Thomas Kangers bok Drakens år är en kriminalroman som faktiskt lyckas att hitta en egen väg, något som man inte är bortskämd med när det gäller svenska kriminalromaner. För det första är det inte kriminalpolisen som är huvudpersonen utan en privatdetektiv och för det andra så lyssnar varken kriminalpolisen eller privatdetektiven på klassisk musik. Dessutom är ingen av huvudpersonerna psykiskt eller socialt rubbat. Allt detta är ju inget annat än smått revolutionerande för en bok i den här genren!
Boken har två huvudteman som den växlar mellan, en klassisk kriminalhistoria som utspelar sig i Sverige och en mer mystik historia om en privatdetektiv som får i uppdrag att spåra upp en annan person. Det är framförallt den senare historien som gör att boken avviker lite från mängden då denna del känns mer som en amerikansk agenthistoria än som en traditionell svensk kriminalberättelse. Just denna del av boken är riktigt bra skriven och tar läsaren med på en resa runt halva jordklotet. I den här delen finns också en hel del kritik mot vapenindustrin och dess "samarbete" med politiker.
Det är först alldeles i slutet som de båda historierna knyts samman, och här ligger kanske bokens största svaghet. Kopplingen mellan de två historierna är ganska krystad, minst sagt. Men å andra sidan gör inte det så mycket eftersom boken fram tills dess var så pass bra..........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar