Nya Zeeland - Ett land bestående av två halvor

Boken "A Land of Two Halves: An Accidental Tour of New Zealand" av Joe Bennett ser lovande ut så länge man bara nöjer sig med att läsa omslaget, en humoristiskt och färgglad framsida och lysande omdömen från välkända tidningar på baksidan. Men det positiva intrycket varade inte länge, Bennetts humoristiska betraktelser av Nya Zeeland och dess invånare föll inte mig i smaken. Jag fann det hela ganska trist och banalt. Jag får leta vidare efter en bra reseskildring från Nya Zeeland...

Att runda Kap Horn

Var ligger egentligen Kap Horn? Det är nog vanligt att man blandar ihop Kap Horn med Godahoppsudden och att man placerar Kap Horn som den afrikanska kontinentens sydligaste punkt. Men så är det inte, Kap Horn ligger i Chile, dvs Sydamerika, medan Godhoppsudden ligger i Sydafrika. Dessutom är det så att varken Godahoppsudden eller Kap Horn är de sydligaste platserna på någon av dessa kontinenter, vare sig man räknar med öar eller inte. Den sydligaste punkten på den afrikanska kontinenten heter egentligen Agulhas och Kap Horn ligger inte på den sydamerikanska kontinenten utan är en ö, den sydligaste punkten på den sydamerikanska kontinenten heter Kap Forward och den sydligaste ön som tillhör Sydamerika heter Islote Águila (Örnön).

Så varför pratar man då om Kap Horn och Godahoppsudden om dessa inte är de sydligaste punkterna? Jo, därför att båda är, och framförallt har varit, viktiga platser för sjöfarten. Godahoppsudden var den plats där sjöfarare ändrade kurs och att runda ön där Kap Horn ligger var en milstolpe för handelsfartyg, det finns visserligen passager norr om Kap Horn men dessa är smala och användes därför sällan.

Just detta med Kap Horns betydelse för sjöfarten har Dallas Murphy grävt djupare i i boken "Rounding the Horn". Boken är en mix an författarens egna seglingsäventyr i området och episoder från berömda besökare så som Drake, Darwin och Magellan. Murphy beskriver på ett bra sätt de strapatser som dåtidens, och ibland även nutidens, sjöfarare tvingades genomlida för att runda Kap Horn. Och man lär sig en hel del också, för hur många vet till exempel att världens sydligaste ursprungsfolk bor i området? Yaghan heter folket och dessa människor fascinerade dåtidens sjöfarare så till den grad att man till och med tog med sig folk därifrån hem till Europa, vilket kanske inte alltid var så lyckat. Detta är en bra bok som rekommenderas! ...

Kap Horn

Karta över Kap Horn

Är James W. Huston den nya Tom Clancy?

Har just upptäckt författaren James W. Huston, en författare som starkt påminner om Tom Clancy. Och som
alla (nåja nästan alla) vet så är ju Tom Clancy technothrillerns okrönta konung, så Huston kan nog ses som Clancys kronarvinge. Det betyder dock inte att Huston är lika bra som Clancy, nej så långt vill jag inte sträcka mig men efter att ha läst ett par böcker av honom så vill jag påstå att han inte ligger långt efter Clancy.

Det finns enligt mig i huvudsak två saker som gör att Huston inte riktigt når upp till Clancys nivå. För det första känns scenariona i hans böcker inte riktigt lika realistiska. Clancy är ju en mästare att förutse framtidens konflikter och storpolitiska spel, Huston har inte samma insikt om framtiden och därför blir handlingen lite väl fantastiskt. Det känns inte trovärdigt på samma sätt som i Clancys böcker. För det andra är Huston lite väl patriotisk vilket ibland blir lite väl övertydligt i böckerna. Huston, som är Amerikan, hyllar verkligen oavkortat Amerika och Amerikas roll som världspolis. Clancy gör ju till viss del detta också men inte i samma utsträckning.

Så gillar ni Clancy, läs Huston!.......

Skrämmande om den amerikanska högern

Martin Gelins augustnominerade bok "Den amerikanska högern: republikanernas revolution och USA:s framtid" beskriver i reportageform den amerikanska högerns framväxt, och det är en skrämmande läsning man bjuds på. Det republikanska partiet, som ju är USA:s högerparti, har blivit allt mer extremt och tagit till alltmer tveksamma metoder för att vinna röster och inflytande.

I boken reser Gelin kors och tvärs över USA och intervjuar folk ur vitt skilda samhällsklasser, allt från vanliga Tea Party-anhängare (dvs högeranhängare) till republikanska senatorer. Han backar upp dessa intervjuer med fakta från traditionella akademiska källor, detta gör det intressant då det som intervjuobjekten påstår sedan kontrolleras mot fakta. Detta är mycket avslöjande då så gott som alla de fakta och påstående som intervjuobjekten nämner inte är sanna. Det gäller sådana påstående som att landet översvämmas av mexikanska invandrare (vilket det inte gör då fler mexikaner nu lämnar landet än vad som invandrar) och att slopade sociala skyddsnät för de fattiga leder till ökade skatteintäkter (vilket det inte gör).

Slående är hur världsfrånvända högeranhängarna ofta är, även om det finns tydliga fakta som talar emot så står de fast vid sin ståndpunkt. Kanske att detta hänger ihop med högerns nära koppling till kyrkan? Religion bygger ju på tro och inte fakta så kanske de har samma inställning till politiken?

Och de som inser att högerpolitiken inte är realistisk tar då till korrupta metoder för att nå framgång. Gelin beskriver till exempel hur man med olika lagar försvårar för invandrare att rösta, något som gynnar republikanerna. Man ritar också om valdistrikten så att de bättre passar republikanerna. Vi får verkligen inte hoppas att republikanerna tar makten i USA!

Låt er inte skrämmas av bokens något torra titel, det här är en mycket viktig och bra bok som bör läsas av alla! .......

Dr. Livingstone, I presume?

De flesta har nog hört frasen "Dr. Livingstone, I presume?", det vill säga på det sätt som Henry Morton Stanley hälsade på David Livingstone, men liksom mig är det nog många som inte känner till historien som ledde fram till denna historiska hälsningsfras. För den som vill veta mer kan jag rekommendera Martin Dougards bok "Into Africa: The Epic Adventures of Stanley & Livingstone".

Livingstone hade ett antal år tidigare gett sig av till Afrika för att försöka hitta Nilens källa men åren gick och kontakten hem blev alltmer sporadisk för att till slut upphöra helt, hemma i England började man bli orolig för honom. En tidningsmagnat bestämde sig då för att bekosta en räddningsexpedition, kanske inte så mycket av humanitära skäl som för att tjäna pengar. Man hoppades att folk ville läsa om denna räddningsaktion och man hade lagt upp en avancerad mediastrategi. Och följaktligen var det en journalist man anlitade att leda expeditionen, alltså inte någon militär eller liknande som annars var brukligt.

Denna journalist var Henry Morton Stanley och han lyckades faktiskt hitta Livingstone i den Tanzaniska staden Ujiju 1871 efter ca 8 månader av afrikanska strapatser. Och det är alltså vid deras första möte som nedanstående berömda dialog ska ha skett:

- Dr. Livingstone, I presume?
- Yes.
- I feel thankful that I am here to welcome you.

Man är dock osäker på om detta är dikt eller verklighet då varken Stanley eller Livingstone lämnade några anteckningar om detta kvar efter sig.

Boken har ett mycket bra upplägg då man parallellt får följa de bådas äventyr. Vi får följa dem när de på var sitt håll rör sig över den afrikanska kontinenten för att till slut sammanstråla på samma plats. Mycket spännande och välskrivet! .......

Karta som visar hur Livingstone och Stanley rörde sig.

Det brittiska imperiets sista utposter

I Simon Winchesters bok "Outposts: Journeys to the Surviving Relics of the British Empire" får vi följa med
på en resa till det brittiska imperiets sista utposter, det vill säga de rester av det brittiska imperiet som fortfarande finns kvar. För det brittiska imperiet är faktiskt inte helt utraderat även om det som återstår bara är en skugga av vad det en gång varit.

I boken får vi följa med till platser så som Diego Garcia, Tristan, Gibraltar, Ascension Island, St. Helena, Hong Kong, Bermuda, Brittiska Västindien, Falklandsöarna, och Pitcairn Island. Bokens titel är alltså mycket passande då i stort sett alla dessa platser är avlägsna utposter, ofta mycket små och med en liten naturlig befolkning. Ska sägas att sedan boken skrevs så har ju Hong Kong överlåtits till Kina.

Boken är en reseskildring samtidigt som den också ger en historisk bakgrund till de olika platserna. Och då platserna ofta är avlägsna och svåra att ta sig till så blir många av resorna som små underhållande äventyr. Platserna avskildhet gör också att det liv som levs där ofta är annorlunda vilket gör det intressant att läsa om. Allt som allt är detta en mycket bra bok som är både underhållande och intressant! .......

St. Helenas "huvudstad" Jamestown.

Cirkeln - Knappast något för vuxna

Cirkeln är första delen i Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren trilogi om Engelsfors och de mystiska saker som inträffar där. Boken kretsar kring sex tonårstjejer som till sin fasa, och ibland förtjusning, märker att de inte är som alla andra, nej de har olika former av magiska krafter. De sex tjejerna är speciellt utvalda enligt en gammal profetia och nu måste de, trots att de inte känner varandra och trots att de är mycket olika som personer, kämpa tillsammans mot ondskan!

Boken är som jag förstått det i första hand tänkt för ungdomar men jag läste den då jag hört att den även uppskattas av vuxna. Men så kan ju knappast vara fallet, jag upplevde boken som otroligt barnslig, ja på gränsen till att det bitvis blev pinsamt larvigt och banalt. Och förstå mig rätt, jag har absolut inget emot att läsa barn- eller ungdomsböcker trots att jag är vuxen men då ska det vara böcker som har någon form av charm eller kvalitet. Det enskilt största problemet med boken är att de övernaturliga inslagen känns påklistrade, man har tagit en berättelse om ett antal vanliga tjejer och sedan gett dem magiska krafter. Problemet är bara att det knappt finns någon känslomässig eller berättarmässig koppling mellan tjejerna och deras magiska krafter, det blir därför aldrig trovärdigt.

Dessutom känns beskrivningen av de sex tjejernas liv konstruerat, man riktigt känner hur de två vuxna författarna försökt sätta sig in i hur det är att vara tonårstjej, men utan att lyckas helt. Man läser hela tiden med en känsla av att något är lite fel, att så här beter sig faktiskt inte tonårstjejer.

Som ungdomsbok för dem som gillar böcker med övernaturliga inslag kan den säkert funka men jag kan absolut inte rekommendera den för vuxna...........

Lewis och Clark - det perfekta äventyret!

Det är lite synd att vi i Sverige inte sätter oss in mer i USA:s historia, för den är både intressant och spännande samt förklarar dessutom en hel del om varför dagens USA ser ut som det gör. Ett utmärkt sätt att ta till sig USA:s tidiga historia är att läsa Undaunted Courage: Meriwether Lewis, Thomas Jefferson and the Opening of the American West av Stephen Ambrose. Här får vi följa Lewis och Clark på deras upptäcktsresa från östra Amerika tvärs över kontinenten ända fram till västkusten, och sedan tillbaka igen. De upptäckte inte de centrala och västra delarna av USA, det hade ju redan indianerna gjort, men de var de första vita som korsade kontinenten.

Det är två saker som slår mig när jag läser boken, för det första att detta är det perfekta äventyret. Här har vi en grupp människor med Lewis och Clark i spetsen som färdas i flera år genom områden som är okända för dåtiden (återigen bortsett från indianerna). De upptäcker nya floder, nya berg, nya skogar samt hundratals nya djur och växtarter. Förutom de rent vetenskapliga och geografiska målen så hade expeditionen även i uppdrag att upprätta handel med de olika indianstammarna samt att säkra USA:s intressen. Tänk att varje dag under flera års tid resa genom land som ingen vit man någonsin besökt och som inte finns beskrivet i någon bok eller karta, vilket enormt äventyr! Och jösses vad mycket intryck att ta till sig.

Det andra som slår mig är att allt detta skedde så sent som i början av 1800-talet, alltså för bara 200 år sedan. För oss i Europa så känns detta mycket märkligt då vi ju på 1800-talet redan hade en lång historia och där det nog knappast fanns några landområden kvar att upptäcka. Tänk om två tredjedelar av Europa var oupptäckt 1810? Tänk om den första expeditionen som nådde Sverige gjorde det först i början av 1800-talet och att Stockholm fick sina första fasta invånare 1850? I Sverige, och Europa, är vi ju så vana att ha en historia som sträcker sig 1000-tals år tillbaka i tiden. Men så är ju inte fallet i USA, bortsett från en del tidiga besök utmed kusterna, så var ju stora delar av landet helt okänt fram tills för 200 år sedan. Och det dröjde ytterligare en tid innan det växte upp byar och städer. Ett hus som är 100 år gammalt i USA räknas som mycket gammalt, ja det är nästan en turistattraktion på vissa platser, i Europa är ju var och vartannat hus så gammalt. Detta måste man nog tänka på när man analyserar dagens amerikanska samhälle, jämfört med oss är USA fortfarande ett barn som nätt och jämnt lärt sig gå. Kanske inte så konstigt att man agerar världspolis och har en kaxig framtoning, man har ju ännu inte funnit sin identitet.

Så jag rekommenderar alla att läsa denna mycket spännande och intressanta bok! Och är man inte det minsta intresserad av USA:s historia kan man läsa den som en ren äventyrsroman........

Karta som visar Lewis och Clarks färdväg över kontinenten.

Around India in 80 Trains

Around India in 80 Trains av Monisha Rajesh är en riktigt trevlig och välskriven reseskildring. Vi får följa författaren kors och tvärs över Indien, alltid resandes med tåg och alltid i ett högt tempo. Det är tågen och de människor hon möter på tågen som är huvudpersoner i boken och de platser som besökts nämns oftast mest i förbigående. För den som vill läsa om alla de traditionella sevärdheterna är detta alltså fel bok.

Rajesh reser med allt från livsfarliga arbetartåg till överdådiga lyxtåg och besöker järnvägsnätets yttersta utposter, något som gör att de människor hon möter kommer från hela Indien och från alla samhällsklasser. Man får på detta sätt ett tvärsnitt av hela det indiska samhället vilket är bra. Mindre bra är dock att boken ibland känns aningen forcerad och stressad då de 80 tågresorna avklarades på bara ett par månader, jag hade föredragit om hon dragit ner på antalet tågresor och istället beskrivit var och en mer ingående.

Men för den som gillar att läsa reseskildringar och/eller att resa med tåg kan jag absolut rekommendera denna bok!..

Mannen som vände insidan ut - Mindre lyckad deckare av Fred Vargas

Mannen som vände insidan ut är den första boken jag läser av den prisbelönta och hyllade franska deckarförfattaren Fred Vargas, och tyvärr blir det nog också den sista då den inte alls infriade mina förväntningar. Boken är i grund och botten en traditionell deckarhistoria men Vargas har, antagligen i ett försök att förnya genren, anlagt en lätt absurd och komisk ton, något som jag inte tycker faller väl ut.

Många av karaktärerna är alltför speciella för att de ska engagera och dialogerna är för det mesta absurda och för sällan historien framåt.  Ett tag är det underhållande men efter ett par kapitel blir det bara jobbigt. Det blir alltför mycket buskis och cirkus över det för att det ska falla mig i smaken. Vargas kan dock skriva för språket flyter på och de (få) delar i boken som verkligen kretsar kring mordgåtan är riktigt bra! Dessutom finn det en hel del fina beskrivningar av det franska landskapet, men som helhet kan jag inte rekommendera den.........

Back to the Moon

Boken Back to the Moon av Travis S. Taylor och Les Johnson är en skön mix av samhällskritik, fakta och fiction. Samhällskritisk på så sätt att den kritiserar på det sätt som vetenskapen, i det här fallet specifikt astronomin och utforskandet av rymden, har nedprioriterats i förhållande till annat de senaste årtionden. Sedan vi placerade en människa på månen så har det inte hänt så mycket när det gäller bemannade månfärder. För att inte tala om utforskandet av andra himlakroppar. Författarna tycker det är dags att världen åter startar ambitiösa rymdprogram med målet att skicka ut människor i rymden.

Deras kritik mot rymdforskningen har formen av ett traditionellt science-fictionsäventyr där USA och Kina tävlar om vem som först åter kan placera en människa på månen. Givetvis blir det stor dramatik med kraschade rymdskepp och heroiska räddningsexpeditioner. Men det är inte bara fiktion då författarna har stor kunskap om rymden och rymdfarkoster och därför försökt att skapa realistiska scenarion.

På det hela taget en underhållande och spännande bok som också innehåller en hel del intressanta fakta och resonemang kring rymdforskningen och rymdindustrin.....

Sibirien till England via Australien - På cykel!

Jag har den senaste tiden läst flera böcker om personer som gör extraordinära cykelturer och en av de bättre är Rob Lilwalls bok Cycling home from Siberia. Som kartan nedan visar är det ingen liten cykeltur han gör. Det som gör att den här boken höjer sig över mängden att den för det första är relativt välskriven och för det andra att den är personligt skriven. Något som man inte är bortskämd med när det gäller böcker skrivna av äventyrare, dessa kan ofta vara ganska torra och dåligt skrivna. Dessutom innehåller boken en mängd bilder och kartor vilket bidrar till att man som läsare känner att man är delaktig i Lilwalls äventyr.

Det finns dock ett stort problem med boken, nämligen alla de religiösa inslagen. Lilwall själv är religiös vilket självklart är helt ok men hans religiösa funderingar platsar inte i en bok av den här typen. För mig innebar dessa religiösa utläggningar bara att jag tappade den känsla av äventyr som byggts upp i boken. Men om man väljer att hoppa över de stycken som har religiös inriktning så är detta en mycket bra bok som jag rekommenderar.....

Rob Lilwalls cykeltur. Rödmarkerat är de sträckor han cyklade. Blått är båt och grönt är bil/buss.

Med Ra över atlanten

Tor Heyerdahls klassiska skildring av hans arbete med att bygga papyrusbåtarna Ra och Ra II och sedan segla dessa över Atlanten är väl värd att läsa trots att den har några år på nacken. Syftet med att resa med dessa båtar över Atlanten var att praktiskt visa att det hade varit möjligt för antikens egyptier att resa till Amerika. Det finns enligt Heyerdahl många indikationer som tydder på att så hade varit fallet.

Men även om detta är intressant så är det inte i första hand denna vetenskapliga aspekt som gör boken läsvärd utan bokens kvalitet är som äventyrsroman och reseskildring. Vi får i boken följa Heyerdahls resor kors och tvärs över jordklotet för att finna bevis för att dessa papyrusbåtar verkligen använts på detta sätt följt av hans mödor för att hitta lämpligt papyrus och kunniga båtbyggare. Själva båten byggs sedan relativt snabbt och resan över Atlanten kan börja, en resa som är full av äventyr och intriger. Ett riktigt äventyr!

I slutet tappar dock boken fart i och med att den handlar om Heyerdalhls andra resa, den som skedde med Ra II. Denna resa var viktig genom att den slutförde det vetenskapliga experimentet men som vanlig läsare tillför denna del mycket lite då den i princip är en upprepning av den första resan...

Ra

Terra Nullius - om Australiens förtryckta ursprungsbefolkning

Terra Nullius handlar om Australiens ursprungsbefolkning och hur dessa har behandlats av kolonisatörerna. Och författaren Sven Lindqvist har utformat boken som en form av resereportage där han färdas med bil genom stora delar av västra Australien och besöker platser som har kopplingar till kolonialismen och dess förhållande till ursprungsbefolkningen.

Det är en skrämmande historia som Lindqvist berättar. Barn som skiljs från sina föräldrar. Lagar som gör skillnad på hudfärg. Människor som utnyttjas som slavar. Ett korrupt och rasistiskt polisväsende. När man läser boken så drar man direkt paralleller med nazismen, även om nazismen under andra världskriget nog får anses vara på en större och än hemskare skala. Det som är extra skrämmande i fallet med Australien är att denna rasism har haft en relativt stor utbredning så nära inpå i tiden. Fortfarande in på 2000-talet så behandlas ursprungsbefolkningen i vissa fall annorlunda än dem som härstammar från kolonisatörerna.

