Mycket snack och liten verkstad i boken "Urban Design Futures"

Boken "Urban Design Futures" av Malcolm Moor och Jon Rowland är en bok som försöker beskriva och sammanfatta de trender och diskussioner som nu präglar stadsplaneringen. Man gör detta genom att låta ett antal författare var och en skriva ett avsnitt där de tar upp en viss vinkel eller ett visst ämne. Jag skulle tror att det är ett 20-tal olika författare representerade i boken. De flesta av avsnitten är rikt illustrerade med bilder och skisser. De olika avsnitten tar upp ämnen som ekologiskt byggande, stadsplanering ur ett kvinnligt perspektiv, förhållandet mellan publika platser och det privata rummet, regelverk för framtida stadsplanering och flexibel stadsplanering..

Innehåller verkar lovande och det är mycket attraktiv bok att bläddra i, den har en läcker layout och många bilder. Men tyvärr kan jag konstatera efter att ha läst boken att det nog är lite väl mycket snack och lite väl lite verkstad. För det första är det bitvis ett mycket pretentiöst och avancerat språk vilket gör att den blir ganska svårläst, i alla fall för en som inte har engelska som modersmål. Man får en känsla av att upphovsmännen till boken vill skapa en sorts stadsplaneringsbibel, eller ett samtida referensverk för stadsplanering. De har jobbat hårt för att få varje mening att låta extremt betydelsefull och märkvärdig, man riktigt känner hur de hoppas på att deras fina meningar ska citeras av andra. Problemet är bara att det blir oftast mest en massa flum. Saker som kan sägas på ett par rader tar nu ett par sidor. Och att dechiffrera meddelandet mellan alla tjusiga ord är ibland mycket jobbigt. Och när man väl lyckats förstå vad avsnittet handlade om så blir man allt som oftast besviken, det känns inte som att den insats i tid man gör motsvarar vad man får ut i form av kunskap.

Det är bra att de haft med många olika författare i boken. Man får då olika infallsvinklar. Problemet är att även om de skriver om olika områden inom stadsplaneringen så överlappar det ganska mycket. Till exempel  känns det som att man fått tjugo snarlika förklaring till vad det publika rummet är. Men, det är inte rakt igenom en dålig bok. En del av avsnitten är intressanta och skrivna mer rakt på sak. Dessutom finns en introduktion och sammanfattning som är bra. (Kanske att det räcker med att bara läsa dessa och på så sätt slippa alla tjusiga och onödiga ord?) Och boken ska även ha ett plus för att den är rikt illustrerad och många av bilderna är intressanta.

Boken får betyget en stark 2:a av 5 möjliga...

Skiss över London Olympic Park.