Att reda ut exakt vad som menas med en nation eller nationalism är inte helt lätt. Flint och Taylor redovisar i sin bok "Political Geography: World-economy, Nation-state and Locality" ett antal olika angreppssätt, indelade i två huvudgrupper, de primordiala och de moderna. Det primordiala angreppssättet kopplar ihop nationen med platsen där man föds, en person föds alltså in i en nation. Ett annat primordialt sätt att se de på hade Dante för enligt honom är nationen kopplad till språket. Detta med nationstillhörighet enligt det primordiala synsättet är alltså något naturligt. De moderna synsätten menar istället att nationen och nationalismen är konstruerade begrepp som använts i syfte att koppla samman politiken med kulturen. När nationalismen växte fram på 1700-talet, man brukar ange franska revolutionen som startpunkten, var synen den att varje nation har rätt till en egen stat, och detta synsätt har en stark position även idag. Flint och Taylor anser att man bör utgå från det moderna synsättet när man diskuterar nationen och nationalismen.
Det är lätt att tro att stat och nation är samma sak, men så är inte fallet. En nation är en folkgrupp med en gemensam historia, men en stat kan innehålla flera nationer. Om man drar detta resonemang till sin spets så finns det i stort sett inga nationalstater eftersom det ju alltid finns åtminstone några personer i en sådan nationalstat som har en annan bakgrund. I Flint och Taylor kan man läsa att enligt detta strikta synsätt så är det antagligen bara Island som kan räknas som en nationalstat. Men normalt använder man en mindre strikt definition, Flint och Taylor delar in staterna i ett antal olika kategorier beroende på hur stor andel av befolkningen den största etniska gruppen utgör. Gränsdragningen mellan de som är nationalstater och de som inte är det drar de vis 60 %. Med den gränsdragningen så ser man tydligt att staterna i Afrika är betydligt mer splittrade än de i Europa.
Den nationella identiteten är enligt Storeys bok "Territory: The claiming of space" en politiserad variant av den etniska identiteten. Och den nationella identiteten har en starkare koppling till ett fysiskt territorium än den etniska identiteten. Men exakt när etnisk identitet går över i nationell identitet är omöjligt att säga.
De styrande har många olika metoder att ta till för att försöka skapa en nationalistisk samhörighet, till exempel införandet av ett officiellt statsspråk, en statsreligion eller gemensamma högtidsdagar. Och ett klassiskt exempel på en sådan högtidsdag är ju firandet av nationaldagen, en nationaldag som i många fall har en mycket liten betydelse i nationens historia. Att skapa myter, till exempel kring nationaldagen, är ett vanligt tillvägagångssätt då man vill skapa en nationalistisk känsla. Genom att skapa dessa historiska myter skapar man en känsla av kontinuitet. Men som Storey skriver så får man inte endast se nationalism som ett politiskt verktyg utan också som en möjlighet för individerna att skapa en identitet och en tillhörighet.
Att begreppen nation och nationalism har haft en mycket stor betydelse det senaste århundradet inser man när man tänker på att Förenta Nationerna heter just detta. Logiskt sett borde det heta Förenta Staterna då sammanslutningen består av stater, inte nationer. Även begreppet internationella relationer speglar den tyngd nationen som fenomen fått, för det kanske hade varit mer korrekt att kalla det för mellanstatliga relationer.
Det finns enligt Flint och Taylor tecken som tyder på att begreppet nationalism håller på att förändras. I och med globaliseringen och de nya kommunikationsmöjligheter detta medför så undermineras den nationella identiteten. Vi skapar nu nya gemenskaper över statsgränserna, och vi reser dessutom utomlands oftare än för låt säga 50 år sedan. De beskriver det så här: ”The complex global-local relations that are a feature of globalization have undermined the grand narrative of nationalism and facilitated more complex multiple identities.” Men de anser trots detta att nationalstaten ändå kommer att finnas kvar ett bra tag till eftersom begreppet är så väl förankrat i det politiska systemet.
Flint och Taylor har en sammanfattning av begreppet nationalstat som kan fungera som en bra avslutning på denna genomgång av begreppen nation och nationalism, och den lyder som följer: ”In summary, nation-states define the space-time dimensions of the imagined communities that we all belong to. Herein lies the power of the nation-state, the pivot around which the politics of the moderns world-system is constructed.”
Fallet Rwanda
Innan Belgien tog över styret av Ruanda-Urundi så var de tutiserna som styrde men där även hutuerna hade framträdande positioner. Hutuerna förlorade dock all sin makt då Belgien tog över styret, detta på grund av att Belgien ansåg att tutsierna var den överlägsna rasen. Man separerade raserna och införde pass där etniciteten stod. Givetvis ledde detta till spänningar mellan hutuerna och tutsierna. Rent maktmässigt var detta ett ”smart” drag av Belgien då befolkningens ilska kom att riktas mellan de olika folkgrupperna och inte mot kolonialmakten. Det ska dock sägas att konflikten mellan hutuerna och tutsierna har sitt ursprung längre tillbaka i tiden än så, redan på 1800-talet så instiftade en av kungarna rasistiska lagar gentemot hutuerna vilket gjorde att dessa blev slavar under tutsierna.
I en övergångsperiod innan landet blev självständigt låg det under FN:s kontroll. Belgien fick kritik för att de lämnade landet i dåligt skick och FN fick en svår uppgift att förbereda landet för självständighet. Man hade givetvis som ett av målen att minska spänningen mellan de olika folkgrupperna. Det gick dock inte lång tid innan landet stod inför en revolution, redan samma år som landet blev självständigt så gör hutuerna uppror och många tutsier tvingas fly. Oroligheterna fortsätter under många år och ett stort antal tutsier mördas. På 70-talet ökar förtrycket av tutsierna, man inför till exempel regler som säger att endast 9 % av statliga tjänster får innehas av tutsier.
Ett inbördeskrig bröt ut 1990 på grund av en maktkamp mellan den sittande presidenten och Rwandas Patriotiska Front (tutsier). Även här fanns klara rasistiska inslag, och då inte bara från tutsiernas sida utan även från hutuerna. Till exempel skapades ”Hutuernas tio budord” som var en slags propaganda mot tutsierna. Där kan man bland annat läsa: ”All strategic positions, political, administrative, economic, military and security should be entrusted only to Hutu.”, alla budorden finns att läsa på: http://en.wikipedia.org/wiki/Hutu_Ten_Commandments.
Ovanstående beskrivning av bakgrunden till folkmordet är långt ifrån komplett men den visar ändå hur pass stor betydelse etnicitet kan ha. Konflikten mellan hutu och tutsi har hela tiden haft sin grund i etniska orsaker, den ena gruppen har ansett sig överlägsen den andra. Tutsierna har ansett sig överlägsna hutuerna, och kolonialmakterna har ansett sig överlägsna båda dessa. Dock ska man nog se kolonialmakternas inblandning ur ett lite annat perspektiv, även om kolonialmakten uppförde sig rasistiskt mot landets invånare så var det huvudsakliga syftet ekonomisk vinning. Belgarna hade inte ambitionen att Rwanda skulle bli en integrerad del av Belgien med samma rättigheter och skyldigheter, utan syftet var att låta invånarna i Rwanda arbeta och generera välstånd åt moderlandet.
Men är då kampen mellan hutu och tutsi också nationalistisk? Som vi sett tidigare så är det enligt Storey svårt att dra en exakt gräns när det etniska går över i något nationalistiskt, men det nationalistiska har en starkare koppling till politiken och ett territorium. Att konflikten har etniska orsaker råder det inget tvivel om, mycket handlar om historiskt arv och den enes överlägsna attityd gentemot den andra. Men jag tror att nationalism och strävan efter politisk makt är en minst lika stor orsak till konflikten, om inte större. Ledarna för landet har under en lång tid använt de etniska motsättningarna som verktyg för att skaffa sig en bra maktposition, vare sig de var kungar på 1800-talet, kolonisatörer på 1900-talet eller nutida presidenter.
Och som Storey skriver handlar nationalism om trygghet och att skaffa sig en identitet, något som jag också tror är en viktig faktor i konflikten i Rwanda. Folken har gång på gång sett sitt lands gränser ritas om och gång på gång har de olika folkslagen tvingats fly till angränsade länder. Detta leder självklart till en rotlöshet och en tappad identitet, vilket i sin tur leder till en strävan efter att återupprätta en gemenskap. Problemet är att de etniska motsättningarna i Rwanda är så djupt rotade och han en så lång historia att de olika folkslagen har svårt att leva tillsammans i en mångkulturell gemenskap.
Avslutande reflektioner
Något som jag uppfattar som ett problem är att de som styr ofta beskriver landet på ett sätt som inte motsvarar befolkningens uppfattning, eller för den delen verkligheten. Politikerna talar ofta om landet som en nation med ett folk, vilket ju sällan eller aldrig (?) är fallet. På så sätt uppstår en skillnad i verklighetsuppfattning mellan de styrande och övriga befolkningen, något som jag i förlängningen tror kan leda till konflikter och politikerförakt. För om de som styr inte tar hänsyn till alla befolkningsgrupper riskerar några att känna sig förtryckta och negligerade. Jag tror därför att det är viktigt för landets stabilitet och långsiktiga välmående att politikerna ser till de olika gruppernas särintressen och traditioner.
Det talas ofta om att i och med globaliseringen så ”krymper” världen men i fallet med Rwanda så inser man att världen nog inte har krympt lika mycket. Eller kanske snarare det är så att världen har krympt men att vi ofta tenderar till att filtrera bort de negativa bitarna till förmån för de positiva. Vi köper gärna varor från USA via Internet eller åker till Thailand på semester, men vi blundar när människor långt bort lider. För hur ska man annars förklara att världssamfundet inte förhindrade att hundratusentals människor mördades i Rwanda? Jag är övertygad om att världens ledare visste att något hemskt var i görningen men att de drogs sig för att ingripa då det handlade om ett fattigt land långt bort som inte hade några viktiga naturresurser. I efter hand kan man läsa att världens ledare ansåg situationen i Rwanda alltför farlig för att man skulle ingripa, och FN skyller på att de inte hade mandat att gå in och lägga sig i ett lands interna angelägenheter utan att de måste ”vänta” till dess att etnisk rensning kan bevisas. Men personligen ser jag detta som bortförklaringar för skulle det handla om ett västerländskt land eller ett land med strategiska naturresurser så är jag övertygad om att man inte skulle tillåta att det gick lika långt som det gjorde i Rwanda.
Man kan tycka att vi på 1900-talet med den kunskap vi hade kring nationalism och den inneboende kraft som denna har borde blivit bättre i vårt nationsbyggande. Men med facit i hand så är det lätt att inse att så inte var fallet, för det är knappast någon som kan påstå att de gränsdragningar och nationsbyggen som skedde efter andra världskriget blev lyckade. Det är ju bara att se på östblockets splittring eller kriget i det forna Jugoslavien. Och även Rwanda är ett exempel på detta, en före detta koloni som mer eller mindre övergavs åt sitt öde av kolonialmakten och där gränsdragningar och statsbildningar tog liten hänsyn till etnicitet och stamtillhörighet.
Avslutningsvis är det viktigt att inse att nationalism kan vara både en positiv och negativ kraft. Positiv genom att den kan frigöra folk från ett förtryckande styre, t.ex. före detta kolonier som blir självständiga. Negativt genom att den folkgrupp som styr staten kan förtrycka andra folkgrupper, ett tydligt exempel på detta är nazismen.
Text- och bildkällor
Storey D. Territory: The claiming of space. (2001) England: Person Education Limited.
Flint C. och Taylor P. Political Geography: World-economy, Nation-state and Locality. (2007) England: Person Education Limited.........
http://news.bbc.co.uk/2/hi/1288230.stm
http://edition.cnn.com/EVENTS/1996/year.in.review/topten/hutu/hutu.html
http://en.wikipedia.org/wiki/Rwandan_Civil_War
http://en.wikipedia.org/wiki/Rwandan_Genocide
http://en.wikipedia.org/wiki/Hutu_Ten_Commandments
http://en.wikipedia.org/wiki/Ruanda-Urundi
http://www.pbs.org/wgbh/pages/frontline/shows/rwanda/etc/cron.html
Karta: http://edition.cnn.com/EVENTS/1996/year.in.review/topten/hutu/history.html
Bild: http://www.afrol.com/News2003/tan002_rwa_repatriation.htm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar