Att välja hen som ett könsneutralt ord är ju buffel och båg, för givetvis är ordet inte könsneutralt i praktiken då det lätt associeras med hennes. Varför valde man inte hin, hun eller hön? Eller nått annat av alla miljarder av bokstavskombinationer? Varför var man tvungen att välja ett ord som så tydligt är kopplat till det feminina hennes?
Min andra invändning kanske inte är lika allvarlig men tillräckligt kraftig för att ifrågasätta valet av ord, hen betyder ju höna på engelska! Alla som jobbar med marknadsföring och liknande vet vikten av att kolla upp vad nya varumärkesnamn betyder på de största utländska språket, något man uppenbarligen missat här. Att välja ordet hen/höna som en könsneutral benämning på en person är ju en katastrof. För det första är den engelska kopplingen klart feminin, dvs inte könsneutral, dessutom används ju höna ibland som en nedsättande benämning på kvinnor. Texter som innehåller hen blir av den anledning knappt läsbara för mig då min hjärna kopplar i hop ordet hen med höns, och jag gissar att jag inte är ensam om detta..........
Jag ser din poäng, men hin hade väl ändå varit ett sämre val??
SvaraRaderaJo kanske...men någon av alla andra tusen miljoner av bokstavskombinationer kanske kunde funkat? Behöver ju inte vara just tre bokstäver och börja på h och sluta på n.
RaderaNä, kanske det smartaste vore att ta "den". Så är det i en del språk, tex persiskan. Men jag tror att historien bakom "hen" går tillbaka typ hundra år, och då kanske det blir konstigt att bara ändra det. Och för hundra år sen var nog inte kopplingen till engelska lika uppenbar som nu.
SvaraRaderaAha så hen är så pass gammalt, det hade jag inte koll på. Du är nog mer insatt på det här området än vad jag är. :-) Och "den" är ju klart bättre än "hen"...fast jag gissar att det egentligen inte är någon, typ svenska akademien, som bestämmer något utan att nya ord sakta växer fram i befolkningen.
RaderaEn del menar att det inspirerades från finskans "hän" som är finskans könsneutrala pronomen i tredje person singular. I finskan finns inte "han" och "hon" utan man får låta könet framgå på annat sätt om det är av intresse för sammanhanget eller om det inte framgår av detsamma.
SvaraRaderaDet har gjorts studier på hur könsneutralt "hen" egentligen uppfattas, och det uppfattas som mer könsneutralt än t.ex. "han eller hon" och "han/hon" (eller "hon eller han" och hon/han"). Där konstateras däremot också att "hen" drar uppmärksamhet till sig så att t.ex. författaren kanske inte uppfattas som neutral.
Aha ok. Fast den historiska kopplingen till finskans hän är ju endast intressant för de fåtal som vet om detta, för de flesta ligger koppling till det engelska hen/höna närmast till hands.
RaderaPersonligen har jag lite svårt att förstå att föräldrar väljer att benämna sitt barn för hen. Det känns som ett farligt experiment tycker jag då man inte vet hur detta kommer att påverka barnet. Dessutom är det väl extremt trist om alla nyanser i språket försvinner? Nästa steg är kanske att anonymisera oss ännu mer? Kanske sluta att berätta varifrån man kommer utan helt enkelt bara säga att man kommer från "platsen"? Och kanske inte heller säga vad man jobbar med utan bara säga att man är en arbetare? Och kanske inte ens säga det för det betyder ju att man i alla fall har ett arbete...så kanske säga att man gör saker? Så då blir det typ: Hen bor på platsen och gör saker på dagarna. Hur kul är det?
Det finns ju väldigt många ord som betyder helt andra saker på andra språk, och inom samma språk för den delen ("Hej, jag arbetar som kock!" - låter ju lite speciellt om man tänker på engelska. Vi har också damm och damm. Barn betyder lada osv...) så det är ju inget unikt. Det finns stor risk att en bokstavskombination av endast tre ord betyder något annat på något annat språk, om det är någorlunda uttalbart.
SvaraRaderaI Finland omtalas ju barn konsekvent som "hän" - alltså könsneutralt, eftersom det inte finns hon eller han. Jag tror inte att barn har större könsidentitetsproblem där än här.
Hen är väl snarare berikande för svenskan tycker jag - ett till ord, med en ny och funktionell betydelse. Som student brottas jag ofta med "han eller hon" "hon eller han" - vilket ska jag sätta först? Eller ska jag använda denne - som inte räknas som helt könsneutralt längre enligt Språkrådet... Hur kul känns "den" när man talar om människor - jag associerar det snarare till fysiska objekt. "Hen" löser formuleringproblem för mig. Men därmed inte sagt att jag skulle använda det i formell text som ska vara standardenlig- eftersom det inte räknas som standard än.
Hen ersätter ju inte hon och han och det tror jag absolut inte att man behöver vara rädd för. Om man vet könet säger man hon eller han, vet man inte, eller om man t.ex. vill hålla det anonymt säger man hen. Så som dagiset Egalia gör, att de omtalar barnen som hen, tror jag i sig inte är problematiskt. Får barnen problem med könsidentiteten där har det nog snarare med handlingar och ideologier att göra, inte med ordet i sig. Som sagt - barn i Finland har knappast problem med könsidentiteten för att de inte har orden "hon" och "han". Och alla andra pronomen (jag, du, vi, de) är ju könsneutrala, så det är inget nytt med könsneutrala pronomen. I franskan kan man t.ex. uttrycka tredje person singular feminint, så att det alltså avser ett antal personer av endast kvinnligt kön. I thai säger man ordet "jag" olika beroende på om man är man eller kvinna. Har de mindre problem med könsidentitet? Kanske, kanske inte - men inte på grund av enskilda pronomen.
Språk har makt, visst. Men dagisfröknar har inte direkt fått högre lön för att man kallar dem förskolepedagoger i stället. Jag tror att det har med handlingar att göra snarare än med val av pronomen.
Angående det om att jag som student brottas med formuleringar; jag gör det ofta i uppsatser, hemtentor och liknande alltså. Ett litet förtydligande bara.
SvaraRaderaI fornnordiskan fanns för övrigt samma som i franskan; olika ord beroende på om man menade en grupp av kvinnor eller en grupp av män. þeir om det avsåg en samling män och þær om det avsåg en samling kvinnor.
SvaraRaderaVill bara exemplifiera för att visa att hen inte är något unikt eller nytt om man tänker på språk generellt.
Du var insatt i detta. :-) Håller med dig om att det finns andra ord som ju betyder något annat på andra språk. Det jag är lite skeptisk mot här är att ordet hen för de flesta svenskar dykt upp från ingenstans och blivit ett modeord bland mediafolk och feminister. Känns inte som att det liksom växt fram naturligt bland befolkningen. Hade det växt fram naturligt hade ordet givetvis inte associerats med höna.
SvaraRaderaOch att ersätta de tillfällen där man annars skriver han/hon med hen tycker jag är helt ok, men det är ju liksom inte det som har varit uppe till debatt. Debatten har ju gällt huruvida man ska använda hen även om man vet personens kön, tex föräldrar som beskriver deras barn som hen eller barnboksförfattare som skriver om en hen. För att nämna två aktuella exempel. Det tycker jag bara blir löjligt. Känns lite desperat på något sätt.
Det kan jag också hålla med om, för jag ser hen-debatten som väldigt väldigt svagt kopplad till jämstäldhetsdebatten. I mina ögon har dessa fenomen inte alls särskilt mycket med varandra att göra. Visst, jag ser t.ex. att många yrkesbeteckningar kunde vara mer könsneutrala eftersom det har en tendens att begränsa tankevärlden lite, men det måste vara fungerande varianter.
SvaraRaderaJag tycker det är synd att så många "köper" den debatt som råder, om att hen skulle göra folk könlösa (vilket jag inte tror ett dugg på alltså, och det är skillnad på könlöst och könsneutralt). Det är synd eftersom jag ser att det begränsar möjligheten att använda hen, vilket jag gärna skulle vilja.
På samma sätt som man kan säga att hen tvingar oss att bli könsneutrala kan man säga att avsaknaden av det tvingar oss att bli könsspecifika där kön är irrelevant eller inte ens känt.
Jag vill egentligen uppmana folk att använda hen i neutrala sammanhang, så att hen inte blir direkt kopplat till extrem feminism! För jag, med många andra, ser verkligen en funktion, men man tvekar inför att använda det eftersom man riskerar att uppfattas som extrem. Det är synd att ett så funktionellt ord ska ha så stark laddning. Om fler börjar använda det i icke laddade sammanhang så försvinner ju laddningen.
En bok med hen ser jag inga som helst problem med. Hen kommer knappast att ta över användningen av han och hon, för det är något som underlättar då vi vill vara specifika (vilket svenskan gör). Alla barnböcker lär knappast handla om icke könsspecificerade personer i framtiden. Det tror jag verkligen inte att vi behöver vara rädda för.
Det finns ju många barnböcker om djur där det aldrig skrivs något namn på djuren. Är de könlösa och kan därmed ge barn problem med könsidentitet? En bok om hen kan ju snarare göra att diskussioner om könsidentitet kommer upp, vilket jag definitivt inte tror är skadligt för barn. Om det däremot finns vuxna i närheten som säger att det är fel att flickor leker med dockor ser jag det som ett problem. Jag är för olikhet och för lika möjligheter.
Och ja, det är meningen att jag ska vara insatt eftersom jag läser till språkkonsult och för närvarande läser om genusperspektiv på språk. Mycket av det jag sagt om pronomen i språk generellt är hämtat härifrån: http://www.svd.se/kultur/understrecket/hen-kulturer-ar-inte-mer-jamstallda_6927977.svd#disqus_thread
Vill man bli upplyst kan man läsa den. Vill man bli lite mörkrädd kan man också läsa kommentarerna. ;-)
Aha språkkonsult...ja då kan du de här sakerna bättre än mig. :-)
SvaraRaderaHåller med dig om det mesta du skriver.... Fast din jämförelse med barnboken om djur haltar lite då det inte går att jämföra en bok om "Brunråttan" med en bok om "Hen" då Brunråttan är en art vilket Hen inte är. För att din jämförelse ska vara användbar måste man jämföra Brunråttan med Människan. Dvs du skulle mycket väl kunna skriva en bok om "Människan på nya äventyr" eller kanske ännu bättre "En människa på nya äventyr", vilket skulle vara bättre än en bok med titeln "Hen på nya äventyr".
