Den geologiska cykeln - bergarternas kretslopp

Gabbro

Trots att bergarterna på ytan kan verka fasta och stabila så genomgår de kontinuerligt förändringar. Det kan vara på sin plats att först redogöra för de olika bergartstyperna. De magmatiska bergarterna bildas antingen då het lava strömmar ut ur vulkaner och sedan stelnar (så kallade vulkaniska bergarter/ytbergarter) eller under jord då magma fastnar i håligheter i jordskorpan och stelnar (så kallade intrusiva bergarter/djupbergarter). När magma stelnat närmare jordens yta, till exempel i sprickor i berggrunden så brukar man kalla dem för gångbergarter, men även dessa tillhör alltså de magmatiska bergarterna. Exempel på magmatiska bergarter är gabbro (djupbergart), diabas (gångbergart) och basalt (ytbergart). Magma bildas vid aktiva plattektoniska gränszoner. dvs ej vid transforma.

De sedimentära bergarterna har, som namnet antyder, bildats av sediment. Dessa sediment kan bestå av partiklar från nedbruten berggrund (vittring och erosion) som sedan transporteras med hjälp av vind, vatten, gravitation eller is för att sedan avsättas. Dessa ansamlingar av sediment fogas sedan samma genom cementering, hoppressning och omkristallisation (diagenetiska processer) och med tiden bildas en sedimentär bergart. Sedimentära bergarter kan också bildas av material från kemiska utfällningar och organismers sekretion. Rester från djur och växter som lagras i sedimentet kan sedan ge upphov till fossiler samt fossila bränslen. Exempel på sedimentära bergarter är sandsten och kalksten.

Slutligen har vi de metamorfa bergarterna, det vill säga de omvandlade bergarterna. Dessa bildas genom att sedimentära eller magmatiska bergarter under tryck och eller värme omvandlas (och/eller ändrad kemisk miljö), något som vanligtvis sker djupt ner i jordskorpan vid någon plattektonisk gränszon. När temperaturen/trycket är tillräckligt högt sker en metamorfos och kristallerna ändrar sitt läge och nya mineraler bildas. Temperaturen/trycket är dock aldrig så hög att bergarten smälter. Under denna metamorfos är det vanligt att mineralerna lägger sig parallellt vilket gör att de metamorfosa bergarterna ofta är skiffriga i sin struktur. Det är även vanligt att bergarterna får ett veckat utseende. Exempel på metamorfa bergarter är gnejs och skiffer.

De magmatiska bergarterna kan omvandlas till sedimentära bergarter genom vittring och erosion och till metamorf bergart genom värme och tryck. De sedimentära bergarterna kan omvandlas till magmatiska bergarter genom smältning och till metamorfa bergarter genom värme och tryck. Och de metamorfa bergarterna kan omvandlas till magmatiska bergarter genom smältning och till sedimentära bergarter genom erosion och vittring.

Med smältning menas i stycket ovan att de sedimentära och metamorfa bergarterna kan bilda magmatiska bergarter genom att de först smälts ner till magma, magma som sedan bildar magmatiska bergarter genom vulkanutbrott eller stelning i skorpan. På så sätt är alltså även magman en viktig del av bergartscykeln.

Bergartscykeln är också kopplad till plattektoniken. Plattektoniken påverkar ju vilka delar av jordskorpan som lyfts upp och därmed utsätts för vittring och erosion, och vilka delar som sjunker ner och utsätts för tryck och värme.

Den hydrologiska cykeln kan kopplas samman med bergartscykeln på flera sätt. Vatten och is kan erodera berget och på så sätt skapa sediment. Det är också vatten och is som transporterar sedimentet till dess avsättningsplats. Sammankoppling i den yttersta delen av jordskorpan där det finns vatten. Viktig för flera exogena processer såsom, vittring, erosion, transport och sedimentation samt även för bergets egenskaper vilka påverkas av vatteninnehållet, t.ex. kemisk reaktivitet samt smältpunkten.