Jenny Diski - suverän reseskildrare och ältande filosof

Kom mig äntligen för att läsa en bok av Jenny Diski, känns som att jag var den sista människan på jorden att göra det. Valde att läsa Den motvilliga resenären, en bok som kan sägas vara som ett Kinderägg, det vill säga tre saker i en. Det är dels en reseskildring, dels självbiografiska episoder från författarens liv och dels filosofiska funderingar. Och även om delarna delvis är sammanflätade så skiljer de sig ganska mycket åt i karaktären, de filosofiska delarna är till exempel mycket introverta, dystra och ältande medan skildringen av de resor hon gör är konkret beskrivande och dråpligt humoristiska. De självbiografiska delarna känns lite malplacerade och känns lite som utfyllnadsmaterial, inte så att de delarna är dåliga men det är svårt att på ett par sidor här och där engagera sig i författarens ganska trassliga barndom.

Faktum är att Diski är som bäst när hon beskriver de människor och den miljö hon möter på sina resor, det vill säga hon är som bäst som reseskildrare och inte som smått psykedelisk filosof. Gissningsvis skulle hon hellre vilja att det var tvärtom, men sorry Diski satsa på reseberättandet istället för allt ältande om ensamheten och tomheten. Den reseskildring från hennes besök hos en svensk samefamilj är lysande och även avsnittet från Nya Zeeland är riktigt bra, men de övriga mer filosofiska delarna flyter snabbt ut i ett deprimerat ältande som inte gör någon vare sig gladare eller klokare. Visst har hon en del intressanta tankar om livet, ensamheten och tomheten men det är alltför omständligt och repetitivt skrivet.

Så mitt tips till alla läsare är att hoppa över den del som handlar om hennes resa till Somerset för den kan knappast intressera någon annan än Diski själv och istället fokusera på avsnitten om Nya Zeeland och Lappland. Avsnitten om Nya Zeeland och Lappland är som sagt riktigt riktigt bra!........

En samisk lavvu. Diski har en humoristisk redogörelse för en övernattning i en sådan.

Karta över Nya Zeeland. Diski besökte såväl nordön som sydön.

Burma: The Trouser People - en reseskildring om ett plågat land

The Trouser People: A Story of Burma in the Shadow of the Empire av journalisten Andrew Marshall är en personligt skriven bok om det relativt okända landet Burma. För de flesta är nog Burma mest känt för sin militärdiktatur och dess motståndare och demokratikämpe Aung San Suu Kyi men landet är mycket mer än så. Här finns till exempel ett mycket stort antal etniska grupper varav många fortfarande lever mycket primitivt i de norra delarna av landet, och landet är på mångt och mycket ett stängt land, befolkningen är isolerad och det kommer få besökare utifrån. Och militärdiktaturen är mycket hårdför och utför bland annat massmord på politiska motståndare och tvångsförflyttningar av hela byar, faktum är att det i landet finns två olika samhällen, ett för dem som är med i de militära organisationer och ett för alla andra. Och det är militärerna som har tillgång till sjukhus, utbildning och liknande medan de övriga lever i misär. Militären finansierar sina utgifter genom att samarbeta med knarkmaffian. Landet är ett av världens fattigaste och minst utvecklade.

Men det har inte alltid varit så, när landet var en del av det brittiska imperiet (1886-1948) så var landet ett av Asiens absolut rikaste och landet ansåg ha mycket goda framtidsutsikter. Landet har stora naturtillgångar och man hade bland annat stora inkomster från ris- och träexport. Befolkningen hade en med den tidens mått mätt väl utbildad befolkning. Men efter att britterna lämnat så hamnade landet i en brant utförsbacke, britternas kolonialstyre ersattes så småningom av en hårdför kommunistisk militärjunta. Militärjuntan har misskött landet något oerhört och mest sysslat med att trycka pengar vilket drivit upp inflationen, ersatta landets blomstrande exportindustri med knark och prostitution samt urskiljningslöst mörda politiska motståndare. Och det är alltså i detta landet som Andrew Marshall rest runt och hans skildring finns att läsa i boken The Trouser People: A Story of Burma in the Shadow of the Empire. 

Medlemmar av United Wa State Army (UWSA). De tillhör den stam, Wa, som ända fram till 1970-talet halshögg folk och hade huvudena som troféer. Nu sysslar de med knarkhandel. Knappas några man vill möta i skogen...

Marshall har i sin bok både ett nutida och ett kolonialt perspektiv genom att han i boken följer i den brittiska kolonisatören och äventyraren George Scotts fotspår. Scott var utsänd av det brittiska imperiet för att förhandla med de lokala burmesiska stammarna om inträde i imperiet. Så i boken är det moderna episoder blandat med episoder från slutet av 1800-talet, och ofta är det inte mycket som förändrats under det dryga århundradet. De stammar Marshall besöker lever ungefär på samma sätt som de gjorde när Scott var där. Och även om boken tar upp mycket av det elände som landet gått igenom de senaste 50 åren så är den också skriven med glimten i ögat, det finns många dråpliga historier om livet i Burma och om författarens möte med burmeserna. Boken har formatet av en reseskildring, det vill säga vi får följa med författaren genom hans resa i de norra delarna av Burma. Och det är kompletterat med kartor och fotografier. Marshall skriver engagerande och hans skildringar av miljöerna och människorna är mycket bra, på det hela taget en lysande bok!

Nog är väl det burmesiska skriftspråket vackert? Ovanstående betyder: From Me'-za mountain's jungle foothills, Washed by the circling river constantly, My heart, against my will, yearns for the Golden City.

En del kanske frågar sig om landet inte numera heter Myanmar? Och jo, militären har döpt om landet till Myanmar men eftersom det knappast är någon som stödjer militären så använder de flesta fortfarande det gamla namnet Burma.........

Karta över Burma

Rådjursburgare i miniformat på Nyborgatan 38

Evolutionsbiologi - Fördelar och nackdelar med sexuell reproduktion

Det är inte helt trivialt att svara på frågan varför det finns kön då det kan tyckas att asexuell reproduktion vore mer effektiv, vid asexuell reproduktion överförs ju alla alleler jämfört med hälften vid könslig reproduktion. Det finns alltså en kostnad (kallad: dubbla kostnaden för könlig fortplantning) vid könlig fortplantning jämfört med den asexuella, en kostnad som på något sätt måste kompenseras med motsvarande intäkter. Om dessa intäkter/fördelar inte fanns så skulle ju evolutionen se till att asexuell reproduktion ökade på bekostnad av den könliga reproduktionen. Utöver detta finns det även andra kostnader förknippade med könlig fortplantning i form av produktion av könsceller samt uppletande av en partner, och även dessa kostnader måste kompenseras med motsvarande intäkter. Det finns ett antal olika teorier rörande evolutionen av kön, teorier som förklarar var dessa ”intäkter” kan hämtas.

En teori går ut på att könlig reproduktion är mer motståndskraftig mot skadliga mutationer. Vid asexuell reproduktion överförs den skadliga mutationen alltid vidare och om många skadliga mutationer ackumuleras kan detta till slut leda till att populationer dör ut. Viktigt här är det faktum att de skadliga mutationerna är fler än de gynnsamma, skulle det vara omvänt skulle ju de gynnsamma mutationerna ta överhanden och ge asexuell reproduktion en fördel. Med könlig reproduktion är det bara 50 % chans att mutationen förs vidare vilket också ökar chansen för att mutationen inte ska spridas vidare i populationen, populationen blir på så sätt mer motståndskraftig mot skadliga mutationer jämfört med en asexuell population.

En annan teori handlar om att könlig reproduktion är bättre anpassat för föränderliga miljöer. Vid asexuell reproduktion bli avkomman en genetisk kopia av föräldern och detta är bra så länge organismen är anpassad för miljön och miljön inte förändrar sig. Men om miljön förändras, vilket den ju ofta gör på jorden, så kommer en asexuell art att få problem då alla individer är genetiska kopior, det vill säga variationen är liten och variation är ju en förutsättning för att selektion ska kunna ske. Men med könlig reproduktion så är avkomman inte identisk med föräldrarna, det vill säga variationen i populationen är större än vid asexuell reproduktion. Och med denna större variation finns också större möjligheter till selektion och anpassning till den nya miljön. Således har könligt reproducerande populationer större möjligheter än de asexuella populationerna att hantera oförutsägbara förändringar i miljön, något som givetvis är en klar fördel.

En tredje teori handlar om motståndskraft mot parasiter. Parasiter är vanligt förekommande i naturen och utgör ett stort problem för många arter, det finns därför en stark selektion för att kunna motstå dessa. Men det finns givetvis också en stark selektion hos parasiten för att överlista värdarten. Detta krig pågår med en viss förskjuten växelverkan då ömsom parasiten ömsom värden har ett övertag. Sällsynta genotyper gynnas då parasiten inte hunnit anpassa sig till dessa. Här har könlig reproduktion en fördel gentemot asexuell reproduktion då könlig reproduktion kan producera genotyper som parasiten inte hunnit ”lära” sig att angripa.

Gemensamt för alla dessa teorier är att de pekar på vikten av rekombinationen, det vill säga den blandningen av genotyper som sker vid könlig reproduktion.

Varför är den genetiska variationen i Homo sapiens så liten?

Man har genom att analysera DNA från mitokondrierna lyckats härleda hur homo sapiens har spridit sig över jordklotet. Homo sapiens uppstod i Afrika för mellan 150-200 000 år sedan och började migrera till andra kontinenter för ca 50-60 000 år sedan. Ny forskning visar att homo sapiens kom till Australien för ca 45 000 år sedan via mellanöstern och Asien, på den tiden var det endast smala sund som skiljde Asien åt från Australien. Forskningen visar också att de homo sapiens som nådde Australien inte blandade sina gener med homo erectus (som redan fanns i Australien). Så väl aboriginal, folk på Nya Guinea och Indoneser härstammar alltså från samma urmoder i Afrika. Detta är ett exempel på hur genetiska markörer, i det här fallet DNA från mitokondrien, kan hjälpa oss att ta reda på hur arter spridits över jordklotet. Det kan dock tilläggas att det inte är alla som håller med om denna teori kring människans utbredning men det är en av de mest accepterade.

Att man ofta använder sig av DNA från mitokondrierna (mtDNA) beror på att denna överförs till nästa generation uteslutande från modern, det vill säga från ägget. Detta innebär att mtDNA inte förändras från generation till generation, undantaget då det sker mutationer. Men dessa mutationer är viktiga för genom att kontrollera antalet mutationer kan man få en uppfattning om hur länge sedan anmodern levde. Man kan även genom att analysera skillnader i en populations mtDNA få reda på en del om populationens historia. En stor och stabil population leder till fler olika typer av mtDNA, och dessa mtDNA kan sedan i sin tur skilja sig åt när det gäller enstaka mutationer. Om populationen under historiens gång haft en kraftig nedgång så har oftast bara en typ av mtDNA överlevt och de variationer som finns är små och utgår från detta enda mtDNA.

Genom att analysera mänskliga data så kan man se att vår population uppvisar det senare, det vill säga det finns en liten variation i mtDNA. Detta tyder på att homo sapiens någon gång haft en kraftig nedgång i populationen. Gorillor och schimpanser däremot uppvisar ett mer varierat mtDNA och detta trots deras begränsade utbredningsområde, något som tyder på att de till skillnad från oss inte haft denna historiska nedgången i populationsstorlek. Man har beräknad att nedgången i populationen skedde för ca 60 – 70 000 år sedan och att antalet individer antagligen inte var fler än ca 10 000 st. Och av dessa 10 000 är det alltså en moders mtDNA som överlevt fram tills våra dagar!

Man kan ju fråga sig vad för typ av händelse/händelser som orsakade denna kraftiga nedgång? Förändrat klimat? Sjukdom? Geografiska barriärer? Konkurrens från andra arter? Och kan det vara så att det finns ett samband mellan nedgången i populationen och migreringen från Afrika? Kanske att något minskade våra överlevnadsmöjligheter i Afrika och därför tvingade oss att migrera?

Evolutionsbiologi - punctuated equilibrium

Punctuated equilibrium är det fenomen som innebär att organismer förändras under en kort (geologisk) tid för att sedan förbli stabila under en lång tid. Det vill säga den evolutionära utvecklingen sker stötvis, och detta är något man funnit vara mycket vanligt i naturen. Innan teorin kring punctuated equilibrium togs fram så ansåg de flesta att evolutionen skedde gradvis i en relativt jämn takt, problemet var bara att mycket av de fossila data man hade inte stödde denna teori. De fossila data man hade stödde istället teorin kring punctuated equilibrium.

Teorin kring punctuated equilibrium bygger på tre saker, dels att riktad selektion för en förändring inte är speciellt vanlig och dels att när en sådan förändring sker så sker den över ett relativt kort tidsspann (i storleksordningen 100 000 år- 1 000 000 år) samt slutligen att den vanligaste formen av selektion är den som är stabiliserande. Med stabiliserande menas här att arten har anpassat sig till den omgivning som den lever i, den är så att säga mer eller mindre fulländat utifrån omgivningens förutsättningar. Man brukar likna det vid att arten funnit sin miljömässiga topp. Det är inte säkert att arten befinner sig på den högsta adaptiva toppen utan det kan finnas andra högre toppar, arten är dock isolerad på sin adaptiva topp och kan inte nå de högre topparna såvida inte det sker någon förändring i omgivningen. Men när det väl sker en förändring, till exempel i samband med istider, så förändras miljön och så även de adaptiva topparna. En del toppar kanske försvinner och andra nya uppstår, det är i dessa tider som arter dör ut och nya bildas. I dessa tider har vi en mängd olika arter som alla söker sig upp till sin adaptiva topp, och den som når dit är en den som har högre fitness än sina konkurrenter. Här talar vi alltså om selektion på artnivå, d.v.s. artselektion.

Man har funnit stöd för punctuated equilibrium i matematiska modeller. Och där har man också kunnat visa att genetiska förändringar kan ackumuleras under en längre tid utan att det medför några större förändringar hos arten, men när det sedan sker en förändring i miljön kan dessa ackumulerade förändringar ”aktiveras” och vi kan få en relativt snabb artbildning.

Det är dock inte alla som är anhängare av punctuated equilibrium. De finns de som anser att modellen med gradvisa förändringar är den rätta, och det finns bevis för den gradvisa modellen liksom det finns för punctuated equilibrium. Det finns alltså stöd i bevisen även för Lamarcks artbildningsteori, att artbildningen sker gradvis under mycket lång tid. Det gäller nu för forskarna att ta reda på förhållandet mellan dessa två modeller, d.v.s. ta reda på vilken artbildningsprocess är vanligast.

Gradvis evolution till vänster och punctuated equilibrium i mitten och till höger.

Det biologiska-, fylogenetiska- och sammanhållande artbegreppen.

Det mest använda artbegreppet är det biologiska. Ernst Mayer definierar det biologiska artbegreppet enligt följande: ”grupper av samreproducerande naturliga populationer som är reproduktivt isolerade från varandra”. Detta innebär att två individer tillhör samma art om de kan få ungar tillsammans och om dessa i sin tur kan få egna ungar, samt att de är reproduktivt isolerade från andra populationer. Med begreppet reproduktiv isolering menas att det finns någon isolerande faktor som hindrar dem från att skaffa fertila ungar med andra arter, trots att detta skulle vara teoretiskt möjligt. Två individer som teoretiskt skulle kunna få ungar tillsammans men som i praktiken aldrig skulle få den möjligheten tillhör alltså inte samma biologiska art. Det finns ett flertal olika isolerande faktorer: miljön (geografin/utbredningen gör att de aldrig träffas), anatomi (t.ex. måste könsorganen vara kompatibla med varandra), parningsbeteendet (om de inte har samma parningsbeteende kommer de inte att betrakta varandra som potentiella partners), tidpunkten (många djur har speciella tider då de parar sig) och genetisk olikhet (kromosom-/genuppsättningarna skiljer sig så pass mycket att det inte blir någon avkomma eller att avkomman är steril).

Kaspisk trut.

Gråtrut.

