Varför uppstod Det kalla kriget?

Thomas A. Bailey anger i sin bok ”A Diplomatic History of the American People” Trumandoktrinen som startskottet för det kalla kriget. Enligt Baileys hade amerikanarna efter krigets slut en positiv inställning till Sovjetunionen och man erbjöd dem ekonomisk hjälp till återuppbyggnaden av landet. Sovjetunionen tackade dock nej till detta erbjudande, troligen för att man ansåg att ett sammarbete med USA skulle försvåra den kommunistiska världsrevolutionen. När Sovjetunionens inställning gick upp för amerikanarna så vände vinden och man blev alltmer fientligt inställd till det stora landet i öst. Enligt Baileys så är det alltså denna spänning mellan de två stormakterna som successivt leder till att en upptrappning sker vilket i sin tur mynnar ut i det kalla krigets start i och med Trumandoktrinen 1947. När det gäller vem som stod för att höja spänningsnivå så är min tolkning av Baileys text att han anser att störst skuld ska läggas på Sovjetunionen. Det är Sovjetunionen som med mer eller mindre ojusta metoder försöker få ett ökat inflytande över Östeuropa.

När det strategiskt viktiga nordösta Medelhavet riskerade att bli kommunistiskt så tvingades USA:s president Truman att agera kraftfullt. Man kunde inte tillåta att Grekland och kanske i förlängningen även Turkiet kom under Sovjetiskt inflytande och därför tvingades man ”sätta hårt mot hårt”. Detta hårda kom att utgöras av Trumandoktrinen, en doktrin som gick ut på att USA skulle hjälpa de länder som var utsatta för totalitära regimer. Det blev så att säga USA:s mottdrag till den kommunistiska världsrevolutionen och ett sätt för USA att ta initiativet i Europa.

Den amerikanska presidenten Harry S. Truman meddelar sin nya doktrin

 De pengar som avsatts för hjälp till andra länder i och med Trumandoktrinen skulle dock inte räcka på lång väg vilket ledde fram till den så kallade Marshallplanen. Målet med Marshallplanen var att få Europa på fötter igen efter andra världskriget. Genom att få ett ekonomiskt starkt Europa hoppades man kunna motverka att kommunismen spreds. Sovjetunionen kontrade med att upprätta Kominform vars syfte var att stödja kommunismen i Europa samt att försvåra för Marshallplanen. På detta sätt kom sedan kalla kriget att fortsätta, med drag och mottdrag.

När det gäller William A. Williams text “Greek Chorus: The Cold War Revisionists” så har jag svårt att hitta någon distinkt enskild händelse som han anser är startskottet för det kalla kriget. Hans text är mer ett kritiskt angrepp på den traditionalistiska synen och han avfärdar till exempel att Stalin skulle vara paranoid eller att Sovjetunionen skulle ha en expansionistisk politik. Han tonar alltså ner den kommunistiska världsrevolutionen men kritiserar hårt USA:s unilaterala, kapitalistiska och imperialistiska politik. Drivkraften bakom kalla kriget är enligt Williams alltså inte Sovjetunionen utan USA. USA:s politik och handlingar under kalla kriget har som huvudfokus att gynna den inhemska ekonomin. Och enligt honom är det Sovjetunionen som håller sina löften och USA som sviker dem, alltså tvärtemot vad Bailey anser.

John Gaddis text från boken “The United States and the Origins of the Cold War 1941–1947” har en mer nyanserad bild av orsakerna till det kalla kriget än Baileys och Williams. Han poängterar att det var en ”komplicerad växelverkan mellan yttre och inre utvecklingskedjor, både i USA och Sovjetunionen” som låg bakom framväxten av det kalla kriget. Det vill säga han anger inte en definitiv start för det kalla kriget utan det var något som växt fram. Gaddis anger att antal olika faktorer som påverkade de två ländernas oförmåga att komma överens. En var USA:s ovilja att dela med sig av sin kunskap kring atombomsutveckling till Sovjetunionen. En annan faktor var skillnaden i de båda ländernas ekonomiska situation där USA stod ekonomiskt starkt medan Sovjetunionen sargades svårt under andra världskriget och befann sig i en svår ekonomisk situation. Han pekar också på ideologins starka roll i Sovjetunionen och USA:s illusion av allmakt och fruktan för kommunismen som ytterligare bakomliggande orsaker. Mycket av resonemanget handlar också om hur folkopinionen och det ekonomiska och politiska systemet i USA kraftigt begränsade politikernas möjligheter att fatta beslut som skulle kunna lett till en avspänning. I Sovjetunionen hade de politiska ledarna större frihet att fatta beslut i och med avsaknaden av en demokratisk process. Dessa faktorer gjorde det alltså omöjligt för de två länderna att fatta beslut som ledde till en avspänning. Han avslutar med att påpeka att inget av länderna vill ha ett krig, och att de båda strävade efter fred, men att det alltså var ovanstående faktorer, plus några till, som omöjliggjorde en avspänning genom förhandlingar.

Jag har också några generella reflektioner över de tre texterna. För det första är det mycket tydligt att det är Sovjetunionen och USA som är huvudaktörerna, andra länders roll i det kalla kriget nämns endast mycket summariskt. Storbritannien och Churchill nämns till exempel knappt alls. För det andra så är det tydligt att det kalla kriget inte uppstod över en natt utan att grogrunden skapades under andra världskriget eller till och med före det, Williams går till exempel så långt tillbaka som till revolutionen 1917. En tredje reflektion är hur pass lite man visste om den andra sidan, det vill säga man verkar ha tagit mycket av besluten utifrån antaganden och inte fakta. Gissar att detta till viss del kan förklaras med att man då inte hade samma tekniska möjligheter som idag att övervaka varandra, så som till exempel genom satellitövervakning. En sista reflektion är att enskilda individer verkar ha påverkat händelseförloppet i förvånansvärt stor utsträckning. Stalins inflytande över Sovjetunionens strategi verkar ha varit enorm, och även amerikanska presidenter som Truman verkar ha haft ett stort personligt inflytande. Men även andra personer, så som till exempel George Kennan och George Marshall har haft ett stort inflytande på händelseförloppet.

Mottagare av Marshallhjälpen