När man läser Linda Leamings skildring av Bhutan så känns det bitvis nästan som en saga, det är svårt att förstå att ett land i dessa globaliseringstider kan fortsätta att leva i sin egen lilla bubbla. Och vad som också är fascinerande är att denna lilla egna bubbla inte har skapats i första hand utav förtryckande diktatorer utan det verkar finnas en ganska bred överenskommelse om att detta är den väg landet ska gå. Även om landet är fattigt, och som sagt isolerat, så får jag inte uppfattningen efter att ha läst boken att bhutaneserna vill öppna upp landet och närma sig omvärlden. Och det finns något i detta med att gå sin egen väg som är tilltalande. Sedan kan man givetvis argumentera för att om de öppnade upp sig och blev en del av den globala ekonomin så skulle de med största säkerhet få det bättre ställt och därmed kunna satsa mer på utbildning, sjukvård och liknande. Men detta skulle då ske till priset av att de måste offra sin livsstil och sina värderingar....frågan är om det är värt det? De verkar faktiskt leva bra liv!
Boken
'Married to Bhutan - How One Woman Got Lost, Said "I Do," and Found Bliss' är en personlig skildring om hur det är att som västerlänning bosätta sig och leva sitt liv i Bhutan. Det är nog svårt att tänka sig en större omställning än att komma från ett materialistiskt och välmående västland till ett fattigt och naturnära sagoland, och Leamings beskriver detta på ett bra och charmigt sätt. Vi får följa henne både i hennes vardag som lärare och på hennes resor genom landet. På det hela taget en mycket bra bok!
........
 |
| Karta över Bhutan |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar