Hedersskuld - En underskattad Clancy

Tom Clancy är antagligen mest känd för sin bok Jakten på Röd Oktober men enligt mig finns det flera böcker som håller minst samma klass. Att just Jakten på Röd Oktober blivit mest känd beror nog på den lysande filmatisering som gjorts. Den bok som jag sätter som nr 1 av Clancys böcker är nog Röd Storm, därefter kommer Jakten på Röd Oktober tillsammans med Hedersskuld (Debt of Honour). Hedersskuld är knappast en av hans mest kända böcker men den har allt som en Clancybok ska ha, politiska intriger på högsta nivå, agenter, avancerade vapen och hemliga militära operationer. Dessutom så kännetecknas Clancys böcker av att bokens scenario är realistiskt, och då menar jag inte ner på personnivå då de enskilda personerna ofta är lite väl övermänskliga, utan jag menar realism på den större skalan. I Hedersskuld handlar det om ett handelskrig mellan USA och Japan som eskalerar och Jack Ryan, vem annars?, skickas ut för att ordna upp allt.

En grymt spännande bok och en av Clancys bästa! För alla som gillar technothrillergenren är denna bok ett måste!.......

I tunnaste laget - Det fjärde offret av Mari Jungstedt

"Det fjärde offret" är Marie Jungstedts nionde bok om kommissarie Anders Knutas och hans kollegor på Visbypolisen. Har alltid tyckt att Jungstedt är en av de bättre svenska författarna i kriminalgenren så den här boken blev en ganska stor besvikelse. Boken känns extremt oinspirerande, lite som att Jungstedt skrivit på autopilot. Handlingen kretsar kring ett socialt utslaget knarkargäng och en MC-klubb, knappast ett nyskapande persongalleri. Och antalet mord överstiger vida det som är normalt i den här genren, något som tyder på att författaren har haft svårigheter att få ihop en bra story. För så är det ju, att ju fler mord desto sämre story. Det är lite som kvällspressen, har man ingen bra story så fyller man ut med lite snaskiga bilder, och exakt så känns den här boken.

Så jag rekommenderar alla hoppa över den här boken och istället vänta in bok 10, som ska bli den sista i serien. Förhoppningsvis ger förlaget Jungstedt gott om tid att skriva denna så att hon kan få inspirationen tillbaka!........ 

Fenotypisk plasticitet och skattning av ärftlighet

En individs genetiska egenskaper (genotypen) innehåller formeln för hur individens fysiska egenskaper (fenotypen) ser ut. Men genotypens formel innehåller också miljövariabler, det vill säga den resulterande fenotypen kommer att variera beroende på miljön. Och det är alltså denna miljöberoende variation i kopplingen mellan genotypen och fenotypen som kallas för fenotypisk plasticitet. Hur en genotyp reagerar på olika miljöer kallas för reaktionsnorm.

Ett exempel på fenotypisk plasticitet är vissa fiskars förmåga att ändra kroppsform om vissa rovfiskar finns i närheten. Den ändrade formen gör att risken att bli uppäten av rovfisken minskar. Ett annat exempel är en växt där bladen ser olika ut beroende på om de kommer att växa ovan eller under vattenytan. Detta är alltså exempel på att en genotyp kan leda till olika utseenden (fenotyper) beroende på miljön.

En genotyp som har förmågan att producera olika fenotyper har lättare att överleva i en föränderlig omvärld än en genotyp som endast kan producera en fenotyp. Fenotypisk plasticitet är mycket vanligt förekommande i naturen.

Fenotypisk plasticitet kan ställa till problem då man vill analysera ärftlighet mellan föräldrar och avkomma, detta på grund av att den fenotypiska plasticiteten kan leda till stora skillnader i utseende hos olika individer inom samma art och mellan föräldrar och avkomma. De stora skillnaderna i utseende gör att det är lätt att dra slutsatsen att ärftligheten är låg, men så behöver alltså inte vara fallet. Trots att föräldrar och avkomma ser så olika ut kan ärftligheten vara hög, att de ser olika ut beror på miljön och inte på genetiken. Detta är viktigt att ha i bakhuvudet när man jobbar med evolutionsbiologi. Om man ser skillnader i utseende mellan individer så måste man fråga sig om de skillnader man ser verkligen är evolutionär utveckling eller om det är fenotypisk plasticitet.

Varför har bläckfisken så stora ögon?

Jo, för att spana in kaskeloter såklart! Det visar sig att bläckfiskens jätteögon, upp till 27 cm stora, är perfekta för att upptäcka stora saker på stora djup, och detta är ju perfekt då bläckfiskar ofta lever på stora djup och då de inte direkt är polare med kaskeloterna. Kaskeloterna har ögon som bara är 10 cm stora så de ligger i lä jämfört med bläckfiskarna. Man lär sig något nytt varje dag!.

Evolutionsbiologi - Begreppen typologi och population

Begreppet typologi används då man anser att en individ har samma egenskaper som de andra individerna i samma grupp. Ett strikt typologiskt angreppssätt innebär alltså att om man känner till egenskaperna för en gruppmedlem så känner man automatiskt även till egenskaperna för alla de andra gruppmedlemmarna också, gruppmedlemmarna är med andra ord speglingar av varandra. Detta innebär också att typerna är oföränderliga då det ju inte finns någon variation inom gruppen.

Med population menar man en grupp individer som har vissa kännetecknande egenskaper men där det faktiska värdet/måttet/utseendet på dessa egenskaper varierar. Det enda man kan säga om en godtyckligt vald individ är att det finns en viss sannolikhet att denne har ett visst värde för en viss egenskap. Här är det alltså variationen som är det väsentliga, till skillnad från typologin som utgår från genomsnittet. Enligt populationstänket så finns det inga typiska individer utan alla är unika, det vill säga alla individers genom är olika.

En av grundtankarna inom Darwins evolutionsteori är selektion och för att selektion ska kunna ske måste det finnas variation. Det måste alltså finnas något som särskiljer de olika individerna åt, något som kan selekteras. Utan denna variation kommer vi att få en grupp individer som är oföränderlig över tiden, det vill säga ett typologiskt angreppssätt. Men med den variation som finns inom populationstänket kan individer selekteras utifrån hur väl anpassade de är, och det är ju just detta som är grundbulten i Darwins evolutionsteori.

Tredje världens städer - Likheter och skillnader i struktur

Jag har här valt att beskriva fyra olika typstäder, dessa städer är den latinamerikanska staden, den islamistiska staden, den sydasiatisk koloniala staden samt den moderna kinesiska staden.

Den latinamerikanska stadens struktur är på många sätt fortfarande präglad av kolonialtiden. När spanjorerna kom till Latinamerika så förstörde de det mesta av de inhemska städerna och byggde upp nya enligt en modell som byggde på ett rutnät med ett centralt torg. Det var hög status att bo nära detta torg och är det i många fall fortfarande. Den moderna latinamerikanska staden präglas också av att myndigheternas låga inblandning i planeringen av staden, något som leder till att de olika zonerna i staden växer och förändras organiskt.

Den latinamerikanska staden har ofta ett centralt affärsdistrikt som är uppdelat på dels en traditionell marknad och dels ett mer modernt affärscentrum. Den moderna centrumdelen sträcker sig sedan som en ryggrad ut till stadens ytterområden. I anslutning till denna ryggrad finns bostäder för eliten, och utanför dessa bostäder för medelklassen. Arbetarklassens bostäder sträcker sig sedan en bra bit bortom detta, ända fram till de större vägar som ofta går runt staden. Fickor med slum finns insprängt, ofta utmed järnvägslinjer eller utanför stadens ringvägar. Industrizoner finns ofta antingen i anslutning till det centrala affärsdistriktet eller utmed de större vägarna. Utspritt över staden finns även marknadsplatser och industrier som är kopplade till den informella ekonomin.

Slum i Caracas

Den latinamerikanska staden skiljer sig mot den nordamerikanska på så sätt att det centrala affärsdistriktet inte är nedgånget utan fortfarande har en hög status. Detta beror bland annat på att tillgången till bra kommunikationer och infrastruktur, till exempel bilar och vägar, inte är lika bra i Latinamerika som i Nordamerika vilket gör att man lever ”bekvämast” nära stadskärnan och inte ute i förorterna. Det börjar dock växa upp högstatusområden, ofta i form av gated communites, längre bort från stadskärnan.

