Askungar - äntligen en deckare utan tillbakablickar och psykiskt labila poliser

Kristina Ohlssons debutdeckare Askungar är riktigt riktigt bra, faktiskt en av de bättre deckare jag läst på mycket länge. Det finns ett par saker som gör att Ohlsson höjer sig över mängden, dels så har hon ett mycket bra och gediget språk, något som knappast kan sägas om alla svenska deckarförfattare och dels så känns handlingen realistisk utan att för den delen vara nedtonad och tråkig. Det är ju annars mycket vanligt med intriger som är löjeväckande osannolika.

Sedan ska hon också ha en eloge för att hon inte fallit i de två fällor som många andra deckarförfattare faller i, nämligen att varva nutid med tillbakablickar samt att ha huvudpersoner med ett alltför invecklat privatliv. Tillbakablickarna tillför oftast ingenting utan bidrar istället till att boken tappar tempo och att ha psykiskt labila operaälskande alkoholister med sociala problem som huvudperson blir bara tröttsamt. Ohlssons huvudpersoner är föredömligt normala och realistiska, något som bidrar till att öka trovärdigheten och därmed också läsarens engagemang vilket i sin tur leder till en mer spännande deckare. Ser fram emot att läsa de andra böckerna i serien!.........

Utvecklingsländernas urbana problem - Trafik och transporter

I tredje världen finns en mängd trafikrelaterade problem. Ett av problemen är att städerna ofta växer i städernas utkanter, och då oftast snabbt, spontant och utan någon planering. Detta leder till att infrastrukturen i dessa områden blir otillräcklig. De få vägar som finns är dåligt underhållna på grund av ekonomiska problem eller svagt styre. Och eftersom vägnätet är så pass underdimensionerat så blir det överbelastat vilket leder till enorma trafikstockningar, stadsmiljön blir kaotisk med en hög ljud- och stressnivå. Denna situation leder till att antalet dödsolyckor är högt, dessutom är det ett hinder för affärslivet vilket gör att städerna tappar i ekonomisk konkurrenskraft. För stadens invånare går mycket av tiden åt till transporter, tid som skulle kunna användas till annat, dessutom lägger de med låg inkomst upp till en femtedel av sin inkomst på transporter.

Att situationen är så pass dålig beror till stor del på att antalet bilar har ökat kraftigt i tredje världens städer, vissa städer ligger till och med i topp när det gäller ökning av antalet bilar. Detta i kombination med en svag ekonomi och ett svagt styre gör att situationen har blivit så pass dålig som den är.

Kollektivtrafiken är oftast underdimensionerad och där den finns är den ofta överfull, okomfortabel, opålitlig och långsam. Problemet med underdimensionerad kollektivtrafik kan till viss del förklaras med att tredje världens städer ofta gått mycket snabbt från den traditionella förindustriella promenadstaden till den bilberoende staden, och detta utan att hinna genomföra mellanstadiet transit/spårstaden. Det är i detta mellanstadium som järnvägar, spårvagnar och liknande byggs. Att införa spårbundna transporter i efterhand är problematiskt och det är inte heller säkert det är rätt väg att gå med tanke på städernas sociospatiala uppbyggnad. Kanske att bussar är ett bättre alternativ. När man planerar kollektivtrafiken måste man ta hänsyn till att en stor del av ekonomin är informell, de ekerlika högkapacitetskorridorer som vi ofta har i väst är antagligen inte lämpliga i tredje världens städer.

Trafikkaos i Indien.

Utvecklingsländernas urbana problem - Miljö och hälsa

Tredje världens miljöproblem finns på flera olika geografiska skalor. I hemmet har vi problemen med undermåligt vatten och avlopp vilket kan leda till sjukdomar. På många ställen används öppna eldplatser vilket kan ge kemiska föroreningar. Beroende på klimatet så kan en dåligt byggd bostad ge fysiska problem på grund av ett för kallt eller varmt inomhusklimat. I bostadens närområde finns det hälso- och miljöproblem i form av sopor, latrin, förorenat vatten och föroreningar från industrier. De fattigas bostäder är dessutom extra utsatta för naturkatastrofer så som översvämningar då de är dåligt konstruerade samt placerade utan att hänsyn tagits för denna typ av faror. Även arbetsplatsen finns många miljöfaror, t.ex.. trängsel, dålig ventilation och farliga maskiner. Och om vi går upp ytterligare ett steg i den geografiska skalan så finns på stadsnivån problem med vatten och avlopp, sophantering och sjukvård. Vi har även här givetvis luftföroreningar. Och slutligen på den globala nivån har vi användning av fossila bränslen, en minskad biologisk mångfald samt ett övernyttjande av jordens resurser.

Det kanske allvarligaste problemet är tillgången till rent vatten. 1994 så saknade 300 miljoner stadsbor rent vatten. Detta leder till spridning av sjukdomar, sjukdomar som kan leda till döden då många redan är svaga på grund av t.ex. undernäring samt dålig sjukvård. Det vatten som finns att tillgå är ofta alltför dyrt och/eller kräver en alltför stor arbetsinsats. Vid de få publika vattenkällor som finns är köerna ofta mycket långa vilket ytterligare minskar de fattigas möjligheter till att få tid till inkomstbringande arbete.

Även överbefolkning är ett stort problem, på vissa platser har varje person mindre än 1 kvadratmeter golvyta. Förutom att detta leder till stress så gör det även att smittsamma sjukdomar sprids lättare. Överbefolkningen är an stor anledning till att mässling är en av de vanligaste dödsorsakerna bland barn i tredje världen.

Konceptet epidemiologisk transition är användbart för att förstå hur hälsan förändras då samhället utvecklas. I utvecklingsländer är dödsorsaken vanligen någon form av infektion, parasitsjukdom eller undernäring. Vartefter samhället utvecklas så minskar denna typ av sjukdomar och istället blir naturliga dödsorsaker och sjukdomar kopplade till livsstilen så som cancer och hjärtsjukdomar vanligare. Utifrån denna modell kan man alltså göra en koppling mellan landets utvecklingsskede och invånarnas sjukdomsbild. Många av utvecklingsländerna befinner sig nu i ett mellanstadium, det finns dock stora variationer. Ofta har stadsborna en sjukdomsbild som ligger närmare de rika ländernas än landsbygdsbefolkningen. Det är dock stora skillnader mellan olika grupper i städerna.

Det finns givetvis flera faktorer som påverkar hälsan, de viktigaste är:

• Intermediära faktorer, det vill säga kunskap och beteende hos individen, familjen och i communityn. Speciellt moderns kunskap är viktig då det oftast är hon som sköter om barnen och matlagningen. Landets ekonomi självklart viktig för att bra utbildning ska kunna ges och dessutom är det viktigt att samhället har en positiv inställning till kvinnlig utbildning.
• Underliggande faktorer så som den fysiska miljön, bostadens plats och utformning mm. Här är ju den socioekonomiska situationen viktig då det är den som i mångt och mycket avgör vilken typ av bostad man har råd med. Även Infrastruktur och service så som sjukvård är givetvis viktiga faktorer. Även sådant som ålder och kön påverkar.
• Strukturella faktorer i form av lagar och normer.

Hiv/AIDS har drabbat de fattiga länderna mycket hårt. Av de 30 miljoner som var smittade 1997 bodde mer än 90 % i tredje världen. I många afrikanska länder så är det ca 30 % att en ung person någon gång under livet kommer att smittas av HIV/AIDS. Andra vanliga sjukdomar är tuberkulos, malaria, denguefeber, tyfus och parasiter. Den svåra situationen de lever under gör att även psykologiska sjukdomar och stress är vanligt.

I många städer i tredje världen är undernäring ett stort problem och för att komma till rätta med detta finns ett antal åtgärder man kan genomföra:

• Öka tillgången och kvaliteten på mat. Speciella matpaket för undernärda barn, kollektivt ägda matkooperativ och liknande.
• Lagstiftning. Till exempel i syfte att höja matkvaliteten och/eller införa mammaledighet.
• Utbildning. Näringslära, hur man lagar mat och liknande.
• Amning. Uppmuntra detta då det ger barnet näring och skydd mot sjukdomar.
• Minska infektioner under graviditeten t.ex. genom bättre bostäder, sanitet och sjukvård.
• Erbjuda familjeplanering.
• Informella matproducenter. Uppmuntra lokala matproducenter, t.ex. gatuförsäljare. Detta leder till ett ökat utbud av mat i de fattiga områdena.
• Uppmuntra urbant jordbruk. Kan till exempel handla om att odla eller ha boskap på bakgården, i vissa fall kan man till och med odla på taken.

Alla dessa punkter låter bra, och i de flesta fall även självklara. Så det verkar som att det egentligen inte är kunskapen om hur problemet ska lösas som saknas utan snarare viljan från dem som sitter på de ekonomiska resurserna, det vill säga vi viljan och engagemanget hos oss som bor i de rika länderna. Vi i de rika länderna har utnyttjat de fattiga länderna under så pass lång tid att det nu är hög tid att vi ger tillbaka åtminstone lite av vad vi tagit. Visst gör FN och välgörenhetsorganisationer nytta men det känns som att det är på en alltför liten skala för att det verkligen ska leda till några större förändringar.

Urbant jordbruk i Taiwan.

Wild Coast - om en bortglömd del av världen

Surinam och dess två grannländer Guyana och Franska Guyana tillhör verkligen en bortglömd del av världen. För ärligt, kan du placera dem på kartan? Eller kan du nämna deras huvudstäder, eller någon stad alls för den delen? Känner du till någon känd person från något av dessa länder? Känner du överhuvudtaget till något om något när det gäller detta dunkla hörn på vårt jordklot? Troligtvis inte. Inte jag heller mer än att jag hade en vag uppfattning att länderna låg i den norra delen av Sydamerika. Bara detta är ju en anledning att läsa John Gimlettes bok Wild Coast: Travels on South America's Untamed Edge, en bok som skildrar hans resa genom just dessa tre länder.

Gimlette har en förmåga att lära ut saker utan att det märks, något som är en stor konst. Boken är mycket underhållande skriven och det är först när man läst klart boken som man inser att man förutom att ha blivit underhållen även har lärt sig en hel del om dessa länder, deras folk och dess historia. Boken är i grund och botten en klassisk reseskildring men det finns avsnitt som är av mer faktakaraktär, dock alltid skrivet på ett underhållande sätt. Men här finns också min enda kritik mot boken och det är att de historiska tillbakablickar som görs i stort sett alltid handlar om samma ämnen, nämligen ländernas koloniala historia och slaveriet. Givetvis saker som präglat länderna men det blir lite tjatigt att läsa om det ena slavupproret efter det andra. Men det är som sagt den enda kritiken jag har, på det hel taget en mycket bra bok!........

Utvecklingsländernas urbana problem - Bostäder

Tillgång till adekvat och ekonomiskt rimligt prissatt bostad är en nödvändighet för mänskligt välbefinnande. För att känna en trygghet måste man även bostadsinnehavaren ha någon form av bindande kontakt. På många platser i tredje världen bor dock stora delar av städernas befolkning trångt och i temporära bostäder med låg standard. Problemet accentueras av en mycket hög befolkningstillväxt, på 80-talet ökade antalet familjer niofaldigt jämfört med antalet nybyggda bostäder i de fattiga länderna. Den ekonomiska situationen tillsammans med ett ofta svagt politiskt system gör att andelen som tvingas bo i illegala bostäder, så kallade kåkstäder (squatter settlements), är mycket högt. I många utvecklingsländer bor majoriteten i kåkstäder och i vissa städer är upp till 95 % av all nybyggnation illegal. Dessa bostäder byggs okonventionellt, det vill säga utanför de gängse lagarna och byggfirmorna. Ofta byggs de av dem som själva ska bo där och ofta med mycket låg standard. Att bostaden är olaglig leder även till en ökad osäker och stress då framtiden är mycket osäker. Kan också vara värt att nämna att skillnaden mellan kåkstäder och slum är den att kåkstäder är illegala medan slummen är legal.

Kåkstad i Filippinerna.