Nä, det var kanske inte världens bästa jämförelse egentligen.
SvaraRaderaJag var lite fast i bildspråk tror jag. Men det har de ju uppenbarligen lyckats lösa i "hen-barnboken". Djur har ju inte kläder och frisyrer i den meningen, vilket kan riskera att "avslöja" kön ändå. Kivi och monsterhunden heter "hen-boken", men jag har inte läst den. Med djuren tänker jag nog också att det är lättare att ersätta hon/han med den/det (som inte är genus i samma mening som han/hon) beroende på om det t.ex. är EN hund eller ETT lejon det handlar om - alltså är det lättare att dölja eventuellt kön på djur där än det är när man talar om människor, då det inte är lika naturligt att säga den om människor alltså.
Och eftersom du håller med mig i det mesta; ska du inte börja använda hen så att det neutraliseras från extremfeminism? ;-)
SvaraRaderaSeriöst så är det ju så att laddningen kommer att försvinna om användningen av ordet övervägande används av icke-extremfeminister i avkönande sammanhang. Majoriteten bestämmer rätt mycket om språket. Och vi är fler icke-extremister än extremister, så vi lär "vinna" så småningom.
Ha, jo jag skulle kunna använda hen i det fallet då jag annars skulle använt mig av han/hon. Men i övrigt tycker jag mest att hen tar bort en dimension i språket. Tänk dig Romeo och Julia där de hette B och C och där båda alltid benämndes för hen. Eller Star Wars där Luke, Leia och Darth Vader alla var hen. Där Vader inte var deras pappa utan deras ena förälder och där Luke och Leia inte var bror och syster utan syskon. Extremt trist, eller hur? :-)
SvaraRaderaFör att inte tala om att vi ju sedan måste radera ut alla andra ojämlikheter som kan härledas ur språket. Allt som har en koppling till klass, social status, hudfärg, härkomst och så vidare måste ju givetvis också bort om man ska följa den logik som många hen-anhängare följer. Så hen ska användas med försiktighet tycker jag.
Fast det faktum att vi har ord som syskon och föräldrar har ju inte på något sätt tagit bort mamma och pappa, syster och bror. Så jag förstår inte varför man skulle behöva vara rädd för att hen ska ersätta hon och han. Ibland har vi behov av att vara generella, ibland har vi behov av att vara specifika.
SvaraRaderaÄr det problematiskt att använda ordet filmkaraktärer om Luke Leia och Darth Vader t.ex.? Nej... trist om man skulle göra det konsekvent, självklart. Men det händer ju inte... ibland generellt och ibland specifikt som sagt.
Är du lika försiktig med orden föräldrar, syskon, filmkaraktärer, människor osv också? :-)
Nja jag är inte rädd att det ska ersätta hon eller han. Det jag inte gillar är de tillfällen när man använder ordet trots att man vet att det är en en hon eller han. Så du har nog missförstått mig. Det jag tex inte gillar är när föräldrar kallar sitt barn för hen trots att de givetvis vet om det är en pojke eller flicka eller när man kallar en karaktär i en bok för hen trots att man vet vilket kön det är.
RaderaDe gör ju visst så på förskolan Egalia, och det tycker jag verkar omständligt. Men man kan ju använda hen när man vill ett visst mått av anonymitet t.ex. Då är det ju högst berättigat att undvika hon eller han om man är rädd för att någon ska kunna gissa sig till vem man själv eller barnet kan vara (t.ex. i diverse forumtrådar). Där vet man ju barnets kön, men vill inte säga det. "h*n" har ju använts i skrift för att ge den anonymiteten, men det är väldigt opraktiskt på många sätt och vis (inte riktiga bokstäver och inte uttalbart).
SvaraRaderaJag tycker också det verkar väldigt onödigt att omtala barn som hen om man vet vilket kön de har, och det är inte heller den användningen jag förespråkar. Och det med motiveringen att det är onödigt krångligt och något som bryter vädligt mycket mot våra tal- och skrivnormer. Jag tror inte ett dugg på att barnen får problem med könsidentitet på grund av det som sagt... vi tilltalar ju barn med du, och det är könsneutralt. Alla andra personliga pronomen är som sagt könsneutrala.
Det kommer säkert att finnas några få personer som vill att hen ska ersätta hon och han, och det finns säkert de som vill att kvinna och man ska ersättas helt med människa eller individ. Men det kommer inte ske i första taget på något sätt. Och om det sker så kommer det att hända först när de allra flesta är klart överens om att det ska vara så. Det är en jättestor språklig förändring som garanterat inte kommer under vår och de närmaste framtida generationerna.