Om vi går vidare till den islamistiska staden, det vill den stad som är vanlig i Mellanöstern och Nordafrika, så har den äldre stadskärnan (medinan) ofta fått vara kvar. Denna äldre stadskärna karaktäriseras av smala krokiga gator omgivna av tätt liggande hus. Att gatorna är krokiga beror dels på att det myndigheternas inflyttande över stadsplaneringen är liten och dels på att krokiga gator ger mer skugga än raka gator vilket är en fördel i heta klimat. Husens rum vetter mot innergården något som dels skyddar mot hettan men som också skapar ett privat rum för kvinnorna. De traditionella basarerna och moskéerna är centrala platser i den gamla islamistiska stadskärnan. Moskéerna har en central roll och är förutom en plats för religiös dyrkan även en plats för utbildning och social samvaro.

Kairos gamla stadskärna

Något som är speciellt med de äldre islamistiska stadskärnorna är avsaknaden av ett centralt affärsdistrikt. Visst finns det basarer men större företagskomplex och publika icke religiösa byggnader saknas. Det finns dock de som ifrågasätter hur pass mycket av stadens utformning som egentligen beror på religionen, många anser att det istället är klimatet som skapat den islamistiska stadens utseende. De stödjer sin teori bland annat på att mycket av stadens utformning ser ut att vara anpassat för ett hett klimat, t.ex. de krokiga gatorna, och att denna typ av stadsutformning även finns i många icke-muslimska städer.

I den moderna islamistiska staden så har dock den äldre stadskärnan ofta blivit ett problemområde. De smala gatorna är inte anpassade till biltrafik vilket ställer till problem för tillgängligheten. Många av de välbärgade invånarna har flyttat därifrån och istället befolkas stadskärnan av nyinflyttade och fattiga. De gamla stadskärnorna är nu ofta mycket tätbefolkade, i Kairo bor det t.ex. 100 000 personer per kvadratkilometer där.

Om vi tar städerna i Sydasien så ser vi att de ofta har en stadsplan som antingen har tydliga spår från kolonialtiden eller som har kvar sin förkoloniala basar-centrerade plan. Jag tittar här närmare på den förstnämnda, den med tydliga spår från kolonialtiden. Denna typ av städer är ofta placerade vid kusten då transporter över havet var mycket viktiga. Staden, och kolonialmaktens makt, växte sedan utåt från denna hamnstad. För att skydda de tidigare kolonisatörerna byggde man ofta ett fort i närhet av hamnen. Innanför fortets murar kunde det också finnas fabriker som förberedde det som skulle skeppas hem till moderlandet, detta fort var alltså en central punkt för kolonialmakten.

Ett kolonialt fort i Indien

Utanför fortet fanns vanligen en stor öppen yta (maidan) som fungerade som säkerhetszon. Den användes också för militärparader, fritidsaktiviteter och liknande. Utanför denna säkerhetszon fanns de inföddas stad. Denna del av staden var oplanerad och ofta överbefolkad och smutsig. Infödingarnas tjänster utnyttjades av kolonisatörerna.

Utanför fortets säkerhetszon fanns också bostäder för kolonisatörerna, givetvis separerade från de inföddas bostäder. Kolonisatörernas bostadsområden var välplanerade och luftiga. Vartefter kolonin växte byggde man ut kolonisatörernas bostadsområden, det var även vanligt att man byggde ut hamnen.

Det fanns ett centralt affärsdistrikt enligt västerländskt snitt men också basarer insprängda i de inföddas stadsdel. Även affärslivet var alltså separerat.

Slutligen har vi den moderna kinesiska staden. Den moderna kinesiska staden har växt fram i samband med att landet öppnat upp sig alltmer mot omvärlden och mer och mer börjat anpassa sig efter den globala marknadsekonomin. Detta har skett under de senaste 30-35 åren. Man har genomfört ekonomiska reformer som öppnat upp landet för privat företagande och utländska investeringar. Detta har lett till att man i den moderna kinesiska staden nu har skapat affärs- och industrizoner var syfte är att dra till sig utländska investerare. Köpgallerior med utländska butiker, hotell, spektakulära skyskrapor är sådant som man numera finner i många kinesiska städer. Något som skulle vara otänkbart för 50 år sedan.

Även nya bostadsområden byggs upp, ofta i form av förorter. Ofta finns också ett mycket avancerat transportnät, t.ex. med snabbtåg, som länkar samman bostadsområdena med affärs- och industrizonerna. Just detta med att separera bostäderna från arbetsplatserna i affärs- och industrizonerna är något nytt i Kina, tidigare var arbetarbostäderna oftast nära knutna till arbetsplatsen. Under den maoistiska eran byggde man städer utifrån en arbetarenhet (danwei), denna enhet var ett muromgärdat område som innehöll både bostäder, arbetsplatser och rekreationsmöjligheter. Detta koncept har man nu alltså gått ifrån.

Kina planerar att bygga ett gigantiskt nät av höghastighetsjärnvägar

Den moderna kinesiska staden börjar med andra ord alltmer likna den västerländska staden, dock finns givetvis mycket kvar av den äldre bebyggelsen. Mycket av de gamla arbetarkvarteren finns kvar liksom de stora öppna torgen, t.ex. Himmelska fridens torg). En del av de gamla officiella byggnaderna har blivit turistattraktioner, t.ex. den Förbjudna staden. Men det finns också kritik mot att man river mycket av den gamla ursprungliga bebyggelsen, till exempel framfördes det kritik mot att man rev mycket av de gamla hutongerna (traditionella områden med smala gator) i samband med OS i Peking.

Hutonger

Sammanfattningsvis kan man säga att det finns en hel del likheter mellan hur städerna i tredje världen utvecklats. Det första man tänker på är givetvis det inflytande vi i väst har haft på stadens utformning och de inföddas liv. Men exakt hur detta inflytande sett hur har varierat. I vissa fall, så som i Latinamerika, verkar kolonisatörerna betett sig ganska hänsynslöst och raserat de inföddas städer. På andra platser, så som i islamistiska länder, så sparades oftast den gamla stadskärnan och den nya staden byggdes utanför. Om tittar på Kina så skedde inte förändringen på grund av kolonisatörer utan istället på grund av ett ökat ekonomiskt tryck. Ledarna i Kina har känt sig alltmer pressade att infoga sig i världsekonomin, och detta har lett till att västerländska företag och seder har fått fäste.

Något som också verkar vara gemensamt för utvecklingen i tredje världen är att segregationen blir allt större. När städerna utvecklas så känns det som att det är oundvikligt att det sker en sociospatial segregation. Detta beror antagligen till stor del på att länderna är fattiga och dessutom ofta har en svag regering. Det finns helt enkelt inte resurser att skapa ett socialt skyddsnät och en dräglig tillvaro för stadens invånare. Under de förhållandena är det knappast förvånande att de med ekonomiska resurser väljer att skapa egna enklaver.

En lättfattlig bok om evolutionsbiologi på svenska - Rekommenderas!

Vi är inte bortskämda med svensk kurslitteratur inom de naturvetenskapliga områdena så att läsa Mats Björklunds bok "Evolutionsbiologi" känns som en lyx! Visst går det alldeles utmärkt att läsa vetenskapliga böcker på engelska, ja ibland kan det till och med vara lättare då de flesta termer ändå är engelska, men det är en speciell känsla att läsa på svenska. Det går inte att komma ifrån att det går snabbare att läsa och ta till sig texten, och det även om man är mycket van att läsa engelska böcker.

Björklunds bok ger på ett pedagogiskt och strukturerat sätt en övergripande förståelse för de grundläggande begreppen inom evolutionsbiologin. Och det gör på en nivå som ligger någonstans mellan det populärvetenskapliga och det akademiska, det vill säga det krävs inga förkunskaper i t.ex. matematik för att ta till sig innehållet. Ett par fördjupningar finns som visserligen kräver en del matematikkunskaper för att förstå fullt ut men dessa sidor kan man utan problem hoppa över.

Ska man kritisera något så är det att jag nog tycker att lite väl stor del av boken handlar om evolutionsbiologins historia. Visst är vetenskapshistoria viktig men med tanke på att boken täcker ett så pass stort område på så relativt få sidor så hade jag gärna sett att historian hade fått mindre utrymme. Men på det stora hela en mycket bra bok!.......