Myndigheterna agerar olika från stad till stad när det gäller bostadsproblematiken. Man kan dela in deras agerande enligt följande:

• Likgiltighet. För det mesta beroende på ineffektiva myndigheter och att man ofta inte vet vem som äger marken. Stadsplaneringen är ofta omvänd, man planerar efter man byggt.
• Reaktionärt. Myndigheterna motverkar byggandet av informella bostäder genom att kontrollera/begränsa inflyttningen. I vissa fall kan folk som redan bosatt sig i staden tvångsförflyttas. Man motiverar dessa förflyttningar ofta med att man vill göra staden attraktivare, minska brottsligheten eller för att använda marken till något mer lönsamt.
• Västinfluerat. Fram till 80-talet så formades de flesta byggprojekt utifrån västliga standarder och normer vilket ledde till höga hyror. Dessa bostäder gynnade snarare medelklassen än de fattiga. Husen var ofta placerade långt från de fattigas arbetsplatser. En del projekt var också mer politiska än sociala, regeringen ville framstå som framåt när det gäller att förbättra bostadssituationen för fattiga.
• Innovativt. Här samarbetar myndigheterna med den enskilda individen och förbättrar sådant som service och gatunät. Förbättringar kan också ske genom att individen blir tilldelad en plats av myndigheterna, och Ibland även delar av huset, resten färdigställs sedan av individen själv. 

Myndigheternas inställning till informella bostäder varierar från stad till stad och över tiden. På senare tid har man dock börjat se mer positivt på dessa områden då man insett att de bidragit med bland annat arbetskraft till staden. Dock finns problematiken kvar med stigmatisering av områden samt svårigheten för invånarna att flytta till bättre områden.

Nyfiken ekorre

Makt, social rättvisa och välfärd

För att folket ska kunna ta kommandot och makten över det samhälle dom lever i så krävs ett antal saker. Medborgarna måste ha tillgång till en trygg bostad, fritid, kunskaper och färdigheter, korrekt och relevant information, sociala nätverk och organisationer, de nödvändiga verktygen för att kunna arbeta samt finansiella tillgångar. Detta kan ses som självklara saker för oss i väst men i tredje världen så är det långt ifrån alla som har tillgång till allt detta.

Ett problem i tredje världen är att makten ofta är mycket ojämnt fördelad. Den utbredda korruptionen gynnar dem som har tillgång till tjänstemän/eliten och gör på så sätt dem som redan är starka ännu starkare. Dessutom är ofta makten koncentrerad hos staten och kapitalet, det vill säga de politiska partierna som är i opposition är ofta mycket svaga eller obefintliga. Även folkrörelserna är vanligtvis svaga.

I tredje världen är det vanligt med patron-klient förhållande, det vill säga patronen ger klienten ekonomiskt stöd och klienten ger patronen politiskt stöd. På detta sätt kan alltså röster och lojalitet köpas. På arbetsmarknaden är ofta släktskapsbanden starkare än meriterna, och detta gäller även på de högre posterna, vilket leder till nepotism.

Ett sätt att få makt är givetvis att samarbeta. Och i tredje världen ser man nu att kvinnorna alltmer börjar engagera sig i gräsrotsrörelser, kvinnorna har annars haft svårt att hävda sig då de tillbringat den mesta av tiden i hemmet.

Det finns en stark koppling mellan välfärdsstaten och social rättvisa. I en välfärdsstat finansierar staten hela eller delar av det som anses som grundläggande rättigheter, så som sjukvård och skola. Man kan uttrycka det som att politikerna i en välfärdsstat försöker att kompensera för de negativa effekter som marknadsekonomin medför. På många håll har dock välfärdssystemen varit under hård press den senaste tiden, vilket har berott på flera saker. Det finns ett ökat antal personer, t.ex. äldre och arbetslösa, som är i behov av välfärdstjänster och vi har också allt högre krav på levnadsstandard. Vi har helt enkelt färre arbetande personer som ska stå för allt fler personers välfärd. Detta har lett till att misstron på att de kollektiva lösningarna ska klara av morgondagens välfärd har ökat, något som gynnat högerpartierna.

John Keegan skriver avromantiserande och sakligt om krigets fasor

John Keegans bok The Face of Battle: A Study of Agincourt, Waterloo and the Somme känns oerhört gedigen och insiktsfull. På något sätt har han på bara dryga 300 sidor lyckats skapa en bok som täcker in det mesta när det gäller krigföringen och dess historia, låt vara på ett mycket översiktligt plan. Boken börjar med ett resonemang kring militärhistorien och dess akademiska utveckling, och Keegan visar här bland annat på hur pass svårt det är att avgöra vad som är rätt och vad som är fel i de historiska beskrivningarna. Han dissekerar olika exempel och visar på att de ofta är alltför romantiserande och vinklade.

Han går sedan över till att redogöra för tre olika slag mer i detalj, det handlar om slagen vid Agincourt, Waterloo och Somme. Slagen är väl valda då de är historiskt viktiga slag samt speglar tre olika tidsperioder, 1400-talet, 1800-talet respektive 1900-talet. Han redogör för slagen på ett mycket strukturerat och sakligt sätt, till exempel genom att gå igenom varje typ av konfrontationstyp var för sig, kavalleri mot kavalleri, kavalleri mot infanteri, artilleri mot infanteri osv. Givetvis tar han även upp aspekter så som t.ex. logistik, ledning och fysiska och mentala påfrestningar. Även om han tar upp tre specifika slag så är hans resonemang ofta generellt och därför giltigt för andra slag under den tidsperioden också.

Han avslutar boken med att titta framåt. Boken är dock skriven på 1970-talet så framtiden i det här fallet är snarare dagens nutid. Till exempel diskuterar han här helikopterns roll, något som var relativt nytt då. Man kan nog säga att den slutsats han drar här är att krigen går mot att bli alltmer skilt från det civila samhället. Tittar man bakåt så skilde sig inte krigen så oerhört mycket från det vanliga livet, låt så vara att det var i en betydligt större skala. Dåtidens samhälle var mer brutalt än idag och slagsmål och liknande var vanligt förekommande, och de vapen man använde i krig skilde sig inte så mycket från de verktyg man använde i det civila livet. Idag har detta ändrats, vårt samhälle har blivit mer civiliserat medan däremot slagfältet nu utkämpas långt bort och med vapen som inte på något sätt liknar något som den vanlige medborgaren kommer i kontakt med. Kriget har på så sätt blivit mer abstrakt.

Detta är en bok jag rekommenderar till alla som vill ha en kortfattad överblick över vår krigiska historia!......

Slaget vid Agincourt, ett av de slag Keegan tar upp.

Nyliberalismen och staden

Nyliberalism är en politisk inriktning vars målsättning är att skapa ett liberalt ekonomiskt klimat, i detta ingår sådant som fri handel, privatisering och att begränsa myndigheternas inflytande. De nyliberala anser att detta är rätt väg att gå för ett land om man vill nå ekonomisk framgång och utveckling. När det gäller välfärdssamhället så vill man att skola, vård, omsorg och liknande ska privatiseras då man anser att offentlig verksamhet är ineffektiv. De som inte har råd att betala för detta hänvisas till släkt och vänner samt frivilligorganisationer. Nyliberalismen var stark i Sverige på 80- och 90-talet och kan ses som en form av motreaktion till de mer socialistiska strömningar som fanns årtiondena innan. Kanske att vi nu håller på att se ett minskat nyliberalt inflytande i Sverige? Tycker mig se alltfler negativa reaktioner på de privatiseringar som genomförts av t.ex. äldrevård, järnvägar och apotek.

I den urbana miljön finns det en debatt om huruvida kollektivtrafiken ska vara subventionerad eller inte, där de nyliberala anser att den blir billigast och effektivast om den drivs helt i privat regi medan motståndarna till detta anser att kollektivtrafiken bör subventioneras för att på så sätt underlätta för de ekonomiskt utsatta. Det är ju ofta de ekonomiskt svaga som är mest beroende av en fungerande och billig kollektivtrafik då de inte har samma möjlighet att äga en bil. På samma sätt finns det en konflikt kring om bostaden ska ses som en marknadsvara eller som något som är en medborgerlig rättighet, denna debatt har vi ju sett exempel på i Sverige där en del med nyliberal inriktning arbetat för att bostadsbyggandet och hyrorna helt ska styras av marknadskrafterna. En sådan bostadsmarknad skulle enligt mig leda till en ökad segregation med statskärnor som endast beboddes av de välbeställda. Till stora delar är ju detta redan ett faktum i många svenska städer. Och det är knappast förenligt med den allmänna trend som finns hos stadsplanerarna att arbeta för mixade bostadsområden

Rosengård. Leder nyliberalism till en ökad segregation?

Majviva - Primula farinosa

Jordreva - Glechoma hederacea

Den femte dagen - En ekologisk thriller!

Frank Schätzings bok Den femte dagen (även kallad Svärmen) är något så ovanligt som en ekologisk thriller. Eller så är det science-fiction. Eller kanske är det ett samhällskritiskt verk. Eller så är det helt enkelt bara en spännande actionthriller. Den här boken är nog allt detta eller delar av det beroende på vem läsaren är. Boken handlar om att naturen sakta men säkert vänder sig mot människan, först i några enstaka spridda attacker men sedan alltmer samordnat och kraftfullt. Världen står inför en total kollaps. Man sätter ihop en krisgrupp lett av USA med målet att ta reda på vad det är som händer och sedan ställa allt till rätta, och det är kring personerna i denna krisgrupp som boken kretsar. Och som sagt, det är en ekologisk thriller, det vill säga mycket kretsar kring sådant som biologi, vattenströmmar, neurovetenskap osv. Det är svårt att veta hur mycket av det som står i boken som är teoretiskt möjligt och vad som är taget helt ur luften, men spännande är det hur som helst!

Jag rekommenderar den här boken till alla, inte bara dem som brukar läsa science-fiction eller katastrofböcker. Boken har en annorlunda vinkel och det är inte bara blod, blod och åter blod utan det finns en hel del mer seriöst i boken också. Finns faktiskt även en del att lära. Och det sätter igång tankeverksamheten kring vad som menas med intelligens...och kring vår plats på jorden... Boken är dock på tok för lång, över 800 sidor är den, och skulle må bra av att koncentreras ner till kanske 600 sidor. Slutet är till exempel bara jobbigt utdraget utan att det tillför något........

Humleblomster - Geum rivale

Jungfrulin - Polygala vulgaris

Vårtörel - Euphorbia cyparissias

Kattfot - Antennaria dioica

Bhutan - det sista sagolandet?

När man läser Linda Leamings skildring av Bhutan så känns det bitvis nästan som en saga, det är svårt att förstå att ett land i dessa globaliseringstider kan fortsätta att leva i sin egen lilla bubbla. Och vad som också är fascinerande är att denna lilla egna bubbla inte har skapats i första hand utav förtryckande diktatorer utan det verkar finnas en ganska bred överenskommelse om att detta är den väg landet ska gå. Även om landet är fattigt, och som sagt isolerat, så får jag inte uppfattningen efter att ha läst boken att bhutaneserna vill öppna upp landet och närma sig omvärlden. Och det finns något i detta med att gå sin egen väg som är tilltalande. Sedan kan man givetvis argumentera för att om de öppnade upp sig och blev en del av den globala ekonomin så skulle de med största säkerhet få det bättre ställt och därmed kunna satsa mer på utbildning, sjukvård och liknande. Men detta skulle då ske till priset av att de måste offra sin livsstil och sina värderingar....frågan är om det är värt det? De verkar faktiskt leva bra liv!

Boken 'Married to Bhutan - How One Woman Got Lost, Said "I Do," and Found Bliss' är en personlig skildring om hur det är att som västerlänning bosätta sig och leva sitt liv i Bhutan. Det är nog svårt att tänka sig en större omställning än att komma från ett materialistiskt och välmående västland till ett fattigt och naturnära sagoland, och Leamings beskriver detta på ett bra och charmigt sätt. Vi får följa henne både i hennes vardag som lärare och på hennes resor genom landet. På det hela taget en mycket bra bok!........

Karta över Bhutan

Urban regim, urban policy och governance

Att decentralisera en del av funktionerna till den lokala stadsnivån har flera fördelar. Det ger staden en frihet från landets centrala styre vilket bland annat minskar risken för att centralmakten ska missbruka sin makt på staden. Ett lokalt styre gör också att väljarna kommer närmare sin makthavare vilket stimulerar ett ökat politiskt engagemang. Dessutom så har ett lokalt styre bättre kännedom om de lokala förhållandena och kan därför styra staden på ett mer känsligt och anpassat sätt. Och det lokala styret har givetvis en stor inverkan på stadsmiljön då de styr över sådant som kontroll över vem som får bygga vad var, utformar stadens utvecklingspolicy, representerar staden gentemot omgivningen samt tillhandahåller service och infrastruktur.

Givetvis finns det begränsningar i det lokala styrets makt och möjlighet att genomföra förändringar. Här är stadens skatteunderlag av stor vikt, en frisk ekonomi med många privatpersoner och företag som kan betala skatt ger också lokalpolitikerna möjlighet att genomföra reformer. Detta kan leda till att städerna tävlar om att attrahera rika personer och företag då detta ökar skatteunderlaget, på så sätt kan vi få en form av segregering mellan städer. Man kan dock utjämna detta med olika former av regleringar, i Sverige finns t.ex. ett system för skatteutjämning mellan kommuner. En annan begränsning i det lokala styrets makt är formeringen av inflytelserika elitgrupper, dessa grupper som ofta består av företagsledare och liknande kan i vissa fall vara dem som i realiteten utformar politiken och stadens officiella ledare blir bara marionetter och utförare. Det finns dock en teori, the regime theory, som innebär att det finns ett samspel mellan de lokala företagsledarna och politikerna. Detta informella samarbete består av ett antal överlappande allianser och intressegrupper som kanske inte alla har samma ståndpunkt i enskilda frågor men där alla har ett intresse av att denna typ av regim består. För de största städerna, de så kallade världsstäderna, kan denna typ av regim sträcka sig utanför landets gränser. Turistindustrin är en sådan extern aktör då de har ett intresse av att städernas utformning gynnar turismen, och detta oavsett om staden finns i samma land som turistföretaget eller inte.

Att leva i staden - Jämställdhet och demografi

På senaste tiden har jämställdhetsfrågorna fått ett ökat fokus. Det har visat sig att städerna ofta är utformade på ett sätt som försvårar framväxten av ett jämställt samhälle, till exempel är det så att uppkomsten av urban sprawl minskar kvinnornas rörlighet och valmöjligheter. Kvinnor är oftast den som tar hand om hem och barn vilket gör att hon inte har möjlighet att arbetspendla lika långt som mannen, problemet är att det finns få arbetsplatser i villaförorterna. Dessutom är det så att i de hushåll som endast har en bil så är det oftast mannen som använder denna och kvinnan är hänvisad till kollektivtrafik, något som minskar kvinnornas rörlighet. Detta visar på vikten av att jämställdhetsfrågor tas med i planeringsarbetet.

Det är också viktigt att man när man planerar staden tar hänsyn till demografiska förändringar. Det är ju till exempel så att antalet äldre ökar vilket naturligtvis ställer andra krav på staden. För att de äldre ska känna sig hemma i grannskapet så måste det finnas närhet till sjukvård och apotek, möjligheter till gruppaktiviteter samt närhet till shopping och kultur. På samma sätt kan förändringar i familjestorlek och liknande påverka hur bostädernas storlek och utformning bör vara.

Anti-urbanism

Det finns de som ifrågasätter staden som koncept och som menar att den leder till stora psykologiska och sociala problem i form av utanförskap, mental isolering och oordning. Man kan se detta som en form av anti-urbanism. De flesta anser dock att staden är en konsekvens av vår kulturella och ekonomiska utveckling och att den därför knappast går att avskaffa. Men de problem som anti-urbanismen pekar på ska givetvis tas på allvar, det vill säga att förstå samspelet mellan person och miljö är mycket viktigt när det gäller stadsplanering. Staden ska inte bara tillgodose invånarnas fysiska behov och önskemål utan även de psykologiska. Livskvalitet är ett viktigt begrepp som ska tas på största allvar!

Det finns ett antal olika teorier som försöker förklara hur stadens miljö påverkar individen. Vi har den humanekologiska teorin som går ut på att en människas beteende bestäms av miljön, om vi inte lyckas anpassa oss så går vi under. I det fallet så åsidosätts de normala sociala funktionerna och vi blir alienerade vilket leder till sådant som ökad brottslighet. Enligt denna teori är staden negativ, alltså en anti-urban teori, och leder till stress, utanförskap och anonymitet. Teorins kritiker anser att teorin inte tar hänsyn till stadens positiva sidor så som dess mångfald och storlek.

Sedan har vi den subkulturella teorin som i grova drag kan sägas vara den humanekologiska teorins motsatts. Här ses stadens mångfald som något positivt. Mångfalden leder till uppkomsten av subkulturer vilket leder till att det är lättare att finna likasinnade.

Ytterligare en teori är den om kognitiv överbelastning, denna går ut på att vi tvingas frångå vårt normala beteende på grund av det stora informationsflöde vi omges av i en stadsmiljö. För att hantera detta stora informationsflöde tvingas vi att ta till olika strategier, strategier som påverkar vårt beteende. Exempel på sådana beteendeförändrande strategier är:

• Bortfiltrering av sådant vi anser mindre viktigt, t.ex. människor i behov av hjälp.
• Vi sätter upp barriärer, t.ex. beter oss ovänligt mot främlingar.
• Mindre tid läggs ned för varje stycke information.

Enligt denna teori leder alltså överbelastningen av våra sinnen att vårt beteende förändras negativt.Det finns dock dem som istället ser stadsmiljön som monoton och understimulerande, vilket givetvis också påverkar beteendet och livskvaliteten negativt.

En teori bygger på att ett visst beteende är kopplat till en viss plats och att beteendet är likadant oavsett vem som utför det. Platser har en viss förmåga att hantera ett visst antal likadana beteenden och om antalet faktiskt utförda beteenden överstiger denna så blir platsen överbemannad. Om detta inträffar så kommer enligt teorin de boende att bli passiva och apatiska. Enligt teorin ska man alltså se till att skapa underbemannade platser.

Var hör vi hemma?

Källor
Marshall, G. 1998. Anti-urbanism. http://www.encyclopedia.com/doc/1O88-antiurbanism.html.
Pacione, M. 2009. Urban Geography. Routledge.

Backförgätmigej - Myosotis ramosissima

The Dark Geography of the Pentagon's Secret World

Trevor Paglens bok Blank Spots on the Map - The Dark Geography of the Pentagon's Secret World är svårplacerad då det är en blandning av fakta och personliga reflektioner och antaganden. Och eftersom den handlar om ett sådant kontroversiellt ämne som hemliga organisationer så kan det vara lite förrädiskt när personliga antaganden och teorier blandas med hårda fakta, det blir helt enkelt svårt för läsaren att avgöra vad som är bevisade fakta och vad som inte är det. Och i de fallen det inte är påvisbara fakta så är det svårt att avgöra hur pass troligt författarens teori är. Så ena stunden fascineras man av de historier som Paglen berättar för att sedan bli besviken då man inser att en hel del bygger på svåvärderade spekulationer. Men men det sagt så är det överlag en intressant bok som ger en lite annorlunda vinkel på den hemliga världen.

Bokens vinkel är ju geografi, det vill säga var de topphemliga platserna finns och varför de finns just där. Paglen tar oss med till sådana platser som Groom Lake, Los Alamos, Bagram och Swan Island. Många av platserna besöker han personligen, eller i alla fall försöker komma så nära det är möjligt. Detta ger boken lite karaktär av reseskildring vilket bara är positivt. En av alla platserna som beskrivs är det topphemliga fängelset Salt Pit i Afghanistans, om det nu kan vara topphemligt när det finns en mängd information om det. Salt Pit är ett av alla de fängelser som CIA driver runt om i världen, syftet med att placera dem på platser så som Afghanistan är givetvis att slippa bry sig om amerikanska lagar samt hålla den här typen av aktiviteter långt borta från den amerikanska opinionen. Beskrivningen av dessa svarta topphemliga platser är mycket bra. Något som gör att boken inte får mer än godkänt är dels som tidigare nämnts svårigheten att avgöra vad som är fakta och vad som är spekulationer och dels att relativt lite handlar om geografi (trots bokens titel). Fokus ligger snarare på ekonomi, något som i och för sig är viktigt då man vill studera topphemliga organisationer och myndigheter. En annan nackdel är avsaknaden av bilder....

Satellitbild av Salt Pit.

Satellitbild av en ny tillbyggnad till Salt Pit.

Den enda (?) bilden från marknivå som finns av Salt Pit.

Nyurbanism

Nyurbanismen (New Urbanism) är ett stadsbyggnadskoncept som kan sägas vara en reaktion på den typiska moderna amerikanska stadens utflytande villaområden och förslummade innerstadskvarter. Med nyurbanismen vill man skapa mer humana och mer diversifierade bostadsområden genom att planerna enligt följande huvudprinciper:

• Grannskapet ska vara kompakt, promenadvänligt och ha blandade funktioner.
• En stor del av de vardagliga aktiviteterna ska finnas inom gångavstånd från bostaden, det skall inte krävas bil för att leva i området. Vägnätet ska anpassas för de gående. Detta gynnar framförallt de yngre och de äldre och möjliggör en mer mixad åldersstruktur i området.
• Det ska finnas en stor spännvidd på bostäder i grannskapet. Det ska finnas bostäder med olika upplåtelsetyper, storlekar, utformningar och prislägen. På detta sätt förbättras förutsättningarna för ett mixat grannskap när det gäller inkomst, etnicitet och ålder. Och enligt nyurbanismen gör detta att invånarna knyts närmare varandra och området vilket i sin tur leder till en äkta och genuin granngemenskap.
• De publika kommunikationerna ska finnas inom gångavstånd från de boende. Publika kommunikationer ska vara ett attraktivt alternativ till bilen.
• Kommunala, institutionella och kommersiella byggnader och aktiviteter ska inte placeras i kluster utanför grannskapet utan ska integreras i området.

Man försöker alltså att uppnå en gammaldags stadsbild genom en noggrann planering. Och jag tror att tanken är rätt även om jag inte är helt säker på att områden byggda enligt nyurbanismen kommer att lyckas uppnå dessa mål. Problemet som jag ser det är att de äldre områden som vi gillar, t.ex. Gamla Stan i Stockholm, har fått sin utformning och sin karaktär över en lång tid. Jag tror att det är mycket svårt att skapa denna typ av stadsmiljö på ett kommunalt stadsplaneringskontor, risken är stor att området kommer att kännas kitschigt. Dessutom är nog risken att områden som skapas i syfte att passa alla, eller i alla fall nästan alla, istället inte kommer att attrahera någon, att de så att säga blir alltför utslätade. Men med det sagt så tror jag ändå att det är rätt väg att gå, för alternativet är ju att skapa områden som är anpassade efter en typ av människor och där bilar prioriteras framför gående och kollektivtrafik. Med detta följer en ökad segregation, t.ex. genom byggandet av gated communities, samt ett ökat (miljöfarligt) bilberoende. De nackdelar som finns med nyurbanism ser jag som små jämfört med detta.

Ett exempel på fenomenen gentrifiering och nyurbanism är upprustningen av området Cabrini Green i Chicago. Området har under lång tid förfallit och brottsligheten har varit mycket hög och man planerar nu att rusta upp området. Tanken är att bygga blandade typer för bostäder för att på så sätt locka dit folk från olika socialgrupper. Man ersätter de tidigare enformiga och trista höghusen med lägre hus och med en mer blandad arkitektur. Parker och gångvägar anläggs. Även infrastrukturen förbättras och områdets vägar och kvarter ska integreras bättre med den övriga staden. Allt detta är sådant som kännetecknar nyurbanismen. Det ser attraktivt ut i filmen men man kan fråga sig om det räcker för att tvätta bort områdets dåliga rykte? Kanske området har stigmatiserats alltför mycket för att locka dit medelklassen? Fast å andra sidan var man ju tvungen att göra något åt det hårt nedslitna området. En annan sak man kan fundera över är vad som händer med de låginkomsttagare som tidigare bodde i Cabrini Green, även om det nya upprustade området ska ha bostäder i olika prisklasser och med olika upplåtelseformer så kan man fråga sig om de allra fattigaste verkligen kommer ha råd att bo där. Och om de har råd, kommer de då att känna sig välkomna? Kanske finns en risk att den här typen av upprustning bara flyttar problemet till ett annat område?

Det nya och gamla Cabrini Green. Det gamla höghuset i bakgrunden ska dock rivas.

Källor:
Pacione, M. 2009. Urban Geography. Routledge.
Cabrini Green: Past and Present, 2006, http://www.youtube.com/watch?v=vlTfR74Xk2M.
New Cabrini Green Community, 2010, http://www.youtube.com/watch?v=cpxcHRSaqKY

Fjortonfläckig nyckelpiga - Calvia quatuordecimguttata

Att leva i staden - Gentrifiering och urban upprustning

Den gentrifiering som sker i många av dagens stadskärnor påverkar i högsta grad stadsbilden och den sociala sammansättningen. Gentrifiering innebär att förfallna områden rustas ut vilket leder till ökade fastighetspriser, detta leder i sin tur att området attraherar en annan mer köpstark grupp. En del av dem som tidigare bodde där tvingas flytta av ekonomiska skäl eller så väljer de att flytta därför att de inte trivs med områdets nya image. Ett problem med upprustningen är att den ofta sker uppifrån och ned, det vill säga den är styrd av marknadsaktörer så som finans- och fastighetsbolag. Marknadsaktörerna hävdar att även de som har det sämre ställt gynnas av denna typ av gentrifiering genom de så kallade trickle-down effekterna, dessa har man dock aldrig i någon större utsträckning lyckats bevisa. Vinsterna används istället till nya utvecklingsprojekt, dvs. pengarna stannar kvar hos företagen. Det är naivt att tro att privata företag ska lägga en moralisk aspekt på sina investeringar.

Urban upprustning nerifrån och upp å andra sidan fokuserar på lokala initiativ och gräsrotsengagemang. Det kan handla om att stödja lokala företag eller genom att göra direkta interventioner i den lokala ekonomin så som att ge stöd åt arbetslösa. Detta blir en form av lokal socialism. Detta nedifrån och upp perspektiv har dock ofta svårt att hävda sig gentemot kapitalets uppifrån och ned perspektiv. Jag tror personligen inte att vi kan utgå från att företag kan agera moraliskt, det ligger i marknadens natur att generera vinst åt ägarna. Endast då det är ekonomiskt motiverat att vara moralisk så kommer företagen att vara moraliska. Till exempel kan det i dagsläget vara ekonomisk försvarbart att bygga miljömässigt hållbart då det i samhället just nu finns ett intresse för de frågorna/produkterna. Men detta betyder inte att företagen bygger miljövänligt av moraliska skäl, utan därför att det finns en marknad för det just nu. Så att tro att marknadskrafterna självmant ska bygga städer som är till för alla och där alla kan leva i ett tryggt grannskap är enligt mig en utopi. Jag är övertygad om att politikerna behöver lagstifta i dessa frågor. Det kan till exempel handla om att en viss andel av lägenheterna ska vara anpassade för utsatta grupper eller att en viss del av vinsten ska återinvesteras i bostadsområdet. Kanske att det också kan vara en poäng i att staten ställer upp med lån för lokala initiativ. De som på lokal nivå vill förbättra sitt bostadsområde har idag ofta svårt att hitta kapital på den privata finansmarknaden då projekten ofta har en hög risk.

Norra Djurgårdsstaden i Stockholm är ett exempel på gentrifiering. Ett nedgånget hamnområde blir dyra bostäder.

Källa
Pacione, M. 2009. Urban Geography. Routledge.

Att leva i staden - Not In My Backyard!

Gated communities kan sägas vara en extrem form av NIMBY-fenomenet, det vill säga Not In My Backyard. De flesta ser nog gärna att det finns bostäder även för de mest utsatta grupperna så länge man slipper ha dem i sin egen närhet. Denna debatt kan man se ofta när det gäller placering av t.ex. vindkraftverk, flyktingförläggningar, fängelser, hem för bostadslösa, rehabiliteringshem och liknande. Det finns alltså en tydlig dubbelmoral här, utåt sett ger man sken av att man är för den typen av bostäder men om de är planerade att byggas i ens egen närhet så kommer man upp med de mest fantasifulla anledningar till varför just den platsen inte är lämplig. Och eftersom de flesta moderna teorier inom stadsplaneringen går ut på att en mix av olika typer av människor är bra för grannskapet och livskvaliteten så är NIMBY-problematiken något man måste arbeta hårt på att lösa. Man måste på något sätt ändra folks inställning och få folk att inse att de kan få ett rikare och mer autentiskt liv om de slutar att låsa in sig bakom murar och istället lever i ett område som mer motsvarar ett tvärsnitt av samhället.

Att leva i staden - Segregation och gated communities

När det gäller segregation så finns det ett par huvudfaktorer som påverkar den sociala sorteringen sker utifrån. Vi har den socioekonomiska statusen, familjens status och livsstil, geografisk rörlighet samt minoritetsgruppstillhörighet. Det kanske mest tydliga exemplet på segregation och social sortering är de gated communities som blivit allt vanligare.

Filmen ”Heritage Hills Colorado Gated Community” beskriver en bild och en åsikt om livet i en gated community, i det här fallet Heritage Hills i Colorado. Här intervjuas ett antal boende och bilden som målas upp är mycket positiv, man påpekat fördelarna med att ha nära till service, rekreation, restauranger, bra skolor och liknande. Man pratar om att här kan barnen cykla säkert på gatorna, spela basket och bada i simhallen. Videon framhäver klart områdets skönhet med golfbanor, vattendrag samt stora hus med vackra trädgårdar. Den sociala samvaron är idyllisk med halloweenparader och semesterfester, ja enligt filmen är detta den optimala platsen att bo på. Men vad som inte framgår är att de flesta utestängs från detta område och denna gemenskap på grund av kostnaderna och den sociala segregeringen. När man ser alla dessa fotomodellssnygga golfspelande människor i filmen så är det svårt att inte se området som verklighetsfrämmande, det känns som att de som bor här lever i någon form av Disneyvärld. Och även om de som bor där kan hävda att de genom sina stora skatteinbetalningar bidrar till att betala för välfärdstjänster för samhällets svaga så känns det inte riktigt rätt. Enligt mig är det fel att kunna köpa sig en fantasivärld och om de rika, som ju är dem som har makten, aldrig får träffa de svaga och utsatta så kommer de heller inte att arbeta tillräckligt hårt för att förbättra deras situation. En ökad spatial och social segregation leder också till en ökad ekonomisk segregation.

Källor
Pacione, M. 2009. Urban Geography. Routledge.
Heritage Hills Colorado Gated Community, 2009, http://www.youtube.com/watch?v=X0S8T93d88s, elektronisk. Läst den 26 mars 2012.

Att leva i staden - Miljön och människans välbefinnande

Att bostaden och den omgivande miljön är viktig för vårt välbefinnande är det nog ingen som ifrågasätter. Men på vilket sätt påverkar miljön oss och hur ska vi planera staden så att invånarnas livskvalitet blir så hög som möjligt? Det finns givetvis många olika teorier kring detta. Enligt Zeisel så finns det sex mänskliga behov som är viktiga att ta hänsyn till när man planerar staden, och dessa är:

• Trygghet. Att känna sig trygg i sin bostadsmiljö.
• Fattlighet. Med detta menas att området ska vara spatialt förståeligt, det vill säga man ska förstå hur byggnader och vägar är placerade. Det ska vara enkelt att ta sig från en plats till en annan.
• Privatliv. Var och en ska själv styra över kontakten med andra.
• Social interaktion. Miljön ska möjliggöra social interaktion.
• Bekvämlighet. Det ska vara enkelt att utföra saker/ärenden i hemmet, i grannskapet och i staden.
• Identitet. Det måste finnas en koppling mellan ens inre och det yttre. Man måste ha en känsla för platsen man bor på. 

Och som jag ser det är det den första punkten som är absolut viktigast, och den punkten innefattar också det mesta av de fem andra punkterna. Utan fattlighet, ett privatliv, ett socialt liv och en känslomässig koppling till staden så kan man knappast känna sig trygg. Och är man inte trygg är det svårt att leva det goda livet!

Jane Jacobs tar upp just detta med kopplingen mellan stadsmiljön och folkhälsan och hon poängterar vikten av möten mellan människor och att staden planeras för de gående. Hon betonar särskilt vikten av korsningar, det är där människor möts och det är där man ska placera caféer, barer och kiosker. Planteringar, parker, marknader och liknande är också sådant som leder till en mer harmonisk och värdig miljö.

Här växte Jane Jacobs upp och det är just denna typ av stadsmiljö hon anser att man ska eftersträva. Samlingsplatser och trottoarer så att människor kan mötas.

Jag har fått den uppfattningen att de flesta är överens om vikten av ovanstående punkter men att åsikterna sedan skiljer sig åt hur man ska implementera detta. Här spelar givetvis det politiska och ekonomiska klimatet i landet en stor roll. Anser man att tillgång till en bostad och ett bra grannskap är en medborgerlig rättighet eller är detta något som är upp till var och en att ordna efter förmåga? Detta är ju en ideologisk fråga och alltså styrs detta av våra politiker. Men givetvis är landets ekonomiska situation också viktig, ju starkare ekonomin är desto större möjligheter finns det att tillgodo alla medborgares behov av en trygg bostadsmiljö.

Källor
Pacione, M. 2009. Urban Geography. Routledge.
Jane Jacobs: Neighborhoods in Action, 2009, http://www.youtube.com/watch?v=Z99FHvVt1G4.

Drakens år - annorlunda svensk kriminalroman

Thomas Kangers bok Drakens år är en kriminalroman som faktiskt lyckas att hitta en egen väg, något som man inte är bortskämd med när det gäller svenska kriminalromaner. För det första är det inte kriminalpolisen som är huvudpersonen utan en privatdetektiv och för det andra så lyssnar varken kriminalpolisen eller privatdetektiven på klassisk musik. Dessutom är ingen av huvudpersonerna psykiskt eller socialt rubbat. Allt detta är ju inget annat än smått revolutionerande för en bok i den här genren!

Boken har två huvudteman som den växlar mellan, en klassisk kriminalhistoria som utspelar sig i Sverige och en mer mystik historia om en privatdetektiv som får i uppdrag att spåra upp en annan person. Det är framförallt den senare historien som gör att boken avviker lite från mängden då denna del känns mer som en amerikansk agenthistoria än som en traditionell svensk kriminalberättelse. Just denna del av boken är riktigt bra skriven och tar läsaren med på en resa runt halva jordklotet. I den här delen finns också en hel del kritik mot vapenindustrin och dess "samarbete" med politiker.

Det är först alldeles i slutet som de båda historierna knyts samman, och här ligger kanske bokens största svaghet. Kopplingen mellan de två historierna är ganska krystad, minst sagt. Men å andra sidan gör inte det så mycket eftersom boken fram tills dess var så pass bra.......... 

Slåtterblomma - Parnassia palustris

Nyponros - Rosa dumalis

Renfana - Tanacetum vulgare

Åkerviol - Viola arvensis

Backskärvfrö - Thlaspi caerulescens

Abborrar

Röd Snö - en ny kriminalstjärna har fötts?

Röd snö är Thomas Ringstedts debutroman och det är ingen dålig debut han gör, det här är en kriminalroman som brädar många av de mer etablerade svenska kriminalförfattarna. Storyn i Röd Snö är kanske inte direkt nyskapande, det handlar om ett dödligt virus som kommer i händerna på terrorister, och karaktärerna utgörs av ungefär de arketyper vi är vana vid, i det här fallet en ung, snygg och intelligent tjej samt ett gäng halvfeta poliser med trassliga privatliv. Så bokens styrka ligger inte i att den är nyskapande utan Ringstedts förmåga att hela tiden driva handlingen framåt. Det är full fart från start till slut, ja kanske att slutet är lite väl fartfyllt för att det ska bli trovärdigt. Men det lite väl actionspäckade slutet tillsammans med att vissa av karaktärerna lite väl mycket följer standardmallen är det enda som drar ner betyget, på det stora hela är det här en riktigt bra och spännande kriminalroman. Jag hoppas att det kommer en uppföljare!

Och det skulle inte förvåna mig om det blir en filmatisering då boken är som gjort för detta. Kanske tjejen i boken kan bli en ny kvinnlig Hamilton? Och varför inte med Noomi Rapace i huvudrollen? .........