Öknar och dess utbredning

Öknar består av torra områden med ingen eller mycket lite vegetation. Om man använder sig av Köppens klimatklassificeringssystem så delas öknarna i detta system in i de varma (BWh) respektive de kalla öknarna (BWk). Båda ökentyperna ingår i huvudgruppen arida klimat (B). Enligt Köppens definition så ska en kall öken ha en årlig medeltemperatur på under 18 grader C och en varm öken ha en årlig medeltemperatur på över 18 grader C. Sahara är ett exempel på en varm öken och Gobiöknen på en kall.

Ökenområden enligt Köppens klimatklassificeringssystem

Ibland talar man om att det är ett ökenklimat kring polartrakterna, men detta klimat är i strikt mening inte ett ökenklimat utan det som enligt Köppens klassificeringssystem kallas för polarklimat (E). I ett område med polarklimat stiger temperaturen aldrig över 10 grader C. Vissa polarområden har övervägande högtrycksbetonad väder vilket gör att det ofta extremt liten nederbörd, varför man kallar dom köldöknar.

Förutom öknar så ingår även stäpp i det som kallas för arida klimattyper (B). Men denna ingår i undergruppen semiarida klimat (BS) till skillnad från öknarna som ingår i den arida undergruppen (BW). I de semiarida klimatet så är nederbörden större och vegetationen lite mer riklig än i arida. Ofta angränsar de semiarida områdena de arida, det vill säga runt öknarna finns ofta stepp. För att avgöra om ett område tillhör det arida eller det semiarida så använder man sig av de två faktorerna temperatur och nederbörd. Det finns alltså inte någon fast gräns för hur mycket (eller lite) regn som ska falla för att det ska kallas öken, utan skalan är flytande. Detta beror på att ju varmare medeltemperaturen är desto större är evapotranspirationen (avdunstning + växternas transpiration). Så ju varmare medeltemperaturen är desto mer nederbörd kan falla utan att området går över från att vara arid till semiarid.

Den klassiska bilden av öknar är att de består av sand, och visst består en del av marken i ökenområden av sand men den största ytan utgörs av grus, stenar och klippor.

Gobiöknen

 Öknarna finns i huvudsak kring de subtropiska högtryckscellerna, det vill säga ungefär mellan 20-40 grader norr och söder om ekvatorn. Den sjunkande luften här ger ett torrare klimat. Dessutom är solinstrålningen här relativt stor vilket leder till ett varmare klimat. Och öknarna är ofta placerade på kontinenternas västsida på grund av vindarna i det här området går mot öster, det vill säga den lilla nederbörd som eventuellt finns i luften har oftast redan hunnit falla ned. Detta kan ses tydligt i till exempel Sydamerika där ökenområdena är placerade i väster medan det i öster finns tropiska och varmtempererade områden. Det finns dock undantag i form av de ökenområden som ligger i östra Afrika. Dessa områden ligger närmare ekvatorn än vad som är normalt samt dessutom på kontinentens västsida. Detta beror på att kustlinjen här är parallell med passadvinden.

Förekomsten av kalla öknar beror dock på lite andra orsaker. Dessa öknar uppstår i huvudsak på grund av avståndet till haven och/eller på att närliggande bergskedjor ger regnskugga. Över centrala Asien kommer vindarna oftast från väst, men eftersom avståndet till Atlanten är så pass stort så kommer den mesta av nederbörden att fällas ut innan luften når centrala Asien. För de kalla öknar som finns i västra USA så uppstår det på grund av Klippiga bergen ligger i vägen. Nederbörd faller lättare vid bergskedjor så den havsluft som blåser in över USA från väster fäller sin mesta nederbörd över Klippiga bergen, vilket gör att det öster om dessa på vissa ställen uppstår kalla öknar.