Köpcentrum, centrumbildningar och shoppingmalls - deras utveckling och påverkan på stadsbilden

Världens första köpcenter under tak byggdes i USA 1956 och efter det fullkomligt exploderade antalet, bara mellan 1960 och 1980 byggdes nästan 30 000 köpcentrum i USA. Och köpcentret kom snabbt att utvecklas till mer än bara en plats där man kunde handla. De kom att bli en social samlingspunkt där det förutom affärer även fanns restaurangen, biografer, nöjesparker, casinon, hotell och liknande. Begrepp som ”shopertainment”, ”eatertainment” och ”edutainment” föddes. Och givetvis var detta en uttänkt strategi från dem som ägde köpcentrumen för ju längre tid folk spenderar i köpcentrumen desto mer pengar spenderar de. Att handla är inte längre något nödvändigt ont utan har förvandlats till underhållning.

Cleveland Arcade från 1890 räknas som en av de första innomhusgalleriorna

Southdale Center från 1956 räknas som en av de första moderna shoppingmalls

Personligen är jag lite skeptiskt till att köpcentrumen har fått så pass stor roll i många människors liv. Det är min uppfattning att alltfler spenderar alltmer tid i köpcentrum, och det känns lite sorgligt att en dag i köpcentrumet nu för många är en lika accepterad fritidssysselsättning som en dag ute i skogen. Jag är också övertygad om att explosionen av köpcentrum har fått oss att överkonsumera, det vill säga köpa saker som vi egentligen inte behöver. Givetvis lockar även traditionella innerstadsaffärer till konsumtion men jag tror att köpcentrumen har eskalerat detta.

Köpcentrumen har även nackdelen att de utesluter en stor del befolkningen, och detta trots att de ofta ger sken av att vara till för alla. Det krävs för det mesta bil för att ta sig till köpcentrat vilket utesluter dem som inte har bil, alternativt pressar folk till att skaffa bil. Detta leder även till en annan nackdel, nämligen ökade utsläpp av växthusgaser samt krav på allt bättre vägar och större parkeringsplatser. Även pensionärer och rörelsehindrade kan ha svårt att ta sig till köpcentrumen, något som ställer till problem då många av de lokala butikerna tvingas slå igen. Dessutom avhyser köpcentrumen ofta uteliggare och annat oönskat folk, något som gör dessa personers situation än svårare plus att de gör köpcentrumet till en förskönad bild av verkligheten.

Världens största köpcentrum, Dubai Mall. Över 1200 butiker att jämföra med Täby Centrums 160.

Något som också är mycket tydligt är sambandet mellan köpcentrumens framväxt och nedgången i städernas centrala affärsdistrikt. I USA är effekterna av detta mycket kraftig, i de städer där köpcentrumen är starka så har det centrala affärsdistriktet blivit alltmer nedgånget. Medel- och överklassen har flyttat ut från stadskärnan och bor i stället i förorter och handlar i köpcentrum, detta gör att affärsidkarna i det centrala affärsdistriktet har fått ett kundunderlag som består av dem som är fattiga och/eller äldre. I USA är även de svarta överrepresenterade i stadskärnan. Detta leder till en förslumning av stadskärnan.

Det kan också tilläggas att det skett en förändring när det gäller i vilket skede köpcentrumen byggts. Ursprungligen byggdes köpcentrumen i anslutning till redan befintliga förorter men med tiden så blev ordningen den omvända, det vill säga man planerade förorten utifrån köpcentrumet. Ofta kunde köpcentrumet finnas på plats flera år innan den omkringliggande förorten var uppbyggd.

Hur man hanterar detta skiljer sig mycket åt mellan USA och England. I USA har man låtit marknadskrafterna styra och det är också där man kan se de största effekterna. I England däremot har man haft mycket strikta regler för hur och var man får bygga köpcentrum. Att man varit mer strikt i England beror på ett antal olika faktorer, till exempel så har man i England fler äldre och skyddsvärda stadskärnor än i USA vilket också medfört att motivet för att skydda dessa från förslumning varit större. Många engelska städer blev bombade under andra världskriget vilket ledde till att man fokuserade sina insatser på att bygga upp dessa istället för att bygga nya köpcentrum utanför staden. England låg dessutom efter USA när det gäller massförsäljning och bilägande vilket bromsade utvecklingen av köpcentrum. Dessutom har det centrala affärsdistriktet traditionellt sett alltid haft en mer dominerande roll i England än i USA.

USA och England är alltså två ytterligheter i hur man sett på framväxten av köpcentrum. USA har låtit marknadskrafterna få styra relativt fritt medan man i England haft mycket hårda regler för byggandet av köpcentrum. Övriga Västeuropa ligger någonstans mellan dessa.

Decentraliseringen av köpcentrumen är inte rakt igenom negativ. De centrala affärsdistrikten är till exempel fortfarande lämpade för specialbutiker. Och nöjes och turistindustrin har fått en allt större betydelse. Även myndigheter finns fortsatt i stadskärnan.

På många håll börjar man nu dessutom att åter satsa på de centrala affärsdistrikten, hur dessa satsningar går till varierar dock. I USA sker satsningen så vitt jag förstått det mestadels genom privata initiativ medan det i England sker genom statliga policys. Gentrifieringen av stadskärnan verkar vara mest utbredd i England. Och denna gentrifiering leder också till att fler butiker finner det intressant att etablera sig i stadskärnan. Detta tycker jag mig också se exempel på i Sverige. På Södermalm i Stockholm håller man nu på att rusta upp Hornstull och i samband med detta bygga en ny innerstadsgalleria. Nu kanske inte Hornstull innan var förslummat på samma sätt som många stadskärnor i USA är men platsen var med svenska mått mätt ganska nedgången. För en del innebär upprustningen att området förlorar sin själ men jag skulle tro att de allra flesta uppfattar det som något positivt och statushöjande. Området blir än mer gentrifierat. Detta med att bygga innerstadsgallerior har sina nackdelar också, till exempel så innebär det att alltmer av stadens ytor tas över av privata aktörer. En gatumiljö är ju öppen dygnet runt och sköts av myndigheter medan en galleria sköts av privata aktörer och dessutom ofta är stängd vissa tider på dygnet. Innerstadsgalleriorna kan göra att övriga stadsmiljön känns mer död.

Skiss över Hornstulls nya handelsplats

Så vilka faktorer var det som gjorde att köpcentrumen slog igenom på 50-talet och sedan dess haft en så central roll i vår stadsbild? Den enskilt största faktorn var det ökande antalet invånare i förorterna. Med förorternas utbredning så kom det också att uppstå ett behov av lokala köpcentrum. De som flyttade ut till förorten var ofta yngre köpstarka familjer vilket givetvis lockade affärsidkarna. En annan faktor är att kunderna alltmer kom att efterfråga den bekvämlighet som köpcentrumen gav. Och givetvis kom den ökade rörligheten i form av bilägande att spela en stor roll, med bilen kom köpvanornas att förändras på så sätt att man började handla alltmer sällan men när det väl skedde så storhandlade man. Kvinnornas allt större andel av arbetskraften kom också att gynna framväxten av köpcentrumen genom att detta ledde till en större total köpkraft samt att kvinnorna, som ju ofta även skötte hemmet, fick mindre tid till att handla och därför föredrog köpcentrumens bekvämlighet. Affärernas jakt på lönsamhet har dessutom lett till att storskalighet har premierats på bekostnad av de mindre affärsidkarna. Dessa nya kedjor placerar gärna sina stora supermarkets i förorternas köpcentrum. Även nya tekniska hjälpmedel så som avancerade kassasystem, streckkodsläsare, datoriserade lagerhanteringssystem och liknande har gett de större kedjorna en konkurrensfördel gentemot de mindre fristående affärsinnehavarna. Den nya tekniken är i många fall helt enkelt för dyr för de mindre affärerna.

Handeln på Internet växer stadigt och stod 2010 för 4.6 % av den svenska detaljhandelns omsättning. Och statistiken för 2010 visar också att 43 % av svenskarna handlar på Internet i genomsnitt någon gång per månad. Så detta är givetvis något som kommer att påverka de fysiska butikerna, jag tror dock att det är för tidigt att säga exakt hur detta kommer att yttra sig. Men ett minskat kundunderlag för de fysiska butikerna borde rimligen leda till att en del tvingas stänga. När det gäller de typer av varor som är mycket lämpade för att köpa på Internet så tycker jag mig redan se en minskning av fysiska butiker, till exempel upplever jag det som att antalet bokhandlare har minskat drastiskt. Något som är intressant är det faktum att 41 % ibland eller ofta besöker en fysisk butik för att få information om en vara men sedan gör själva köpet på Internet. Eftersom nätbutiken ofta har en annan ägare så innebär det ju att den fysiska butiken här drar nitlotten. Så de fysiska butiker som inte också har en väl fungerande näthandel har det antagligen ganska tufft idag. Dessutom är det så att Internet ger kunderna ett större utbud än vad till och med de största köpcentrumen kan erbjuda. Med Internet har du tillgång till i princip all världens varor.