Ett exempel på det biologiska artbegreppets problematik är artindelningen av trutarna. De är mycket lika varandra och kan reproducera sig med varandra, dock skiljer de sig geografiskt åt. Och därför bestämde man för några år sedan att dela gråtruten i fyra olika arter.

Det biologiska artbegreppet har en hel del problem. För det första bygger den på reproduktion men i naturen finns många organismer som är asexuella. Detta gäller till exempel vattenloppor och maskrosor där ingen ”normal” könlig fortplantning sker utan där avkomman istället knoppas av från modern, denna avknoppning blir genetiskt identiskt med modern. Enligt det biologiska artbegreppet är alltså inte de asexuella organismerna, så som t.ex. vattenloppan och maskrosen, arter. För det andra så är isoleringskravet lite ”luddigt” då det ofta innebär ett visst mått av gissande. Ett exempel på detta är den geografiska faktorn, för hur kan man veta om två individer av till synes samma art som lever geografiskt åtskilda är samma art eller inte? Det är svårt att veta om dessa två individer verkligen skulle få fertila ungar ihop om de träffades. För det tredje är det biologiska artbegreppet relativt, det vill säga en population sätts alltid i relation till en annan, något som också kan ses som en svaghet.

Det sammanhållande artbegreppet fokuserar på, som namnet säger, på sammanhållande/gemensamma egenskaper. Det kan t.ex. handla om gemensam anatomi eller gemensamma parningsbeteenden. Och fortplantningen behöver enligt detta synsätt inte vara sexuell vilket gör att även asexuella organismer omfattas. Men även här finns problem då det är svårt att göra en bra definition på vad som menas med gemensamma egenskaper. Hur stor skillnad i någon egenskap får det maximalt vara mellan två populationer för att de ska anses som samma art?

Det fylogenetiska artbegreppet utgår från ett gemensamt ursprung. När en ny egenskap uppstår, genom mutation, och denna egenskap har en så pass hög fitness att den sprider sig till hela populationen så kommer nu alla individer i populationen dels ha en gemensam anfader och dels ha den nya egenskapen. Detta med en gemensam anfader och en gemensam ny egenskap är alltså grunden i det fylogenetiska artbegreppet. Det fylogenetiska artbegreppet täcker in de asexuella arterna vilket är fördel. Ett problem med detta artbegrepp är dock reducerbarheten, att kunna hitta det gemensamma ursprunget är inte alltid så lätt om det sker en beblandning mellan populationerna. Att hitta den nya blandade populationens gemensamma anfader kan vara mycket svårt då man dels måste ha kunskap om individernas inbördes släktskap samt att man ibland måste gå mycket långt tillbaka i tiden.

Ett fylogenetiskt träd

Evolutionsbiologi - Allometri och heterokroni

Med allometri menas det skalsamband som finns mellan en organisms olika biologiska egenskaper och hur detta skalsamband förändras då organismen åldras. Det kan till exempel handla om morfologiska förändringar så som krabbans klostorlek i förhållande till dess kroppsstorlek, eller om fysiologiska förhållanden så som metabolismens hastighet i förhållande till kroppsstorleken. För att det ska kallas allometri måste det finnas en ökad eller minskad relativ storlek mellan de två egenskaper man studerar, om de två egenskaperna förändras i exakt samma takt kallar man det för isometri.

Här kan man se hur förhållandet mellan krabbans klo och ögonavstång förändas vartefter krabban växer. Den svarta linjen visar den isometriska linjen, dvs om klonn och ögonmåttet förändrades i samma utsträckning.

Allometriska samband är mycket vanliga i naturen och förekommer även hos oss människor. Om man analyserar de inbördes förändringar som sker hos människan under ontogenin (utvecklingen mellan befruktning och könsmognad) så kan man se detta tydligt, till exempel minskar huvudets storlek i förhållande till kroppsstorleken. Huvudet utgör ungefär en fjärdedel av kroppslängden vid födseln men endast ungefär en åttondel vid vuxen ålder. En förändring av åldern för könsmognad får ofta stora effekter för organismens utseende och egenskaper. Ett exempel på detta är faktumet att hos många arter så är honan större än hanen, detta beror på att det för honan är en fördel att vara stor då en stor hona kan lägga flera ägg medan det för hanen är viktigare att snabbt bli könsmogen och kunna reproducera sig. Hos honorna sker alltså en selektion för stora honor, det vill säga honorna behöver en längre tillväxtperiod och därför förskjuts åldern för könsmognad. Hos hanarna däremot sker en selektion för dem som kan reproducera sig så fort som möjligt, det vill säga för dem som blir tidigt könsmogna. Detta innebär en kortare tillväxtperiod och hanarna blir därför mindre. Detta förhållande mellan könen gäller dock inte alla arter, hos t.ex. gorillor blir hanarna större än honorna.

Allometri kan ställa till problem då man vill ta reda på vilka av de biologiska funktionerna som selekterats. Om två egenskaper är kopplade och det sker en selektion för en av dessa kommer ju även den andra kopplade egenskapen att förändras.

Med heterokroni menas tidsmässiga förskjutningar mellan olika utvecklingsstadium. De tre viktigaste ontogenetiska faktorerna som spelar in här är början och slutet på tillväxtperioden samt tillväxttakten. Om tillväxtperioden blir längre så ökar den vuxna individens storlek, minskar tillväxtperioden minskar den vuxna individens storlek. Här är det viktigt att inse att det finns en koppling mellan kroppslig tillväxt och reproduktiv tillväxt, det vill säga när könsmognad inträffar så avtar eller minskar kroppstillväxten. Tidpunkten för könsmognad är alltså mycket viktig. Det innebär också att en tidigareläggning av könsmognaden innebär att organismen får ett mer juvenilt utseende, detta kallas för pedomorfos. Motsatsen kallas för peramorfos.

Ett tydligt exempel på pedomorfos är den nordamerikanska salamandern. I vanliga fall lever den som larv i vatten som ung och går sedan upp på land och antar formen av en salamander som vuxen. För att denna metamorfos ska ske krävs vissa speciella vattenförhållanden och om dessa förhållanden inte uppnås så kommer salamandern att stanna kvar i det juvenila larvstadiet. Könsmognaden tidigareläggs och individen blir könsmogen som larv. Salamandern reproducerar sig nu som larv, det vill säga i ett mer juvenilt stadium.

Den nordamerikanska salamandern i vuxet juvenilt tillstånd. De utanpåliggande gälarna behålls då. Detta är ett exempel på pedomorfos.

Förändringar i den relativa tillväxten av olika egenskaper är en viktig mekanism för den biologiska mångfalden. Som vi sett kan egenskaper vara kopplade och därför kan en liten förändring i en egenskap ge stora förändringar i andra egenskaper. Hos alla tetrapoder (landsryggradsdjur) finns i stort sett samma ben, att arterna ändå ser så pass olika ut beror på skillnader i den relativa tillväxten hos de olika benen. Att de mekanismer som ligger bakom allometrin och heterokronin är mycket viktiga för evolutionen är därför helt klart. Det är dock viktigt att påpeka att dessa mekanismer i sig inte leder till evolutionära förändringar men att de skapar den variation som är en förutsättning för den naturliga selektionen.


Källor:
Björklund, Mats. Evolutionsbiologi. 2005. Studentlitteratur.

Shingleton, A. (2010) Allometry: The Study of Biological Scaling. Nature Education Knowledge 1(9):2. Elektronisk: http://www.nature.com/scitable/knowledge/library/allometry-the-study-of-biological-scaling-13228439.

Spioner, ubåtar och det kalla kriget

Sherry Sontags bok "Blind Man's Bluff: The Untold Story of American Submarine Espionage" handlar om några av de topphemliga uppdrag som amerikanska ubåtar genomfört under den andra halvan av 1900-talet. Detta var ju tiden för det kalla kriget så mycket av berättelserna handlar om USA:s försök att med hjälp av ubåtar komma åt Sovjetiska militära hemligheter, det är alltså ett amerikanskt perspektiv på berättelserna. Om den Sovjetiska sidan får man inte veta mycket.

