I boken Moods of Future Joys får vi följa med Alastair Humphreys på en episk cykeltur som sträcker sig över fem kontinenter och 46 000 miles. Äventyret tog honom fyra år och den resulterade bland annat i två böcker varav det är den första delen jag läst, den som handlar om hans resa från England till Sydafrika.
Om det är en reseskildring man är ute efter så lär man bli besviken för detta är snarast en resa i författarens inre. Mycket av boken handlar om hans vånda inför de strapatser som ligger framför honom, och om han istället ska flyga hem igen. Det är alltså en bok om motivation och vad som driver någon att ge sig ut på ett sådant här extremt äventyr. Och det skulle ju kunna vara intressant men tyvärr så blir det tjatigt och dessutom lite väl egocentrerat. Boken är säkert kul att läsa för författarens släkt och vänner men knappast för så många andra.
Personligen hade jag hoppats på mer utav en reseskildring, vilket detta alltså inte är. Det är faktiskt slående hur lite författaren verkar bry sig om den miljö han cyklar genom. De fyra åren på cykeln verkar mest ha handlat om att cykla så långt som möjligt på dagarna för att sedan lägga sig i tältet och sova. Trist cykeltur enligt mig. Och trist att läsa om........
Jag är en stockholmare som försöker att bli lite smartare. Får se om jag lyckas med detta, inte helt säkert.
Visar inlägg med etikett Libanon. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Libanon. Visa alla inlägg
onsdag 9 januari 2013
onsdag 30 november 2011
Islamistiska rörelser
Huvudinriktningarna inom Islam är ju Sunni, Shia och Ibadi men i det här fallet tolkar jag det som att med rörelse menas här muslimska rörelser med politisk inriktning.
De modernistiska rörelserna kom till under slutet av 1800-talet och början på 1900-talet som en reaktion på både interna och externa hot. De externa hoten bestod i västmakternas kolonialism och alla de förändringar som detta innebar. Många ansåg att behövde anpassa det muslimska sättet att leva så att det bättre passade in i det nya samhället. Man ville genomföra rättsliga-, pedagogiska, och sociala reformer. På det sättet ville man visa att det gick att förena Islam med det västliga moderna sättet att tänka. Detta kallas för islamisk modernism. Sekularisterna gick längst när det gällde anpassning till det moderna och det västliga och ansåg att de gamla traditionerna var föråldrade och att det var dags att skilja religion och politik åt. Religionen skulle vara något som utfördes privat. Mot detta stod de konservativa, däribland de flesta religiösa ledarna och de religiöst lärda (ulama). Dessa ansåg att man skulle ta avstånd från det västerländska och att det västerländska tankesättet var lika farligt som vapen. Det västerländska tankesättet hotade den muslimska tron och kulturen. En del av de konservativa gick ett steg längre och ansåg att de muslimer som inte levde på traditionell muslimsk mark som inte längre var under muslimskt styre befann sig i krig. De förespråkade då jihad (väpnad kamp) eller hijra (utvandring). Ur detta växte det sedan fram olika jihad-rörelser, till exempel al-Jihad i Egypten som senare kom att mörda landets president Anwar al-Sadat. Även om jihad-rörelserna uppmärksammas mycket så är de numerärt mycket små. (Esposito, 2001: 169-171, 223-224)
Parallellt med de modernistiska rörelserna växte de nyreformatoriska rörelserna fram där två av de mest betydelsefulla är den är det Muslimska brödraskapet och det Islamiska sällskapet (Jamaat-i-Islami). Båda grundades under 1900-talets första hälft, det Muslimska brödraskapet i Egypten av Hasan al-Bannas och det Islamistiska sällskapet i det som idag är Pakistan av mawlana Mawdudi. Båda dessa rörelser ansåg att Islam skulle stå självständigt från väst och både kapitalism och marxism förkastades då de var system skapade av människan och att använda sig av dessa skulle leda till sekularisering. Islam var den enda vägledning muslimerna behövde, såväl inom den privata sfären som i den offentliga. Hela samhället skulle byggas utifrån Islam. Båda rörelserna använder sig av social aktivism med religiösa förtecken. Man skapade grupperingar och celler med engagerade djupt troende som hade en vilja att förändra samhället. Medlemmarna utbildades och indoktrinerades. Dessa grupper och celler levde ofta helt avskilt från det omgivande icke-islamska samhället och deras mål var att ta över och islamisera. De var anhängare av jihad, det vill säga de ansåg att det var religiöst sanktionerat att ta till väpnad kamp. Istället för demokrati förespråkade de att landet skulle styras av en liten elit som fattade beslut genom konsensus. Dessa beslut skulle dock fattas enligt den gudomliga viljan och sharialagar skulle gälla. (Esposito, 2001: 197-203)
Det finns givetvis en mängd andra rörelser. Till exempel har vi i Libanon den shiamuslimska organisationen Hizbollah som kämpar mot politiskt förtryck, västerländsk imperialism och sociala orättvisor. Deras förebild är Ayatollah Ruhollah Khomeini. Och i Saudiarabien präglas hela samhället, inklusive politiken, av den mycket fundamentalistiska sunnitiska wahhabismen. Här råder sharialagar och stora skillnader mellan hur män och kvinnor behandlas. Man anser sig följa den rätta, och enda, vägen för hur ett islamistiskt samhälle ska se ut och man sprider denna syn aktivt genom ett antal olika internationella organisationer. (Esposito, 2001: 243-244, 245-248)
Källa:
Esposito. John L., Islam. Den raka vägen. Lund: Studentlitteratur. 2001.
De modernistiska rörelserna kom till under slutet av 1800-talet och början på 1900-talet som en reaktion på både interna och externa hot. De externa hoten bestod i västmakternas kolonialism och alla de förändringar som detta innebar. Många ansåg att behövde anpassa det muslimska sättet att leva så att det bättre passade in i det nya samhället. Man ville genomföra rättsliga-, pedagogiska, och sociala reformer. På det sättet ville man visa att det gick att förena Islam med det västliga moderna sättet att tänka. Detta kallas för islamisk modernism. Sekularisterna gick längst när det gällde anpassning till det moderna och det västliga och ansåg att de gamla traditionerna var föråldrade och att det var dags att skilja religion och politik åt. Religionen skulle vara något som utfördes privat. Mot detta stod de konservativa, däribland de flesta religiösa ledarna och de religiöst lärda (ulama). Dessa ansåg att man skulle ta avstånd från det västerländska och att det västerländska tankesättet var lika farligt som vapen. Det västerländska tankesättet hotade den muslimska tron och kulturen. En del av de konservativa gick ett steg längre och ansåg att de muslimer som inte levde på traditionell muslimsk mark som inte längre var under muslimskt styre befann sig i krig. De förespråkade då jihad (väpnad kamp) eller hijra (utvandring). Ur detta växte det sedan fram olika jihad-rörelser, till exempel al-Jihad i Egypten som senare kom att mörda landets president Anwar al-Sadat. Även om jihad-rörelserna uppmärksammas mycket så är de numerärt mycket små. (Esposito, 2001: 169-171, 223-224)
![]() |
| Hasan al-Bannas |
![]() |
| Ayatollah Ruhollah Khomeini |
Källa:
Esposito. John L., Islam. Den raka vägen. Lund: Studentlitteratur. 2001.
lördag 12 november 2011
Faktaspäckat om Mellanösterns historia
Boken "The Middle East: A History" av William Ochsenwald och Sydney Nettleton Fisher är en minst sagt faktaspäckad redogörelse för hela Mellanösterns historia från 500-talet fram till början på 2000-talet.Boken är mycket heltäckande både geografiskt och innehållsmässigt. Området som behandlas sträcker sig från Marocko i väst till stan-länderna i öst och från Turkiet i norr till Sudan i söder, dock behandlas de mest perifera områdena endast sporadiskt. Fokus ligger på Mellanösterns kärnländer.
Och boken behandlar i princip alla delar av samhället. Religion, politik, ekonomi, diplomati, naturtillgångar, krigshandlingar, kvinnors roll m.m. Boken saknar bilder men det finns ett antal kartor som visar hur gränserna utvecklats genom åren. Det som jag ser som bokens största styrkor är dels att den är heltäckande vilket gör att den på så sätt fungerar som referensverk och dels att den beskriver samma händelser från flera olika perspektiv, till exempel behandlas krigen mellan Egypten och Israel på 1900-talet både i avsnittet om Egypten och i avsnittet om Israel. Detta gör att man får olika vinklingar på samma händelser vilket är mycket lärorikt.
Ska man vara kritisk till något är det att den ibland kan vara lite torr och mastig. I alla fall om man läser den från pärm till pärm. Även om boken är på nästan 800 sidor så är området och tidsperioden så omfattande att det måste bli mycket komprimerat och faktaspäckat, men detta gör som sagt att den är väl mastig att läsa som en "vanlig" bok. Men som uppslagsbok fungerar den utmärkt!....
Och boken behandlar i princip alla delar av samhället. Religion, politik, ekonomi, diplomati, naturtillgångar, krigshandlingar, kvinnors roll m.m. Boken saknar bilder men det finns ett antal kartor som visar hur gränserna utvecklats genom åren. Det som jag ser som bokens största styrkor är dels att den är heltäckande vilket gör att den på så sätt fungerar som referensverk och dels att den beskriver samma händelser från flera olika perspektiv, till exempel behandlas krigen mellan Egypten och Israel på 1900-talet både i avsnittet om Egypten och i avsnittet om Israel. Detta gör att man får olika vinklingar på samma händelser vilket är mycket lärorikt.
Ska man vara kritisk till något är det att den ibland kan vara lite torr och mastig. I alla fall om man läser den från pärm till pärm. Även om boken är på nästan 800 sidor så är området och tidsperioden så omfattande att det måste bli mycket komprimerat och faktaspäckat, men detta gör som sagt att den är väl mastig att läsa som en "vanlig" bok. Men som uppslagsbok fungerar den utmärkt!....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



