Att runda Kap Horn

Var ligger egentligen Kap Horn? Det är nog vanligt att man blandar ihop Kap Horn med Godahoppsudden och att man placerar Kap Horn som den afrikanska kontinentens sydligaste punkt. Men så är det inte, Kap Horn ligger i Chile, dvs Sydamerika, medan Godhoppsudden ligger i Sydafrika. Dessutom är det så att varken Godahoppsudden eller Kap Horn är de sydligaste platserna på någon av dessa kontinenter, vare sig man räknar med öar eller inte. Den sydligaste punkten på den afrikanska kontinenten heter egentligen Agulhas och Kap Horn ligger inte på den sydamerikanska kontinenten utan är en ö, den sydligaste punkten på den sydamerikanska kontinenten heter Kap Forward och den sydligaste ön som tillhör Sydamerika heter Islote Águila (Örnön).

Så varför pratar man då om Kap Horn och Godahoppsudden om dessa inte är de sydligaste punkterna? Jo, därför att båda är, och framförallt har varit, viktiga platser för sjöfarten. Godahoppsudden var den plats där sjöfarare ändrade kurs och att runda ön där Kap Horn ligger var en milstolpe för handelsfartyg, det finns visserligen passager norr om Kap Horn men dessa är smala och användes därför sällan.

Just detta med Kap Horns betydelse för sjöfarten har Dallas Murphy grävt djupare i i boken "Rounding the Horn". Boken är en mix an författarens egna seglingsäventyr i området och episoder från berömda besökare så som Drake, Darwin och Magellan. Murphy beskriver på ett bra sätt de strapatser som dåtidens, och ibland även nutidens, sjöfarare tvingades genomlida för att runda Kap Horn. Och man lär sig en hel del också, för hur många vet till exempel att världens sydligaste ursprungsfolk bor i området? Yaghan heter folket och dessa människor fascinerade dåtidens sjöfarare så till den grad att man till och med tog med sig folk därifrån hem till Europa, vilket kanske inte alltid var så lyckat. Detta är en bra bok som rekommenderas! ...

Kap Horn

Karta över Kap Horn

Lewis och Clark - det perfekta äventyret!

Det är lite synd att vi i Sverige inte sätter oss in mer i USA:s historia, för den är både intressant och spännande samt förklarar dessutom en hel del om varför dagens USA ser ut som det gör. Ett utmärkt sätt att ta till sig USA:s tidiga historia är att läsa Undaunted Courage: Meriwether Lewis, Thomas Jefferson and the Opening of the American West av Stephen Ambrose. Här får vi följa Lewis och Clark på deras upptäcktsresa från östra Amerika tvärs över kontinenten ända fram till västkusten, och sedan tillbaka igen. De upptäckte inte de centrala och västra delarna av USA, det hade ju redan indianerna gjort, men de var de första vita som korsade kontinenten.

Det är två saker som slår mig när jag läser boken, för det första att detta är det perfekta äventyret. Här har vi en grupp människor med Lewis och Clark i spetsen som färdas i flera år genom områden som är okända för dåtiden (återigen bortsett från indianerna). De upptäcker nya floder, nya berg, nya skogar samt hundratals nya djur och växtarter. Förutom de rent vetenskapliga och geografiska målen så hade expeditionen även i uppdrag att upprätta handel med de olika indianstammarna samt att säkra USA:s intressen. Tänk att varje dag under flera års tid resa genom land som ingen vit man någonsin besökt och som inte finns beskrivet i någon bok eller karta, vilket enormt äventyr! Och jösses vad mycket intryck att ta till sig.

Det andra som slår mig är att allt detta skedde så sent som i början av 1800-talet, alltså för bara 200 år sedan. För oss i Europa så känns detta mycket märkligt då vi ju på 1800-talet redan hade en lång historia och där det nog knappast fanns några landområden kvar att upptäcka. Tänk om två tredjedelar av Europa var oupptäckt 1810? Tänk om den första expeditionen som nådde Sverige gjorde det först i början av 1800-talet och att Stockholm fick sina första fasta invånare 1850? I Sverige, och Europa, är vi ju så vana att ha en historia som sträcker sig 1000-tals år tillbaka i tiden. Men så är ju inte fallet i USA, bortsett från en del tidiga besök utmed kusterna, så var ju stora delar av landet helt okänt fram tills för 200 år sedan. Och det dröjde ytterligare en tid innan det växte upp byar och städer. Ett hus som är 100 år gammalt i USA räknas som mycket gammalt, ja det är nästan en turistattraktion på vissa platser, i Europa är ju var och vartannat hus så gammalt. Detta måste man nog tänka på när man analyserar dagens amerikanska samhälle, jämfört med oss är USA fortfarande ett barn som nätt och jämnt lärt sig gå. Kanske inte så konstigt att man agerar världspolis och har en kaxig framtoning, man har ju ännu inte funnit sin identitet.

Så jag rekommenderar alla att läsa denna mycket spännande och intressanta bok! Och är man inte det minsta intresserad av USA:s historia kan man läsa den som en ren äventyrsroman........

Karta som visar Lewis och Clarks färdväg över kontinenten.

Till världens ände med Robert Kaplan

Robert Kaplan är en mästare på att skapa reseskildringar med tyngd och hans bok "The Ends of the Earth - From Togo to Turkmenistan, from Iran to Cambodia, a Journey to the Frontiers of Anarchy" är inget undantag. Och att kalla det för en reseskildring är nog inte helt korrekt då den är så mycket mer än så. Visst är det i grund och botten en reseskildring på så sätt att han färdas och beskriver det han ser och upplever, men det är inte en lättsam skildring av vackra vyer och den lokala maten utan han placerar in det han ser i ett bredare geopolitiskt sammanhang. Det kan till exempel handla om hur korruptionen i Västafrika undergräver statens funktion eller hur gränsdragningarna i Centralasien inte tar hänsyn till lokalbefolkningens etnicitet. Och som boktiteln antyder så reser han till länder som har stora problem och som har potentialen att bli framtidens krutdurk. Boken är som sagt till största delen mycket seriös och kan nästan ses som en lärobok i geopolitik men det finns även en del mer lättsamma avsnitt, till exempel skriver han en del kul om dagens backpackers.

Detta är en mycket bra bok som varmt rekommenderas. Man får här en inblick i hur situationen är i några av världens mest oroliga och svårtillgängliga länder. Det är ingen munter läsning, och den är inte heller lättsmält, nej detta är nog en bok som inte sträckläses utan som man läser ett avsnitt i då och då...

Utvecklingsländernas urbana problem - Trafik och transporter

I tredje världen finns en mängd trafikrelaterade problem. Ett av problemen är att städerna ofta växer i städernas utkanter, och då oftast snabbt, spontant och utan någon planering. Detta leder till att infrastrukturen i dessa områden blir otillräcklig. De få vägar som finns är dåligt underhållna på grund av ekonomiska problem eller svagt styre. Och eftersom vägnätet är så pass underdimensionerat så blir det överbelastat vilket leder till enorma trafikstockningar, stadsmiljön blir kaotisk med en hög ljud- och stressnivå. Denna situation leder till att antalet dödsolyckor är högt, dessutom är det ett hinder för affärslivet vilket gör att städerna tappar i ekonomisk konkurrenskraft. För stadens invånare går mycket av tiden åt till transporter, tid som skulle kunna användas till annat, dessutom lägger de med låg inkomst upp till en femtedel av sin inkomst på transporter.

Att situationen är så pass dålig beror till stor del på att antalet bilar har ökat kraftigt i tredje världens städer, vissa städer ligger till och med i topp när det gäller ökning av antalet bilar. Detta i kombination med en svag ekonomi och ett svagt styre gör att situationen har blivit så pass dålig som den är.

Kollektivtrafiken är oftast underdimensionerad och där den finns är den ofta överfull, okomfortabel, opålitlig och långsam. Problemet med underdimensionerad kollektivtrafik kan till viss del förklaras med att tredje världens städer ofta gått mycket snabbt från den traditionella förindustriella promenadstaden till den bilberoende staden, och detta utan att hinna genomföra mellanstadiet transit/spårstaden. Det är i detta mellanstadium som järnvägar, spårvagnar och liknande byggs. Att införa spårbundna transporter i efterhand är problematiskt och det är inte heller säkert det är rätt väg att gå med tanke på städernas sociospatiala uppbyggnad. Kanske att bussar är ett bättre alternativ. När man planerar kollektivtrafiken måste man ta hänsyn till att en stor del av ekonomin är informell, de ekerlika högkapacitetskorridorer som vi ofta har i väst är antagligen inte lämpliga i tredje världens städer.

Trafikkaos i Indien.

Utvecklingsländernas urbana problem - Miljö och hälsa

Tredje världens miljöproblem finns på flera olika geografiska skalor. I hemmet har vi problemen med undermåligt vatten och avlopp vilket kan leda till sjukdomar. På många ställen används öppna eldplatser vilket kan ge kemiska föroreningar. Beroende på klimatet så kan en dåligt byggd bostad ge fysiska problem på grund av ett för kallt eller varmt inomhusklimat. I bostadens närområde finns det hälso- och miljöproblem i form av sopor, latrin, förorenat vatten och föroreningar från industrier. De fattigas bostäder är dessutom extra utsatta för naturkatastrofer så som översvämningar då de är dåligt konstruerade samt placerade utan att hänsyn tagits för denna typ av faror. Även arbetsplatsen finns många miljöfaror, t.ex.. trängsel, dålig ventilation och farliga maskiner. Och om vi går upp ytterligare ett steg i den geografiska skalan så finns på stadsnivån problem med vatten och avlopp, sophantering och sjukvård. Vi har även här givetvis luftföroreningar. Och slutligen på den globala nivån har vi användning av fossila bränslen, en minskad biologisk mångfald samt ett övernyttjande av jordens resurser.

Det kanske allvarligaste problemet är tillgången till rent vatten. 1994 så saknade 300 miljoner stadsbor rent vatten. Detta leder till spridning av sjukdomar, sjukdomar som kan leda till döden då många redan är svaga på grund av t.ex. undernäring samt dålig sjukvård. Det vatten som finns att tillgå är ofta alltför dyrt och/eller kräver en alltför stor arbetsinsats. Vid de få publika vattenkällor som finns är köerna ofta mycket långa vilket ytterligare minskar de fattigas möjligheter till att få tid till inkomstbringande arbete.

Även överbefolkning är ett stort problem, på vissa platser har varje person mindre än 1 kvadratmeter golvyta. Förutom att detta leder till stress så gör det även att smittsamma sjukdomar sprids lättare. Överbefolkningen är an stor anledning till att mässling är en av de vanligaste dödsorsakerna bland barn i tredje världen.

Konceptet epidemiologisk transition är användbart för att förstå hur hälsan förändras då samhället utvecklas. I utvecklingsländer är dödsorsaken vanligen någon form av infektion, parasitsjukdom eller undernäring. Vartefter samhället utvecklas så minskar denna typ av sjukdomar och istället blir naturliga dödsorsaker och sjukdomar kopplade till livsstilen så som cancer och hjärtsjukdomar vanligare. Utifrån denna modell kan man alltså göra en koppling mellan landets utvecklingsskede och invånarnas sjukdomsbild. Många av utvecklingsländerna befinner sig nu i ett mellanstadium, det finns dock stora variationer. Ofta har stadsborna en sjukdomsbild som ligger närmare de rika ländernas än landsbygdsbefolkningen. Det är dock stora skillnader mellan olika grupper i städerna.

Det finns givetvis flera faktorer som påverkar hälsan, de viktigaste är:

• Intermediära faktorer, det vill säga kunskap och beteende hos individen, familjen och i communityn. Speciellt moderns kunskap är viktig då det oftast är hon som sköter om barnen och matlagningen. Landets ekonomi självklart viktig för att bra utbildning ska kunna ges och dessutom är det viktigt att samhället har en positiv inställning till kvinnlig utbildning.
• Underliggande faktorer så som den fysiska miljön, bostadens plats och utformning mm. Här är ju den socioekonomiska situationen viktig då det är den som i mångt och mycket avgör vilken typ av bostad man har råd med. Även Infrastruktur och service så som sjukvård är givetvis viktiga faktorer. Även sådant som ålder och kön påverkar.
• Strukturella faktorer i form av lagar och normer.

Hiv/AIDS har drabbat de fattiga länderna mycket hårt. Av de 30 miljoner som var smittade 1997 bodde mer än 90 % i tredje världen. I många afrikanska länder så är det ca 30 % att en ung person någon gång under livet kommer att smittas av HIV/AIDS. Andra vanliga sjukdomar är tuberkulos, malaria, denguefeber, tyfus och parasiter. Den svåra situationen de lever under gör att även psykologiska sjukdomar och stress är vanligt.

I många städer i tredje världen är undernäring ett stort problem och för att komma till rätta med detta finns ett antal åtgärder man kan genomföra:

• Öka tillgången och kvaliteten på mat. Speciella matpaket för undernärda barn, kollektivt ägda matkooperativ och liknande.
• Lagstiftning. Till exempel i syfte att höja matkvaliteten och/eller införa mammaledighet.
• Utbildning. Näringslära, hur man lagar mat och liknande.
• Amning. Uppmuntra detta då det ger barnet näring och skydd mot sjukdomar.
• Minska infektioner under graviditeten t.ex. genom bättre bostäder, sanitet och sjukvård.
• Erbjuda familjeplanering.
• Informella matproducenter. Uppmuntra lokala matproducenter, t.ex. gatuförsäljare. Detta leder till ett ökat utbud av mat i de fattiga områdena.
• Uppmuntra urbant jordbruk. Kan till exempel handla om att odla eller ha boskap på bakgården, i vissa fall kan man till och med odla på taken.

Alla dessa punkter låter bra, och i de flesta fall även självklara. Så det verkar som att det egentligen inte är kunskapen om hur problemet ska lösas som saknas utan snarare viljan från dem som sitter på de ekonomiska resurserna, det vill säga vi viljan och engagemanget hos oss som bor i de rika länderna. Vi i de rika länderna har utnyttjat de fattiga länderna under så pass lång tid att det nu är hög tid att vi ger tillbaka åtminstone lite av vad vi tagit. Visst gör FN och välgörenhetsorganisationer nytta men det känns som att det är på en alltför liten skala för att det verkligen ska leda till några större förändringar.

Urbant jordbruk i Taiwan.

Utvecklingsländernas urbana problem - Bostäder

Tillgång till adekvat och ekonomiskt rimligt prissatt bostad är en nödvändighet för mänskligt välbefinnande. För att känna en trygghet måste man även bostadsinnehavaren ha någon form av bindande kontakt. På många platser i tredje världen bor dock stora delar av städernas befolkning trångt och i temporära bostäder med låg standard. Problemet accentueras av en mycket hög befolkningstillväxt, på 80-talet ökade antalet familjer niofaldigt jämfört med antalet nybyggda bostäder i de fattiga länderna. Den ekonomiska situationen tillsammans med ett ofta svagt politiskt system gör att andelen som tvingas bo i illegala bostäder, så kallade kåkstäder (squatter settlements), är mycket högt. I många utvecklingsländer bor majoriteten i kåkstäder och i vissa städer är upp till 95 % av all nybyggnation illegal. Dessa bostäder byggs okonventionellt, det vill säga utanför de gängse lagarna och byggfirmorna. Ofta byggs de av dem som själva ska bo där och ofta med mycket låg standard. Att bostaden är olaglig leder även till en ökad osäker och stress då framtiden är mycket osäker. Kan också vara värt att nämna att skillnaden mellan kåkstäder och slum är den att kåkstäder är illegala medan slummen är legal.

Kåkstad i Filippinerna.

Myndigheterna agerar olika från stad till stad när det gäller bostadsproblematiken. Man kan dela in deras agerande enligt följande:

• Likgiltighet. För det mesta beroende på ineffektiva myndigheter och att man ofta inte vet vem som äger marken. Stadsplaneringen är ofta omvänd, man planerar efter man byggt.
• Reaktionärt. Myndigheterna motverkar byggandet av informella bostäder genom att kontrollera/begränsa inflyttningen. I vissa fall kan folk som redan bosatt sig i staden tvångsförflyttas. Man motiverar dessa förflyttningar ofta med att man vill göra staden attraktivare, minska brottsligheten eller för att använda marken till något mer lönsamt.
• Västinfluerat. Fram till 80-talet så formades de flesta byggprojekt utifrån västliga standarder och normer vilket ledde till höga hyror. Dessa bostäder gynnade snarare medelklassen än de fattiga. Husen var ofta placerade långt från de fattigas arbetsplatser. En del projekt var också mer politiska än sociala, regeringen ville framstå som framåt när det gäller att förbättra bostadssituationen för fattiga.
• Innovativt. Här samarbetar myndigheterna med den enskilda individen och förbättrar sådant som service och gatunät. Förbättringar kan också ske genom att individen blir tilldelad en plats av myndigheterna, och Ibland även delar av huset, resten färdigställs sedan av individen själv. 

Myndigheternas inställning till informella bostäder varierar från stad till stad och över tiden. På senare tid har man dock börjat se mer positivt på dessa områden då man insett att de bidragit med bland annat arbetskraft till staden. Dock finns problematiken kvar med stigmatisering av områden samt svårigheten för invånarna att flytta till bättre områden.

Makt, social rättvisa och välfärd

För att folket ska kunna ta kommandot och makten över det samhälle dom lever i så krävs ett antal saker. Medborgarna måste ha tillgång till en trygg bostad, fritid, kunskaper och färdigheter, korrekt och relevant information, sociala nätverk och organisationer, de nödvändiga verktygen för att kunna arbeta samt finansiella tillgångar. Detta kan ses som självklara saker för oss i väst men i tredje världen så är det långt ifrån alla som har tillgång till allt detta.

Ett problem i tredje världen är att makten ofta är mycket ojämnt fördelad. Den utbredda korruptionen gynnar dem som har tillgång till tjänstemän/eliten och gör på så sätt dem som redan är starka ännu starkare. Dessutom är ofta makten koncentrerad hos staten och kapitalet, det vill säga de politiska partierna som är i opposition är ofta mycket svaga eller obefintliga. Även folkrörelserna är vanligtvis svaga.

I tredje världen är det vanligt med patron-klient förhållande, det vill säga patronen ger klienten ekonomiskt stöd och klienten ger patronen politiskt stöd. På detta sätt kan alltså röster och lojalitet köpas. På arbetsmarknaden är ofta släktskapsbanden starkare än meriterna, och detta gäller även på de högre posterna, vilket leder till nepotism.

Ett sätt att få makt är givetvis att samarbeta. Och i tredje världen ser man nu att kvinnorna alltmer börjar engagera sig i gräsrotsrörelser, kvinnorna har annars haft svårt att hävda sig då de tillbringat den mesta av tiden i hemmet.

Det finns en stark koppling mellan välfärdsstaten och social rättvisa. I en välfärdsstat finansierar staten hela eller delar av det som anses som grundläggande rättigheter, så som sjukvård och skola. Man kan uttrycka det som att politikerna i en välfärdsstat försöker att kompensera för de negativa effekter som marknadsekonomin medför. På många håll har dock välfärdssystemen varit under hård press den senaste tiden, vilket har berott på flera saker. Det finns ett ökat antal personer, t.ex. äldre och arbetslösa, som är i behov av välfärdstjänster och vi har också allt högre krav på levnadsstandard. Vi har helt enkelt färre arbetande personer som ska stå för allt fler personers välfärd. Detta har lett till att misstron på att de kollektiva lösningarna ska klara av morgondagens välfärd har ökat, något som gynnat högerpartierna.

Nyliberalismen och staden

Nyliberalism är en politisk inriktning vars målsättning är att skapa ett liberalt ekonomiskt klimat, i detta ingår sådant som fri handel, privatisering och att begränsa myndigheternas inflytande. De nyliberala anser att detta är rätt väg att gå för ett land om man vill nå ekonomisk framgång och utveckling. När det gäller välfärdssamhället så vill man att skola, vård, omsorg och liknande ska privatiseras då man anser att offentlig verksamhet är ineffektiv. De som inte har råd att betala för detta hänvisas till släkt och vänner samt frivilligorganisationer. Nyliberalismen var stark i Sverige på 80- och 90-talet och kan ses som en form av motreaktion till de mer socialistiska strömningar som fanns årtiondena innan. Kanske att vi nu håller på att se ett minskat nyliberalt inflytande i Sverige? Tycker mig se alltfler negativa reaktioner på de privatiseringar som genomförts av t.ex. äldrevård, järnvägar och apotek.

I den urbana miljön finns det en debatt om huruvida kollektivtrafiken ska vara subventionerad eller inte, där de nyliberala anser att den blir billigast och effektivast om den drivs helt i privat regi medan motståndarna till detta anser att kollektivtrafiken bör subventioneras för att på så sätt underlätta för de ekonomiskt utsatta. Det är ju ofta de ekonomiskt svaga som är mest beroende av en fungerande och billig kollektivtrafik då de inte har samma möjlighet att äga en bil. På samma sätt finns det en konflikt kring om bostaden ska ses som en marknadsvara eller som något som är en medborgerlig rättighet, denna debatt har vi ju sett exempel på i Sverige där en del med nyliberal inriktning arbetat för att bostadsbyggandet och hyrorna helt ska styras av marknadskrafterna. En sådan bostadsmarknad skulle enligt mig leda till en ökad segregation med statskärnor som endast beboddes av de välbeställda. Till stora delar är ju detta redan ett faktum i många svenska städer. Och det är knappast förenligt med den allmänna trend som finns hos stadsplanerarna att arbeta för mixade bostadsområden

Rosengård. Leder nyliberalism till en ökad segregation?

Urban regim, urban policy och governance

Att decentralisera en del av funktionerna till den lokala stadsnivån har flera fördelar. Det ger staden en frihet från landets centrala styre vilket bland annat minskar risken för att centralmakten ska missbruka sin makt på staden. Ett lokalt styre gör också att väljarna kommer närmare sin makthavare vilket stimulerar ett ökat politiskt engagemang. Dessutom så har ett lokalt styre bättre kännedom om de lokala förhållandena och kan därför styra staden på ett mer känsligt och anpassat sätt. Och det lokala styret har givetvis en stor inverkan på stadsmiljön då de styr över sådant som kontroll över vem som får bygga vad var, utformar stadens utvecklingspolicy, representerar staden gentemot omgivningen samt tillhandahåller service och infrastruktur.

Givetvis finns det begränsningar i det lokala styrets makt och möjlighet att genomföra förändringar. Här är stadens skatteunderlag av stor vikt, en frisk ekonomi med många privatpersoner och företag som kan betala skatt ger också lokalpolitikerna möjlighet att genomföra reformer. Detta kan leda till att städerna tävlar om att attrahera rika personer och företag då detta ökar skatteunderlaget, på så sätt kan vi få en form av segregering mellan städer. Man kan dock utjämna detta med olika former av regleringar, i Sverige finns t.ex. ett system för skatteutjämning mellan kommuner. En annan begränsning i det lokala styrets makt är formeringen av inflytelserika elitgrupper, dessa grupper som ofta består av företagsledare och liknande kan i vissa fall vara dem som i realiteten utformar politiken och stadens officiella ledare blir bara marionetter och utförare. Det finns dock en teori, the regime theory, som innebär att det finns ett samspel mellan de lokala företagsledarna och politikerna. Detta informella samarbete består av ett antal överlappande allianser och intressegrupper som kanske inte alla har samma ståndpunkt i enskilda frågor men där alla har ett intresse av att denna typ av regim består. För de största städerna, de så kallade världsstäderna, kan denna typ av regim sträcka sig utanför landets gränser. Turistindustrin är en sådan extern aktör då de har ett intresse av att städernas utformning gynnar turismen, och detta oavsett om staden finns i samma land som turistföretaget eller inte.

Att leva i staden - Jämställdhet och demografi

På senaste tiden har jämställdhetsfrågorna fått ett ökat fokus. Det har visat sig att städerna ofta är utformade på ett sätt som försvårar framväxten av ett jämställt samhälle, till exempel är det så att uppkomsten av urban sprawl minskar kvinnornas rörlighet och valmöjligheter. Kvinnor är oftast den som tar hand om hem och barn vilket gör att hon inte har möjlighet att arbetspendla lika långt som mannen, problemet är att det finns få arbetsplatser i villaförorterna. Dessutom är det så att i de hushåll som endast har en bil så är det oftast mannen som använder denna och kvinnan är hänvisad till kollektivtrafik, något som minskar kvinnornas rörlighet. Detta visar på vikten av att jämställdhetsfrågor tas med i planeringsarbetet.

Det är också viktigt att man när man planerar staden tar hänsyn till demografiska förändringar. Det är ju till exempel så att antalet äldre ökar vilket naturligtvis ställer andra krav på staden. För att de äldre ska känna sig hemma i grannskapet så måste det finnas närhet till sjukvård och apotek, möjligheter till gruppaktiviteter samt närhet till shopping och kultur. På samma sätt kan förändringar i familjestorlek och liknande påverka hur bostädernas storlek och utformning bör vara.

Anti-urbanism

Det finns de som ifrågasätter staden som koncept och som menar att den leder till stora psykologiska och sociala problem i form av utanförskap, mental isolering och oordning. Man kan se detta som en form av anti-urbanism. De flesta anser dock att staden är en konsekvens av vår kulturella och ekonomiska utveckling och att den därför knappast går att avskaffa. Men de problem som anti-urbanismen pekar på ska givetvis tas på allvar, det vill säga att förstå samspelet mellan person och miljö är mycket viktigt när det gäller stadsplanering. Staden ska inte bara tillgodose invånarnas fysiska behov och önskemål utan även de psykologiska. Livskvalitet är ett viktigt begrepp som ska tas på största allvar!

Det finns ett antal olika teorier som försöker förklara hur stadens miljö påverkar individen. Vi har den humanekologiska teorin som går ut på att en människas beteende bestäms av miljön, om vi inte lyckas anpassa oss så går vi under. I det fallet så åsidosätts de normala sociala funktionerna och vi blir alienerade vilket leder till sådant som ökad brottslighet. Enligt denna teori är staden negativ, alltså en anti-urban teori, och leder till stress, utanförskap och anonymitet. Teorins kritiker anser att teorin inte tar hänsyn till stadens positiva sidor så som dess mångfald och storlek.

Sedan har vi den subkulturella teorin som i grova drag kan sägas vara den humanekologiska teorins motsatts. Här ses stadens mångfald som något positivt. Mångfalden leder till uppkomsten av subkulturer vilket leder till att det är lättare att finna likasinnade.

Ytterligare en teori är den om kognitiv överbelastning, denna går ut på att vi tvingas frångå vårt normala beteende på grund av det stora informationsflöde vi omges av i en stadsmiljö. För att hantera detta stora informationsflöde tvingas vi att ta till olika strategier, strategier som påverkar vårt beteende. Exempel på sådana beteendeförändrande strategier är:

• Bortfiltrering av sådant vi anser mindre viktigt, t.ex. människor i behov av hjälp.
• Vi sätter upp barriärer, t.ex. beter oss ovänligt mot främlingar.
• Mindre tid läggs ned för varje stycke information.

Enligt denna teori leder alltså överbelastningen av våra sinnen att vårt beteende förändras negativt.Det finns dock dem som istället ser stadsmiljön som monoton och understimulerande, vilket givetvis också påverkar beteendet och livskvaliteten negativt.

En teori bygger på att ett visst beteende är kopplat till en viss plats och att beteendet är likadant oavsett vem som utför det. Platser har en viss förmåga att hantera ett visst antal likadana beteenden och om antalet faktiskt utförda beteenden överstiger denna så blir platsen överbemannad. Om detta inträffar så kommer enligt teorin de boende att bli passiva och apatiska. Enligt teorin ska man alltså se till att skapa underbemannade platser.

Var hör vi hemma?

Källor
Marshall, G. 1998. Anti-urbanism. http://www.encyclopedia.com/doc/1O88-antiurbanism.html.
Pacione, M. 2009. Urban Geography. Routledge.

Nyurbanism

Nyurbanismen (New Urbanism) är ett stadsbyggnadskoncept som kan sägas vara en reaktion på den typiska moderna amerikanska stadens utflytande villaområden och förslummade innerstadskvarter. Med nyurbanismen vill man skapa mer humana och mer diversifierade bostadsområden genom att planerna enligt följande huvudprinciper:

• Grannskapet ska vara kompakt, promenadvänligt och ha blandade funktioner.
• En stor del av de vardagliga aktiviteterna ska finnas inom gångavstånd från bostaden, det skall inte krävas bil för att leva i området. Vägnätet ska anpassas för de gående. Detta gynnar framförallt de yngre och de äldre och möjliggör en mer mixad åldersstruktur i området.
• Det ska finnas en stor spännvidd på bostäder i grannskapet. Det ska finnas bostäder med olika upplåtelsetyper, storlekar, utformningar och prislägen. På detta sätt förbättras förutsättningarna för ett mixat grannskap när det gäller inkomst, etnicitet och ålder. Och enligt nyurbanismen gör detta att invånarna knyts närmare varandra och området vilket i sin tur leder till en äkta och genuin granngemenskap.
• De publika kommunikationerna ska finnas inom gångavstånd från de boende. Publika kommunikationer ska vara ett attraktivt alternativ till bilen.
• Kommunala, institutionella och kommersiella byggnader och aktiviteter ska inte placeras i kluster utanför grannskapet utan ska integreras i området.

Man försöker alltså att uppnå en gammaldags stadsbild genom en noggrann planering. Och jag tror att tanken är rätt även om jag inte är helt säker på att områden byggda enligt nyurbanismen kommer att lyckas uppnå dessa mål. Problemet som jag ser det är att de äldre områden som vi gillar, t.ex. Gamla Stan i Stockholm, har fått sin utformning och sin karaktär över en lång tid. Jag tror att det är mycket svårt att skapa denna typ av stadsmiljö på ett kommunalt stadsplaneringskontor, risken är stor att området kommer att kännas kitschigt. Dessutom är nog risken att områden som skapas i syfte att passa alla, eller i alla fall nästan alla, istället inte kommer att attrahera någon, att de så att säga blir alltför utslätade. Men med det sagt så tror jag ändå att det är rätt väg att gå, för alternativet är ju att skapa områden som är anpassade efter en typ av människor och där bilar prioriteras framför gående och kollektivtrafik. Med detta följer en ökad segregation, t.ex. genom byggandet av gated communities, samt ett ökat (miljöfarligt) bilberoende. De nackdelar som finns med nyurbanism ser jag som små jämfört med detta.

Ett exempel på fenomenen gentrifiering och nyurbanism är upprustningen av området Cabrini Green i Chicago. Området har under lång tid förfallit och brottsligheten har varit mycket hög och man planerar nu att rusta upp området. Tanken är att bygga blandade typer för bostäder för att på så sätt locka dit folk från olika socialgrupper. Man ersätter de tidigare enformiga och trista höghusen med lägre hus och med en mer blandad arkitektur. Parker och gångvägar anläggs. Även infrastrukturen förbättras och områdets vägar och kvarter ska integreras bättre med den övriga staden. Allt detta är sådant som kännetecknar nyurbanismen. Det ser attraktivt ut i filmen men man kan fråga sig om det räcker för att tvätta bort områdets dåliga rykte? Kanske området har stigmatiserats alltför mycket för att locka dit medelklassen? Fast å andra sidan var man ju tvungen att göra något åt det hårt nedslitna området. En annan sak man kan fundera över är vad som händer med de låginkomsttagare som tidigare bodde i Cabrini Green, även om det nya upprustade området ska ha bostäder i olika prisklasser och med olika upplåtelseformer så kan man fråga sig om de allra fattigaste verkligen kommer ha råd att bo där. Och om de har råd, kommer de då att känna sig välkomna? Kanske finns en risk att den här typen av upprustning bara flyttar problemet till ett annat område?

Det nya och gamla Cabrini Green. Det gamla höghuset i bakgrunden ska dock rivas.

Källor:
Pacione, M. 2009. Urban Geography. Routledge.
Cabrini Green: Past and Present, 2006, http://www.youtube.com/watch?v=vlTfR74Xk2M.
New Cabrini Green Community, 2010, http://www.youtube.com/watch?v=cpxcHRSaqKY

Att leva i staden - Gentrifiering och urban upprustning

Den gentrifiering som sker i många av dagens stadskärnor påverkar i högsta grad stadsbilden och den sociala sammansättningen. Gentrifiering innebär att förfallna områden rustas ut vilket leder till ökade fastighetspriser, detta leder i sin tur att området attraherar en annan mer köpstark grupp. En del av dem som tidigare bodde där tvingas flytta av ekonomiska skäl eller så väljer de att flytta därför att de inte trivs med områdets nya image. Ett problem med upprustningen är att den ofta sker uppifrån och ned, det vill säga den är styrd av marknadsaktörer så som finans- och fastighetsbolag. Marknadsaktörerna hävdar att även de som har det sämre ställt gynnas av denna typ av gentrifiering genom de så kallade trickle-down effekterna, dessa har man dock aldrig i någon större utsträckning lyckats bevisa. Vinsterna används istället till nya utvecklingsprojekt, dvs. pengarna stannar kvar hos företagen. Det är naivt att tro att privata företag ska lägga en moralisk aspekt på sina investeringar.

Urban upprustning nerifrån och upp å andra sidan fokuserar på lokala initiativ och gräsrotsengagemang. Det kan handla om att stödja lokala företag eller genom att göra direkta interventioner i den lokala ekonomin så som att ge stöd åt arbetslösa. Detta blir en form av lokal socialism. Detta nedifrån och upp perspektiv har dock ofta svårt att hävda sig gentemot kapitalets uppifrån och ned perspektiv. Jag tror personligen inte att vi kan utgå från att företag kan agera moraliskt, det ligger i marknadens natur att generera vinst åt ägarna. Endast då det är ekonomiskt motiverat att vara moralisk så kommer företagen att vara moraliska. Till exempel kan det i dagsläget vara ekonomisk försvarbart att bygga miljömässigt hållbart då det i samhället just nu finns ett intresse för de frågorna/produkterna. Men detta betyder inte att företagen bygger miljövänligt av moraliska skäl, utan därför att det finns en marknad för det just nu. Så att tro att marknadskrafterna självmant ska bygga städer som är till för alla och där alla kan leva i ett tryggt grannskap är enligt mig en utopi. Jag är övertygad om att politikerna behöver lagstifta i dessa frågor. Det kan till exempel handla om att en viss andel av lägenheterna ska vara anpassade för utsatta grupper eller att en viss del av vinsten ska återinvesteras i bostadsområdet. Kanske att det också kan vara en poäng i att staten ställer upp med lån för lokala initiativ. De som på lokal nivå vill förbättra sitt bostadsområde har idag ofta svårt att hitta kapital på den privata finansmarknaden då projekten ofta har en hög risk.

Norra Djurgårdsstaden i Stockholm är ett exempel på gentrifiering. Ett nedgånget hamnområde blir dyra bostäder.

Källa
Pacione, M. 2009. Urban Geography. Routledge.

Att leva i staden - Not In My Backyard!

Gated communities kan sägas vara en extrem form av NIMBY-fenomenet, det vill säga Not In My Backyard. De flesta ser nog gärna att det finns bostäder även för de mest utsatta grupperna så länge man slipper ha dem i sin egen närhet. Denna debatt kan man se ofta när det gäller placering av t.ex. vindkraftverk, flyktingförläggningar, fängelser, hem för bostadslösa, rehabiliteringshem och liknande. Det finns alltså en tydlig dubbelmoral här, utåt sett ger man sken av att man är för den typen av bostäder men om de är planerade att byggas i ens egen närhet så kommer man upp med de mest fantasifulla anledningar till varför just den platsen inte är lämplig. Och eftersom de flesta moderna teorier inom stadsplaneringen går ut på att en mix av olika typer av människor är bra för grannskapet och livskvaliteten så är NIMBY-problematiken något man måste arbeta hårt på att lösa. Man måste på något sätt ändra folks inställning och få folk att inse att de kan få ett rikare och mer autentiskt liv om de slutar att låsa in sig bakom murar och istället lever i ett område som mer motsvarar ett tvärsnitt av samhället.

Att leva i staden - Segregation och gated communities

När det gäller segregation så finns det ett par huvudfaktorer som påverkar den sociala sorteringen sker utifrån. Vi har den socioekonomiska statusen, familjens status och livsstil, geografisk rörlighet samt minoritetsgruppstillhörighet. Det kanske mest tydliga exemplet på segregation och social sortering är de gated communities som blivit allt vanligare.

Filmen ”Heritage Hills Colorado Gated Community” beskriver en bild och en åsikt om livet i en gated community, i det här fallet Heritage Hills i Colorado. Här intervjuas ett antal boende och bilden som målas upp är mycket positiv, man påpekat fördelarna med att ha nära till service, rekreation, restauranger, bra skolor och liknande. Man pratar om att här kan barnen cykla säkert på gatorna, spela basket och bada i simhallen. Videon framhäver klart områdets skönhet med golfbanor, vattendrag samt stora hus med vackra trädgårdar. Den sociala samvaron är idyllisk med halloweenparader och semesterfester, ja enligt filmen är detta den optimala platsen att bo på. Men vad som inte framgår är att de flesta utestängs från detta område och denna gemenskap på grund av kostnaderna och den sociala segregeringen. När man ser alla dessa fotomodellssnygga golfspelande människor i filmen så är det svårt att inte se området som verklighetsfrämmande, det känns som att de som bor här lever i någon form av Disneyvärld. Och även om de som bor där kan hävda att de genom sina stora skatteinbetalningar bidrar till att betala för välfärdstjänster för samhällets svaga så känns det inte riktigt rätt. Enligt mig är det fel att kunna köpa sig en fantasivärld och om de rika, som ju är dem som har makten, aldrig får träffa de svaga och utsatta så kommer de heller inte att arbeta tillräckligt hårt för att förbättra deras situation. En ökad spatial och social segregation leder också till en ökad ekonomisk segregation.

Källor
Pacione, M. 2009. Urban Geography. Routledge.
Heritage Hills Colorado Gated Community, 2009, http://www.youtube.com/watch?v=X0S8T93d88s, elektronisk. Läst den 26 mars 2012.

Att leva i staden - Miljön och människans välbefinnande

Att bostaden och den omgivande miljön är viktig för vårt välbefinnande är det nog ingen som ifrågasätter. Men på vilket sätt påverkar miljön oss och hur ska vi planera staden så att invånarnas livskvalitet blir så hög som möjligt? Det finns givetvis många olika teorier kring detta. Enligt Zeisel så finns det sex mänskliga behov som är viktiga att ta hänsyn till när man planerar staden, och dessa är:

• Trygghet. Att känna sig trygg i sin bostadsmiljö.
• Fattlighet. Med detta menas att området ska vara spatialt förståeligt, det vill säga man ska förstå hur byggnader och vägar är placerade. Det ska vara enkelt att ta sig från en plats till en annan.
• Privatliv. Var och en ska själv styra över kontakten med andra.
• Social interaktion. Miljön ska möjliggöra social interaktion.
• Bekvämlighet. Det ska vara enkelt att utföra saker/ärenden i hemmet, i grannskapet och i staden.
• Identitet. Det måste finnas en koppling mellan ens inre och det yttre. Man måste ha en känsla för platsen man bor på. 

Och som jag ser det är det den första punkten som är absolut viktigast, och den punkten innefattar också det mesta av de fem andra punkterna. Utan fattlighet, ett privatliv, ett socialt liv och en känslomässig koppling till staden så kan man knappast känna sig trygg. Och är man inte trygg är det svårt att leva det goda livet!

Jane Jacobs tar upp just detta med kopplingen mellan stadsmiljön och folkhälsan och hon poängterar vikten av möten mellan människor och att staden planeras för de gående. Hon betonar särskilt vikten av korsningar, det är där människor möts och det är där man ska placera caféer, barer och kiosker. Planteringar, parker, marknader och liknande är också sådant som leder till en mer harmonisk och värdig miljö.

Här växte Jane Jacobs upp och det är just denna typ av stadsmiljö hon anser att man ska eftersträva. Samlingsplatser och trottoarer så att människor kan mötas.

Jag har fått den uppfattningen att de flesta är överens om vikten av ovanstående punkter men att åsikterna sedan skiljer sig åt hur man ska implementera detta. Här spelar givetvis det politiska och ekonomiska klimatet i landet en stor roll. Anser man att tillgång till en bostad och ett bra grannskap är en medborgerlig rättighet eller är detta något som är upp till var och en att ordna efter förmåga? Detta är ju en ideologisk fråga och alltså styrs detta av våra politiker. Men givetvis är landets ekonomiska situation också viktig, ju starkare ekonomin är desto större möjligheter finns det att tillgodo alla medborgares behov av en trygg bostadsmiljö.

Källor
Pacione, M. 2009. Urban Geography. Routledge.
Jane Jacobs: Neighborhoods in Action, 2009, http://www.youtube.com/watch?v=Z99FHvVt1G4.

Det moderna landskapet - Framtiden

Ju fler vi blir och ju mer vi breder ut oss desto viktigare tror jag det är att vi bevarar orörd natur. Om människors enda kontakt med naturen är i tillrättalagda parker så tror jag att förståelsen för naturen kommer att minska. Redan idag tror jag att det är många svenskar som aldrig är ute i riktig vildmark, bor du t.ex. i Stockholm så måste du åka långt för att hitta orörd natur. Så att bevara vildmark i anslutning till storstadsområden tror jag är mycket viktigt. På samma sätt gäller bevarandet av kulturmiljöer, det räcker inte bara med att bevara några lösa föremål i ett museum utan jag tror det är viktigt att spara hela miljöer. Givetvis är det en svår avvägning vad man ska bevara och hur mycket, men man får gå på den kunskap som finns idag och bevara det vi tror är viktigt för framtiden.

Vi måste använda våra tekniska innovationer förnuftigt. Idag har vi betydligt större möjligheter att påverka landskapet än vad vi hade tidigare, vi kan spränga bort berg och bygga enorma dammar. Givetvis måste vi utvecklas men det gäller att göra det på ett hållbart sätt.

Ju fler vi blir och ju mer yta som bebyggs desto viktigare blir även estetiken. Att bo i ett estetiskt tilltalande landskap är viktigt för livskvalitén. Vi ska så långt det är möjligt låta naturens egen estetik gälla men när vi gör ingrepp så ska dessa få en genomtänkt design, och detta gäller inte bara byggnader utan även vägar, kontaktledningar, dagbrott och liknande. Enligt Rollins så byggdes de tyska autobahns med landskapet i åtanke, gissar att detta är en av de få saker vi kan lära av Nazityskland. Vi måste helt enkelt bli bättre på att förena teknik och natur.

Slutligen kan man ju fundera på vad av nutidens landskap som framtida generationer finner värt att bevara. Kommer man att kulturminnesmärka första IKEA-varuhuset? Kanske flytta det till Skansen och ha guidade visningar på helgerna? Kanske till och med bemanna kassorna med kulturarbetare utklädda i autentisk 1970-tals klädsel? Det är nog mycket svårt för oss att avgöra vad som kommer anses som värt att bevara. Den som lever får se!

Första IKEA-varuhuset byggdes i Älmhult på 50-talet. Ett framtida världsarv?

Isavsmältning i Antarktis

Orsaker till isavsmältningen
Det finns en mängd faktorer som påverkar klimatet i Antarktis. Dessa faktorer påverkar klimatet över olika tidsskalor och ofta finns det dessutom ett komplext samspel mellan dem. Det är alltså inte helt lätt att kort redogöra för exakt vilka faktorer som påverkar isavsmältningen i Antarktis, samt hur stor del av klimatförändringarna respektive faktor står för. Men man kan börja med att dela in dem i naturliga faktorer och faktorer orsakade av människan (antropogena). Och det är även så att alla faktorer inte förändrar klimatet till det varmare, en del har en avkylande effekt. När man pratar om klimatförändringar så är det alltså summan av dessa avkylande och uppvärmande faktorer man menar.

Om vi ser klimatet över lite längre tid så finns det ett flertal faktorer som påverkar klimatet. Jordens bana samt jordaxelns lutning och riktning ändrar sig med vissa cykliska intervall, detta leder till en förändring i inkommande solstrålning vilket i sin tur leder till en förändring i klimatet, både globalt och regionalt. Dessa cykler sker över en mycket lång tid, vi pratar flera 10 000-tals år. Man tror sig nu veta att det är dessa cykler, kanske i kombination med en variation i solfläcksaktiviteten samt det faktum att solens uteffekt långsamt ökar med tiden, som är orsaken till att vi får istider. Detta är alltså någon som i högsta grad påverkar hur stora ismassor vi har vid Antarktis.

Milankovitch-cyklerna innehåller ett antal olika fenomen som alla påverkar vårt klimat.

Det finns även icke cykliska händelser som påverkar klimatet, till exempel större vulkanutbrott eller kontinenternas placering. Vid vulkanutbrott sprids svavel ut i atmosfären vilket har en kylande effekt, det krävs dock mycket stora vulkanutbrott för att det ska bli en global temperaturminskning. Dessutom försvinner svavelpartiklarna efter ett tag och den avkylande effekten försvinner, detta har alltså inte någon stor påverkan på isavsmältningen i Antarktis.

Även kontinenternas placering påverkar klimatet, man har till exempel sett att när kontinenter har haft en sådan placering att de hindrat varmt vatten från ekvatorn att cirkulera ner mot polerna så har ett istäcke vid polen bildats. Detta istäcke leder i sin tur till att mer av solens strålar reflekteras ut vilket innebär ett kallare klimat, och detta leder sedan i sin tur till ytterligare isbildning. Så kontinenternas placering och vattenströmmarnas riktning är alltså en viktig faktor för klimatet kring Antarktis.

Sedan har vi aerosolerna och de så omskrivna växthusgaserna. Aerosoler är luftburna partiklar. Dessa kan komma från naturliga källor så som ökensand, pollen, saltpartiklar från haven eller stoft från vulkanutbrott eller från antropogena källor så som anlagda bränder. Vissa aerosoler har en avkylande effekt, till exempel sulfatpartiklarna från vulkanutbrott, medan andra kan ha en värmande effekt så som till exempel sotpartiklar. De avkylande partiklarna reflekterar bort solstrålarna medan de värmande absorberar dem. Växthusgaserna finns i vår atmosfär och absorberar en del av den inkommande solstrålningen. Detta värmer upp luften. Ytterligare en effekt är att en del av den strålning som reflekteras ut igen av jorden absorberas av växthusgaserna vilket leder till ytterligare temperaturhöjning, detta är den så kallade växthuseffekten. Exakt hur stor klimatpåverkan blir beror på hur mycket av dessa växthusgaser det finns och i vilket höjdskikt. Exempel på växthusgaser är vattenånga, koldioxid och dikväveoxid. Många av växthusgaserna finns naturligt i atmosfären och halten växthusgaser varierar dessutom med tiden, men man har nu sett att kurvan pekar onaturligt brant uppåt. De flesta forskare är nu överens om att detta inte kan förklaras på annat sätt än att det är vi människor som orsakat denna drastiska ökning av växthusgaser i atmosfären. Förbränning av fossila bränslen (koldioxid) samt vår stora köttproduktion (metangas) är två orsaker till ökade halter växthusgaser. Exakt hur mycket varmare klimat vi kommer att få på grund av mänskliga aktiviteter är dock svårt att uppskatta, men de flesta verkar dock överens om att en ökning kommer att ske. Och kanske att vi redan nu kan se effekterna av detta genom en ökad isavsmältning vid Antarktis.

Det ska också sägas att ovanstående beskrivning av de faktorer som påverkar klimatet vid Antarktis är mycket förenklade, många av faktorerna samverkar med varandra. Dessutom finns andra faktorer som jag inte nämnt, till exempel variationer i molnbildning, lagring av värme i haven och luftens cirkulation.

Konsekvenser av isavsmältningen
Antarktis är den kontinent på jorden som vi vet minst om när det gäller klimatet och hur detta påverkas av mänskliga aktiviteter. Det är en svårtillgänglig kontinent där det finns lite historiskt mätdata. Med modern teknik i form av satelliter och radar har man nu fått en bättre bild av situationen. 2009 kom en rapport som visade att Antarktis blivit varmare de senaste 50 åren och man har dessutom sett att ismassan mellan åren 2002 och 2009 blev allt mindre. Jag har dock inte lyckats ta reda på hur stor del av denna avsmältning som beror på naturliga variationer i klimatet och hur mycket som beror på mänsklig aktivitet.

Det finns beräkningar gjorda av FN:s klimatpanel 2009 som säger att havsytan antas stiga med mellan 2 och 6 decimeter de kommande 90 åren. Exakt hur stort bidraget från Antarktis har jag inte lyckats få fram, antagligen är det mycket svårt att beräkna, men man kan anta att bidraget är mycket stort då Antarktis innehåller ca 90 procent av all is på jorden. Det är också så att havsytans nivå varierar naturligt, det vill säga alla förändring beror inte på mänsklig aktivitet.

En höjd havsnivå har givetvis stora konsekvenser. En stor del av jordens befolkning bor i kustnära och låglänta områden. Om havsnivåhöjningen fortsätter kommer vi få se allt fler som tvingas flytta, det kan till och med vara så att vissa låglänta nationer utraderas helt, till exempel mindre önationer. Även grundvattnet kan komma att påverkas negativt.

Man kan nog också tänka sig att växt och djurlivet i och kring Antarktis kommer att påverkas om isavsmältningen fortsätter att vara större än isbildningen.

Här kan man se att isen smälter allt längre in och högre upp för var år som går.

Här ser man tydligt att trenden är att den att Antarktis förlorar is.

Källor:
http://www.smhi.se/kunskapsbanken/klimat/klimatpaverkan-i-olika-tids-och-rumsskalor-1.659
http://www.smhi.se/kunskapsbanken/faktorer-som-paverkar-klimatet-1.3831
http://www.smhi.se/kunskapsbanken/vaxthuseffekten-1.3844
http://www.smhi.se/kunskapsbanken/klimat/osakerheter-kring-framtidens-klimat-1.3445
http://www.smhi.se/kunskapsbanken/klimatforandringar-orsakade-av-manniskan-1.3833
http://www.dn.se/nyheter/sverige/isen-smalter-pa-antarktis
http://en.wikipedia.org/wiki/Global_warming
http://en.wikipedia.org/wiki/Current_sea_level_rise

Landskapet som utrycksform för identitet och makt

Att människans behov av att uttrycka sin identitet och sin makt påverkar landskapet framgår tydligt när man läser Rollins och Cosgrovs texter. Rollins tar upp byggandet av autobahns i Tyskland under mellankrigstiden och skriver att dessa enorma infrastrukturprojekt ledde till en ökad sysselsättning samt ökade intäkter för turistbranschen och biltillverkarna. En av målsättningarna med detta var givetvis att göra folket mer positivt inställda till regimen och på så sätt trygga regimens fortlevnad. Ett annat syfte var att stärka nationens maktposition genom att foga samman landet med ett nät av motorvägar. Dessutom stärktes den nationella självkänslan och gemenskapen genom att man tillsammans genomförde dessa enorma projekt. Så byggandet av dessa autobahns stärkte regimens makt samtidigt som den skapade en känsla av nationell identitet.

Tysk propaganda

De tyska autobahn var en tydlig maktsymbol

Cosgrove tar upp ett exempel som tydligt visar på identitetens betydelse. Exemplet tar upp byggandet av vattenreservoarer i England och hur dessa mottagits av befolkningen. De som byggdes med en modernistisk arkitektur, det vill säga som snarare framhävde än dolde betongen och de matematiska formerna togs inte väl emot. De bröt allt för mycket mot den traditionella bilden av det engelska landskapet, ett pastoralt och pittoreskt landskap med mjuka former och där hus var byggda av lokala material. Bilden av det engelska landskapet satt alltför hårt präglat i den engelska identiteten för att man skulle acceptera de modernt utformade vattenreservoarerna.

Jag tycker mig se att makt och identitet även spelar en stor roll i dagens Sverige när det gäller utformningen av vårt landskap. Ett tydligt exempel på detta är byggandet av stora idrottsarenor, skyskrapor och liknande. Turning Torso i Malmö är ett exempel på en byggnad som förändrat bilden av Malmö, och jag gissar att den även till viss del även förändrat malmöiternas identitet. Och det går nog inte att komma ifrån att byggnaden även stärkt egot hos de styrande i Malmö kommun, och kanske har även deras maktposition stärkts.

Malmö med Turning Torso

Källor:
Landscape and Identity at Ladybower Reservoir and Rutland Water
Author(s): Denis Cosgrove, Barbara Roscoe, Simon RycroftReviewed work(s):Source: Transactions of the Institute of British Geographers, New Series, Vol. 21, No. 3 (1996),pp. 534-551Published by: Blackwell Publishing on behalf of The Royal Geographical Society (with the Institute of British Geographers)Stable URL: http://www.jstor.org/stable/622595

Socio-natural interaction and landscape dynamics in the Burren, Ireland. Eileen O’Rourke. Department of Geography, University College Cork, Cork, Ireland.

