Sjöbaserad krigföring i Atlanten under tidigmodern tid

Från mitten av 1500-talet kom fartygen att bli allt större och med allt mer bemanning. Bestyckningen blev också kraftigare. Den ökade bemanningen ledde till ett ökat behov av förnödenheter. Dessa större skepp krävde också större hamnar. Skeppen blev också i och med detta allt dyrare och flottornas kostnader ökade drastiskt.

I Atlanten dyker de första kanonutrustade båtarna upp på 1400-talet, då på klinkerbyggda segelfartyg. Man kom dock att alltmer övergå till att bygga med kravelltekniken, det vill säga man lade bordläggningsplankorna sida dikt an mot varandra och får en slät yta. På klinkerbyggda skepp var bordläggningen istället överlappande. Med kravelltekniken fick man en starkare konstruktion vilket ledde till att man kunde bygga större skepp som kunde ta mer last, dessutom tålde de mer avancerade mast- och segelkombinationer. De kravellbyggda skeppens styrka i kombination med användandet av kanonluckor gjorde det möjligt att placera ett stort antal kanoner utmed skeppens långsida. Kanonernas placering utmed långsidorna påverkade också krigföringen till sjöss, vanligen stred flottorna i linjer bredsida mot bredsida. I början av den tidigmoderna tiden var skeppen otympliga och svårmanövrerade något som också påverkade krigföringen.

Under tidigmodern tid satte man också upp permanenta flottor, att som tidigare rekvirera civila skepp räckte nu inte längre.

Klinker- respektive kravellbyggt skepp