Den här boken betar av ett antal olika ämnen så som överklassens bostäder och fritidssysselsättningar. Men kan också läsa om de sociala regler som är ett måste att behärska inom överklassen. Givetvis finns här också avsnitt som handlar om hur överklassen tjänat sin pengar. Dessutom finns ett par porträtt av några enskilda personer, t.ex.Ingvar Kamprad och Gerard De Geer. I slutet av boken finns ett antal bilagor med listor över Sveriges miljardärer, kungens jaktkompisar och liknande.
Boken är skriven med glimten i ögat, det är lättsam läsning. Och mycket av det man innerst inne vill veta om överklassen finns med, så som hur de socialiserar i olika ordenssällskap eller hur de skatteplanerar i lagens gråzon. Bengt Ericson verkar ha en bra inblick i hur de rika lever. Det finns även en hel del samhällskritik med i boken, t.ex. om hur pass stora klasskillnaderna faktiskt är i Sverige. Så även om det är en lättsam bok så finns det även ett djupare budskap i boken. Bengt Ericson är till exempel mycket kritisk till hur makten och överklassen har hjälp varandra, eller hur stor girigheten är när det gäller att ta ut bonusar och liknande.
Dock kan det ibland lite väl mycket raljerande och generaliserade, man får intrycket att alla i överklassen är giriga egoister som inte skyr några medel för att öka på sin förmögenhet. Och jag är övertygad om att det inom överklassen även finns vettiga människor, ja antagligen är majoriteten vettiga. Men dessa personer har i stort sett ingen plats alls i boken. Ett annat problem med boken är att det blir lite väl mycket namn, det är ett par rader om riking nr 1, sen några rader om riking nr 2 osv. Det är säkert över 100 namn som nämns i boken vilket gör att det blir rörigt och splittrat.
Men på det hela är det en intressant inblick i hur överklassen lever så betyget blir 3 av 5.........
Du tycks helt ha missat att vad boken egentligen säger oss är hur alla vi medelsvensson är svindlade av ett litet antal oligarker. Vi är invaggade i att tro att vi är rika när sanningen tycks vara att över hälften av Sveriges befolkning överhuvudtaget inte har någon ekonomisk reserv, dvs inte äger någonting. Överklassen har en mängd privilegier, inte minst på skatteområdet, och vi applåderar detta. Boken förtjänar en bättre läsning än som skvallerkrönika
SvaraRaderaNej då jag har inte missat vad boken säger, dess innehåll är viktigt något jag också skriver. Jag skriver att boken är samhällskritisk och tar upp sådant som skatteplanering i lagens gråzoner och hur överklassen och staten hjälper varandra. Detta är dock något som jag tycker förtjänar en bättre bok/författare än denna. För mig är det alltför mycket skvallerpressjournalistik över sättet som budskapet framförs. Författaren riktigt gottar sig åt överklassens olika vanor och det blir nästan som en freakshow.
RaderaNu säger t.o.m. alliansregeringens finansmarknadsminister ifrån. Bankerna tjänar sina pengar på medelsvenskens bostadslån. Det kan ge jättelöner till bankmännen/kvinnorna men villaägaren sliter med ett lån och huset var övervärderat vid köpet. Är det fortfarande en högsta dröm för en svensk man att få vara med i kungens jaktlag. Barnsligt. ett vägande skäl till att vi borde avskaffa kungahuset. Då fick det bli något annat som vore drömmen som aldrig går i uppfyllelse utom för ett fåtal.
SvaraRaderaJo nog kan man ifrågasätta de jättelöner och vinster som bankerna skaffar sig på vanliga svenskars lån. Så där håller jag med dig. Däremot ser jag ingen koppling till kungahuset, det är ju knappast så att bankdirektörerna roffar åt sig bonusar och annat därför att de drömmer om att få umgås med kungahuset. Tror man det är man naiv. Är ingen rojalist men kan ändå tycka att kungahuset behövs, det är befriande med något som inte styrs av sunt förnuft och logiskt tänkande.
RaderaKungahuset behövs INTE utom för Se och Hör, Sv damtidning osv. Ja visst kan man unna naiva läsare den avkoppling det innebär att nu i åratal följa Victoria och Daniel på deras snåriga väg framåt i livet, men är vi inte alla i själva verket helt hänsynslösa som ska underhålla oss på deras bekostnad.
RaderaSkvallerpressen har jag inget för, den kunde gärna läggas ned. Jag ser kungahuset som en historisk tradition som bidrar med någon form av kontinuitet i vårt allt mer snuttifierade samhälle. Att de dessutom uppskattas av mer än halva svenska folket samt ger landet en viss PR är en bonus.
Radera