Det arabiska begreppet adab

Begreppet adab kan idag likställas med det engelska begreppet literature, det vill säga litteratur på svenska. Tidigare hade dock begreppet en betydligt bredare innebörd vilket man inser om man tittar på ordets betydelse, adab är ett verb som betyder att bjuda in någon på en måltid. Ur detta kom sedan adab att betyda utveckling av ens sinne och studerande av de islamiska vetenskaperna. Här ingick sådant som poesi, grammatik, uppläsningar, historia och moralfilosofi. Men idag har alltså innebörden av adab begränsats till att ”bara” omfatta litteratur. Det är dock så att man måste vara vaksam när man försöker beskriva företeelser i en kultur med begrepp från en annan. När/om man likställer begreppen adab och litteratur måste man vara medveten om att de är komplexa och föränderliga begrepp. (Allen, 2000: 134-135, 192)

Den tidigaste formen av prosa var den så kallade khabar, vilket betyder rapport. Rapporten kunde till exempel beskriva ett krig. Man fann det sedan nödvändigt att även rapportera om Mohammads liv (sira) samt nedteckna hans uttalanden (hadith) (Allen, 2000: 134-135)

Under historiens lopp har det sedan funnits en mängd olika varianter av texter inom adab. Manualer och kompilationer är en typ av texter som var vanliga. Ett exempel på denna typ av adab är Qutaybah’s Uyun al-akhbar, en sammanställning av information om allt från krig till vänskap uppdelat i tio olika sektioner. Något som var mycket populärt var sammanställningar av information om exotiska och ibland skrämmande företeelser. (Allen, 2000: 143-145)

Det förekom också adab som var monografiska till karaktären, det vill säga de behandlade ett ämne. Ett vanligt förekommande tema var passion och kärlek, ett exempel på detta är Tawq al-hamamah (The Dove´s Neckring) av ibn Hazm. (Allen, 2000: 148-150)

Ett annat område som kom att få en ökad betydelse i och med muslimernas erövringar var geografisk information. Man framställde kartor och resebeskrivningar för att hjälpa dem som behövde resa. Dessa texter kunde vara till för till exempel diplomater men också för religiösa som behövde råd inför deras pilgrimsfärd. (Allen, 2000: 156-157)

Två andra typer av texter var de som handlade om mysticism och inre/imaginära resor. Sufismen var en starkt bidragande roll till framväxten av litteratur med mystisk och spirituell inriktning. Ett vanligt tema när det gäller inre resor var de som beskrev världen så som den ser ut efter att vi dött. (Allen, 2000: 156-162)

Den populäraste och mest spridda fiktiva genren var maqamat. Maqamat innebar ursprungligen en text som hade ett upplyftande budskap och texterna var ofta fulla med språkliga finesser och handlingen hade ofta någon form av ”knorr” (trickery). Ofta kunde innehållet vara samhällskritiskt. Formatet höll sig levande ända in på 1900-talet. (Allen, 2000: 162-167)

Ett av de mest kända arabiska verken är Tusen och en Natt, ett verk som bland annat innehåller berättelserna Aladdin, Ali Baba och de 40 rövarna och Sinbad Sjöfararen. Berättelserna innehåller många av de teman som var så populära inom arabisk populärlitteratur, bland annat äventyr, krig, kärlek och fabler. Historierna har sedan återanvänts av författare ända fram tills idag. (Allen, 2000: 173)

Tusen och en Natt på arabiska från 1300-talet.

Den moderna fiktionen inom adab kom att utvecklas i takt med det ökade inflytandet från väst i kombination med ny teknik så som tryckpressar. Ett vanligt tema inom den moderna fiktionen är balansen mellan det inhemska och det västerländska och mellan det traditionella och det moderna. Andra populära teman är livet i staden kontra det på landsbygden samt livet i exil. De populäraste formaten för den moderna fictionen är den korta berättelsen och novellen. (Allen, 2000: 177-191)

Källa
Allen, Roger. An Introduction to Arabic Litterature. Cambridge, UK: Cambridge University Press. 2000.