De uppdrag som dessa ubåtar genomförde var smått otroliga, ta till exempel det uppdrag som gick ut på att avlyssna den kabel som låg på botten tvärs över det Ochotska havet. Detta hav ligger mer eller mindre omringat av Sovjetisk mark och enda sättet att ta sig dit är genom smala sund, sund som Sovjetunionen givetvis bevakade. Den amerikanska ubåten Halibut med dess besättning fick uppdraget att ta sig in i detta innanhav och sedan leta upp den kabel som fanns där. De fann kabeln, vilket bara det är en bedrift med tanke på havets storlek, och de lyckades placera ut den avlyssningsanordning som de haft med sig. För att placera ut den krävdes det att dykare simmade ut från ubåten, något som krävde helt ny dykteknik då djupet var mycket stort. För mig låter det som ett mardrömsuppdrag. Tänk att först åka tvärs över halva jordklotet instängd i en ubåt för att sedan smyga sig in i ett Sovjetiskt innanhav, sedan efter att man hittat kabeln ska man ge sig ut från ubåten och manuellt sätta fast avlyssningsanordningen, ett arbete som tog många dagar. Och allt detta under konstant hot att bli sänkta av sovjetiska styrkor. Och de gjorde inte detta en gång utan många gånger då de var tvungna att manuellt hämta hem de inspelningar som gjorts då de kunde inte föras över till USA trådlöst.

USS Halibut. Lägg märke till utbuktningarna, där fanns dykarna och spionutrustning.

Den avlyssningsapparat som fästes vid kabeln.

Eller ta det uppdrag som gick ut på att bärga en hel sovjetisk ubåt kallad K-129. Även här var spionubåten Halibut inblandad då det var den som upptäckte vraket. Sedan började århundradets täckhistoria att växa fram då man från amerikanskt håll beslutade sig för att bärga den sovjetiska ubåten. Och att bärga en hel ubåt som låt långt från den amerikanska kusten utan att någon fick reda på det krävde en täckhistoria utöver det vanliga. Man använde sig av den excentriska miljonären Howard Hughes som frontfigur och byggde upp en historia som gick ut på att han skulle bärga dyrbara naturresurser från havets botten och därför behövde bygga ett enormt bärgningsfartyg. Detta fartyg kom att kallas för Glomar Explorer och med detta fartyg lyckades man påbörja bärgningen av den sovjetiska ubåten, dock föll ubåten sönder i samband med att den skulle lyftas och man fick bara upp en mycket liten del. Själva uppdraget blev på så sätt ett dyrbart misslyckande men hela historien runt omkring är ju fascinerande, tänk att kunna hålla ett sådant gigantiskt projekt hemligt?!

Glomar Explorer

Det här är en mycket spännande bok som rekommenderas! Man behöver inte ha ubåtar eller det kalla kriget som specialintresse utan boken kan läsas som ett antal mycket spännande berättelser........ 

Konstnärer - verklighetsfrämmande och egocentrerade?

Men alltså, vad är det med alla dessa konstnärer som gör allt för att synas? Idag verkar det som att det kvittar vad man  gör som konstnär bara man provocerar, och tårtan på Moderna museet är bara ytterligare ett exempel på detta. För mig känns många konstnärer som förväxta barn som liksom aldrig lyckats ta klivet ut från folkhögskolans konstutbildning, ut till verkligheten. Att skapa en tårta i form av en naken svart kvinna och sedan hoppas att folk ska skära i den för att på så sätt få ut ett budskap om rasism och svarta afrikanska kvinnors utsatthet är för mig otroligt tarvligt, och också poänglöst. Eller inte ens poänglöst utan snarare värre än så då det antagligen motverkar sitt syfte för jag är övertygad om att utanför konstnärskretsar så har incidenten med tårtan och kulturministern snarare förlöjligat debatten om rasism och afrikanska kvinnors utsatthet. Om jag vore en svart afrikansk kvinna skulle jag skämmas något oerhört över att de som arbetar för min sak beter sig på det här barnsliga sättet!

För det som många afrikanska kvinnor utsätts för, både här i Sverige och i Afrika, är givetvis hemskt och ska på inget sätt förlöjligas, nej tvärtom. Men man för inte en seriös debatt genom att låta en kulturminister äta av en tårta formad som en svart kvinna. Och att de misslyckats med att föra ut sitt budskap står ju helt klart när man läser de artiklar som skrivs, majoriteten av dessa handlar om krav på kulturministerns avgång, de flesta artiklar verkar inte ens ha full koll på vad det var tårtan var tänkt att protestera mot.

Så ni konstnärer där ute, väx upp, kliv ut i verkligheten och ta ert ansvar!........

Spycraft - Spioner och deras prylar

Robert Wallace och H. Keith Meltons bok "Spycraft: The Secret History of the CIA's Spytechs, from Communism to Al-Qaeda" är som vilken spionroman som helst, men med den stora skillnaden att allt som beskrivs i den här boken har hänt i verkligheten. Och det är inga dåliga historier som författarna berättar, nej det är berättelser om hur spioner lyckas nästla sig in bakom fiendens linjer och med hjälp av avancerade tekniska hjälpmedel lyckas föra ut hemlighetsstämplad information. Det sägs ju att verkligheten ofta överträffar dikten och i det här fallet stämmer det, inte ens Q skulle kunna komma upp med de lösningar som beskrivs i boken och inte ens Bond skulle kunna agera lika uppfinningsrikt som de agenter som porträtteras.

Boken är skriven av amerikaner så det berättas ur ett amerikanskt perspektiv, det vill säga CIA står i fokus. Boken behandlar CIA:s historia, personerna som jobbar där antingen på hemmaplan eller som spioner samt om de tekniska prylar de använder sig av. Avsnitten om CIA:s historia kan man hoppa över om man inte har detta som specialintresse men bokens övriga delar fascinerar nog de flesta. Det är märkliga människoöden som beskrivs, att vara spion kräver nog en viss typ av personlighet. I boken finns dessutom många bilder och skisser vilket gör att allt blir än mer verkligt.

En bok som jag rekommenderar till alla! Ska jag kritisera något så är det att den inte tar med den allra senaste utvecklingen, vilket ju inte är så konstigt i och med att detta fortfarande är hemlighetsstämplat. Dessutom är det vissa delar som är lite torra, främst de om CIA:s historia och organisation, men dessa är lätta att hoppa över........

Skyhook användes för att plocka upp spioner med hjälp av flygplan, utan att behöva landa.

Viskleken - Maxat av Arne Dahl

Arne Dahl har med "Viskleken" skruvat upp tempot ett eller ett par snäpp jämfört med hans tidigare kriminalromaner om A-gruppen. Vissa av personerna från hans tidigare böcker finns med men också en hel del nya personer, och dessa personer kommer från vitt skilda delar av Europa då boken handlar om en topphemlig nybildad europeisk polisenhet. Denna nybildade polisenhet liksom glider ovanpå alla andra myndigheter i Europa och gör lite som den vill och dess medlemmar har mer karaktären av James Bond än av vanliga poliser. Och det fall de löser i boken är också som taget ur en Bondfilm, här talar vi om maffian, miljöförstöring, pedofiler, ekonomisk brottslighet, konspirationer, 9/11, ja you name it och det finns med i boken. Geografiskt spänner den från Nordkorea till USA och bokens huvudpersoner reser kors och tvärs över jordklotet och det är inte en eller ett par mord som gruppen ska reda ut, nej här mördas det hej vilt. Det är alltså så långt ifrån en lågmäld traditionell svensk deckare man kan komma.

Så är boken bra då? Jo, det är den. Jag har alltid tyckt att Arne Dahl har varit en av Sveriges absolut bästa kriminalförfattare och även den  här roman håller hög klass. Dock är jag inte så förtjust i att han drivit upp tempot jämfört med de tidigare böckerna, det känns lite desperat på något sätt. Lite som att han inte haft självförtroende nog att inse att hans böcker är bra som de är. För nu blir handlingen bitvis komiskt uppdriven, på ena sidan kämpar de mot Italienska maffian för att sedan på nästa sida blanda in Obama och däremellan hinner ett gäng personer dö lite här och där på jordklotet, det blir liksom för stort på något sätt. Det blir inte trovärdigt.

Men det är trots detta en mycket bra bok och en riktig sidvändare! Rekommenderas!........ 

Hungerspelen - lika ytlig som den ytlighet den kritiserar

Suzanne Collins bok Hungerspelen kan ju knappat ha undgått någon, speciellt inte nu när den också släppts som film. Boken är första delen i en trilogi som kretsar kring tjejen Katniss Everdeen och hennes liv både i och utanför de så kallade Hungerspelen. Boken utspelar sig i något som kan liknas vid en postapokalyptisk framtid där majoriteten lever under fattigdom och förtryck i ett antal olika distrikt. Dessa distrikt styrs av den rika eliten som bor i en futuristisk megastad. Och en gång om året så lottas en kille och en tjej fram från varje distrikt fram för att vara med i Hungerspelen, och det är inget man ställer upp på frivilligt då spelen handlar om liv och död.

Själva Hungerspelen kan liknas vid en futuristisk dokusåpa där deltagarna slängs in i en enorm inhägnad där de sedan får kämpa för att överleva, siste man eller kvinna som överlever vinner och får förutom att behålla sitt liv även en mängd fina priser. Och allt övervakas och styrs av tävlingsledningen, sjunker tittarantalet så slänger de in lite extra vapen eller liknande för att höja stämningen. För givetvis direktsänds allt på tv, faktum är att mycket av invånarnas liv verkar kretsa kring Hungerspelen. Stylisterna framstår som civilisationens ledare och ytlighet premieras. Så här finns alltså en kritik mot alla de dokusåpor som vi redan idag fullkomligt drunknar i. Boken ställer sig frågan hur långt vi är beredda att gå för att skapa " bra tv"? Kan vi tänka oss en framtid där ungdomar låses in och sedan får döda varandra i underhållningssyfte?

Tyvärr tycker jag boken faller lite på sitt eget grepp då den är lika ytlig som den ytlighet den kritiserar. Bokens idé är egentligen riktigt bra och har en stor potential, men tyvärr har Suzanne Collins inte alls lyckats förvalta idén på ett bra sätt. Till exempel är bakgrunderna till både personerna och miljön extremt kortfattat beskrivna, och detta trots att den värld som boken utspelar sig är otroligt annorlunda mot dagens. Inte heller bakgrunden till Hungerspelens uppkomst beskrivs mer än ytligt. Som läsare vill man ju veta hur det kommer sig att världen ser ut som den gör och varför människorna agerar som de gör, utan den bakgrunden är det svårt att engagera sig i boken. Men visst som underhållning funkar det ändå ganska bra och i och med att boken är så ytlig och kort blir den också snabbt läst, du läser den lätt på två kvällar. Och jag måste erkänna att även om jag tyckte den var slafsigt utförd och ytlig så var den i bland riktigt spännande, så dålig är den inte, den är bara inte så bra som hypen antyder...........

Det moderna landskapet - Framtiden

Ju fler vi blir och ju mer vi breder ut oss desto viktigare tror jag det är att vi bevarar orörd natur. Om människors enda kontakt med naturen är i tillrättalagda parker så tror jag att förståelsen för naturen kommer att minska. Redan idag tror jag att det är många svenskar som aldrig är ute i riktig vildmark, bor du t.ex. i Stockholm så måste du åka långt för att hitta orörd natur. Så att bevara vildmark i anslutning till storstadsområden tror jag är mycket viktigt. På samma sätt gäller bevarandet av kulturmiljöer, det räcker inte bara med att bevara några lösa föremål i ett museum utan jag tror det är viktigt att spara hela miljöer. Givetvis är det en svår avvägning vad man ska bevara och hur mycket, men man får gå på den kunskap som finns idag och bevara det vi tror är viktigt för framtiden.

Vi måste använda våra tekniska innovationer förnuftigt. Idag har vi betydligt större möjligheter att påverka landskapet än vad vi hade tidigare, vi kan spränga bort berg och bygga enorma dammar. Givetvis måste vi utvecklas men det gäller att göra det på ett hållbart sätt.

Ju fler vi blir och ju mer yta som bebyggs desto viktigare blir även estetiken. Att bo i ett estetiskt tilltalande landskap är viktigt för livskvalitén. Vi ska så långt det är möjligt låta naturens egen estetik gälla men när vi gör ingrepp så ska dessa få en genomtänkt design, och detta gäller inte bara byggnader utan även vägar, kontaktledningar, dagbrott och liknande. Enligt Rollins så byggdes de tyska autobahns med landskapet i åtanke, gissar att detta är en av de få saker vi kan lära av Nazityskland. Vi måste helt enkelt bli bättre på att förena teknik och natur.

Slutligen kan man ju fundera på vad av nutidens landskap som framtida generationer finner värt att bevara. Kommer man att kulturminnesmärka första IKEA-varuhuset? Kanske flytta det till Skansen och ha guidade visningar på helgerna? Kanske till och med bemanna kassorna med kulturarbetare utklädda i autentisk 1970-tals klädsel? Det är nog mycket svårt för oss att avgöra vad som kommer anses som värt att bevara. Den som lever får se!

Första IKEA-varuhuset byggdes i Älmhult på 50-talet. Ett framtida världsarv?

Isavsmältning i Antarktis

Orsaker till isavsmältningen
Det finns en mängd faktorer som påverkar klimatet i Antarktis. Dessa faktorer påverkar klimatet över olika tidsskalor och ofta finns det dessutom ett komplext samspel mellan dem. Det är alltså inte helt lätt att kort redogöra för exakt vilka faktorer som påverkar isavsmältningen i Antarktis, samt hur stor del av klimatförändringarna respektive faktor står för. Men man kan börja med att dela in dem i naturliga faktorer och faktorer orsakade av människan (antropogena). Och det är även så att alla faktorer inte förändrar klimatet till det varmare, en del har en avkylande effekt. När man pratar om klimatförändringar så är det alltså summan av dessa avkylande och uppvärmande faktorer man menar.

Om vi ser klimatet över lite längre tid så finns det ett flertal faktorer som påverkar klimatet. Jordens bana samt jordaxelns lutning och riktning ändrar sig med vissa cykliska intervall, detta leder till en förändring i inkommande solstrålning vilket i sin tur leder till en förändring i klimatet, både globalt och regionalt. Dessa cykler sker över en mycket lång tid, vi pratar flera 10 000-tals år. Man tror sig nu veta att det är dessa cykler, kanske i kombination med en variation i solfläcksaktiviteten samt det faktum att solens uteffekt långsamt ökar med tiden, som är orsaken till att vi får istider. Detta är alltså någon som i högsta grad påverkar hur stora ismassor vi har vid Antarktis.

Milankovitch-cyklerna innehåller ett antal olika fenomen som alla påverkar vårt klimat.

Det finns även icke cykliska händelser som påverkar klimatet, till exempel större vulkanutbrott eller kontinenternas placering. Vid vulkanutbrott sprids svavel ut i atmosfären vilket har en kylande effekt, det krävs dock mycket stora vulkanutbrott för att det ska bli en global temperaturminskning. Dessutom försvinner svavelpartiklarna efter ett tag och den avkylande effekten försvinner, detta har alltså inte någon stor påverkan på isavsmältningen i Antarktis.

Även kontinenternas placering påverkar klimatet, man har till exempel sett att när kontinenter har haft en sådan placering att de hindrat varmt vatten från ekvatorn att cirkulera ner mot polerna så har ett istäcke vid polen bildats. Detta istäcke leder i sin tur till att mer av solens strålar reflekteras ut vilket innebär ett kallare klimat, och detta leder sedan i sin tur till ytterligare isbildning. Så kontinenternas placering och vattenströmmarnas riktning är alltså en viktig faktor för klimatet kring Antarktis.

Sedan har vi aerosolerna och de så omskrivna växthusgaserna. Aerosoler är luftburna partiklar. Dessa kan komma från naturliga källor så som ökensand, pollen, saltpartiklar från haven eller stoft från vulkanutbrott eller från antropogena källor så som anlagda bränder. Vissa aerosoler har en avkylande effekt, till exempel sulfatpartiklarna från vulkanutbrott, medan andra kan ha en värmande effekt så som till exempel sotpartiklar. De avkylande partiklarna reflekterar bort solstrålarna medan de värmande absorberar dem. Växthusgaserna finns i vår atmosfär och absorberar en del av den inkommande solstrålningen. Detta värmer upp luften. Ytterligare en effekt är att en del av den strålning som reflekteras ut igen av jorden absorberas av växthusgaserna vilket leder till ytterligare temperaturhöjning, detta är den så kallade växthuseffekten. Exakt hur stor klimatpåverkan blir beror på hur mycket av dessa växthusgaser det finns och i vilket höjdskikt. Exempel på växthusgaser är vattenånga, koldioxid och dikväveoxid. Många av växthusgaserna finns naturligt i atmosfären och halten växthusgaser varierar dessutom med tiden, men man har nu sett att kurvan pekar onaturligt brant uppåt. De flesta forskare är nu överens om att detta inte kan förklaras på annat sätt än att det är vi människor som orsakat denna drastiska ökning av växthusgaser i atmosfären. Förbränning av fossila bränslen (koldioxid) samt vår stora köttproduktion (metangas) är två orsaker till ökade halter växthusgaser. Exakt hur mycket varmare klimat vi kommer att få på grund av mänskliga aktiviteter är dock svårt att uppskatta, men de flesta verkar dock överens om att en ökning kommer att ske. Och kanske att vi redan nu kan se effekterna av detta genom en ökad isavsmältning vid Antarktis.

Det ska också sägas att ovanstående beskrivning av de faktorer som påverkar klimatet vid Antarktis är mycket förenklade, många av faktorerna samverkar med varandra. Dessutom finns andra faktorer som jag inte nämnt, till exempel variationer i molnbildning, lagring av värme i haven och luftens cirkulation.

Konsekvenser av isavsmältningen
Antarktis är den kontinent på jorden som vi vet minst om när det gäller klimatet och hur detta påverkas av mänskliga aktiviteter. Det är en svårtillgänglig kontinent där det finns lite historiskt mätdata. Med modern teknik i form av satelliter och radar har man nu fått en bättre bild av situationen. 2009 kom en rapport som visade att Antarktis blivit varmare de senaste 50 åren och man har dessutom sett att ismassan mellan åren 2002 och 2009 blev allt mindre. Jag har dock inte lyckats ta reda på hur stor del av denna avsmältning som beror på naturliga variationer i klimatet och hur mycket som beror på mänsklig aktivitet.

Det finns beräkningar gjorda av FN:s klimatpanel 2009 som säger att havsytan antas stiga med mellan 2 och 6 decimeter de kommande 90 åren. Exakt hur stort bidraget från Antarktis har jag inte lyckats få fram, antagligen är det mycket svårt att beräkna, men man kan anta att bidraget är mycket stort då Antarktis innehåller ca 90 procent av all is på jorden. Det är också så att havsytans nivå varierar naturligt, det vill säga alla förändring beror inte på mänsklig aktivitet.

En höjd havsnivå har givetvis stora konsekvenser. En stor del av jordens befolkning bor i kustnära och låglänta områden. Om havsnivåhöjningen fortsätter kommer vi få se allt fler som tvingas flytta, det kan till och med vara så att vissa låglänta nationer utraderas helt, till exempel mindre önationer. Även grundvattnet kan komma att påverkas negativt.

Man kan nog också tänka sig att växt och djurlivet i och kring Antarktis kommer att påverkas om isavsmältningen fortsätter att vara större än isbildningen.

Här kan man se att isen smälter allt längre in och högre upp för var år som går.

Här ser man tydligt att trenden är att den att Antarktis förlorar is.

Källor:
http://www.smhi.se/kunskapsbanken/klimat/klimatpaverkan-i-olika-tids-och-rumsskalor-1.659
http://www.smhi.se/kunskapsbanken/faktorer-som-paverkar-klimatet-1.3831
http://www.smhi.se/kunskapsbanken/vaxthuseffekten-1.3844
http://www.smhi.se/kunskapsbanken/klimat/osakerheter-kring-framtidens-klimat-1.3445
http://www.smhi.se/kunskapsbanken/klimatforandringar-orsakade-av-manniskan-1.3833
http://www.dn.se/nyheter/sverige/isen-smalter-pa-antarktis
http://en.wikipedia.org/wiki/Global_warming
http://en.wikipedia.org/wiki/Current_sea_level_rise

Landskapet som utrycksform för identitet och makt

Att människans behov av att uttrycka sin identitet och sin makt påverkar landskapet framgår tydligt när man läser Rollins och Cosgrovs texter. Rollins tar upp byggandet av autobahns i Tyskland under mellankrigstiden och skriver att dessa enorma infrastrukturprojekt ledde till en ökad sysselsättning samt ökade intäkter för turistbranschen och biltillverkarna. En av målsättningarna med detta var givetvis att göra folket mer positivt inställda till regimen och på så sätt trygga regimens fortlevnad. Ett annat syfte var att stärka nationens maktposition genom att foga samman landet med ett nät av motorvägar. Dessutom stärktes den nationella självkänslan och gemenskapen genom att man tillsammans genomförde dessa enorma projekt. Så byggandet av dessa autobahns stärkte regimens makt samtidigt som den skapade en känsla av nationell identitet.

Tysk propaganda

De tyska autobahn var en tydlig maktsymbol

Cosgrove tar upp ett exempel som tydligt visar på identitetens betydelse. Exemplet tar upp byggandet av vattenreservoarer i England och hur dessa mottagits av befolkningen. De som byggdes med en modernistisk arkitektur, det vill säga som snarare framhävde än dolde betongen och de matematiska formerna togs inte väl emot. De bröt allt för mycket mot den traditionella bilden av det engelska landskapet, ett pastoralt och pittoreskt landskap med mjuka former och där hus var byggda av lokala material. Bilden av det engelska landskapet satt alltför hårt präglat i den engelska identiteten för att man skulle acceptera de modernt utformade vattenreservoarerna.

Jag tycker mig se att makt och identitet även spelar en stor roll i dagens Sverige när det gäller utformningen av vårt landskap. Ett tydligt exempel på detta är byggandet av stora idrottsarenor, skyskrapor och liknande. Turning Torso i Malmö är ett exempel på en byggnad som förändrat bilden av Malmö, och jag gissar att den även till viss del även förändrat malmöiternas identitet. Och det går nog inte att komma ifrån att byggnaden även stärkt egot hos de styrande i Malmö kommun, och kanske har även deras maktposition stärkts.

Malmö med Turning Torso

Källor:
Landscape and Identity at Ladybower Reservoir and Rutland Water
Author(s): Denis Cosgrove, Barbara Roscoe, Simon RycroftReviewed work(s):Source: Transactions of the Institute of British Geographers, New Series, Vol. 21, No. 3 (1996),pp. 534-551Published by: Blackwell Publishing on behalf of The Royal Geographical Society (with the Institute of British Geographers)Stable URL: http://www.jstor.org/stable/622595

Socio-natural interaction and landscape dynamics in the Burren, Ireland. Eileen O’Rourke. Department of Geography, University College Cork, Cork, Ireland.

Swedish agricultural landscapes - patterns and changes during the last 50 years, studied by aerial photos. Margareta Ihse. Department of Physical Geography, Stockholm University, S-10691, Stockholm, Sweden.

The perception of agrarian historical landscapes: A study of the Veneto plain in Italy. Tiziano Tempesta. Dipartimento Territorio e Sistemi Agro-forestali, Università di Padova, Viale dell’Università 16, 35020 Legnaro (PD), Italy.

Whose Landscape? Technology, Fascism, and Environmentalism on the National Socialist AutobahnAuthor(s): William H. RollinsReviewed work(s):Source: Annals of the Association of American Geographers, Vol. 85, No. 3 (Sep., 1995), pp.494-520Published by: Taylor & Francis, Ltd. on behalf of the Association of American GeographersStable URL: http://www.jstor.org/stable/2564512.

Det moderna landskapet - Påverkande faktorer

Som tidigare nämnts så är det ett mycket stort antal faktorer som påverkar det moderna landskapets utformning så jag nöjer mig här med att ta upp ett par. Både O’Rurke och Ihse tar upp jordbrukets utveckling som en mycket viktig faktor, och detta är ju något vi kan se tydligt om vi tittar på hur landskapet förändrats i samband med jordbruksreformer. Förändringar i jordbruket är ofta kopplat till tekniska framsteg eller förändringar i den ekonomiska modellen. På senare tid har dessa tekniska framsteg i kombination med marknadsekonomin gjort att jordbruken blivit allt mer rationaliserade och storskaliga, något som enligt Ihse lett till att dessa områden tappat i biologisk mångfald. Tidigare var jordbruken ofta mer diversifierade och man tillät att en större mix av naturtyper så som skogar, ängar, åkrar och våtmarker något som ledde till en större biologisk mångfald. Den ökade miljömedvetenheten som nu finns leder dock till att antalet ekologiska jordbruk ökar. Att landskapet förändras i och med jordbrukets förändring är mycket tydligt, Ihse använder sig av tre olika landskapstyper: bylandskapet, det spridda bondelandskapet och det industrialiserade jordbrukslandskapet. Dessa olika landskapstyper påverkade landskapets utformning på många olika sätt, t.ex. storleken på åkrarna, husen och gårdarnas placering, placering av murar och vägar m.m. Mycket av dessa förändringar kan man fortfarande se tydliga spår av i vårt kulturlandskap. Något som Ihse också konstaterar är att landskapet förändras i allt snabbare takt, bylandskapet präglade Sverige i mer än 1000 år medan vi under de senaste 200 åren redan har sett två stora förändringar i form av det spridda bondelandskapet och det moderna industriella jordbruket.

Det är inte bara marknadskrafterna och de teknologiska landvinningarna som påverkar jordbruket och landskapet, även statliga lagar och regleringar har ett stort inflytande. Det finns flera exempel på detta i Sverige, t.ex. så subventionerades matproduktionen efter andra världskriget då denna ansågs vara säkerhetspolitiskt viktigt. I händelse av krig skulle vi vara självförsörjande. Ett annat exempel, som Ihse tar upp, är de nya lagar som infördes i Sverige på 90-talet och som bland annat syftar till att minska överproduktionen och göra jordbruket mer ekologiskt. Ihse är dock tveksam om dessa nya lagar kommer att räcka för att bortrationaliserade biotoper ska återuppstå och för att den biologiska mångfalden ska öka. Men det är utan tvivel så att lagstiftningen kommer att påverka landskapets utseende.

En annan faktor som har stor påverkan på landskapets utformning är klasstrukturerna. Vi kan se hur den äldre tidens landskapsbild kretsade kring de större gårdarna och godsen. Dessa pampiga byggnader ligger oftast på en höjd eller vid vatten och dominerar landskapet. Detta gäller givetvis i än högre grad slotten. Genom att studera landskapet kan vi även se att kyrkan haft en stark position i Sverige, det finns ett stort antal kyrkor och ofta har de en central plats i landskapet. Även idag kan vi se dessa klasstrukturer i vårt landskap, det är bara att se på den segregation som finns. De välbärgade bor på städernas gräddhyllor, ofta vid vattnet, medan de sämst ställda ofta bor i oattraktiva höghuskomplex. Klasstrukturen avspeglar sig också i hur landskapet används för rekreation, de välbärgade anlägger stora golfbanor, ridanläggningar, marinor och liknande, d.v.s. stora arealer som reserveras för de som har gott om pengar. Jag tycker mig också se att det ofta är de rikas kulturarv som bevaras, det vill säga vi vet mer om slott- och gårdsherrarnas historia än om hur gemene man levde. Slotten och gårdarna är ofta välbevarade och kanske skyddade som riksintresse eller liknande medan arbetarbostäderna sällan är det.

Bro Hof golfbana

Även förändringar i människors attityder påverkar landskapets utseende. Ett tydligt exempel på detta är de förändringar som håller på att ske i och med det ökande intresset för miljöfrågor. Idag finns det ett stort sug efter ekologisk och närproducerad mat vilket leder till en förändring i hur marken används. Miljömedvetenheten leder också till att vi nu i landskapet ser allt fler vindkraftverk, och kanske att vi i framtiden kommer att få se fler järnvägslinjer på bekostnad av vägar och flygplatser? Jag tror också att de nya kommunikationsformerna så som Internet och mobiltelefoni kommer att påverka vårt landskap, om de inte redan gör det. Jag har svårt att se exakt vilka förändringar som kommer att ske, men det skulle förvåna mig mycket om den platsobundenhet som den nya kommunikationstekniken leder till inte skulle förändra landskapet. Kanske att vi kommer få allt fler som jobbar helt eller delvis hemifrån och att det i sin tur leder till att fler kommer att bosätta sig på landsbygden? Kanske vi kommer att få en form av extremt glesa landsbygdsförorter där folk endast pendlar in till sin arbetsplats 2-3 gånger i veckan? Och hur kommer detta i så fall att påverka infrastrukturen? Kanske leder det till ett ökat behov av ett finmaskigare vägnät på landsbygden? En annan faktor som jag tror kommer att påverka landskapet allt mer är vår ökande kulturella mångfald. Det vore ju konstigt om detta inte kom att leda till förändringar i landskapet, till exempel när det gäller arkitektur.


Källor:
Landscape and Identity at Ladybower Reservoir and Rutland Water.
Author(s): Denis Cosgrove, Barbara Roscoe, Simon RycroftReviewed work(s):Source: Transactions of the Institute of British Geographers, New Series, Vol. 21, No. 3 (1996),pp. 534-551Published by: Blackwell Publishing on behalf of The Royal Geographical Society (with the Institute of British Geographers)Stable URL: http://www.jstor.org/stable/622595

Socio-natural interaction and landscape dynamics in the Burren, Ireland. Eileen O’Rourke. Department of Geography, University College Cork, Cork, Ireland.

Swedish agricultural landscapes - patterns and changes during the last 50 years, studied by aerial photos. Margareta Ihse. Department of Physical Geography, Stockholm University, S-10691, Stockholm, Sweden.

The perception of agrarian historical landscapes: A study of the Veneto plain in Italy. Tiziano Tempesta. Dipartimento Territorio e Sistemi Agro-forestali, Università di Padova, Viale dell’Università 16, 35020 Legnaro (PD), Italy.

Whose Landscape? Technology, Fascism, and Environmentalism on the National Socialist Autobahn. Author(s): William H. RollinsReviewed work(s):Source: Annals of the Association of American Geographers, Vol. 85, No. 3 (Sep., 1995), pp.494-520Published by: Taylor & Francis, Ltd. on behalf of the Association of American GeographersStable URL: http://www.jstor.org/stable/2564512.

Det moderna landskapet - Vad bevarar vi och åt vem?

Vad bevarar vi och åt vem? Detta är en frågeställning som O´Rourke tar upp och som jag tycker sammanfattar en stor del av problematiken. För alla är nog överens om att vi bör bevara delar av vårt kulturarv, men i vilken utsträckning och i vilket syfte råder det däremot delade meningar om. Det finns många olika anledningar att bevara ett kulturlandskap, ett skäl kan vara rent vetenskapligt, man vill studera något under kontrollerade former. Ett annat skäl kan vara att skapa turistattraktioner, med olika grad av folkbildningssyfte. Ytterligare ett skäl kan vara bevara platsen för de som bor och arbetar där, det vill säga för att de som bär på kulturlandskapets traditioner ska kunna fortsätta att göra så. Ibland är det en kombination av skäl som leder till att ett område bevaras och ibland kan olika intressen komma i konflikt. Det kan till exempel uppstå konflikt om de som lever och verkar i området blir påtvingade direktiv från ovan rörande regler för hur deras miljö får förändras. Dessa påtvingade regler kan göra att de infödda flyttar och det levande kulturlandskapet dör ut. Ihse tar upp detta och påpekar att det ofta är de som bor i de skyddsvärda områdena som är de största motståndarna till att stämpla området som skyddsvärt kulturlandskap. De främsta förespråkarna är i stället de som har liten kontakt med området och som på sin höjd besöker det på någon semesterutflykt.

Midsommar på Skansen

En annan påtaglig risk är att kulturlandskapet anpassas och tillrättaläggs för turister i så stor utsträckning att äktheten helt går förlorad och vi får en form av kulturellt Disneyland. Ett exempel på ett sådant kulturellt Disneyland skulle kunna vara Skansen i Stockholm. Hit har man flyttat byggnader från övriga Sverige och man har byggt upp miljöer som ska representera olika delar av landet. Hur ska man se på detta? Bevarar Skansen vårt kulturarv trots att det är så extremt tillrättalagt? Jag har inte svaret på den frågan men jag tror personligen att Skansen gör mer nytta än skada. Även om det är en konstgjord miljö så leder den ändå till att stressade storstadsbor i alla fall får uppleva en liten del av Sveriges kulturarv, om än i mycket konstlad form. Att tro att Skansenbesökarna i avsaknad av Skansen istället skulle ta och besöka de autentiska platserna runt om landet är orealistiskt. Så platser som Skansen tror jag absolut har ett folkbildande syfte. Sedan tror jag att man utöver detta måste bevara kulturlandskap på ett mer ”riktigt” sätt, det vill säga gjort på ett sätt som bevarar miljön så intakt som möjligt även om detta innebär att det gör den svårtillgänglig för gemene man.

En reflektion är att ett kulturlandskap antagligen är betydligt mer komplext, och kostsamt, att bevara än en bit vildmark. En vildmark bevaras i syfte att få vara just vild, d.v.s. mänskliga ingrepp ska hållas på en så låg nivå som möjligt. Ett svenskt exempel på detta är Sareks nationalpark, där kommer naturen i första hand vilket t.ex. tar sig uttryck i att man till och med undviker att bygga gångbroar över vattendrag. Ett kulturlandskap å andra sidan kräver ofta någon form av kontinuerlig insats. Det kan till exempel handla om att underhålla infrastruktur eller byggnader. Eller som i exemplet Ängsö nationalpark i Stockholms skärgård där man måste hantera ängsmarken på ett visst sätt för att den karaktäristiska floran och faunan ska bevaras.

Ängsö national park. Bevarandet av detta kulturlandskap kräver tid och pengar.

Källor:
Landscape and Identity at Ladybower Reservoir and Rutland Water.
Author(s): Denis Cosgrove, Barbara Roscoe, Simon RycroftReviewed work(s):Source: Transactions of the Institute of British Geographers, New Series, Vol. 21, No. 3 (1996),pp. 534-551Published by: Blackwell Publishing on behalf of The Royal Geographical Society (with the Institute of British Geographers)Stable URL: http://www.jstor.org/stable/622595

Socio-natural interaction and landscape dynamics in the Burren, Ireland. Eileen O’Rourke. Department of Geography, University College Cork, Cork, Ireland.

Swedish agricultural landscapes - patterns and changes during the last 50 years, studied by aerial photos. Margareta Ihse. Department of Physical Geography, Stockholm University, S-10691, Stockholm, Sweden.

The perception of agrarian historical landscapes: A study of the Veneto plain in Italy. Tiziano Tempesta. Dipartimento Territorio e Sistemi Agro-forestali, Università di Padova, Viale dell’Università 16, 35020 Legnaro (PD), Italy.

Whose Landscape? Technology, Fascism, and Environmentalism on the National Socialist Autobahn. Author(s): William H. RollinsReviewed work(s):Source: Annals of the Association of American Geographers, Vol. 85, No. 3 (Sep., 1995), pp.494-520Published by: Taylor & Francis, Ltd. on behalf of the Association of American GeographersStable URL: http://www.jstor.org/stable/2564512.

Det moderna landskapet - Begrepp

När man sätter sig in i problematiken kring det moderna landskapet så inser man snabbt att det är ett område som lätt breder ut sig åt alla håll och kanter. För vad menas egentligen med ett landskap? Och vad menas med att något är modernt? Om vi börjar med begreppet landskap så framgår det av litteraturen att landskapet växer fram genom ett samspel mellan naturen och människan, för att förtydliga detta används ofta begreppet kulturlandskap. Problemet som jag ser det är att vi i och med detta har skapat en tvärvetenskap som i stort sett innefattar allt, för om läran om det moderna landskapet innefattar både naturen och mänskligheten så innebär det ett enormt kunskapsomfång. Detta blir tydligt i litteraturen då ett mycket stort antal olika discipliner berörs, studiet av det moderna landskapet innefattar discipliner så som geologi, flora, fauna, klimatförändringar, historia, lagstiftning, demografi, trosfrågor, samhällsstrukturer/klasser, teknologi och vetenskap, för att bara nämna några. Det säger sig självt att detta enorma spindelnät av samband och beroenden lätt ledet till att det blir luddigt. För att det ska bli meningsfullt måste man nog göra kraftiga avgränsningar, något som man kan se i litteraturen där O’Rourke, Tempesta och Cosgrove alla avgränsar sig kraftigt geografiskt medan Ihse avgränsar sig tidsmässigt. Men även med dessa avgränsningar så blir det ofta ganska spretigt, jag inser dock att det är en svår avvägning vilken typ av avgränsning man ska göra. Gör man en för kraftig avgränsning så riskerar man att mista förståelse för helheten och tar man med för mycket riskerar man att drunkna i fakta och samband. Men enligt mig så är denna avgränsning, tillsammans med rätt frågeställning, extremt viktig när man ska studera ett så vittomfattande ämne som det moderna landskapet.

Det framgår tydligt av litteraturen att det finns ett samspel mellan oss och naturen, vi påverkar naturen och naturen påverkar oss. Detta stämmer så klart, men vad som inte framgår lika tydligt är att vi inte klarar oss utan naturen medan naturen skulle klara sig alldeles utmärkt utan oss, ja antagligen bättre. Kanske detta är självklart men tycker ändå att det är något vi bör reflektera över oftare. Gör vi det skulle vi nog få en lite mer ödmjuk inställning till naturen, något som jag tror vore bra.

Om vi sedan går vidare till begreppet modernt så är även detta relativt svårgreppbart. För vad innebär det egentligen att något är modernt? Att säga att modernt är detsamma som nutida är nog att förenkla det lite väl mycket. För även det som är helt nytt kan anses vara omodernt, liksom det som är gammalt ibland kan anses vara modernt. Dessutom så är ju det mesta (allt??) kopior på kopior på kopior, det vill säga även det som är ”nytt” och ”modern” har alltid en föregångare, om än i lite annan tappning. All utveckling och förändring sker utifrån något, det vill säga att studera det nutida landskapet utan att ta hänsyn till dess historia skulle vara meningslöst. Och detta är något som också mycket tydligt framgår i litteraturen, det är relativt lite av textmassan som handlar om dagens landskap utan fokus ligger på historien. Och det är ju så det måste vara, för det är bara genom att studera historien som vi kan skapa oss förståelse för det moderna landskapet.

Jakriborg i Skåne - En modern by?

 

 

Källor:
Landscape and Identity at Ladybower Reservoir and Rutland Water
Author(s): Denis Cosgrove, Barbara Roscoe, Simon RycroftReviewed work(s):Source: Transactions of the Institute of British Geographers, New Series, Vol. 21, No. 3 (1996),pp. 534-551Published by: Blackwell Publishing on behalf of The Royal Geographical Society (with the Institute of British Geographers)Stable URL: http://www.jstor.org/stable/622595

Socio-natural interaction and landscape dynamics in the Burren, Ireland. Eileen O’Rourke. Department of Geography, University College Cork, Cork, Ireland.

Swedish agricultural landscapes - patterns and changes during the last 50 years, studied by aerial photos. Margareta Ihse. Department of Physical Geography, Stockholm University, S-10691, Stockholm, Sweden.

The perception of agrarian historical landscapes: A study of the Veneto plain in Italy. Tiziano Tempesta. Dipartimento Territorio e Sistemi Agro-forestali, Università di Padova, Viale dell’Università 16, 35020 Legnaro (PD), Italy.

Whose Landscape? Technology, Fascism, and Environmentalism on the National Socialist AutobahnAuthor(s): William H. RollinsReviewed work(s):Source: Annals of the Association of American Geographers, Vol. 85, No. 3 (Sep., 1995), pp.494-520Published by: Taylor & Francis, Ltd. on behalf of the Association of American GeographersStable URL: http://www.jstor.org/stable/2564512.