Evolutionsbiologi - Ärftlighet

Med ärftlighet menas att avkomma till viss del liknar sina föräldrar på grund av att de till viss del har samma gener. Vid befruktning så blandas gener från hanen med gener från honan och avkomman får en dubbel uppsättning gener. Det är denna dubbla uppsättning gener som i kombination med den omgivande miljön formar avkommans (fenotypens) utseende och ger den dess egenskaper. Med miljö menas här förutom den yttre miljön även sådant som interaktion med andra gener eller andra individer. Miljöfaktorn är med andra ord komplex.

Avkomman har alltså två versioner av en viss gen, en från dess mor och en från dess far, och man kallar dessa för alleler. Föräldrarna har två alleler vardera, men det är alltså bara en av dessa som ärvs av avkomman, totalt finns det alltså fyra möjliga kombinationer av alleler som avkomman kan ärva. Dessa alleler kan påverka avkomman på olika sätt. Om dess påverkan är lika stor så får man det som kallas för en additiv effekt, men det kan också vara så att en allel har större påverkan (är dominant) än den andra (den recessiva).

Illustration av hur ett dominant anlag ärvs.

Kopplingen mellan genotyp och fenotyp är avgörande för ärftligheten. Det är ju fenotypen som står för reproduktionen och det är alltså variationer i fenotypens egenskaper som gör att vissa individer har en större förmåga än andra att sprida sina gener. Men denna egenskap måste vara kopplad till individens alleler, om inte så kommer egenskapen/generna inte vara möjlig att ärva. Men om denna fördelaktiga egenskap är baserad på individens alleluppsättning så kommer dessa att öka i frekvens i nästkommande generation.

Det är för det mesta bara en del av den fenotypiska variationen som ärftlig, den del som inte är ärftlig utgörs av miljövariationer. Miljön kan i detta fall delas in i två delar, den yttre fysiska miljön samt en inre genetisk miljö. I den inre genetiska miljön sker interaktion mellan gener. Det finns undantagsfall då miljön inte har någon påverkan på fenotypen, t.ex. utseendet på vissa fiskars mönster, och då kallar man det för att det finns en direkt koppling mellan genotyper och fenotyper.

Bananflugan har ofta fått ställa upp som försöksdjur inom genetikforskningen.