Grön vårtbitare - Tettigonia viridissima

Eldlus - Pyrrhocoris apterus

Färöarna - trolskt, regnigt och vackert

Färöarna är ett antal små öar utslängda i havet mellan England och Island. Att kalla dem öar är nästan att ta i, det känns mer som klippor med några grässtrån på. Det finns 18 lite större klippor och sedan ett antal mindre, ytan är totalt ca hälften av Gotlands. På öarna bor det knappt 50 000 invånare, ca en fjärdedel av dessa bor i huvudstaden Torshamn. På öarna pratar man förutom Danska även Färöiska. Förutom människor finns det även gott om får och lunnefåglar.

Att ta sig till Färöarna går mycket smidigt, det finns flighter från Stockholm även om de kanske inte går alltför ofta. Dock så ska man vara beredd på att det kan bli förseningar då vädret ofta ställer till problem. Dimma, regn och blåst är vardagsmat. Så ta med en regnjacka. Att hitta hotell, matställen och liknande är inga problem. Färöarna är mycket civiliserat. Och att ta sig runt gör man med fördel med bil. Mellan  många av öarna finns det tunnlar och broar. En del tunnlar är enfiliga! Scary! Och till de andra öarna kan man ta båt. Det ska även gå att åka helikopter mellan öarna, något som jag inte testat själv men som måste vara otroligt läckert.

Så vad gör man på Färöarna då? Jo i första hand åker man dit för naturen så klart. Det är en oerhört karg natur. Öarna är som branta klippor som sticker upp ur havet. Det finns många mäktiga vyer och det är nästan så man väntar sig att det ska dyka upp ett troll bakom någon klippa. Dessutom finns ett rikt fågelliv och vackra små byar. Huvudstaden Torshamn är kanske inget New York men det finns ett antal restauranger, affärer och museer. Så man kan utan problem spendera en dag där. Ett tips är att ha sin bas i Torshamn och sedan med hyrbil göra utflykter därifrån.

Läcker inflygning!

Torshamn city

Den mycket pittoreska staden Gjogv.

Lunnefåglar

Vägarna är utmärkta och överdimensionerade

Kunoy

Kirkjubøur med anor tillbaka till vikingatiden

Kirkjubøur

Standardväder på Färöarna

Hotel Streym - helt ok med gångavstånd till Torshamns city.

Karta över Färöarna

Karl Bushbys imponerande vandring från Sydamerika till England

Karl Bushby, en för detta elitsoldat, gav sig 1998 ut på en makalös vandring. Han skulle vandra från Sydamerikas sydspets hem till England, en sträcka på nästan 5800 mil. Och han skulle inte ta hjälp av båtar, flygplan eller liknande på någon del av sträckan. Detta innebar till exempel att han var tvungen att till fots korsa Berings sund mellan USA och Ryssland, något han gjorde vintertid då sundet är istäckt. Han tvingades också vandra genom öknar och regnskogar, för att bara nämna några hinder.

Ja det är faktiskt så att han fortfarande vandrar, trots att det är över 10 år sedan han startade i södra Sydamerika! Det ska dock sägas att han inte vandrat konstant dessa år utan ibland tagit pauser, dock har han alltid fortsatt från exakt där han slutade. Hans dagboksanteckningar från första delen av resan finns utgivna i bokform, och det är en bok jag verkligen rekommenderar! Han beskriver här allt från den skiftande naturen och de många människor han möter till hur han kämpar med utrustning och ekonomi. Detta är ingen stor expedition med följebilar och liknande, utan han gör vandringen alldeles själv med visst administrativt stöd av sina föräldrar. Och det är nog just detta som är lite av charmen med boken, han är ensam och utlämnad och tvingas till stor del förlita sig på att de människor han möter hjälper honom med mat och husrum. På så sätt får han träffa många intressanta personer.

Boken tappar dock lite på slutet, dagboksanteckningarna blir allt kortare och mindre engagerade, Man får lite känslan av att han mest skrivit för att få klart boken. Men om man bortser från slutet så är detta en mycket läsvärd bok!

Karta över Karl Bushbys rutt. Den gula ringen markerar hans position i juli 2011...

Jan Mårtenson - Mysdeckarnas McDonald's

Så vad menar jag då med att Jan Mårtensons böcker om antikhandlaren Johan Kristian Homan kan liknas vid mysdeckarnas McDonald's? Jo därför att man alltid vet man får, du blir aldrig överraskad vare sig positivt eller negativt. Går du in på McDonald's så vet du exakt hur en Big Mac smakar, och antagligen stillar den din hunger för tillfället. Men det är knappast en måltid du kommer att minnas, så fort du tagit sista tuggan så har du glömt hur det smakade. Precis så fungerar Mårtensons deckare för mig. Ovanstående beskrivning kan låta negativ, men det finns också något positivt med böcker som ger en exakt det man förväntar sig.

