Är kartan sann?

Nej! En karta är aldrig sann då en den aldrig kan representera verkligheten till 100 %. Och att en karta aldrig kan vara 100 % sann beror på flera orsaker, där den kanske mest uppenbara orsaken är det faktum att en karta är en platt representation av en ett runt klot. Undantaget då möjligen jordgloben, men eftersom jorden inte är helt rund så är inte heller jordgloben helt exakt. När vi avbildar jorden på en plan yta gör vi detta genom att använda en projektion. Det finns en mängd olika projektioner och vilken vi väljer att använda beror på kartans användningsområde och syfte. En projektion kan vara ytriktig, vinkelriktig eller längdriktig, dock aldrig yt- och vinkelriktig samtidigt och längdriktig kan den endast vara i vissa riktningar. Detta innebär att vi aldrig kan ta fram en plan karta som sanningsenligt både visar de rätta ytorna, de rätta avstånden samt de rätta vinklarna. Kartan visar alltså alltid en geometriskt förvrängd bild av verkligheten, det klassiska exemplet på detta är Mercators projektion där Grönland ser ut att vara ungefär lika stort som Afrika trots att Afrika i verkligheten är nästan 14 ggr större!

Mercators projektion - Lägg märke till Grönlands förhållandevis enorma storlek.

En annan orsak till att kartor aldrig kan visa hela sanningen är att vi inte kan visa verklighetens alla detaljer, hur noga vi än samlar in geografiska data så kommer vi alltid tvingas att göra vissa avgränsningar. Och även om vi mot all förmodan skulle kunna samla in geografiska data som representerar 100 % av verkligheten så finns det tekniska begränsningar för hur mycket vi kan återge på en karta. Tryckta kartor har en maximal möjlig upplösning, det vill säga föremål mindre än en viss storlek går inte att representera skalenligt på en tryckt karta. Och vill man ändå ha med dessa objekt på kartan så tvingas man att skapa dem i en skala som avviker från kartans. Detta är mycket vanligt när det gäller vägar och järnvägar, om man till exempel mäter bredden på de järnvägslinjer som ofta finns markerade på världskartor och omvandlar måttet enligt kartans skala så får man en orimligt hög siffra. Detsamma gäller ofta även för vattendrag, kanaler och andra objekt som egentligen är för små för att synas på kartan men som man ändå anser är av sådan vikt att man vill ha med dessa, trots att det innebär en förvrängning i förhållande till skalan. Det finns även andra problem relaterade till tryckprocessen, till exempel problemet som kan uppstå när man ska skriva ut kartor som innehåller olika gråskalor och rastreringar. Den tryckteknik som vanligtvis används bygger upp bilder och text utifrån små punkter, så kallade rasterpunkter. Liknande problematik finns även när det gäller kartor som presenteras på en skärm, här är det dock skärmens upplösning och förmåga att återge färger korrekt som sätter begränsningen.

Och eftersom vi inte kan återge hela verkligheten så måste vi generalisera och göra urval. Vilket urval man gör beror givetvis på syftet med kartan men generellt gäller att man vill att kartan ska vara tydlig. Och eftersom det endast får plats en begränsad mängd objekt på en karta så är det viktigt att välja ”rätt” objekt att presentera samt att symbolisera dessa på ett tydligt sätt. Och för att skapa en tydlig karta så tvingas man ibland att representera objekt på ett icke skalenligt sätt och/eller placera ett objekt på en plats som avviker från verkligheten. Söderman nämner undanhållning som ett exempel på detta. Vid undanhållning flyttar man ett objekt på grund av att objekten symboler är förstorade i förhållande till kartans skala vilket leder till att objekt överlappar. Det kan till exempel vara ett hus som flyttas på grund av att det annars skulle överlappa den intilliggande vägen. Och att de överlappar beror alltså på att vägens och/eller husets symbol på kartan är större än i verkligheten.

En annan viktig faktor när man diskuterar en kartas sanningshalt är dess färskhet. Hur pass nyligen är kartan framställd och hur gammalt är det geografiska data som kartan baseras på? En kartas ”bäst före” datum beror på vad kartan ska användas till, en geologisk karta ”håller” antagligen längre än en karta som används för stadsplanering. Så en kartas sanningshalt sjunker alltså ju äldre den är.

En annan mycket viktig orsak till att en karta aldrig kan vara helt sann är att den alltid är färgad av kartans syfte samt det samhälle den har framställts i. Detta är något som Runesson behandlar i sin text och han ställer bland annat de tre mycket viktiga frågorna: ”Vad är en karta? För vem finns den till? Vem producerar den?”. Vem beställaren är och i vilket syfte han har beställt kartan har givetvis stor betydelse. Kartan uppfattas av många som något vetenskapligt och exakt vilket gör den till ett kraftfullt verktyg för den som vill sprida information. Kartan har på så sätt en stor makt vilket också har utnyttjats flitigt inom till exempel propagandan. Genom att framställa kartan på rätt sätt, till exempel med väl valda färger och symboler, kan man få den att visa en vinklad bild av verkligheten. Propaganda är kanske det mest tydliga exemplet på hur beställarens syfte påverkar kartas sanningshalt men även de kartor som har som målsättning att vara objektiva och sanna slipper inte undan helt, det går helt enkelt inte att ”smita undan” från det kontext som kartan framställs i. Även en till synes vetenskaplig karta, t.ex. en geologisk, färgas av sin tid. Det kan till exempel handla om att urvalet av data som ska presenteras färgas av vad geologerna då har kunskap om samt anser vara av intresse men det kan också handla om valet av symboler och färger på kartan.

En karta från ett Sovjetiskt perspektiv. Kartan ger ett intryck av att Europa håller på att bli uppätet av Sovjetunionen.

 Det är också så att producenten av kartan tolkar kartan annorlunda än användaren. Detta är något som Runesson tar upp och han skriver att ”Avkodningen på användarsidan ger inte möjlighet att upprätta en fullständig översättning, helt analog med koden på producentsidan. Det sker alltid en betydelseförskjutning i någon riktning, vilket är helt oundvikligt”. Detta är givetvis också något som leder till att en karta aldrig kan vara helt vetenskapligt sann då det finns lika många tolkningar av kartan som det finns individer.

När det gäller tematiska kartor så är de inte heller 100 % sanna. En tematisk karta har ju någon form av statistik i botten, till exempel inkomst eller valdeltagande, och är mappad mot en, ofta förenklad, karta. Jag ser tre stora problem här, det första är att det är mycket svårt (omöjligt?) att ta fram en statistik som är 100 % tillförlitlig. För det andra är det mycket svårt (omöjligt?) att visualisera den statistiken på en karta helt korrekt. Till exempel kommer ju kartan att se mycket olika ut beroende på hur du grupperar dina statistiska data. För det tredje kommer den grafiska utformningen av kartan påverka betraktaren, till exempel har vi känslomässiga kopplingar till olika färger.