Det fanns under högmedeltiden ett antal tekniska hinder som begränsade flottans förmåga. Båtarna hade en dålig manövreringsförmåga och påverkades mycket av vindar och strömmar. De var dessutom små och kunde därför bara bära en förhållandevis liten last något som i sin tur innebar att de inte kunde ligga ute under längre tid. Detta gjorde det omöjligt för flottan att genomföra avancerade taktiker eller att kontrollera havet. Man hölls sig oftast nära kusten och slag ute till havs var ovanliga. Striderna skedde ofta på nära håll genom att man hakade sig fast och sedan bordade fienden. Bågskyttar och armborst var de mesta använda vapnen, först på 1400-talet börjar man använda sig av kanoner. På grund av skeppens ringa storlek användes sällan ramning. En viktig innovation gjordes under den här tiden då man ersatte den lösa styråran med ett fast akterroder.
Även om flottan hade stora begränsningar så var den betydelsefull. Flottan gav till exempel engelsmännen stöd, i form av logistiktjänster och kustskydd, när de genomförde kampanjer i Wales och Frankrike.
Skeppen hade förhållandevis stora besättningar, en galär hade till exempel en besättning på ca 100 man. Befälen hade oftast inte sjövana utan förlitade sig på besättningen. Man använde sig vanligen av civila skepp som sedan anpassats för militärt bruk, man hade ingen stående flotta utan dessa civila skepp rekvirerades vid behov.
 |
| Replika av ett långskepp. Dessa användes som krigsskepp under högmedeltiden. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar