En annan anledning till att historiebeskrivningen ändras med tiden tror jag har att göra med behovet av distans. Det är nog mycket svårt att på ett korrekt sätt skildra ett historiskt skede korrekt och opartiskt då man själv befinner sig mitt i det. Jag tror det är mycket lätt (oundvikligt?) att man färgas av tidens anda och den miljö man då befinner sig i, detta tycker jag mig till exempel se i amerikanen Baileys text från 1964. I hans text framställs nästan allt som USA gör genom ett rosenrött skimmer medans Sovjetunionens handlingar framställs som mörka och farliga. Texten känns ibland mer som amerikansk propaganda än som en objektiv redogörelse. Så att till exempel Gaddis i sin bok ”Det kalla kriget” från 2005 är mer nyanserad än Bailey beror nog inte bara på att mer material fanns tillgängligt utan också på att han kan se på konflikten på ett mer objektivt sätt.
När det gäller de förändringar i synen på konflikten som skedde under tiden den pågick så kanske ovanstående två förklaringar inte är helt relevanta. Här tror jag att enskilda händelser så som till exempel Kennans telegram 1946 och Vietnamnkriget 1955 - 1975 har stor betydelse för hur man såg på skuldfrågan. Kennans brev, som hade en mycket kritisk inställning till Sovjetunionen, fick stor genomslagskraft i USA och ledde nog till den allmänna synen att Sovjetunionen och kommunismen var en ond kraft som skulle inneslutas och bekämpas. När sedan USA blev alltmer involverat i Vietnamnkriget så började opinionen vända och USA fick massiv kritik för sitt agerande och kanske att revisionisterna växte fram ur denna kritik. Dessutom kan nog förändringar i den amerikanska inrikespolitiken spelat roll för hur man såg på orsaken till det kalla kriget.
Början på Kennans långa telegram |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar