Michail Gorbatjovs roll i det kalla kriget

Gorbatjov kom till makten 1985 efter en intern strid mellan det gamla gardet och de yngre nytänkarna, innan dess hade landet styrts en kort tid av Jurij Andropov följt av Konstantin Tjernenko. Under den här tiden var Sovjetunionen mycket illa ute, ekonomin var katastrofal och solidaritets- och självständighetsrörelser växte sig allt starkare i Centraleuropa. Ledarskapet i Moskva var svagt och man gjorde enligt Zubok inget för att förbereda sig för framtida konflikter med väst.

Michail Gorbatjov växte upp som akademiker under den kulturella upptiningen. Han hade en reformistisk inställning till kommunismen och var öppen för influenser utifrån, bland annat reste han runt i Italien i början av 1970-talet. Dessutom studerade hans fru utomlands. Det han hade sett i kontakten med utlandet fick honom att fråga sig varför de i väst hade det så mycket bättre än de i öst.

Krisen i Polen 1981 gjorde att ledarna i Moskva började ifrågasätta landets ideologi och utrikespolitiska policy. Man insåg att man inte hade råd att ekonomiskt stötta sina satelliter. Och man insåg också att om det sker revolt i Polen så kan det mycket väl bli revolt på andra platser också. Det revolutionärt-imperialistiska paradigmet kanske inte länge gick att hålla fast vid!

Början på 80-talet beskriver Zubok som en återgång till Stalintiden på 50-talet. Tiden av détente var definitivt förbi istället blev det upprustning och hemligt krig mellan stormakternas säkerhetstjänster. Reagans mål var under den här tiden att trycka tillbaka Sovjetunionen.

Reagan var mycket aggressiv i sin politik gentemot Sovjetunionen. Zubok skriver att Reagan var fast besluten att "punish the Soviet Union to the maximum and to maximize Soviet economic problems". Och i ett uttalande 1983 kallade han Sovjetunionen för "an evil empire". USA skulle också ta fram nya vapensystem som skulle göra Sovjets försvar föråldrat. Zubok beskriver det som att Reagan ledde en världsomspännande hatkampanj mot Sovjetunionen. Moskva tolkade dessa signaler från Reagan som en upptrappning och att världen nu befann sig närmare ett krig.

Gorbatjov ville reformera det existerande systemet Hans politik kom att döpas till perestrojka, det ryska ordet för omstrukturering. Hans första steg var att försöka bekämpa korruptionen samt slimma den enorma byråkratin. Sedan satsade han hårt på den tunga industrin och åtgärder för att öka arbetsmoralen. Han arbetade även för att minska alkoholkonsumtionen. Enligt Zubok så var dock dessa inrikespolitiska åtgärder inte speciellt effektiva utan resulterade istället i stora ekonomiska underskott.

Utrikespolitiskt var Gorbatjov mycket reformvänlig, han ville öppna upp landet och göra sig av med den stalinistiska isolationsideologin. Zubok poängterar särskilt vikten av att man nu lät intellektuella träffa utlänningar utan särskilt tillstånd. En hörnpelare i Gorbatjovs nytänkande politik var synen att världen inte var bipolär, det var inte längre öst mot väst eller kommunismen mot kapitalismen.

Tjernobyl

Zubok lägger mycket stor vikt vid kärnkraftsolyckan i Tjernobyl 1986. Enligt honom är detta den enskilda händelsen sedan Kubakrisen som påverkat det sovjetiska ledarskapet mest. Det var i och med den olyckan som de förstod hur förödande ett kärnvapenkrig skulle bli. Åren efter Tjernobyl förändrades inställning till kärnvapen drastiskt, man fokuserade på säkerhetsfrågor samt sökte samtal med USA. I förlängningen ledde olyckan även till att allmänheten fick större insyn i det politiska etablissemanget samt möjligheter att ha en diskussion med politikerna, det som kom att kallas för glasnost. En annan viktig händelse var nedrustningssamtalen i Reykjavik. Här började synen på USA som en fiende att förändras.

1987 var ett avgörande år. Då meddelar Gorbatjov att han vill göra genomgripande förändringar i hela systemet och att han är beredd att gå mycket långt.

När muren föll 1989 blev Moskva tagna på sängen. Man hade diskuterat att börja lätta på spänningen mellan Öst- och Västberlin, men man hade absolut inte diskuterat något så långtgående som att riva muren. Men en kombination av det politiska kaos som rådde i Östtyskland och det tryck som fanns från Östberlinarna gjorde att man kom att öppna upp muren helt.

Gorbatjov hade en mycket stor roll i Sovjetunionens upplösning och det kalla krigets slut. Zubok tonar ner USAs betydelse här utan pekar istället på Gorbatjovs mycket drastiska reformpolitik. En politik som ledde till enorma ekonomiska problem. Hans drastiska inrikespolitiska förändringar gjorde att den politiska apparaten inte hängde med och det blev kaos.

Själva upplösningen av Sovjetunionen gick fredligt till, enligt Gorbatjovs order skulle man inte ingripa, något som enligt Zubok är helt unikt. Detta gjorde att upplösningen blev kollapsartad och att miljontals människor kom att få det mycket svårt. Zubok sammanfattar med att säga att Gorbatjov var högst bidragande till att det kalla kriget tog slut, men att han också var högst bidragande till landets kollaps.

Källa:
Zubok, Vladislav M., A failed empire. The Soviet Union in the Cold War from Stalin to Gorbachev (University of North Carolina Press, 2009)