Möjligheter för landsbygdens kvinnor i utvecklingsländerna

Här har jag utgått från de två filmerna ”Women Farmers in Tanzania” (http://www.youtube.com/watch?v=Z9HhfKpLF1k) och ”Changing lives of Guatemalan women” (http://www.youtube.com/watch?v=BI0qZEv7D30). I de här filmerna får vi dels följa ett antal kvinnor i Tanzania som försöker hitta nya sätt att klara familjens överlevnad och dels ett projekt som syftar att öka jämställdheten i Guatemala.

Robert Potter tar i boken "Geographies of Developement" upp två viktiga begrepp, “rural livelihood diversification” och ”de-agrarianisation”, det vill säga de processer som har att göra med diversifieringen av landsbornas inkomster respektive hur man går från ett agrart samhälle. Och i de här filmerna ser vi konkreta exempel på dessa två processer. I en av filmerna får en kvinna och hennes familj hjälp av en biståndsorganisation att diversifiera sina inkomstkällor, från att bara komma från bananodling till att också komma från grisuppfödning. Detta gör att hennes inkomster blir tryggare, hon överlever även om bananskörden blir dålig, och dessutom ökar hennes inkomster då hon kan sälja mer på den lokala marknaden. Den ökade inkomsterna kommer hon att använda till bland annat hennes barns utbildning.

Kvinnorna i filmerna bidrar i stor utsträckning till familjens överlevnad men har trots detta ofta inte möjligheter att ta de avgörande och stora besluten, utan detta gör mannen. I filmen kan vi se detta exemplifierat genom kvinnan som arbetar hårt men som inte själv kan ta beslut om en gris ska säljas. Inte heller är det kvinnorna som ärver marken, utan det gör männen. Just detta med markfrågan är något som tas upp i båda filmerna. Och det en viktig fråga, för mark är makt. Men tyvärr verkar det som att de olika reformer som genomför för att omfördela marken inte leder till ökad jämställdhet, eller som Janet Momsen konstaterar i sin bok "Gender and Development": ”Women generally not considered in redistribution of land.”

Och även när det gäller arbetsinsatsen så är jämställdheten ofta låg i utvecklingsländerna. För många kvinnor här arbetar förutom att stå för i princip all skötsel av hemmet och barnen. Deras fritid är alltså generellt sätt mindre än männens. Momsen exemplifierar detta med kvinnors situation på Sri Lanka. Där arbetar kvinnor i genomsnitt 18 timmar per dag under torrsäsongen, männen 14.

Momsen tar även upp detta med att det växt fram en ny typ av jobb för kvinnor i samband med vår allt mer globaliserade värld. Hon nämner som exempel grönsaksproduktion i Östafrika. Och detta kan ge kvinnor en inkomst som i sin tur kan leda till en viss självständighet. Momsen påpekar dock att det finns baksidor så som farliga bekämpningsmedel. Man har till exempel sett att i ett företag som odlar rosor så har andel missfall bland de kvinnliga arbetarna varit högre än genomsnittet.

Potter tar upp mikrolån, alltså små lån som är anpassade för utvecklingsländerna och som ges direkt till de lokala småföretagen. Enligt Potter så ges dessa lån oftast till kvinnor då dessa anses vara mer pålitliga. Dessa lån kan alltså vara ett bra sätt att hjälpa kvinnor i utvecklingsländer. Det går för övrigt att som privatperson låna ut pengar till personer i utvecklingsländer via olika webbsajter, till exempel: http://www.kiva.org/.

Något som slog mig när jag såg dessa två filmer är att båda handlar om hur olika biståndsorganisationer försökte förbättra situationen för kvinnorna. Det är alltså inte myndigheterna som driver dessa projekt, och det är deprimerande. För utan myndigheternas stöd så tror jag risken är stor att situationen kommer att försämras igen så fort biståndsorganisationerna åkt hem. Men jag hoppas att de projektframgångar man kan se i filmerna, till exempel att 70 % av kvinnorna nu äger sin mark och att ett antal kvinnor utbildats till ledare, verkligen blir permanenta och att den trenden sprider sig......