Oskar blir lite smartare: 2011

fredag 30 december 2011

Zanzibar - kryddor, delfiner och paradisstränder

Zanzibar utanför Tanzanias kust är en riktig paradisö. Där finns långa sandstränder, tropisk regnskog, spännande djur och en annorlunda och exotisk kultur. För dem som inte vill tillbringa all tid vid stranden finns det mycket att se och göra, till exempel är ju ett besök till Stone Town ett måste. Stone Town är Zanzibars största stad och har en orientalisk känsla med smala slingrande gränder.

Dessutom rekommenderas en tur med båt, till exempel för att titta på delfinerna. Ett tips är dock att kanske inte välja någon av de mer jippobetonade delfinturerna då de snarare har fokus på bad och show, välj istället en mindre båt som har ett mer ekofokus. För den vill se apor så finns sådana också. Zanzibar är ju känt som kryddön så givetvis måste man ta och besöka någon av öns kryddplantager. Det finns med andra ord en hel del att göra på ön.

Man kan ta sig runt på ön med hjälp av de små bussarna, något jag dock inte testade. Bussarna såg minst sagt obekväma och farliga ut och kändes inte värt det i och med att taxi inte är speciellt dyrt. De flesta hotell ligger ganska off och är dessutom oftast omgärdade av murar, som turist lever man med andra ord i en skyddad värld. Och kanske att det behövs då det är extremt fattigt och våra västerländska prylar utgör en alltför stor lockelse. Men lite trist känns det allt att bo så pass avskilt från omvärlden. Så det krävs att man gör utflykter bort från hotellet, i annat fall kan man nästan lika gärna åka till Kanarieöarna. För världen inne på hotellområdet har ingen likhet med världen utanför.

Men för den som ger sig ut utanför hotellområdet är Zanzibar ett riktigt paradis!

Zanzibars kanske mest kända byggnad, House of Wonders i Stone Town.

Marknad i Stone Town. Lätt kaotiskt.

Marknad i Stone Town

Sjöborre.

En av de båtar som tar dig ut på delfinssafari.

Med lite tur kan du få se delfiner som leker.

Här bodde vi. Bluebay Beach Resort. Hög klass och bra läge vid stranden.

Bluebay Beach Resort. Enda nackdelen är hotellen ofta ligger ganska långt från öns sevärdheter.

Bluebay Beach Resort.

Så fort man kommer utanför hotellmuren ser man att det är ett mycket fattigt område.

En by som står i stor kontrast till hotellområdet.

Krabba.

Ön är känd för sina kryddodlingar. Väl värt att besöka.

Stränderna är kantade av hotell och försäljare.

Karta över Zanzibar.......

torsdag 29 december 2011

Japans historia på 337 sidor

Boken Japans historia av Thomas Ekholm och Ingemar Ottosson är en bok som jag inte riktigt vet vad jag ska tycka om. Om vi tar det negativa först så är boken kanske lite alltför mycket rabblande av fakta, något som kanske i och för sig är oundvikligt när man ska täcka in ett lands hela historia i en pocketbok. Men det blir lite väl mycket namn, platser, krig och årtal för att det ska bli njutbart. Nu läste jag i och för sig boken som en nöjesbok, kan tänka mig att den fungerar betydligt bättre som introduktion för de som läser japans kultur eller historia på universitetet. Men som sagt, som nöjesbok blir det ibland lite väl torrt.

Det finns dock mycket positivt med boken också. Att på ett relativt snabbt och lättillgängligt sätt få en inblick i Japans historia är ju mycket bra. Det är nog många här i Sverige, inklusive mig själv, som inte har så bra koll på Japans historia så boken fyller absolut en funktion och man får en hel del aha-upplevelser. Till exempel hade jag inte alls koll på att USA mer eller mindre tog över styret av Japan efter andra världskriget. Inte heller hade jag koll på att Japan hade haft landområden utanför de Japanska öarna. Så man lär sig mycket. Boken innehåller dessutom en del kartor och bilder vilket ju alltid är ett stort plus. Men som nöjesläsning kan jag dock inte ge boken mer än ett medelbetyg, den är lite för torr för ett högre betyg.......

tisdag 27 december 2011

Marken i Stockholms skärgård

Efter att ha läst litteraturen så inser man att det är en komplex mix av historiska och pågående processer som gett marken dess form och beskaffenhet. Och detta gäller i högsta grad för det område jag tittat närmare på, Stockholms skärgård. Stockholms skärgård sträcker sig ca 15 mil från Arholma utanför Norrtälje i norr till Landsort utanför Nynäshamn i söder och de yttersta öarna ligger ca 8 mil från kusten. Man brukar räkna med att det finns ca 30 000 öar och skär. Det är alltså ett stort område så denna beskrivning av dess markskikt blir på en generell nivå med ett par mer detaljerade nedslag.

Istiderna är givetvis något som påverkat skärgårdens markskikt och ytformer kraftigt. Området har varit täckt av inlandsis under flera perioder där den senaste glaciala perioden kallas för Weichsel och sträckte sig från ca 120 000 år sedan fram till för ca 6000 år sedan, för Stockholms skärgårds del försvann isen för ca 10 000 – 12 000 år sedan. Innan Weichselperioden var det en interglacial period på ca 11 000 år och denna förgicks i sin tur av den glaciala perioden Saale. Det finns alltså ett cykliskt mönster där kalla glaciala perioder varvas med varma interglaciala perioder. Man tror idag att dessa cykler uppstår på grund av variationer i jordens omloppsbana och jordaxelns lutning. I och med dessa variationer så varierar också den mängd solenergi som når jorden och vi får en variation i temperatur. (Strahler, 2011: 575ff; Berg och jord, 2009: 120ff, 130)

Under istiderna varierade istäckets utbredning. För Stockholms så skärgårds del så innebar det att det dröjde ett antal 10 000 år in i Weichselperioden innan området täcktes av is. Genom området går också gränsen för den så kallade Weichsel II-moränen, det vill säga under en av dessa perioder så sträckte sig inlandsisen som längst utefter en linje som går genom skärgården ungefär i jämnhöjd med Stockholm. Genom skärgårdens södra delar sträcker sig dessutom den så kallade Mellansvenska israndzonen, en zon som kännetecknas av mycket ändmoräner. Vid denna zon avstannade isens avsmältning och iskanten var mer eller mindre stabil i ca 800 år. Jag har dock haft svårt att i litteraturen eller på Internet hitta information om huruvida man har kunnat avgöra om isräfflor, morän eller andra spår härstammar från Weichsel I- eller Weichsel II-perioden. Lika så har jag inte kunnat hitta information om hur de tidigare istiderna påverkar området. Så slutsatsen man kan dra av detta är kanske att det fortfarande finns mycket forskning kvar att göra på området? (Berg och jord, 2009: 121-124, 130; http://sv.wikipedia.org/wiki/Mellansvenska_israndzonen)

Så vilka spår av inlandsisen kan vi då se i markskiktet i Stockholms skärgård? Svaret är att vi kan se spåren i stort sett överallt om vi bara vet vad vi ska leta efter. På många ställen kan vi se rundhällar med isräfflor, till exempel på Östra Lagnö. Dessa hällar bildades då isen genom dess enorma tyngd slipade och eroderade av det översta berglagret. Eftersom räfflorna ligger vinkelrätt mot iskanten kan man utifrån dessa därför uttyda hur inlandsisen rört sig. I Stockholms skärgård rörde sig isen från nord och nordost mot syd och sydöst. På ön Öja, i den södra delen av skärgården, finns en av Sveriges största jättegrytor. Dessa jättegrytor bildas genom att strömmande vatten får stenar och grus att rotera under en lång tid och på så sätt nöta fram en fördjupning i berget. Under istiden kan dessa grytor ha skapats då stenar kilats fast under ismassan och sedan börjat rotera på grund av rinnande smältvatten. Huruvida jättegrytan på Öja skapades på detta sätt eller inte har jag dock inte lyckats ta reda på. Ytterligare ett fenomen som inlandsisen skapat är de så kallade uppallade blocken. Ett uppallat block består av en stor sten som ligger på ett antal mindre stenar, och mellan de mindre stenarna finns det luft. Dessa har bildats genom att det omkringliggande materialet, så som lera och grus, har spolats bort av till exempel smältvatten eller vågor och på så sätt frilagt stenformationen så att en stor sten vilar på ett antal mindre. Ett sådant uppallat block finns på södra Ljusterö. (Berg och jord, 2009: 128; http://www.skargardsstiftelsen.se/?id=4095&cid=&Tab_ID=3500; http://www.landsort.com/)

Jättegrytan på Öja

Största delen av marken i Stockholms skärgård utgörs av slipade stenhällar men det finns också en hel del lera, sand och morän. På Ljusterö, som är en av de största öarna, finns till exempel gott om sandig morän samt glacial och postglacial lera. Moränen bildades då inlandsisen gled fram och slipade och krossade det underliggande berget. Denna nybildade jord blandades ibland med gammal jord. Moränen är en osorterad eller ofullständigt sorterad jordart, det vill säga den innehåller material av varierande storlek. Den variant som är vanligast i skärgården är den sandiga moränen. Den glaciala leran skapades av de sediment som de stora isälvarna transporterade ut till iskanten. Där lade sig sedimenten på havsbottnen och bildade lera. Den postglaciala leran skapades då inlandsisen försvunnit och landhöjningen började ta fart. Genom landhöjningen påverkades de glaciala lerorna av vågornas inverkan, så kallad erosion genom svallning, och de lösa sedimenten transporterades ut till där vattendjupet var större. I och med landhöjningen kom sedan dessa leror att hamna ovan vattenytan. Så marken på de mindre öarna och skären i skärgården består alltså till största delen av slipade berghällar medan de större öarna även täcks av stora områden av sandig morän samt glacial och postglacial lera. (Berg och jord, 2009: 105ff; http://maps2.sgu.se/kartgenerator/sv/)

Förutom dessa finns även en mindre andel av ett stort antal andra jordarter, Stockholms skärgård är ju som sagt ett stort område. Marken på Sandhamn utgörs till exempel nästan uteslutande av isälvssediment. Isälvssedimentet bildades när de isälvarna, som gick under inlandsisen, närmade sig iskanten och vattnets hastighet minskade. Den minskade hastigheten gjorde att sedimenten kunde avsättas. På Möja finns ett par områden med torv. Torv består av ej fullständigt förmultnade växtdelar. Att de inte förmultnar beror på den fuktiga omgivningen, vanligtvis kärr och mossar. Torven har vanligtvis skapats efter den senaste istiden. (Berg och jord, 2009: 105ff; http://maps2.sgu.se/kartgenerator/sv/)

Torv. Dock är denna bild inte från Möja.

Ovanstående, förutom möjligen torven, har handlar om inlandsisens påverkan men det finns även andra processer som format, och fortsätter att forma, marken i Stockholms skärgård. På Sandhamn finns till exempel sand som flyttar sig med vindens hjälp, så kallad flygsand. Denna flygsand kan bilda sanddynor. Och vinden ger ju också upphov till vågor, vågor som eroderar stränderna. Vågorna tar på nedsvallet med sig det lätta partiklar ut i havet och lämnar kvar de större. Detta är något som många skärgårdsbor med nyanlagda sandstränder fått känna effekten av, stränderna eroderas sakta men säkert bort och endast de större stenarna blir kvar. Vågorna har också en eroderande effekt på den berggrunden som ligger längs strandlinjen, i Stockholms skärgård är dock berggrunden relativt hård och vågorna små (förutom i ytterskärgården) vilket gör att effekten är liten. Här finns inte alls de formationer i form av raukar och liknande som finns längs till exempel Gotlands kust. Ett stort problem i skärgården är de vågor och sug som kryssningsbåtarna åstadkommer. Dessa enorma båtar tar sig fram genom förhållandevis smala och grunda sund vilket leder till stora vattenrörelser vilket i sin tur påverkar stränderna.

Hur har då marken i skärgården nyttjats av människan? Mycket av marken består av berghällar vilket gör att användningsområdet blir begränsat. På de större öarna finns dock som tidigare nämnts en hel del morän och leror så där har bedrivits, och drivs till viss del fortfarande, jordbruk. Ett problem är dock att nyttjandet av marken försvåras av att den ligger på öar. De sammanhängande odlingsområdena eller betesmarkerna är förhållandevis små och osammanhängande och att transportera boskapsdjur och arbetsredskap mellan de olika öarna med båt är kostsamt. Det har tidigare funnits tegelbruk i Skärgården, till exempel på ön Stora Hästnacken. Där använde man sig av den fina lera och sand som fanns i området. Det finns idag ett par små grustäkter, till exempel på Ljusterö, men jag tror att dessa mest används för lokala behov. Idag får man nog anse att marken i Stockholms skärgård till största delen används för rekreation. (http://sv.wikipedia.org/wiki/Storare_H%C3%A4stnacken)

Källor:
Strahler, Alan. ”Introducing Physical Geography”, Femte uplagan, 2011. USA: John Wiley & Sons.

Sveriges Nationalatlas, volym “Berg och jord”. Tredje upplagan, 2009. Bromma: Sveriges Nationalatlas.

Sveriges geologiska undersökningar. ”Kartgenerator”. http://maps2.sgu.se/kartgenerator/sv/. Elektronisk. Läst den 22 november 2011.

Skärgårdsstiftelsen: Själbottna & Östra Lagnö, ”Kultur & Historia”. http://www.skargardsstiftelsen.se/?id=4095&cid=&Tab_ID=3500. Elektronisk. Läst den 21 november 2011.

Wikipedia. ”Mellansvenska israndzonen”. http://sv.wikipedia.org/wiki/Mellansvenska_israndzonen. Elektronisk. Läst den 21 november 2011.

Landsort.com, ”Välkommen till Landsort”. http://www.landsort.com/. Elektronisk. Läst den 22 november 2011.

Wikipedia, ”Stora Hästnacken”. http://sv.wikipedia.org/wiki/Stora_H%C3%A4stnacken. Elektronisk. Läst den 22 november 2011.

söndag 25 december 2011

Ryssland anfaller Gotland i Wilderängs bok Midvintermörker

Lars Wilderäng bygger i sin bok Midvintermörker upp ett skrämmande scenario där Ryssland invaderar Sverige i ett överraskningsfall. Boken utspelar sig ett par år in i framtiden och bakgrunden till anfallet är förvecklingar kring den gasledning som går genom Östersjön.

I boken får vi följa ett antal personer, allt från enskilda soldater ute på slagfältet till de som leder Sverige på högsta nivå. Boken är en riktig sidvändare med action från första till sista sidan och risken är överhängande att man inte kan lägga i från sig den när man väl har börjat. Detta givetvis under förutsättning att man gillar den här typen av technothrillers med detaljerade beskrivningar av hur de olika styrkorna ser ut och hur de olika vapnen fungerar. Om man har noll intresse av vilka olika pansarfordon Sverige har eller hur man genomför en landsättning av trupp med fartyg så är det här nog inte rätt bok.

Det känns som att Wilderäng vet vad han skriver om, scenariot känns realistiskt och han verkar ha bra detaljkunskap om våra olika vapensystem. Jag kan dock känna att han nog justerat sanningen lite för att det ska bli en bra story, till exempel genom att låta svenskarna få lite extra flyt så att de i alla fall har en liten chans mot mäktiga Ryssland. Dessutom är nog den styrka som Ryssland anfaller med lite väl liten för att vara realistisk, det känns som att Wilderäng även där anpassat den för storyn skull.

Även om boken är lite väl militärnördig ibland så gillade jag boken! Det finns mig veterligen inte så många realistiska böcker om hur ett tänkt krig i Sverige skulle kunna gå till så det är intressant läsning. Som bonus får man en lektion i hur svenska försvaret är uppbyggt. Och som sagt, det är en riktig sidvändare!....

torsdag 22 december 2011

En weekend i Hamburg

Tillbringade just ett par dagar i Hamburg, och det blev en mycket positiv överraskning! Hamburg är för det första en mycket större stad än vad jag, och antagligen de flesta svenskar, tror. Det finns i storleksordningen 5 miljoner invånare vilket gör den till Tysklands näst största stad och en av Europas absolut största städer. Man kan med andra ord spendera en weekend där utan att ens ha sett en bråkdel av staden.

Vi tog tåget ner från Stockholm och passade på att äta lunch och ta en bensträckare i Köpenhamn. Det är ju just det som är fördelen med att åka tåg, man kan göra själva resan till något kul och passa på att se platser på vägen. Utan paus tar tågresan ca 10 timmar. Vi flög hem, flygplatsen ligger mycket nära staden så det är en smidig flygresa.

När det gäller shopping så finns det ju hur mycket som helst, det är ju som sagt en av Europas absolut största städer. Åker du dit i December finns enorma julmarknader, tyskarna är experter på detta med kitschigt julfirande! Dock är det ju knappast en exotisk stad, det vill säga du finner nog inte så mycket i Hamburg som du inte finner i Sverige. På det stora hela känner man sig snabbt hemma i Hamburg just därför att staden påminner så mycket om Sverige.

Maten är dock ingen höjdare, i alla fall var de inhemska restauranger vi prövade trista och inte prisvärda. Maten är oftast mycket smaklös och trist upplagd, även på finare restauranger. Tillbehören är oftast obefintliga. Så skippa de tyska restaurangerna, finns många andra som är bra!

Sevärdheter finns det gott om i Hamburg, även om det inte finns någon som kanske är så där riktigt känd. Deras största turistattraktion är världens största modelljärnväg, och den rekommenderas! Den är verkligen enorm. Och målgruppen är inte bara tågfanatiker utan det är en attraktion för alla, tågen är bara en liten del av hela modellandskapet. Även Sverige finns med som modell! Det finns även gott om museiskepp utmed hamnpromenaden. Hamnpromenaden är också i sig en sevärdhet, med bland annat en fiskmarknad samt en över 100 år gammal tunnel. Hamburg är också känt för sin arkitektur, så att bara promenera runt och spana in husen är intressant.