Det enkla, okomplicerade och förväntade kan ibland vara just det man längtar efter. Att läsa något som inte anstränger de gråa cellerna kan fungera som skön avslappning. Och när du lagt ifrån dig boken så kan du återgå till verkligheten utan att behöva fundera på vad författaren egentligen menade. Jan Mårtensons böcker är härligt fria från sådant som parallella handlingar, komplexa karaktärer och traumatiska barndomsskildringar. Nej här dricks det te ur ostindiskt porslin i antikaffären och skålas i champagne på fina slott. Själva morden är så odramatiska mord överhuvudtaget kan vara, de är mest något nödvändigt ont som behövs för att huvudpersonen ska få anledning att dricka te hemma hos de misstänkta.

Mårtensson är produktiv, jag tror det är närmare 40 deckare i serien om antikhandlaren Homan. Och böckerna är som sagt extremt likformiga, så som även en Big Mac är. Detta är också böckernas styrka och svaghet, om det är en styrka beror på vad det är man är ute efter. Är man ute efter en bok att slöläsa på stranden, ja då är de perfekta. Men är man ute efter något lite mer krävande, ja då ska man hålla sig långt borta från dem.

Det ska också nämnas att Mårtensons deckare också ofta har lite av en pedagogisk underton på så sätt att hans miljöskildringar ibland mer liknar en faktabok än en deckare. Personligen kan jag uppskatta detta, men jag gissar att många tycker att detta är extremt irriterande..........

Så som strandlitteratur så får Jan Mårtensons deckarserie om antikhandlaren Homan betyget 3 av 5 möjliga.

Webbforum : skapa ett livskraftigt community genom effektiv kommunikation och levande diskussionsforum

Boken "Webbforum : skapa ett livskraftigt community genom effektiv kommunikation och levande diskussionsforum" är ännu en i raden av informativa och pedagogiska böcker från författaren Niklas Johansson. Den här boken ger dig en mängd tips om hur du på bästa sätt får ditt webbforum att fungera. Du får här lära dig om hur du skapar aktivitet, hur du hanterar konflikter, juridiska aspekter, hur du gör forumet tillgängligt för de med funktionshinder m.m. Detta är en perfekt bok för alla de som har ett forum eller en community på nätet. Rekommenderas!

Adlibris
Bokus

Sökmotoroptimering - konsten att hamna högt i sökmotorer och få fler nöjda besökare

Boken "Sökmotoroptimering - 'search engine optimization' - konsten att hamna högt i sökmotorer och få fler nöjda besökare" av Niklas Johansson är en riktigt bra och pedagogisk bok om hur du ska gå till väga för att få din sajt att hamna högt upp i sökmotorernas sökresultat. Du får här en rad konkreta tips på hur du bör utforma din sajt och dina texter för att sökmotorerna ska hitta dig och placera dig högt upp i resultatlistorna. Boken är mycket lättläst och du behöver inte vara expert på internet för att ha glädje av boken. Jag rekommenderar boken till alla som publicerar texter och bilder på Internet, oavsett om det är en liten personlig blogg eller en stor företagssajt. Du får mycket kunskap för pengarna!

Bokus
Adlibris

Mycket snack och liten verkstad i boken "Urban Design Futures"

Boken "Urban Design Futures" av Malcolm Moor och Jon Rowland är en bok som försöker beskriva och sammanfatta de trender och diskussioner som nu präglar stadsplaneringen. Man gör detta genom att låta ett antal författare var och en skriva ett avsnitt där de tar upp en viss vinkel eller ett visst ämne. Jag skulle tror att det är ett 20-tal olika författare representerade i boken. De flesta av avsnitten är rikt illustrerade med bilder och skisser. De olika avsnitten tar upp ämnen som ekologiskt byggande, stadsplanering ur ett kvinnligt perspektiv, förhållandet mellan publika platser och det privata rummet, regelverk för framtida stadsplanering och flexibel stadsplanering..

Innehåller verkar lovande och det är mycket attraktiv bok att bläddra i, den har en läcker layout och många bilder. Men tyvärr kan jag konstatera efter att ha läst boken att det nog är lite väl mycket snack och lite väl lite verkstad. För det första är det bitvis ett mycket pretentiöst och avancerat språk vilket gör att den blir ganska svårläst, i alla fall för en som inte har engelska som modersmål. Man får en känsla av att upphovsmännen till boken vill skapa en sorts stadsplaneringsbibel, eller ett samtida referensverk för stadsplanering. De har jobbat hårt för att få varje mening att låta extremt betydelsefull och märkvärdig, man riktigt känner hur de hoppas på att deras fina meningar ska citeras av andra. Problemet är bara att det blir oftast mest en massa flum. Saker som kan sägas på ett par rader tar nu ett par sidor. Och att dechiffrera meddelandet mellan alla tjusiga ord är ibland mycket jobbigt. Och när man väl lyckats förstå vad avsnittet handlade om så blir man allt som oftast besviken, det känns inte som att den insats i tid man gör motsvarar vad man får ut i form av kunskap.

