Industrialiseringens påverkan på den landbaserade krigföringen

Under 1800-talet kommer det att se stora förändringar inom ett antal viktiga områden. Vi har dels en kraftig befolkningsökning och dels en kraftig urbanisering, det vill säga städerna kommer att växa mycket snabbt. Denna förändring leder i sin tur till att det blir en efterfrågeökning på konsumtionsvaror. Och för att kunna tillverka dessa varor i stora mängder till låga priser behövs effektiva fabriker och för att få effektiva fabriker behövs massproduktion med löpande-band-teknik samt bra kommunikationer i form av till exempel järnvägar och ångbåtar. Det skedde generellt sett en dramatisk upprustning av försvaret under industrialiseringen. Under den här perioden kom även vetenskapen att bli en viktig samhällsfaktor.

Nationalismen kom också att stärkas och detta av flera anledningar, dels skapade nationalismen en grupptillhörighet för de annars rotlösa nyinflyttade stadsborna och dels ökade de förbättrade kommunikationerna medborgarnas förståelse för nationens plats i världen.

Vid konferensen i Wien 1815 skapade man ett statssystem med syfte att skapa stabilitet i Europa samt att förhindra att Frankrike fick en dominerande ställning. Man ville också förhindra att revolutionära och liberala grupperingar utmanade den gamla makteliten. Man ansåg att krigen hade blivit alltför totala och omstörtande, något som gjorde dem farliga i ett maktpolitiskt perspektiv. De europeiska stormakterna ville därför skapa stabilitet efter en lång tid som präglats av krig och man kom därför överens om ett politiskt samarbete inom det som kom att kallas för den Europeiska concerten. Denna överenskommelse gick ut på att inga territoriella förändringar i Europa fick ske utan stormakternas godkännande. Ett stort problem med concerten var att den inte kunde lösa problem mellan stormakterna utan endast då konflikten rörde de mindre staterna. Systemet förutsatte också att stormakterna ville behålla gränserna så som de var, något som inte alltid var fallet. Så småningom kom det att bildas interna allianser inom concerten, något som till exempel kom att leda till att Tyskland kände sig hotat. Tyskland sökte då samarbete med Österrike-Ungern. Samarbetet mellan de fem stormakterna i concerten kom att undermineras och så småningom kollapsa. De maktförhållanden som rådde vid concertens bildande hade helt enkelt förändrats för mycket med tiden för att samarbetet skulle fungera. Till exempel sågs Tysklands enande i kombination med dess snabba industrialisering att som ett hot, speciellt från franskt håll då Frankrikes utvecklingsmässig låg efter. Under den andra halvan av industrialiseringen kom Europas maktcentrum att flytta från Storbritannien till Tyskland. Att Tysklands industriella utveckling gått så snabbt berodde främst på två faktorer, dels så höll deras utbildningssystem en hög kvalitet och dels så var det ett folk som var vana att organisera sig.

Wienkongressen 1815.

När det gällde rekrytering så användes ofta en kombination av värnpliktiga och professionella. Att man inte helt förlitade sig på värnpliktiga berodde bland annat på att man ville ha soldater som tjänstgjorde under en längre tid samt att värnpliktiga inte kunde antas vara lojala i det fall man använde armén för att slå ner interna uppror.

Det fanns under den här tidsperioden en stark koppling mellan ett lands militära och industriella förmåga. Med en stark industri kunde man utrusta stora milisarméer och man kunde snabbt få ut nya versioner av krigsmateriel till förbanden. Att industriell massproducering var ett enormt framsteg framstår tydligt om man betänker att mycket av krigsmaterielen innan tillverkades för hand. Innan industrialiseringen behöll militären ofta äldre vapen trots att det fanns nya och förbättrade varianter just på grund av de enorma kostnader och den enorma tid det tog att tillverka dem. En annan viktigt fördel med massproducerad utrustning jämfört med handtillverkad var att den var lättare att reparera, eftersom de var massproducerade och därmed exakt likadana så kunde man lätt byta ut en trasig del mot en nytillverkad. De handtillverkade delarna var alla unika och därför svåra att byta ut.

Inom den europeiska industrin använde man sig av det amerikanska systemet med hel- eller halvautomatiska maskiner som formade delar efter exakta mått. Delarna kunde sedan snabbt sättas ihop utan tidsödande justeringar. Tekniken började användas i Europa på mitten av 1800-talet, till Sverige kom den på 1870-talet.

Det fanns även en koppling mellan storleken på ett lands befolkning och dess militära förmåga, en stor befolkning var alltså en klar militär fördel. De stora förändringar i storleksrelationerna mellan ländernas befolkningar som sker under industrialiseringen kom därför också att förändra maktbalansen. Skillnaden mellan stormakterna och de små staterna blev allt större ju längre industrialiseringen fortskred.

Industrialiseringen kom att få psykologiska effekter också. Man började jämföra människor med maskiner där människor endast är utbytbara delar i samhällsmaskineriet. Detta ledde också till att människan nu började anpassa sig till tekniken, och inte tvärtom. Detta tankesätt kom även att påverka krigsmakten. Man skulle kunna tro att detta skulle leda till att soldatens status minskade, men så var inte fallet utan soldatens status kom faktiskt att stärkas. Detta har att göra med att alla i värnpliktsarmén kom att kallas för soldat, även de som hade lägst rang. Man återinförde även ridderliga ideal så som mod, plikt och heder. Nu var motivet för att bli soldat inte ekonomiskt utan mer en pliktkänsla gentemot sitt land. Bilden av kriget och soldaten blev alltmer romantiserad.

Det nya transportsystemet, främst då järnvägar och ångbåtar, var en mycket viktig förändringsfaktor för krigföringen. Nu kunde stora mängder av soldater, utrustning och underhållsmateriel fraktas. Man var inte längre begränsad till människors och hästars förmåga att på egen hand förflytta sig utan kunde snabbt förflytta trupper över hela landet. Det blev också lättare att planera militära förflyttningar. Att snabbt kunna mobilisera blev en mycket viktig faktor då det kunde ge ett militärt försprång. Man byggde även ut vägnätet vilket kom att göra det lättare för trupperna att marschera samlat.

Den elektriska telegrafen, som uppfanns på 1830-talet, gav de olika militära enheterna helt nya möjligheter att snabbt kommunicera med varandra. Att blixtsnabbt kunna kommunicera på distans gjorde det till exempel möjligt att synkronisera attacker. Man behövde inte heller hålla de olika enheterna nära varandra. Det blev också lättare för befälhavaren att på ett mer centraliserat sätt kontrollera trupperna.

Kanonerna och gevären fick under den här tiden allt längre skottvidd och blev alltmer snabbskjutande. Det så kallade tändnålsgeväret som uppfanns år 1827 var ett viktigt genombrott. Detta gevär var bakladdat och medgav en skjuthastighet på 5-7 skott per minut jämfört med 2 skott per minut för musköten. Man kunde även ladda liggandes, det vill säga man kunde ladda i skydd. Det dröjde dock ända till 1870-talet innan de flesta arméer i Europa hade infört denna typ av gevär. Man gick även över till räfflade pipor något som ökade träffsäkerheten och skottvidden. Med den ökade eldkraft som de nya gevären medgav så blev den taktiska offensiven svårare, man gick mot mindre formationer som bättre kunde utnyttja de skydd som fanns i terrängen. De mindre formationerna ledde också till att ansvaret måste delegeras till en lägre nivå. Fram till dess stridsvagnen introducerats så var det mycket svårt för infanteriet att avancera på slagfältet då skyddet mot gevär och kulsprutor var dåligt. Även kanonen kom att genomgå en kraftig utveckling under industrialiseringen. Med den så kallade Bessemermetoden kunde man framställa ett mer kvalitativt stål som var användbart både till massproduktion och för gjutning. På 1850-talet tillverkade man de första bakladdade och räfflade stålkanonerna. Senare förbättrar man även träffsäkerheten genom att skapa lavetter som bättre hanterar rekylen. Krutet utvecklas vilket medför att projektilens hastighet ökar. Krutet genererade dessutom ingen rök vilket gav bättre sikt på slagfältet. Kanonernas verkan ökas också genom användandet av spränggranater. I och med dessa förbättringar inom artilleriet tvingades man också förändra befästningarna, till exempel genom att bygga fort längre ut eller placera dem under jorden. Det blev också viktigare för infanteri ute i fält att gräva ner sig.

Tändnålsgevär

Det kan också tilläggas att Tysklands snabba industrialisering tidigt gav dem tillgång till militära giftgaser, något som de andra länderna kände som ett hot. Och deras rädsla var befogad då denna gas kom att användas i stor skala under det första världskriget.

I och med ovan nämnda tekniska framsteg så minskade kavalleriets roll avsevärt, de kom nu främst att användas som spanare. Man fortsatte dock att under lång tid träna kavalleriet enligt det gamla mönstret. Detta visar att det inte alltid var så lätt för samtiden att förändra doktrinen i samband med att de olika tekniska innovationerna introducerades. Ett annat exempel på detta är att den franska doktrinen under den här tiden fortsatte att vara offensiv, trots att de moderna vapen som nu användes inte lämpade sig för denna typ av krigföring. Doktrinen hängde alltså inte med i den tekniska utvecklingen och utnyttjade således inte heller de tekniska innovationernas fulla potential. Det gällde att kombinera den strategiska offensiven med den taktiska defensiven, något som tysken Moltke insåg. Att man, som i fallet med Frankrike, höll kvar vid gamla doktriner berodde på flera saker, det kunde finnas politiska eller prestigemässiga skäl men det kunde också handla om att den nya tekniken ansågs för obeprövad och instabil. Det fanns även en rädsla för att införandet av ny teknik skulle innebära alltför stora förändringar i den militära organisationen. Man ifrågasatte också lämpligheten i att värnpliktiga fick tillgång till den nya tidens kraftfulla vapen. Dessutom fanns det också en kostnadsaspekt. Det fanns alltså en viss konservatism inom militären när det gällde nya tekniska innovationer, denna konservatism kom dock att minska med tiden. Det var också så att det fanns en koppling mellan konservatism och militär framgång, militärt framgångsrika stater var mer konservativa än de som var militärt mindre framgångsrika.