detta landreformerna skulle råda bot på genom att slå samman tegarna och skapa större sammanhängande markområden.
Ett tecken på att laga skifte genomförts är långa raka stenmurar då dessa oftast restes utmed åkrarna efter att skiftet genomförts. I samband med det laga skiftet började man använda järnplogar vilket också ledde till att det var än viktigare att få bort stenarna från jorden, och dessa stenar byggde man sedan murar med eller lade i stora högar. Ett annat tecken på att skifte genomförts är att gränsen mellan åkrarna är mycket raka, det blir som ett lapptäcke sett från ovan. Och allt detta går att se i Bolby. Spår efter stenmurar finns fortfarande kvar. Och stenhögar likaså, se bild 3. Dessutom kan man på bild 1 se raka linjer som skär genom hagarna söder om den stora vägen. Dessa raka linjer skulle kunna vara spår efter hur markgränserna såg ut efter det laga skiftet, men det är inget jag kan säga med säkerhet. Men jämför man bild 1 med bild 2 tycker jag mig se att de raka linjerna söder om vägen på karta 1 stämmer överens med var det finns vägar på karta 2. Och det är ju ganska troligt att stenmurarna byggdes utefter dessa vägar efter det laga skiftet. Om man jämför bild 1 med bild 2 kan man också se att åkermarken har minskar till förmån för skog, detta är också något som är en typisk utveckling i det svenska landskapet. I fallet med Bolby så har en del av den tidigare åker- och skogsmarken nu omvandlats till tomter för sommarhus. Denna relativt nya bebyggelse kan man se om man jämför antalet hus utmed vattnet mellan bild 1 och bild 2. Men antagligen har åkrarna varit relativt små och få även tidigare jämfört med övriga Sverige, detta då skärgården är en svår miljö att bedriva jordbruk i. Ofta är det mycket berg i dager vilket gör att det är svårt att hitta större sammanhängande markbitar att odla. Jag vet att man tidigare var mycket beroende av fisket så för många var antagligen jordbruket inte enda inkomsten vilket nog bidrog till att man klarade sig trots de sämre odlingsförhållandena.
I samband med laga skifte så spreds ofta gårdarna ut, det vill säga några flyttade ut från bykärnan. Detta eftersom det laga skiftet innebar att man fick större sammanhängande åkrar och att det då blev mer effektivt att bo nära dessa. Jag vet dock inte om några gårdar från Bolby flyttades i samband med det laga skiftet. Kanske att jordbruken på skärgårdsöarna var allt för små för att avstånden efter det laga skiftet skulle bli så stora att det motiverade en gårdsflytt?
Byns och åkrarnas placering i Bolby är typisk för östra Mellansverige. Själva byn ligger samlad på sydsidan av en liten kulle och åt söder och väster ligger sedan åkrarna.
Att jordbruket försvann från Bolby, för nu finns inget kvar, kan antagligen kopplas till den förändring som skedde i jordbruket efter andra världskriget. Staten ville att Sverige skulle vara självförsörjande när det gäller matproduktion utifall ett nytt krig skulle bryta ut. De förändringar som gjordes syftade till att göra jordbruket än mer industrialiserat, rationellt och specialiserat. Detta ledde till att jordbruken blev allt större, varje bonde kunde i och med nya verktyg och maskiner bruka allt större områden. Eftersom Bolby inte hade förutsättningarna för att bli ett mer storskaligt jordbruk, det fanns antagligen helt enkelt inte tillräckligt med odlingsbar mark, så dog byn mer eller mindre ut. Antagligen spelade det också in att Bolby ligger på en ö i och med att detta var en nackdel ur konkurrenssynpunkt, det var helt enkelt för dyrt att frakta produkterna.
Efter andra världskriget fick svenskarna längre semester och fler och fler började skaffa sig ett sommarhus. Den trenden pågick ungefär parallellt med att fler och fler mindre jordbruk blev olönsamma, dessa torp och gårdar kom i många fall att istället bli sommarhus för statsbor. I och med detta kom vi också att få en annan syn på landsbygden, för många gick nu landsbygden från att vara en arbetsplats där man producerade mat till att bli en plats för rekreation. Landsbygden kom alltså att få ett allt större immateriellt värde, det vi säga vi kom att uppskatta landsbygden för den vackra naturen och de historiska miljöerna. Och Bolby är just en sådan plats, här finns inte längre något jordbruk och de åretruntboende är mycket få istället används torpen och gårdarna som sommarhus. Om man promenerar runt i området så ser man att de som köpt husen ofta är mycket måna om att behålla den gamla atmosfären. Och man försöker också hitta nya affärsidéer som kan passa för denna nya kategori av befolkning, till exempel finns i närheten av Bolby en butik som säljer lokalt producerad getost och en annan som säljer lokalt producerade grönsaker. Det lokala och ekologiska står i högt i kurs i dagens samhälle. De renoverade ladorna och den lokalproducerade getosten har blivit symboler för det historiska och det nostalgiska.
I Bolby kan vi se att mycket av den gamla åkermarken har blivit hästhagar, se bild 3. Denna landskapsbild med vita staket och hästar är mycket typisk för dagens svenska landskap.
Vi kan också se hur vägnätet förändrats över tiden om vi jämför bild 1 och bild 2. På bild 2 kan vi se att huvudvägen går som en krok genom byn. På bild 1 ser vi att den vägen finns kvar, den heter Bolbyvägen, men att den nu blivit en sidogata. Istället har det byggts en ny större väg som sveper förbi en bit söder om bykärnan. Den nya vägen går mellan öns färjeläge och öns nu största ort, Linanäs. Byns vägnät och kvartersbildning är idag annars relativt lik den som fanns 1850.
Något jag reflekterat över är att det mig veterligen inte funnits någon kyrka i närheten av Bolby. Bolby har ju trots allt funnits under mycket lång tid och har under en viss tid varit Ljusterös centrala punkt. Den kyrka som finns på Ljusterö, och som har anor från 1500-talet, är byggd en bra bit bort och på en plats som jag inte tror var lika tätbebyggt som Bolby. Kyrkor brukat så vitt jag vet byggas i närheten av större byar, och om de inte gör det så brukar med tiden byar ändå växa upp runt kyrkan. Men i fallet med Bolby och Ljusterö kyrka så verkar så inte vara fallet.
Ljusterö har idag en bebyggelse som nog får sägas vara typisk för Stockholms skärgård. Det finns dels en del äldre hus och gårdar kvar, så som i Bolby, som nu är upprustade och används som sommarhus. Dels finns där en stor mängd fritidshus i huvudsak byggda efter andra världskriget. Och så finns också ett antal äldre större hus, så kallade grosshandlarvillor. Bebyggelsen är i huvudsak placerad utmed vattnet. Jag tycker mig också se en trend att fler och fler bosätter sig permanent på Ljusterö. Det byggs t.ex. flerfamiljshus, något som fram tills nu varit relativt ovanligt på skärgårdsöar, och på vissa platser ordnas kommunalt vatten och avlopp. Även ett nytt centrum mitt på ön har byggts nyligen. Kanske att detta är en naturlig utveckling i och med att Stockholm expanderar. I och med att Stockholm expanderar blir avståndet från Ljusterö till staden och jobben allt mindre. Detta medför också att markpriserna blir allt högre vilket gör att färre har råd att äga sommarhus.
Källor:
Jansson, Ulf. Wästfeldt, Anders. 2010. Rural Landscape Changes from a Long-term Perspective. I Ymer 2010 Sweden through Time and Space.
Sveriges Nationalatlas 1994. Kulturlandskapet och bebyggelsen.
J. Chapman. Field System and Enclosures, The International Encyclopedia of Human Geography: Historical Geography.
Rural P. J. Duffy. Historical Geographies, The International Encyclopedia of Human Geography: Historical Geography.
För allmän information om Ljusterö och Bolby har jag använt mig av Wikipedia. http://sv.wikipedia.org/wiki/Ljuster%C3%B6. Tillgänglig elektroniskt. Läst 2012-02-03.
Bild 1. Google Maps. http://maps.google.com/. Tillgänglig elektroniskt. Läst 2012-02-03.
Bild 2. Lantmäteriets webtjänst ”Historiska kartor”. http://historiskakartor.lantmateriet.se/arken/s/search.html. Tillgänglig elektroniskt. Läst 2012-02-05.
Bild 3. Wikipedia. http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Bolby_194X.jpg. Tillgänglig elektroniskt. Läst 2012-02-03.
Bild 4. Stockholms läns museum bilddatabas. http://www.stockholmslansmuseum.se/faktabanken/bilder/plats/?p=Bolby&page=1. Tillgänglig elektroniskt. Läst 2012-02-03.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar