Askungar - äntligen en deckare utan tillbakablickar och psykiskt labila poliser

Kristina Ohlssons debutdeckare Askungar är riktigt riktigt bra, faktiskt en av de bättre deckare jag läst på mycket länge. Det finns ett par saker som gör att Ohlsson höjer sig över mängden, dels så har hon ett mycket bra och gediget språk, något som knappast kan sägas om alla svenska deckarförfattare och dels så känns handlingen realistisk utan att för den delen vara nedtonad och tråkig. Det är ju annars mycket vanligt med intriger som är löjeväckande osannolika.

Sedan ska hon också ha en eloge för att hon inte fallit i de två fällor som många andra deckarförfattare faller i, nämligen att varva nutid med tillbakablickar samt att ha huvudpersoner med ett alltför invecklat privatliv. Tillbakablickarna tillför oftast ingenting utan bidrar istället till att boken tappar tempo och att ha psykiskt labila operaälskande alkoholister med sociala problem som huvudperson blir bara tröttsamt. Ohlssons huvudpersoner är föredömligt normala och realistiska, något som bidrar till att öka trovärdigheten och därmed också läsarens engagemang vilket i sin tur leder till en mer spännande deckare. Ser fram emot att läsa de andra böckerna i serien!.........