Muslimska ledarskapet och dess konflikter efter Muhammads död

Muhammad hade vid sin död lyckats ena de arabiska stammarna till en arabisk muslimsk enhet, vid hans död uppstod dock konflikter kring vem som skulle ta över ledarrollen. Det två falangerna sunni och shia uppstod. Sunniterna ansåg att Muhammad själv inte hade gett några instruktioner kring hur hans efterträdare skulle tillsättas. Efter Muhammads död hade oroligheter uppstått bland en del av arabstammarna då de ifrågasatte lojalitetsbanden mellan dem och de styrande i Medina, så att snabbt tillsätta en efterträdare till Muhammad var viktigt för ett behålla stabiliteten i den muslimska församlingen. Vid ett möte i Medina, där Muhammads följeslagare Umar och Abu Bakr närvarade, utsåg man en efterträdare, Abu Bakr. Abu Bakr kom att blir den första muslimska kalifen. Det hade dock varit en livlig diskussion innan man kom fram till det beslutet. Det här mötet har haft en avgörande betydelse för islams historia och man tvistar fortfarande om hur mötet gick till och vad som sades. Mötet kallas för incidenten i saqifan (saqifah = namnet på den typ av byggnad där mötet hölls). (Asfaruddin, 2008: 19-20)

Vid detta möte saknades Muhammads följeslagare och tillika kusin och svärson Ali. Som anledning till att han saknades brukar anföras att han var upptagen med att dels färdigställa en kopia av koranen och dels med att förbereda Muhammads begravning. Alis vänner var dock med på mötet och de protesterade mot valet av Abu Bakr som Muhammads efterträdare. Ali och hans anhängare ansåg att Ali var den rättmätiga efterträdaren då han hade blodsband till Muhammad. Enligt dem hade Muhammad dessutom ett flertal gånger utsett Ali till sin efterträdare. Just detta med att den muslimska ledaren ska ha blodsband till Muhammad är något som kom att bli en viktig skiljelinje mellan shiiter och sunniter, där shiiter ansåg att blodsbandet var mycket viktigt. (Asfaruddin, 2008: 19)

Abu Bakr

Abu Bakr blev alltså 632 e.v.t. Muhammads efterträdare och den första muslimska kalifen. Hans första uppgift blev att lugna de oroligheter som fanns, ibland genom att använda våld, och skapa en sammansvetsad muslimsk församling igen. Umar ibn al-Khattab blev den andre kalifen 634 e.v.t. och var en stor militär ledare och expanderade det muslimska kalifatet. När hans tid var kommen utsåg han en grupp personer som hade i syfte att välja hans efterträdare. Detta koncept där en efterträdare utsågs av en liten grupp, i samråd och genom trohetsed, kom att bli praxis Denna grupp valde nu Uthman ibn Affan till ny kalif och muslimsk ledare, han tillträdde 644 e.v.t. Detta med att ledaren skulle utses genom samråd var karaktäristiskt för sunniterna, och något som skiljde sunniterna från shiiterna. Valet av Uthman var dock inte okontroversiellt då hans familj hade varit negativt inställd till Muhammad. Detta gjorde eliten i Media upprörda. Man ansåg dessutom att Uthman var svag och saknade ledarförmåga. Detta ledde till slut till att han 656 e.v.t. mördades. Oroligheterna inom det muslimska samfundet kom dock inte att avta i och med detta utan skulle fortsätta i form av stamstrider och uppror under lång tid, något som har påverkat islams utveckling starkt. Efter Uthman kom Ali, Muhammads kusin och svärson, till makten som kalifatets fjärde kalif. Ali var gift med Muhammads dotter Fatima. Många muslimer, shiiterna, ansåg att man nu äntligen hade fått en rättmätig ledare i och med att Ali var den första ledaren och kalifen som hade blodsband med Mohammad. Oroligheterna fortsatte även under Alis tid med två inbördeskrig, dessutom fanns en stark opposition mot Ali. En av ledarna för oppositionen var Muawiya, guvernör i Syrien och släkting till Uthman. Muawaia ifrågasatte och utmanade Alis auktoritet. Alis oförmåga att hantera Muawaia ledde till en intern splittring bland Alis anhängare. Några av de som internt kritiserade honom gick så långt att de 661 e.v.t. mördade honom. Vid hans död såg Muawiya chansen att expandera sitt rike och ta över rollen som kalif efter Ali. Muawiya lyckades med detta och upprättade den umayyadiska dynastin och huvudstaden flyttas till Damaskus. Muawiya blev alltså den första kalifen som inte hade varit en av Mohammads följeslagare. Muawiya upprättade en absolut monarki med sunniislam som religion. Ali själv hade utsett någon av hans två söner Hassan eller Husayn att efterträda honom, men så blev det nu alltså inte. (Esposito, 2001: 65-68)

De fyra första kaliferna brukar kallas för de fyra rättfärdiga eller rättledda kaliferna, och de var alltså alla Mohammads följeslagare. Deras kalifat kallas för rashidunkalifatet. Man kallar denna period för den normativa. Man gör detta dels för att det under denna period fanns en närhet mellan kaliferna och Mohammad, de hade ju alla varit hans följeslagare. Dels för att det islamska statssamfundets bildades, med ett gemensamt religiöst mål och en gemensam religiös identitet. Det var även under denna period som källorna till den islamska rätten kommer. Dessutom hade man stora militära framgångar och expanderade sitt imperium. (Esposito, 2001: 68)

Idag är 85-90 % av världens muslimer sunniter, resterande tillhör shia. (Asfaruddin, 2008: 19)

Källor:
Asfaruddin, Asma, “The Issue of Succession to the Prophet”, The First Muslims. History and Memory. Oxford: One World. 2008.

Esposito. John L., ”Islam. Den raka vägen”, Lund: Studentlitteratur. 2001.