Så att Internet ger konsumenterna stora fördelar står helt klart. Utbudet och tillgängligheten ökar dramatiskt och ofta är priserna även lägre. Men det finns också nackdelar, till exempel så missar man det sociala inslag som finns då man handlar i en fysisk butik. Man kan också tänka sig att Internethandeln i förlängningen kommer att Innebära att ännu fler små butiker läggs ner, detta då endast megakedjorna kommer att ha tillräckligt stort utbud och tillräckligt stora skalfördelar för att kunna konkurrera med Internethandlarna. Och en sådan utveckling vore ju mycket trist för stadsmiljön.

Leksakståg

Leksakskyckling

Leksaksapa

Central Business District (CDB)

CDB är en förkortning för Central Business District, det vill säga stadens affärscentrum. Detta affärscentrum karaktäriseras av att antalet boende här är få och att ytan istället upptas av detaljhandel, kontorslokaler och finansiella institutioner. Tidigare fanns här ofta tillverkningsindustrier men dessa har flyttat och nu finns på sin höjd endast lättare industrier kvar. Tillgänglighet är A och O för ett affärscentrum, de företag som etablerar sig här har höga krav på tillgänglighet och är beredda att betala höga kostnader för detta. Detta är en viktig orsak till att markpriserna i affärscentrat är så höga. En annan anledning för företag att finnas i affärscentrumet är det ger hög status. De höga markpriserna leder också till att vi ofta ser höghus och skyskrapor i stadens affärscentrum.

Man har dock funnit att affärscentrumet på många platser håller på att ändra karaktär, fler och fler affärer flyttar ut till förortscentrum och handelsplatser utanför stadskärnan och i stället blir affärscentrat en plats för kultur och nöje. En av anledningarna till detta är den ökade bilismen och de trafikstockningar som blir följden. Affärscentrat är helt enkelt inte lika lättillgängligt längre utan det är i många fall lättare att åka till sin lokala handelsplats.

Sydneys centrala affärsdistrikt

Land Use Zoning

Land Use Zoning är ett sätt att dela upp marken i olika områden i syfte att kunna anpassa regelverket efter varje enskilt områdes behov. Dessa områden med tillhörande regelverk bestäms av myndigheterna och ligger till grund för vad som kan byggas. Myndigheterna kan alltså använda sig av land use zoning för att på i grova drag planera hur staden ska utvecklas. Myndigheterna kan till exempel skapa en zon kring ett område med högt kulturvärde och sedan sätta strikta regler för vad som får byggas där. Eller så kan de ange ett område (zon) där de tillåter hög exploatering men där de omkringliggande områdena avsätts för parker/rekreation.

Exempel på Land Use Zoning

Growth Machine

När man talar om en Growth Machine så syftar man på den tillväxtmotor som marknadskrafterna är. I stadens growth machine så ingår aktörer så som investerare, fastighetsmäklare och finansiella institutioner. Då dessa aktörer samverkar för att expandera staden för att på så sätt öka invånarantalet, vilket i sin tur leder till ökad försäljning i affärerna och ökade skatteintäkter. Dessa intäkter kan sedan användas för att expandera staden ytterligare, vi har fått en growt machine (tillväxtmaskin).De som verkar inom detta nätverk är ofta mycket inflytelserika och kan sätta stor press på stadens politiker. Som motvikt till detta finns de som är oroliga för att tillväxten ska leda till problem, till exempel föroreningar, underdimensionerade servicefunktioner och ökad brottslighet.

Urban sprawl

Med Urban sprawl menas de stora förortsområden som breder ut sig utanför städerna. I första hand tänker man nog på USA när det gäller urban sprawl. Dessa områden karaktäriseras av vidsträckta villaområden med lokala köpcentrum. Finns många anledningar till att dessa områden har växt så kraftigt de senaste årtiondena, till exempel så har trängseln i stadskärnorna fått många att flytta ut från stadskärnan. Dessutom så har många företag flyttat ut från stadskärnan på grund av höga hyror vilket lett till fler arbetstillfällen i förorten. Många har dessutom en önskan om att få leva närmare naturen och de rekreationsmöjligheter den erbjuder. Ökad medelinkomst, bättre kommunikationer i form av vägar, Internet och liknande är andra faktorer som ledd till urban sprawl. Det finns dock kritik mot framväxten av urban sprawl. Urban sprawl tar till exempel mycket land i anspråk vilket kan få ekologiska konsekvenser. Bränsleförbrukning och trafikstockningar är andra problem. Urban sprawl kan även leda till en ökad segregation.

Urban sprawl i Los Angeles

Handbok i IT-säkerhet - tyvärr inte helt uppdaterad

Har just läst "Handbok i IT-säkerhet" av Predrag Mitrovic och det finns både ris och ros att ge till den boken. Det märks att författaren kan sin sak problemet är bara att boken innehåller mängder av gammal information, något som i och för sig inte är något unikt för böcker om IT. Boken har uppdaterats ett par gånger, senaste upplagan är från 2005, men min känsla är att det bara är vissa delar som har uppdaterats med aktuell information. Flera avsnitt känns som de är skrivna för 10 år sedan och det är på tok för antik information när det gäller IT-säkerhet. Dessutom är illustrationerna i boken extremt trista, lite som kopior från någon powerpointpresentation.

Det finns dock starka avsnitt i boken. De delar som är mer övergripande och generella är ju mycket bra. Finns t.ex. mycket bra avsnitt om rutiner, processer och organisation och även mer generella beskrivningar av virus, backuptagning, kryptering och liknande som är bra.

Bokens bästa avsnitt är nog det som skrivits av Marcus Murray och som ger en inblick i hur en hackare arbetar, men exempel och allt. Men på det stora hela har jag nog svårt att rekommendera boken då större delen av den känns antik och lite mossig....

Garden Cities och New towns

Garden cities (trädgårdsstäder) är en stadsplaneringsform som har sitt ursprung i England och som växte fram som en reaktion på de smutsiga och illa planerade industristäderna. Förespråkarna för trädgårdsstäder, med Ebenezer Howard i spetsen, kritiserade den sociala och mänskliga misär som ofta fanns i storstäderna och ville råda bot på detta genom att upprätta nya välplanerade samhällen utanför de befintliga stadskärnorna.

Tanken med trädgårdsstäderna skulle byggas i ett kluster runt en större central stad. De mindre trädgårdsstäderna skulle planeras för maximalt 32 000 invånare och den centrala staden för 58 000 invånare. Städerna skulle knytas samman med kanaler, vägar och järnvägar. Trädgårdsstäderna skulle fungera som självförsörjande enheter vilket innebar att det skulle finnas såväl arbetsplatser, sociala institutioner och jordbruk i eller i anslutning till staden. Runt staden skulle det finnas ett grönt bälte som var till för jordbruk och rekreation. Detta gröna bälte innebar också att det fanns en gräns för hur mycket staden kunde växa. Själva trädgårdsstaden skulle vara luftig och innehålla parkområden.

Trädgårdsstaden enligt Ebenezer Howard

Det fanns också ett socialistiskt inslag i Howards trädgårdsstad, tanken var nämligen att det var staden själv som skulle äga marken för att sedan hyra ut den till invånarna. På detta sätt stannar en eventuell vinst kvar i samhället och kan på så sätt användas för att gynna stadens invånare. När sedan tankarna kring trädgårdsstaden kom till USA så var just denna del av konceptet mycket svårsmällt för amerikanarna. De socialistiska tankarna krockade fundamentalt med det individualistiska och kapitalistiska USA.

Trädgårdsstaden som stadsplaneringsform hade sin höjdpunkt från slutet av 1800-talet till ett par årtionden in på 1900-talet. Och trädgårdsstäder byggdes inte bara i England utan även i t.ex. Sverige. Det verkar dock finnas en viss skillnad i hur trädgårdsstaden implementerades i olika länder, i Sverige var trädgårdsstäderna inte självförsörjande enligt det engelska konceptet utan byggdes mer som en sorts ”trädgårdsförorter”. Jag tycker mig se att trädgårdsstaden som begrepp fortfarande lever kvar och att man ibland kan se nybyggda områden som använder ordet trädgårdsstad i sin marknadsföring. Men jag skulle tro att begreppet trädgårdsstad idag mest används för att peka på att det finns en närhet till naturen, har svårt att se att det byggs något bostadsområde idag som helt följer Howards ursprungliga riktlinjer. Faktum är att det överhuvudtaget var mycket få städer som byggdes enligt Howards riktlinjer men rörelsen var ändå betydelsefull då den hade stor påverkan för stadsplaneringens utveckling.

New Towns kan sägas vara en sorts uppföljare till trädgårdsstaden då båda var en reaktion på dåtidens dåligt fungerande stadskärnor och det finns följaktligen många likheter mellan de två olika koncepten. Liksom trädgårdsstaden har New Towns sitt ursprung i England. De stadsplaneringsideal som ligger till grunden för New Towns växte fram efter andra världskriget och syftet var att lätta trycket på de tätbefolkade stadskärnorna. New Towns skulle byggas som satellitstäder utanför de befintliga storstäderna och mellan de nya och den gamla staden skulle det lämnas plats för ett grönt bälte. Städerna skulle fungera som självständiga enheter vilket innebar att de inte fick placerar alltför nära befintliga städer, till exempel fick de inte byggas närmare än 40 km från London. Städerna skulle ha en befolkning på mellan 20 000 och 60 000 invånare. Städerna skulle inte byggas på bra jordbruksmark och man skulle inte heller bygga dem där det redan fanns stadsbebyggelse. Detta var de grundläggande riktlinjerna för hur New Towns skulle byggas, dock följde man inte alltid dessa fullt ut.

Huvudsyftet med denna New Towns var alltså att erbjuda ett bättre boende till dem som bodde i de gamla överbefolkade städerna. Man behövde lätta på trycket i de äldre städerna och få utrymme för att omplanera dessa. I England var byggandet av New Towns en statlig policy och det var staten som allokerade mark samt genomförde själva bygget. Det statliga programmet för New Towns fanns kvar fram till 1976. Anledningen till att man lade ned programmet var de ökade kostnaderna samt att man ansåg att New Towns riskerade att konkurrera ut de äldre städernas stadskärnor. Den statliga policyn kom istället att byta riktning och fokusera på de äldre stadskärnorna samt på privatisering av de New Towns som byggts. New Towns byggdes inte bara i England utan i många andra länder, även Sverige.

Engelska Hatfield är en typisk New Town

Ett av problemen med New Towns är den konflikt som finns mellan den privata sektorn och de boende rörande hur grönområdena ska användas. Tanken med New Towns var att dessa skulle ha ett grönt bälte runt sig men i och med att befolkningen ökar i kombination med det ökade trycket från marknadskrafterna så blir det allt svårare för politikerna att stå fast vid detta. Detta kan vi även se i Sverige då det ofta blir hetsiga debatter när politiker låter företag få bygga på städernas grönområden, till exempel när de gröna kilar som finns runt Stockholm naggas i kanten av ny bebyggelse.

Så vad finns det då för likheter och skillnader mellan trädgårdsstaden och New Towns? Jag skulle säga att likheterna är många. Båda gick ut på att bygga nya städer utifrån en i förväg fastställ plan, detta ledde till att bygget inte kunde utföras av enskilda personer utan istället utfördes av staten (New Towns) eller kooperativliknande sammanslutningar (trädgårdsstaden). Båda placeras en bit från den gamla stadskärnan och utanför skulle det finnas ett grönt bälte. Städernas var planerade för en viss maximal befolkningsmängd. Stadsplanerna skulle vara luftiga och det skulle finnas bra kommunikationer. Och båda hade som huvudsyfte att erbjuda ett boende som var bättre än de dåliga förhållanden som rådde inne i de äldre städerna, det vill säga de planerades och byggdes för allmänhetens bästa.

Jag har faktiskt svårt att hitta några större skillnader mellan hur trädgårdsstaden och New Towns beskrivs i litteraturen. Men några skillnader jag funnit är att trädgårdsstaden var tänkt att fungera som en del i ett större kluster, dessutom fanns i trädgårdsstaden en närmare koppling till det omkringliggande jordbruket. Även ägandeformerna var lite olika, där staten hade en större roll i byggandet och drivandet av New Towns (i alla fall i England). Jag uppfattar det också som att trädgårdsstaden är lite mindre verklighetsförankrad än New Towns-konceptet, tittar man på Howards ritningar så verkar de nästan tagna från en fantasivärld. Och realismen i de olika koncepten kanske kan ses i att det var mycket få gardens cities enligt Howards modell som byggdes medan det däremot byggts ett stort antal New Towns över hela världen

En personlig reflektion är att det vi kallar trädgårdsstäder i Sverige ofta är exklusiva platser med hög status medan de satellitförorter som byggdes kring t.ex. Stockholm efter andra världskriget, och som kanske kan motsvara de engelska New Towns, ofta har karaktären av arbetarområden. Mitt intryck är att trädgårdsstaden hade en mer naturromantisk inriktning med fristående villor medan New Towns fokuserade mer på mindre arbetarbostäder.

I Sverige förknippar vi nog ofta trädgårdsstäder med den här typen av bebyggelse. Djursholm ovan.

Yemen - ett bortglömt land dit få reser

I sin bok "Yemen: Travels in Dictionary Land" berättar Tim MacKintosh-Smith på ett personligt och insatt sätt om Yemen. Jag gissar att Yemen för de flesta svenskar är ett relativt okänd land och att man på sin höjd vet att landet ligger någonstans på arabiska halvön och kanske att man i och med jakten på terrorister också har hört att landet har kopplingar till al-Qaida. Och detta stämmer ju men landet är givetvis mycket mer än så. Att läsa en bok om ett så pass okänd land är fascinerade då i princip allt är nytt, jag visste inte ens vad huvudstaden hette innan jag började läsa boken. Numera vet jag att huvudstaden heter Sanaa. Och ärligt talat, kunde du det?

MacKintosh-Smith har tillbringat mycket tid i landet och har dessutom studerat landet och dess språk på akademisk nivå vilket tydligt märks i boken, den är späckad med fakta och anekdoter om landets historia, kultur, språk och religion. På ytan är det en reseskildring då han tar läsaren med på en resa genom landet men de faktiska reseskildringar får mycket lite utrymme i boken, till största delen är boken en beskrivning av historiska seder och bruk. Och häri ligger enligt mig både bokens styrka och svaghet, allt beroende på vad man är ute efter som läsare. Personligen hade jag gärna läst mer om dagens Yemen och om reseupplevelsen och mindre om uråldriga religiösa traditioner. Det är lite väl mycket återberättande av fabler och religiösa berättelser för att mitt intresse skulle hålla hela vägen. Men är man religionshistoriker, antropolog eller intresserad av den arabiska kulturen så är antagligen denna bok en guldgruva!

Sedan måste man ju berömma MacKintosh-Smith för hans språk. Texten är extremt genomarbetat och man märker att han jobbat hårt på att få till varenda mening, så det är hög litterär klass! På det stora hela en mycket bra och välskriven bok. Och blir man sugen på att resa till Yemen efter att ha läst boken? Jo, absolut. Det verkar finnas otroligt mycket att se och uppleva, problemet är dock att säkerhetssituationen i landet inte är på topp just nu.........

Karta över Yemen

Burgess och Whites modeller för stadens struktur och planering

Det här inlägget handlar om Burgess och Whites modeller för stadsplanering.

Burgess koncentriska modell, med ett ursprung i 1920-talet, består av ett centralt affärsdistrikt (CBD) som är omgärdat av koncentriska ringar. En viktig del i hans modell är den att det är det centrala affärsdistriktet som är motorn, det vill säga det centrala affärsdistriktet kommer med tiden att ta mer mark i anspråk. Och i och med att affärscentrum behövs så ökar också efterfrågan på arbetskraft vilket leder till inflytt av människor vilket i sin tur ledet till ett behov av bostäder. Ringarna i Burgess modell är inifrån och ut:

• Det centrala affärsdistriktet. Här ligger stadens kommersiella, sociala och kulturella centrum.
• Övergångszon. En zon mellan det centrala affärsdistriktet och bostadsområdena. I och med att affärerna tar allt mer mark i anspråk så kommer det centrala affärsdistriktet att växa utåt och på så sätt successivt ta över mark som tidigare användes för bostäder. Övergångszonen är alltså detta gränsområde. Innerkanten på detta område består av nya industrier och det yttre områdena består av nedgångna bostadsområden.
• Arbetarbostäder. Zonen närmast övergångszonen består av bostäder som är bättre än de i övergångszonen, här bor de arbetare som har tillräckligt stabil och hög inkomst för att kunna flytta från övergångszonen.
• Medelklassområde med både lägenheter och fristående hus. Här finns lokala småcentrum.
• Pendlarområdet längst ut är för de mest välbeställda. Området ligger 30-60 minuters pendlingsavstånd från centrum och består till största delen av enfamiljshus.
• Utanför dessa finns sedan jordbruksområdet och den mer avlägsna landsbygden.

Burgess modell

Det finns dock en mängd problem med Burgess koncentriska modell. Bland annat förutsätter modellen en mängd saker som nog inte alltid stämmer överens med verkligheten. Till exempel så förutsätter modellen en kulturellt och socialt heterogen befolkning, att stadens ekonomi baseras på handel/industrier, att marken ägs av privatpersoner, att befolkningen ökar, att kommunikationerna är likvärdiga i hela staden, att terrängen inte har någon betydelse, att det inte finns någon tung industri samt att det inte fanns någon tidigare bebyggelse att ta hänsyn till. Att många av dessa förutsättningar ofta inte uppfylls är lätt att se, till exempel är det ju så att markanvändningen inte alls alltid enbart styrs av privata aktörer, ofta har ju myndigheterna satt upp begränsande regelverk. Till exempel ser myndigheterna ofta till att övergångszonen rustas upp.

Whites modell för 2000-talets stad har en hel del gemensamt med Burgess. White har dock modifierat modellen så att den tar hänsyn till de förändringar som skett i samhället sedan Burgess lanserade sin modell. White har i sin modell bland annat tagit hänsyn till avindustrialiseringen av stadskärnan, uppkomsten av en serviceekonomi, bilens ökade betydelse, den minskade genomsnittliga familjestorleken, förorternas framväxt samt myndigheternas allt större inflytande.

Whites modell bygger inte i samma utsträckning på koncentriska ringar utan är med organisk och komplex. I likhet med Burgess modell finns en central kärna men skillnaden är att nu har mycket av detaljhandeln flyttat ut till förorterna. Utanför denna kärna finns en zon som har stagnerat. White tror inte att kärnan expanderar utåt enligt Burgess modell utan att expansionen istället sker vertikalt.

I utkanten av den stagnerade zonen bor merparten av de fattiga samt de som tillhör etniska minoriteter. En del bor dock i fickor insprängda i de äldre förorterna. Bostadsområdena här är ofta mycket nedgångna och speglar de boendes sociala status.

Merparten av eliten bor i avskärmade enklaver i stora hus i förorternas utkanter. En del bor dock kvar i de äldre delarna i stadskärnan.

Den största ytan upptas av medelklassen. Medelklassen är utspridd över ett område som sträcker sig från utkanten av stadskärnan till där staden övergår till landsbygd. White delar in medelklassområdena i två olika typer, de inre och de yttre. De inre äldre områdena bebos nu oftast av svarta och är kraftigt segregerade medan de yttre områdena bebos av vita medelklassfamiljer.

White ger institutionerna ett stort inflytande i stadsplaneringen. Dessa institutioner kan vara industriparker, universitet och sjukhus. I hans modell placerar han ut institutionella ”öar” insprängda i den övriga bebyggelsen.

Slutligen så har White med något han kallar för korridorer och epicentrum. Runt staden går trafikleder och där dessa korsas av de trafikleder som leder in till staden så uppstår stora affärscentra. Dessa kan bli så pass stora att de utmanar det centrala affärsdistriktet. Utmed de stora trafiklederna kan det också växa upp bebyggelse och affärsverksamhet, och det är dessa som White kallar för korridorer.

Whites modell känns betydligt mer verklighetsförankrad än Burgess, vilket kanske inte är så konstigt eftersom Whites modell är betydligt färskare. Jag kan dock känna att Whites modell är anpassad efter amerikanska förhållanden. Till exempel tycker jag nog inte att vi i Sverige har någon tydlig stagneringszon, inte heller ser jag att medelklassområdena närmast staden bebos av svarta. Whites modell är dock tilltalande då den inte är lika statisk som Burgess utan har mer flytande gränser mellan de olika sociala grupperna.

Så efter att ha tittat på de olika modeller som finns så drar jag slutsatsen att de inte är mer än just teoretiska modeller. Dessa modeller måste sedan anpassas efter lokala förhållanden samt de förändringar som sker i samhället över tiden.

Hen - vem valde detta urbota korkade hönsord?

Alltså, är det bara jag som reagerat på valet av det nya hippa ordet för hon/han? Hur kan man välja ett så urbota puckat ord hen?! Jag ifrågasätter inte behovet av ett ord med den betydelsen, det är möjligt att det behövs men det är en annan fråga. Det jag reagerar på är valet av ord. För de allra flesta måste ju de första associationerna när de hör ordet hen gå till hennes och höns!

Att välja hen som ett könsneutralt ord är ju buffel och båg, för givetvis är ordet inte könsneutralt i praktiken då det lätt associeras med hennes. Varför valde man inte hin, hun eller hön? Eller nått annat av alla miljarder av bokstavskombinationer? Varför var man tvungen att välja ett ord som så tydligt är kopplat till det feminina hennes?

Min andra invändning kanske inte är lika allvarlig men tillräckligt kraftig för att ifrågasätta valet av ord, hen betyder ju höna på engelska! Alla som jobbar med marknadsföring och liknande vet vikten av att kolla  upp vad nya varumärkesnamn betyder på de största utländska språket, något man uppenbarligen missat här. Att välja ordet hen/höna som en könsneutral benämning på en person är ju en katastrof. För det första är den engelska kopplingen klart feminin, dvs inte könsneutral, dessutom används ju höna ibland som en nedsättande benämning på kvinnor. Texter som innehåller hen blir av den anledning knappt läsbara för mig då min hjärna kopplar i hop ordet hen med höns, och jag gissar att jag inte är ensam om detta..........

Den ultimata simulatorn för Battlefield 3?

Det här var riktigt coolt (och nördigt)! En extrem simulator för spelet Battlefield 3, spana in klippet nedan!

http://www.youtube.com/watch?v=eg8Bh5iI2WY

Urbaniseringens utveckling från förindustriell tid och framåt

Det finns ett antal olika teorier kring varför de första städerna bildades. En av dessa är den så kallade ”hydraulic theory” som fokuserar på vikten av konstbevattningen. Vattentillgången var mycket viktigt för jordbruket och för att urbanisering ska kunna ske måste man också kunna samordna en mer storskalig konstbevattning, detta krävde i sin tur att man hade ett organisatoriskt avancerad samhälle där det fanns byråkrater som administrerade och ledde detta. I denna typ av samhälle får vi också en tydlig arbetsfördelning och tydliga klasskillnader, till exempel i form av rika vattenägare och fattiga bönder. Detta ledde enligt ”hydraulic theory” fram till att vi fick en stadsbildning.

Detta är dock inte den enda teorin, det finns andra som lägger tyngdpunkten vid ekonomiska faktorer så som handel. Andra anser att de första städerna bildades i ett militärt syfte, att skydda befolkningen från någon form av externt hot. Och en annan teori fokuserar på att den religiösa elitens ekonomiska makt och hur dessa kom att bilda städer utifrån heliga byggnader och auktoriteter.

Antagligen var det inte en enskild faktor som bidrog till att städer började byggas utan det mer troliga är att det är en kombination av faktorer som verkade parallellt under en lång tid. Det var alltså inte en urban revolution utan snarare en urban transformation.

Det finns också flera olika modeller för de förindustriella städernas socio-spatiala struktur. Med socio-spatial struktur menas här hur olika de olika klasserna bodde i förhållande till varandra rent geografiskt. Liksom med teorierna för städernas uppkomst så finns det inte här en modell som är allmängiltig. Men en generell modell som kan användas som utgångspunkt är den som tagits fram av G. Sjöberg. Den bygger på en pyramidformad klasstruktur med en elit i toppen följt av en större grupp med lägre klass och pyramidens bas består av en stor grupp utstötta. Eliten bor i stadens kärna och utanför dessa de med lägre klass och ytterst bor de utstötta. Ett antal med lägre klass jobbar som tjänare åt eliten och bor i stadens kärna. Inom de respektive zonerna så skedde ytterligare segregering, till exempel utifrån etnicitet. Detta är alltså en mycket generaliserad modell av en förindustriell stad.

Förindustriell textilmaskin från Frankrike

I den förindustriella staden fanns handel, om än inte på industriell nivå, och denna handel var mycket viktig för urbaniseringens utveckling. Det feodala systemet, som till stor del byggde på självhushåll och alltså inte bidrog till handeln, var däremot ett hinder för städernas utveckling och man kan se att när det feodala systemet minskade i betydelse till förmån för handeln så ökade också urbaniseringen. Handelsmännen kom att utgöra en ny medelklass och de fick ett stort inflytande på samhället. Städerna kom att drivas av ekonomisk expansion och profit. Det var alltså denna gryende kapitalism som banade vägen för den industriella staden.

Industrialiseringen började i England på mitten av 1700-talet och spreds sedan till övriga Europa och sedan vidare ut i världen. De tekniska innovationerna, till exempel i form av nya energikällor och transportmedel, som var motorn i industrialiseringen fick en mycket stor påverkan på hur människorna kom att leva och hur städerna kom att utformas. Industrialiseringen gick dock inte över en natt utan började i en mindre skala, så kallade proto-industrier. Dessa proto-industrier var föregångarna till de större fabriker som skulle komma att byggas senare.

När industrialiseringen tog fart så innebar det att man var i behov av mer arbetskraft, och att denna skulle vara koncentrerad i närheten av fabrikerna. Dessutom var industrierna beroende av att det fanns servicefunktioner och liknande i närheten. Detta bidrog till att det runt fabrikerna växte upp urbana miljöer med arbetarbostäder och servicefunktioner. I takt med att industrierna växte flyttade allt mer folk in till staden och staden växte.

I och med industrialiseringen fick vi också en förändring i den sociala strukturen i och med framväxten av de två klasserna kapitalister och arbetare. Ett problem med de industriella städerna var att fabrikerna var smutsiga och att det ofta var stora brister när det vatten och avlopp, detta ledde till att de som hade råd flyttade bort från stadskärnan. De fattiga tvingades dock att bo kvar och staden blev i och med detta segregerad. Om man tittar på en generell modell, i det här fallet Burgess modell, för hur den industriella staden ser ut så kan man se att vi har en befolkningspyramid med en liten elit i toppen följt av allt större skaror av allt lägre klasser. Längst in i staden har vi industrierna utanför dessa finns arbetarbostäder följt av medelklassens hus och längst ut har vi de välbeställda. Staden är mest tätbebyggd längst in och mest luftigt längst ut, från arbetarnas trånga bostadskvarter till de välbeställdas villaområden. Om vi jämför med modellen för de förindustriella städerna ser vi alltså en omvänd ordning här. Det kan tilläggas att i Burgess modell så har vi en övergångszon (zon transition) mellan den centrala industrizonen och arbetarområdena. I denna zon finner vi de välbeställdas tidigare bostäder, alltså de bostäder de övergav när industrierna växte och de valde att flytta längre ut. Dessa områden tas successivt upp av industrier och/eller arbetarbostäder. Det var vanligt att hus/lägenheter som låg här och som tidigare beboddes av en välbeställd familj nu beboddes av flera.

Burgess stadsmodell

Två andra faktorer som kraftigt påverkat stadsbilden sedan industrialiseringens intåg är förbättrade transportmedel samt framväxten av en medelklass. I och med att snabba och bekväma transportmedel, främst då bilar, har blivit tillgängliga för en större del av befolkningen har också fler fått möjligheten att bosätta sig längre bort från arbetsplatsen. För många har det goda livet nu blivit att bo i en lummig förort långt bort från den smutsiga staden. Dessa förortsområden kan bli mycket vidsträckta, framförallt i USA, och det växer ofta upp lokala stadscentra som konkurrerar med den gamla stadskärnan. Detta accelererar i många fall den gamla stadskärnans förslumning.

Min personliga reflektion kring detta är att jag uppfattar det som att de industriella städerna ser mycket olika ut beroende på var i världen man är. Jag kan se att Burgess modell verkar stämma väl överens med förhållandena i USA, för där är ofta stadskärnorna de fattiga områdena medan de rika bor i villaförorter. Men jag är mer tveksam om det är en bra modell för hur det ser ut i Sverige. Mina erfarenheter av städerna i Sverige är att stadskärnorna hör till de mest attraktiva områdena och att de fattiga områdena ligger utanför dessa. Däremot finns ju i Sverige liksom i USA ofta en yttre ring av villaförorter.

Något annat man kan reflektera över är hur den nya informationsteknologin kan komma att påverka stadsbilden. I och med att allt fler har jobb som inte är bundna vid en fysisk plats så kanske också stadsmiljön tappar i betydelse. Jag tycker mig se att fler och fler jobbar en eller ett par dagar hemifrån och att allt fler drömmer om ett liv på landet. Så kanske vi i framtiden kommer att få se en än mer utspridd stad där de som har möjligheten, d.v.s. antagligen de välutbildade, kommer att bosätta sig på den landsbygd som omger staden medan de som inte har den möjligheten tvingas bo kvar i en allt mer förslummad stad? Och kanske att detta kommer att innebära att vi får en ny typ av bebyggelse en till två timmars pendlingsavstånd från stadskärnan som är en blandning av landsbygd och förort, en sorts mycket gles förort där folk lever i en romantiserad landsbygdsmiljö?

Varför är det så vanligt med antika romerska stadsplaner i norra Europa?

Detta beror på att i samband med att romarna utökade sitt rike norrut under de första århundradena efter Kristus så förde de även med sig sina stadsplaneringsprinciper. Romarna var i och med detta de som introducerade systematisk stadsplanering i norra Europa, tidigare förekom här i stort sett ingen systematisk stadsplanering. Och den typ av stadsplan man införde var den så kallade rutnätsplanen (grid plan/gridiron plan). Den typiska romerska rutnätsplanen var uppbyggd av rektangulära eller kvadratiska kvarter där gatorna kom att utgöra ett rutnät. Två av gatorna var oftast bredare huvudgator och i anslutning till där dessa korsade varandra uppfördes ett torg (forum). Nära forumet placerades vanligen sådant som möteslokaler, bad och teatrar. Det var alltså denna typ av stadsideal som romarna förde med sig då de expanderade sitt rike norrut, och man kan även idag se spår av detta i många Nordeuropeiska städer, till exempel London och Paris.

Jag skulle tro att många av de romerska städerna från början hade ett militärt och administrativt syfte. I och med att riket expanderad så pass snabbt och blev så pass vidsträckt så behövde man ett rationellt sett att snabbt kunna bygga nya städer. Städer som alltså behövdes för militära och administrativa syften men som med tiden kom att integreras allt mer i det omgivande samhället.

I Florens kan man se tydliga spår av den romerska stadsplanen.

Game & Watch - Nostalgi!

Vem minns inte de gamla Game & Watch spelen från Nintendo? Var ju lite utav en revolution när de kom, man tyckte ju att det var rocket science att de kunde klämma in så där mycket högteknologiska prylar i en så liten pryl. Nästan lite magiskt. Kommer ihåg att vi bytte de olika varianterna med varandra i plugget, typ om jag får ditt Donkey Kong så får du min Octopus och Snobben. Donkey Kong var ju en dubbelskärmare så de var värda lite extra. Gissar att spelan framstår som ganska antika för en 10-åring idag...

 

 

USA:s roll i det kalla kriget

Zubok lägger merparten av skulden för det kalla kriget på Sovjetunionen. Jag hade faktiskt svårt att hitta mer än några enstaka punkter där Zubok kritiserar USA:s handlande. Det finns dock ett par saker som Zubok skriver och som man kan tolka som kritik mot väst, det ena är att Sovjetunionen behandlades orättvist efter krigsslutet. Det var ju trots allt så att Sovjetunionen var det land vars insatts i människoliv var överlägset störst bland de allierade i kampen mot nazismen. En insatts som inte premierades fullt ut när sedan krigsbytet skulle delas upp och som på så sätt försatte Sovjetunionen i ett underläge jämte väst efter kriget. Jag tolkar även Zubok som att han ibland anser att USA satte sina egna intressen före världssamfundets, till exempel hade det ekonomiska stödet till Europa som syfte att hålla kommunismen borta men syftet var också att skapa framtida handelspartners. Det vill säga man var ute efter att skapa en marknad dit man kunde exportera sina produkter. Jag tolkar Zubok som att han tycker att USA:s expansionspolitik och vilja att sprida sin marknadsideologi ibland grumlar bilden av USA som den gode.

Sedan kan jag personligen tycka att Zubok är lite väl ”snäll” mot USA, till exempel när det gäller den nukleära upptrappningen. Det var ju trots allt USA som introducerade atombomben på världsarenan och det var om jag förstått saken rätt hela tiden USA som låg längst fram när det gäller kärnvapenteknologin. Det vill säga det var USA som ledde upptrappningen och Sovjetunionen som försökte hänga med. Den aspekten tycker jag Zubok missar. Dessutom var det ju så att USA hade tillgång till missilbaser alldeles inpå Sovjets intressesfär, i till exempel Turkiet, medan Sovjetunionen inte hade någon motsvarande möjlighet att placera ut missiler nära USA. Man kan förstå att Sovjetunionens ledare kände sig pressade av detta. Och man kan ju undra hur det kalla kriget hade utvecklats om USA inte hade varit lika militärt aktivt i Europa?

Dessutom var det ju USA som bidrog till att underminera relationerna genom sina spionflygningar, där ett flygplan störtade i Sovjetunionen. Även om Chrusjtjov överreagerade på dessa så går det ju inte att komma ifrån att här var det USA som svek Sovjetunionen.

Zubok beskriver också USA:s handlande vid nedrustningsförhandlingar runt 1977 som ganska arrogant. Man frångick här definitivt de tidigare löftena om att man skulle behandla Sovjetunionen som en likvärdig partner. USA krävde t.ex. att Sovjetunionen skulle nedrusta till en betydligt lägre nivå än USA. Givetvis blev Brezjnev rasande över den behandlingen.

USA:s attack mot den kommunistiska regimen på Grenada 1983 förstärkte Sovjetunionens bild av USA som ett aggressivt och imperialistiskt land. USA var berett att gå i krig för att sprida sin ideologi. Detta är något som Zubok också tar upp.

Amerikanska soldater ovanför Grenada

Zubok anser att Reagan gjorde en viktig insatts som fredsmäklare, medlare och nedrustare. Detta till skillnad från många andra som ser Reagans roll som krigare som hans viktigaste bidrag till kalla kriget.

USA gick ur det kalla kriget som den enda återstående stormakten. Men Zubok varnar USA från att dra lärdom från det kalla kriget och sedan applicera den på andra konflikter. För de lärdomarna är ofta felaktiga då de flesta i väst fortfarande har en mycket vag bild av hur Sovjetunionen fungerade under det kalla kriget.

Källa:
Zubok, Vladislav M., A failed empire. The Soviet Union in the Cold War from Stalin to Gorbachev (University of North Carolina Press, 2009)

Det kalla kriget ur tre författares perspektiv - Zubok, Harper och Gaddis

Zuboks syn på det kalla kriget har varit huvudfokus så jag gör här bara ett par kortare reflektioner hur jag ser på Harpers och Gaddis böcker i relation till Zuboks.

För det första skiljer sig Zuboks bok markant på så sätt att den skildrar kriget från ett Sovjetiskt perspektiv till skillnad från de två andra vars perspektiv är amerikanskt. Detta gör att det inte är helt lätt att jämföra böckerna då alla författarna skriver relativt lite om den ”andra” sidan. Zubok skriver till exempel mycket lite om de amerikanska presidenterna eller den amerikanska inrikespolitiken och det samma fast åt omvänt håll gäller för de andra två författarna.

Men det finns punkter där man ser att de olika författarna betonat olika saker. Till exempel tycker jag att Harper lägger mer tyngd än de andra två på Vietnam och Hiroshima. Harper anser att Hiroshima är det som gör ledarna medvetna om kärnvapnens ohyggliga kraft medan Zubok pekar på Tjernobylkatastrofen. Harper lägger också större vikt vid Vietnamkriget än Zubok, antagligen därför att det kriget hade en större inrikespolitisk påverkan i USA än vad det hade i Sovjetunionen. Jag tycker också att Harper tydligare än Zubok framställer USAs politik och drivkraft som en ideologi, och att det alltså är två ideologier som står mot varandra under det kalla kriget. Jag tolkar Zuboks bok mer som att det är den kommunistiska ideologin som står mot kapitalismen, men där kapitalismen inte jämställs med en ideologi.

Något som skiljer Zubok från Gaddis och Harper är den vikt han lägger vid ledarna som personer. Zubok påpekar gång på gång hur stor betydelse ledarnas personligheter har för landets politik. Ett tydligt exempel på detta är hans förklaring till det kalla krigets slut där han lägger mycket av förklaringen på Gorbatjovs personlighet. Visst tar han även med landets ekonomiska kris och den kulturella upptiningen/öppenheten som orsaker men det han betonar är just Gorbatjovs personlighet och hans drastiska och ad-hoc artade sätt att sköta politiken.

Gaddis lägger också större tyngd än de andra på Berlin som symbol för kampen mellan västs marknadsekonomi och östs kommunism. Här blev det så tydligt att folket föredrog väst före öst, det är ju bara att titta på åt vilket håll folk flydde. Och när sedan muren byggdes så blev det en stark symbol som visades att ett desperat öst hade förlorat, för nog måste det anses vara ett nederlag för en stat när enda sättet att behålla sin befolkning är att stänga in den?

Gaddis säger att det skedde ett avgörande i början på 80-talet för då gick makten enligt honom från att vara materiell till att bli alltmer abstrakt. Han symboliserar detta med påvens besök i Polen 1979, ett besök som enligt Gaddis kom att få mycket stor betydelse i Polens kamp mot kommunismen. Och här vann alltså det abstrakta, i det här fallet tron, över Sovjetunionens materiella militärmakt.

Något som Gaddis lägger stor vikt vid är hur Truman hanterade atombsfrågan. Efter Hiroshima och Nagasaki beslöt han att en civil myndighet skulle kontrollera tillgången till atombomben, till skillnad från tidigare då kontrollen låg hos militären. Detta var en mycket viktig policyändring. Gaddis skriver också att Truman fundamentalt förändrade vår inställning till vapen. Tidigare har vapen alltid använts, men nu finns det alltså ett vapen, atombomben, som sedan andra världskriget aldrig använts. Gaddis ger Truman en stor del av äran för detta.

Gaddis drar här slutsatsen, en slutsats som jag inte lika tydligt hittar hos de andra två författarna, att kalla kriget var den punkt i historien där militär styrka inte längre var liktydigt med makt. Ett bevis för detta är enligt Gaddis att Sovjetunionen föll sönder med sina arméer och kärnvapen intakta. Han kopplar också ihop detta med att världen blivit mer transparent, det går nu inte längre att bygga upp en arme och genomföra ett överraskningsanfall. Med den tekniska utveckling som skett inom underrättelsetjänsten, t.ex. i form av satelliter, går det nu inte längre att agera hemligt. Detta i kombination med att världen nu är mer sårbar har lett till att det nu inte längre är lika lönsamt att föra krig enligt Gaddis.

Harper är nog den av författarna som betonar inrikespolitiken roll mest, enligt honom var den en starkt bidragande faktor till att det kalla kriget fortsatte. I USA tävlade demokraterna och republikanerna i vem som kunde vara tuffast gentemot kommunismen, man visste att en fientlig inställning till kommunismen vann folkets lojalitet. Man kom att överdriva hotet för att vinna röster. I Sovjetunionen var maktkampen också hård och man ville inte visa sig svag, och man ville definitivt inte förlora ett krig då befolkningen aldrig skulle förlåta detta. Så båda länderna höll spänningen uppe för att kunna visa sig starka internt.

Slutligen kan man konstatera att Mao har en stor roll i Det kalla kriget enligt alla tre författare, men kanske att Harper är den som betonar Maos betydelse mest. Mao vände sig mot Sovjetunionen under en tid då USA var svagt. Sovjetunionen fick lägga stor energi och binda stora militära resurser på att hantera Kina vilket gynnade USA. USA fiendes fiende blev USAs vän. Dessutom påpekar Harper att Kina var en av Det kalla krigets vinnare med en förhållandevis stark ekonomi, något som ofta glöms bort.

Källor:
Gaddis, John Lewis, Det kalla kriget: pakterna, spionerna, lögnerna, sanningen (Stockholm: Weyler, 2008)

Harper, John Lamberton, The Cold War (Oxford: Oxford University Press, 2011)

Zubok, Vladislav M., A failed empire. The Soviet Union in the Cold War from Stalin to Gorbachev (University of North Carolina Press, 2009)