Förändringar i den romerska armén under senrepubliken

Fram till senrepubliken var roms armé en medborgararmé men under senrepubliken gick man över till en mer professionell och institutionaliserad armé där soldattjänsten blev ett yrke. En professionell armé behövdes då riket växte och striderna kom att föras längre bort, vilket följaktligen också innebar att man låg ute i fält under en längre tid, och för detta krävdes professionella soldater. Man gjorde även taktiska förändringar och ersatte manipeln med kohorten. En legion bestod av 10 kohorter och varje kohort bestod vanligen av 480 man. En kohort var i sin tur indelad i 6 centurion med vanligtvis 80 man i varje. Armén växte också i storlek under senrepubliken och man hade nu minst 14 legioner i fält.

En typisk romersk legion med dess tio kohorter.

Den skillnad i beväpning som tidigare fanns mellan de olika linjerna försvann under senrepubliken, det vill säga alla soldater inklusive triariis kom att utrustas med kastspjut. Velites som tidigare agerat som skirmisher blev nu en integrerad del av kohorten och även dessa hade samma vapen som de övriga soldaterna.

Det blev nu också möjligt för dem utan egen egendom att göra vapentjänst, soldatens utrustning bekostades av staten. Detta var en av anledningarna till att alla soldater utrustades likadant, det fanns ju nu ingen anledning att ha soldater med olika grad av exklusivitet när det gällde utrustning då staten betalade.

Under senrepubliken kunde soldater som gjort bra ifrån sig få belöningar i form av mark och pengar.

En anledning till att ovan nämnda förändringar genomfördes kan vara att de krig som nu utkämpades var annorlunda än under de tidigare romerska republikerna. Tidigare, till exempel vid Karthago, mötte man ofta en fiende med stora arméer men under senrepubliken förändrades detta och man kom istället ofta att möta mindre arméer, till exempel den germanska. När man mötte en fiende med mindre arméer blev det också allt viktigare att kunna dela upp legionen i ett par mindre underavdelningar, och för detta fungerade kohorten bättre än manipeln.

Troligtvis infördes dessa militära förändringar successivt under en lång tid.

Under senrepubliken försvann även den uppdelning av romerska soldater och allierade soldater som fanns tidigare. De allierade soldaterna vill kriga på samma villkor som de romerska soldaterna och att bördorna skulle delas mer jämlikt. Detta innebar att den romerska armén inte kunde hämta soldater från de allierade på samma sätt som tidigare, något som ledde till att man istället blev hänvisad till att anlita legoknektar.