Swedish agricultural landscapes - patterns and changes during the last 50 years, studied by aerial photos. Margareta Ihse. Department of Physical Geography, Stockholm University, S-10691, Stockholm, Sweden.

The perception of agrarian historical landscapes: A study of the Veneto plain in Italy. Tiziano Tempesta. Dipartimento Territorio e Sistemi Agro-forestali, Università di Padova, Viale dell’Università 16, 35020 Legnaro (PD), Italy.

Whose Landscape? Technology, Fascism, and Environmentalism on the National Socialist AutobahnAuthor(s): William H. RollinsReviewed work(s):Source: Annals of the Association of American Geographers, Vol. 85, No. 3 (Sep., 1995), pp.494-520Published by: Taylor & Francis, Ltd. on behalf of the Association of American GeographersStable URL: http://www.jstor.org/stable/2564512.

Det moderna landskapet - Påverkande faktorer

Som tidigare nämnts så är det ett mycket stort antal faktorer som påverkar det moderna landskapets utformning så jag nöjer mig här med att ta upp ett par. Både O’Rurke och Ihse tar upp jordbrukets utveckling som en mycket viktig faktor, och detta är ju något vi kan se tydligt om vi tittar på hur landskapet förändrats i samband med jordbruksreformer. Förändringar i jordbruket är ofta kopplat till tekniska framsteg eller förändringar i den ekonomiska modellen. På senare tid har dessa tekniska framsteg i kombination med marknadsekonomin gjort att jordbruken blivit allt mer rationaliserade och storskaliga, något som enligt Ihse lett till att dessa områden tappat i biologisk mångfald. Tidigare var jordbruken ofta mer diversifierade och man tillät att en större mix av naturtyper så som skogar, ängar, åkrar och våtmarker något som ledde till en större biologisk mångfald. Den ökade miljömedvetenheten som nu finns leder dock till att antalet ekologiska jordbruk ökar. Att landskapet förändras i och med jordbrukets förändring är mycket tydligt, Ihse använder sig av tre olika landskapstyper: bylandskapet, det spridda bondelandskapet och det industrialiserade jordbrukslandskapet. Dessa olika landskapstyper påverkade landskapets utformning på många olika sätt, t.ex. storleken på åkrarna, husen och gårdarnas placering, placering av murar och vägar m.m. Mycket av dessa förändringar kan man fortfarande se tydliga spår av i vårt kulturlandskap. Något som Ihse också konstaterar är att landskapet förändras i allt snabbare takt, bylandskapet präglade Sverige i mer än 1000 år medan vi under de senaste 200 åren redan har sett två stora förändringar i form av det spridda bondelandskapet och det moderna industriella jordbruket.

Det är inte bara marknadskrafterna och de teknologiska landvinningarna som påverkar jordbruket och landskapet, även statliga lagar och regleringar har ett stort inflytande. Det finns flera exempel på detta i Sverige, t.ex. så subventionerades matproduktionen efter andra världskriget då denna ansågs vara säkerhetspolitiskt viktigt. I händelse av krig skulle vi vara självförsörjande. Ett annat exempel, som Ihse tar upp, är de nya lagar som infördes i Sverige på 90-talet och som bland annat syftar till att minska överproduktionen och göra jordbruket mer ekologiskt. Ihse är dock tveksam om dessa nya lagar kommer att räcka för att bortrationaliserade biotoper ska återuppstå och för att den biologiska mångfalden ska öka. Men det är utan tvivel så att lagstiftningen kommer att påverka landskapets utseende.

En annan faktor som har stor påverkan på landskapets utformning är klasstrukturerna. Vi kan se hur den äldre tidens landskapsbild kretsade kring de större gårdarna och godsen. Dessa pampiga byggnader ligger oftast på en höjd eller vid vatten och dominerar landskapet. Detta gäller givetvis i än högre grad slotten. Genom att studera landskapet kan vi även se att kyrkan haft en stark position i Sverige, det finns ett stort antal kyrkor och ofta har de en central plats i landskapet. Även idag kan vi se dessa klasstrukturer i vårt landskap, det är bara att se på den segregation som finns. De välbärgade bor på städernas gräddhyllor, ofta vid vattnet, medan de sämst ställda ofta bor i oattraktiva höghuskomplex. Klasstrukturen avspeglar sig också i hur landskapet används för rekreation, de välbärgade anlägger stora golfbanor, ridanläggningar, marinor och liknande, d.v.s. stora arealer som reserveras för de som har gott om pengar. Jag tycker mig också se att det ofta är de rikas kulturarv som bevaras, det vill säga vi vet mer om slott- och gårdsherrarnas historia än om hur gemene man levde. Slotten och gårdarna är ofta välbevarade och kanske skyddade som riksintresse eller liknande medan arbetarbostäderna sällan är det.

Bro Hof golfbana

Även förändringar i människors attityder påverkar landskapets utseende. Ett tydligt exempel på detta är de förändringar som håller på att ske i och med det ökande intresset för miljöfrågor. Idag finns det ett stort sug efter ekologisk och närproducerad mat vilket leder till en förändring i hur marken används. Miljömedvetenheten leder också till att vi nu i landskapet ser allt fler vindkraftverk, och kanske att vi i framtiden kommer att få se fler järnvägslinjer på bekostnad av vägar och flygplatser? Jag tror också att de nya kommunikationsformerna så som Internet och mobiltelefoni kommer att påverka vårt landskap, om de inte redan gör det. Jag har svårt att se exakt vilka förändringar som kommer att ske, men det skulle förvåna mig mycket om den platsobundenhet som den nya kommunikationstekniken leder till inte skulle förändra landskapet. Kanske att vi kommer få allt fler som jobbar helt eller delvis hemifrån och att det i sin tur leder till att fler kommer att bosätta sig på landsbygden? Kanske vi kommer att få en form av extremt glesa landsbygdsförorter där folk endast pendlar in till sin arbetsplats 2-3 gånger i veckan? Och hur kommer detta i så fall att påverka infrastrukturen? Kanske leder det till ett ökat behov av ett finmaskigare vägnät på landsbygden? En annan faktor som jag tror kommer att påverka landskapet allt mer är vår ökande kulturella mångfald. Det vore ju konstigt om detta inte kom att leda till förändringar i landskapet, till exempel när det gäller arkitektur.


Källor:
Landscape and Identity at Ladybower Reservoir and Rutland Water.
Author(s): Denis Cosgrove, Barbara Roscoe, Simon RycroftReviewed work(s):Source: Transactions of the Institute of British Geographers, New Series, Vol. 21, No. 3 (1996),pp. 534-551Published by: Blackwell Publishing on behalf of The Royal Geographical Society (with the Institute of British Geographers)Stable URL: http://www.jstor.org/stable/622595

Socio-natural interaction and landscape dynamics in the Burren, Ireland. Eileen O’Rourke. Department of Geography, University College Cork, Cork, Ireland.

Swedish agricultural landscapes - patterns and changes during the last 50 years, studied by aerial photos. Margareta Ihse. Department of Physical Geography, Stockholm University, S-10691, Stockholm, Sweden.

The perception of agrarian historical landscapes: A study of the Veneto plain in Italy. Tiziano Tempesta. Dipartimento Territorio e Sistemi Agro-forestali, Università di Padova, Viale dell’Università 16, 35020 Legnaro (PD), Italy.

Whose Landscape? Technology, Fascism, and Environmentalism on the National Socialist Autobahn. Author(s): William H. RollinsReviewed work(s):Source: Annals of the Association of American Geographers, Vol. 85, No. 3 (Sep., 1995), pp.494-520Published by: Taylor & Francis, Ltd. on behalf of the Association of American GeographersStable URL: http://www.jstor.org/stable/2564512.