Kurdisk litteratur och livet i exil

Innan man diskuterar kurdisk litteratur är det viktigt att vara medveten om att det inte är helt lätt att definiera vad som menas med kurdisk litteratur. Detta på grund av den geopolitiska situation som kurderna befinner sig. Kurderna som folkgrupp finns utspridda över flera stater, i huvudsak i Iran, Irak, Syrien och Turkiet, men kurdiska minoriteter finns också i andra länder. Kurderna har alltså inte ett eget land. Att kurderna som folkslag är utspridda över ett flertal stater och sålunda står under inflytande av olika kulturer gör att deras egen kultur blir fragmentiserad. Fragmentiseringar ökar ytterligare av det faktum att det finns problem att sprida den kurdiska litteraturen inom den kurdiska gemenskapen i och med att de är separerade av statsgränser. (Ahmadzadeh, 2003: 128-129, 132)

Karta över Kurdistan

De länder där kurderna är utspridda har dessutom allt som oftast en negativ inställning till kurderna som folkgrupp. Kurderna är oftast förtryckta och de har ingen möjlighet att uttrycka sig fritt. Deras språk, kurdiska, har aldrig fått samma officiella status som till exempel turkiska eller arabiska. Faktum är att det i många av länderna varit förbjudet att använda det kurdiska språket i officiella sammanhang. Och eftersom språket är en mycket viktig faktor när det gäller att stärka en folkgrupps sammanhållning så är detta mycket negativt för kurderna. En del kurdiska författare har valt, eller snarare tvingats, att skriva på något annat språk än kurdiska, ett exempel på detta är Yasar Kemal. (Ahmadzadeh, 2003: 129-130, 136)

Något som skiljer den kurdiska litteraturen från majoriteten av övrig litteratur i Mellanöstern är bristen på inflytande från väst. På grund av att kurderna har varit förtryckta och isolerade har de sällan haft möjlighet att komma i kontakt med västerländsk litteratur eller utbilda sig i väst. Och den västerländsk litteratur de har haft kontakt med har oftast varit översatt till något av Mellanösterns språk. Det är först på senare tid som kurderna i någon större utsträckning har haft kontakt med väst. (Ahmadzadeh, 2003: 133)

Kurderna har också haft en mycket hård konkurrens från den arabiska, persiska och turkiska litteraturen. Dessa har varit mycket framstående och har kunnat växa fram på ett friare sätt än den kurdiska. (Ahmadzadeh, 2003: 140)

Det är först under de senaste årtiondena som den kurdiska litteraturen har kunnat växa fram på ett mer fritt sätt. Journalistiken har varit ett sätt för kurderna att uttrycka sig. De nya kommunikationsmedlen och tryckpressar har underlättat för kurderna att sprida sina texter samt ta del av andras. (Ahmadzadeh, 2003: 144ff)

Det ska också tilläggas att de kurder som lever i diaspora i stor utsträckning har bidragit till att hålla den kurdiska litteraturen vid liv. De som har flyttat till andra och friare länder har ofta känt en skyldighet och vilja att berätta om kurdernas situation. Sverige är ett land dit många kurder flyttat/flytt och här finner vi också en mycket hög kulturell aktivitet bland dessa. (Ahmadzadeh, 2003: 161ff)

Källa
Ahmadzadeh, Hashem, “The rise of the Kurdish Novel”, Nation and Novel. A Study of Persian and Kurdish Narrative Discourse. Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis. 2003.