Begreppet Terra Nullius betyder för övrigt "land som inte tillhör någon" och är en term som kolonialmakterna använde för att legitimera expansion. Termen finns inom internationell lag och används där om land som inte tillhör någon självständig stat. Land som betecknas Terra Nullius har andra stater rätt att erövra. Problemet är bara att dessa landområden oftast redan bebos av en ursprungsbefolkning, en ursprungsbefolkning som inte administrerar sitt land enligt det koncept som vi kallar för stat och som vi i väst alltså därför kallar Terra Nullius. Och som vi därför anses oss ha rätten att erövra. Vilket ju givetvis är helt fel!

Det här är en intressant bok om ett problem som de flesta nog vet ganska lite om. Dock har jag tre invändningar mot boken. För det första blir den efter ett tag lite tjatig då författaren radar upp exempel efter exempel på hur illa ursprungsbefolkningen blivit behandlad, exempel som liknar varandra och inte tillför något. Som läsare har man redan efter ett par sidor förstått problematiken. För det andra så får man bara den ena sidan av historien. Det hade varit intressant att höra förtryckarnas, dvs kolonisatörernas, version också. Även om det är självklart vem som är boven i dramat så hade det ändå varit på sin plats att låta bovarna få tala. Och för det tredje ägnas alltför lite av boken åt frågeställningarna varför detta har kunnat ske och hur man ska se till att detta inte händer igen. Lindqvist har gjort det lite väl lätt för sig tycker jag då han hoppat över dessa två frågor. Det han har gjort är egentligen bara att sammanställa ett antal olika episoder i Australiens historia utan att föra ett djupare resonemang kring dessa. Men med det sagt så är det ändå en bok jag rekommenderar då den på ett lättfattligt sätt beskriver en viktig och hemsk del av Australien, och världens, historia.........

Egocentrerad cykeltur

I boken Moods of Future Joys får vi följa med Alastair Humphreys på en episk cykeltur som sträcker sig över fem kontinenter och 46 000 miles. Äventyret tog honom fyra år och den resulterade bland annat i två böcker varav det är den första delen jag läst, den som handlar om hans resa från England till Sydafrika.

Om det är en reseskildring man är ute efter så lär man bli besviken för detta är snarast en resa i författarens inre. Mycket av boken handlar om hans vånda inför de strapatser som ligger framför honom, och om han istället ska flyga hem igen. Det är alltså en bok om motivation och vad som driver någon att ge sig ut på ett sådant här extremt äventyr. Och det skulle ju kunna vara intressant men tyvärr så blir det tjatigt och dessutom lite väl egocentrerat. Boken är säkert kul att läsa för författarens släkt och vänner men knappast för så många andra.

Personligen hade jag hoppats på mer utav en reseskildring, vilket detta alltså inte är. Det är faktiskt slående hur lite författaren verkar bry sig om den miljö han cyklar genom. De fyra åren på cykeln verkar mest ha handlat om att cykla så långt som  möjligt på dagarna för att sedan lägga sig i tältet och sova. Trist cykeltur enligt mig. Och trist att läsa om........

Great North Road

Jag läser nästan aldrig science fiction-böcker därför att jag har fått för mig att det inte är något för mig. Varför jag har fått för mig det vet jag inte, kanske jag läst någon kass science fiction-bok för länge länge sedan och sedan dess ratat genren? Men nu har jag i alla fall utmanat mig själv och läst Peter F. Hamiltons episka science fictionbok Great North Road. Och den var faktiskt inte så dum!

Boken utspelar sig i mitten av nästa århundrade då vi lyckats ta oss ut i rymden och befolkat andra planeter. Kanske inte direkt något originellt upplägg för en science fiction-bok men Hamilton lyckas ändå få till en tvist på storyn i och med att boken har två parallella handlingar där den ena delen utspelar sig på jorden och kan liknas vid en renodlad kriminalroman och där den andra delen är en mer traditionell actionfylld science fiction-berättelse med utomjordingar. De båda parallella berättelserna har givetvis vissa gemensamma beröringspunkter men dessa är få och berättelserna kan i princip läsas som två olika böcker. En del trogna science fiction-fans kan nog tycka att kriminaldelen av boken inte riktigt platsar i den här genren men jag tycker att den delen tillför trovärdighet och originalitet. Trovärdighet på så sätt att den delen är bekant och inte är så avvikande från dagens verklighet, det vill säga man känner igen sig vilket gör att man också lättare kan engagera sig i de mer fantasibetonade delarna. Och originalitet på så sätt att den sticker ut från de flesta andra science fiction-böcker.

Det finns dock två saker som drar ner betyget och det är att språket ibland är ganska dåligt. Vissa av dialogerna är till och med pinsamt tarvligt skrivna. Dessutom är boken lite väl lång, nästan 1000 sidor. Hade nog mått bra av kortas ner med en fjärdedel. Men trots detta är det en läsvärd och spännande bok!........

Papua Nya Guinea - Mer exotiskt än så blir det knappast!

I sin bok Beyond the Coral Sea reser Michael Moran till Papua Nya Guinea, ett land så långt bort från vår egen verklighet som det bara är möjligt. På de öar som tillhör Papua Nya Guinea och som ligger nordost om själva huvudön finns några av världens mest isolerade folkgrupper. Och det är ett land som är starkt präglat av kolonialismen, vilket också märks på de namn vi i väst använder för de olika ögrupperna. Vi har till exempel namn som Bismarckarkipelagen, D’Entrecasteaux-öarna, Le Maire-öarna, Louisiadeöarna, Trobriandöarna och Bougainville. Och det är dessa ögrupper som Moran skildrar i sin bok.

Boken är en mix av episoder från Morans egen resa och hans reflektioner kring dagens Papua Nya Guinea samt episoder från de upptäcktsresande och kolonisatörer som besökt landet tidigare. Moran har ett starkt intresse för antropologi vilket märks då mycket av boken handlar om urbefolkningens traditioner och ritualer samt hur dessa har påverkats av först kolonisatörerna och sedan det moderna samhället. Och mycket av det han skriver är intressant men för mig blir det lite väl mycket fokus på äldre ritualer, jag hade gärna sett att mer av boken handlade om dagens Papua Nya Guinea. Jag hade gärna också läst mer om själva resan. Det verkar vara ett minst sagt svårt land att resa runt i och därför hade det varit kul att läsa mer om de strapatser han råkade ut för.

Så som reseskildring får boken inte något högt betyg, men som en historisk och antropologisk skildring är den mycket bra. Och som läsare blir man intresserad av att resa dit...kanske att detta blir nästa trendiga resmål för dem som tröttnat på Thailand?.....

Karta över Papua Nya Guinea

Stephen Kings episka fantasyäventyr om det Mörka tornet börjar inte bra

Nej snarare är den första delen i denna fantasysvit om sju böcker en ren katastrof, och detta trots att jag läst den reviderade och förbättrade versionen. Ja du läste rätt, det finns alltså en förbättrad version av boken. I inledningen till boken så erkänner King själv att originalversionen var alltför svårläst och innehöll ett alltför omständligt språk och att han därför kände sig manad att förbättra boken. Och det är ju ärligt av honom att erkänna att originalversionen inte var helt lyckad, men enligt mig kunde han reviderat den än mer för den är fortfarande på tok för omständlig och rörig.

För mig är det inte mycket som är rätt i den här boken. Språket känns otroligt krystat och är alltför utstuderat macho och dystert. En typisk mening kan låta i stil med detta: "Den svarte mannen hade en hy flottig som olja och när han andades lät det som två knivar som vässades mot varandra, ur munnen kom en stank av multnande löv. Han närmade sig sakta likt en kista på väg ner i graven och hans blodiga ben rörde sig som i trance då de tuggade sig fram genom törnsnåren." Just den meningen finns inte men hela boken går i den stilen vilket är extremt tröttsamt. Sällan har jag läst någon mer krystad bok.

Dessutom är själva historien och upplägget extremt rörigt. Okej att det här är inledningen på en lång romansvit och att oklarheter reds ut i de senare böckerna men man måste ju som läsare i alla fall ha något att hänga upp sig på, någon form av röd tråd. Nu finns inget som fångar läsarens intresse. I fantasyböcker brukar vanligen miljöbeskrivningarna vara mycket bra, det är ju liksom till stor del vitsen med den typen av böcker, att måla upp en fantasivärld för läsaren. Men inte heller det lyckas King med, huvudpersonen i boken är visserligen ute på en lång resa och det är fantasivärld han reser i men ingenting av detta beskrivs närmare.

För mig är detta en katastrofalt dålig bok. Inte en chans att jag kommer läsa de andra sex böckerna i sviten.......... 

Karta över End-World, en del av Stephen Kings fantasivärld.

Silmarillion - Ett fascinerade och svårläst verk om Tolkiens värld

I J. R. R. Tolkiens verk Silmarillion får vi reda på bakgrunden till den värld som beskrivs i bland annat Bilbo - En hobbits äventyr och Sagan om Ringen. Boken kan nästan ses som en lärobok i historia och geografi då Tolkien sakligt redogör för världens utveckling, och han gör på det samma stora allvar som man kan finna i en lärobok. Vi får reda på varför världen rent fysiskt ser ut som den gör, det vill säga hur landmassorna har förflyttats och omformats över tiden, och hur de olika folkslagen, så som alver och dvärgar, har vandrat. Tolkien hade en förkärlek för språk vilket också märks i den här boken då det finns avsnitt om språkets utveckling samt hur man ska tolka de geografiska namnen.

Så de som börjar läsa Silmarillion i tron att det är en bok i samma stil som trilogin om härskarringen blir nog mycket förvånade, och de flesta blir också troligtvis besvikna då den här boken nog får anses som riktad till de som är mycket inbitna Tolkienfan. För oss andra blir det helt enkelt för svårt att hålla engagemanget uppe. Boken är så fullspäckad med namn, släktskap, geografiska platser och spänner över ett så stort tidspann att det krävs ett brinnande intresse för den här fantasivärlden för att man ska orka ta in allt. Sidorna är minst sagt faktaspäckade.

Med detta sagt så vill jag ändå rekommendera boken även till dem som inte är fanatiska Tolkienfan då det är en fascinerande bok. Här har vi alltså en lärobok i historia, geografi och till viss del också lingvistik över en påhittat värld! Är inte det coolt eller? Tänk vilken möda Tolkien måste ha lagt ned på att få ihop hela denna världs utveckling, här pratar vi inte om att få ihop några enskilda trådar i en deckare utan här handlar det om att synka kontinenternas rörelser med folken och språkets utveckling. Detta är stort! Så jag rekommenderar alla att testa att läsa Silmarillion, även om ni sedan med stor sannolikhet inte kommer att orka ta er igenom hela........

Karta över Beleriand, en central plats i Silmarillion.

En lysande atlas över Tolkiens Midgård

För er som är på väg att läsa Tolkiens böcker kan jag starkt rekommendera Karen Wynn Fonstads bok The Atlas of Middle Earth. Detta är en kartbok med tillhörande texter som beskriver Midgårds historia från den Första tidsåldern fram till den Fjärde tidsåldern. För den som ska läsa trilogin om Härskarringen så finns här detaljerade kartor över många av de platser som besöks i boken, allt från översiktskartor där huvudpersonernas olika vägar genom Midgård är utritade till detaljkartor över enskilda platser så som Minath Tirith och Edoras. Ja det finns till och med planritningar över vissa enskilda byggnader.

Det är alltså inte Tolkiens egna kartor i boken utan kartorna är skapade av Karen Wynn Fonstad utifrån hur världen beskrivs i böckerna. Eftersom inte alla platser är exakt beskrivna i böckerna, till exempel i avseende var de ligger, så har hon ibland tvingats gissa. För de som är ortodoxa Tolkienfan kanske detta är som att svära i kyrkan men personligen tycker jag att hennes tolkning av Tolkien tillför mig som läsare något. Och hon är också tydlig med att skriva ut vad som är hennes egen tolkning.

Att använda sig av den här atlasen parallellt med att man läser Tolkiens böcker ger enligt mig läsupplevelsen ytterligare en dimension. En del kanske tycker att kartor begränsar läsarens egen fantasi men detta håller jag inte med om, tvärtom så ser jag att en kartbok som denna gör fantasivärlden mer levande och engagerande. Detta är ett mycket bra komplement till Tolkiens böcker som jag alltså varmt rekommenderar!...... 

Karta över Morias grottor

Karta över Riftedal (Rivendell) och Elronds hus.