Det är bra att de haft med många olika författare i boken. Man får då olika infallsvinklar. Problemet är att även om de skriver om olika områden inom stadsplaneringen så överlappar det ganska mycket. Till exempel  känns det som att man fått tjugo snarlika förklaring till vad det publika rummet är. Men, det är inte rakt igenom en dålig bok. En del av avsnitten är intressanta och skrivna mer rakt på sak. Dessutom finns en introduktion och sammanfattning som är bra. (Kanske att det räcker med att bara läsa dessa och på så sätt slippa alla tjusiga och onödiga ord?) Och boken ska även ha ett plus för att den är rikt illustrerad och många av bilderna är intressanta.

Boken får betyget en stark 2:a av 5 möjliga...

Skiss över London Olympic Park.

Rango - störtskön film

Vill ni se en animerad film så är lite vuxnare och lite snyggare än de flesta andra så kan jag verkligen rekommendera Rango. En film om ödlan Rango som får chansen att bli hjälte och sheriff i en håla ute i öknen. Han försöker rädda invånarna undan skallerormen samtidigt som han försöker ta reda på vart allt det livsviktiga vatten tagit vägen. Problemet är bara att han egentligen inte är en hjälte...vilket byborna snart kommer på...

Det här är en av de snyggaste filmerna rent estetiskt jag sett på länge, varje scen är som ett konstverk. Dessutom coolt musiksatt. Karaktärerna tar dessutom ut svängarna lite mer än i många andra tecknade filmer. Filmen känns inte lika mesig som tex Disneyfilmerna. Det är dock ingen film för de minsta, en del karaktärer är ganska grymma och vissa av skämten lämpar sig nog mer för vuxna. Se den!

Vitfläckig guldvinge - Lycaena virgaureae

Kattuggla - Strix aluco

Journalister se hit! Vi behöver inte minutrapportering, vi behöver kvalitet.

De senaste dagarnas rapportering från massmorden i Norge har än en gång bevisat att journalisterna och nyhetsredaktionerna prioriterar kvantitet före kvalitet. Det är livesändningar i TV som vara timme ut och timme in och det är minut för minutrapporteringar på tidningarnas sajter. Men frågan är om vi verkligen behöver ha detta konstanta flöde av nyheter? Spelar det någon roll om vi får reda på en viss detalj i detta massmord, eller vilken nyhet det nu gäller, efter ett dygn istället för som det är nu efter fem minuter? De enda som kan ha ett reellt intresse av detta snabba nyhetsflöde  är ju de som är direkt inblandade och de får förhoppningsvis information från andra källor så som polismyndigheter och liknande.

Dessutom leder detta snabba flöde av nyheter till bristande kvalitet, något som blivit extremt tydligt när det gäller rapporteringen kring massmorden i Norge. Jag har inte följt nyhetsrapporteringen för den händelse speciellt noggrant men har ändå stött på mängder av felaktiga uppgifter. Det gäller till exempel rapporteringen om att en muslims terrorgrupp tagit på sig dådet, något som var felaktigt. Det gäller rapporteringen om antalet döda som länge legat mellan 80 och 90 personer men som nu helt plötsligt sjunkit till 76. Det gäller uppgifter om hur lång tid det tog innan polisstyrkan var på plats på ön. För att bara nämna några brister. Och det är ju som synes inga detaljer. Att till exempel nämna att en muslims terrorgrupp ligger bakom, när det i själva verket antagligen är ett dåd av en högerextrem norrman, är ju en katastrof. En sådan felrapportering borde vara oförlåtlig i dessa tider. Lika så är det ett general fel av en journalist att gå ut med dåligt underbyggda uppgifter när det gäller antalet döda..

Så ni som är journalister, varför satsar ni så hårt på snabbhet och kvantitet istället för kvalitet? Är det inte bättre att bli lite mer sammanfattande och reflektiv i nyhetsrapporteringen? Jag är övertygad om att merparten av era läsare och tittare gärna ger er den tid det behövs för att ni ska kunna skapa korrekta och genomtänkta nyhetsrapporteringar..........

Gulsippa - Anemone ranunculoides

Liljebagge - Lilioceris lili

Area 51 - trovärdiga och smått sensationella avslöjanden i Annie Jacobsens bok

Jag har just läst klart Annie Jacobsens bok "Area 51: An Uncensored History of America's Top Secret Military Base" och det är en riktigt riktigt bra bok! I boken beskriver hon utvecklingen av Area 51 fram tills idag samt de olika projekt som pågått där. För den som inte vet så är Area 51 namnet på den plats där, man antar, att mycket av USA:s hemliga projekt äger rum. Att det finns en hemlig militär anläggning vet man, området är avspärrat och på satellitbilder kan man se stora byggnadskomplex och flera landningsbanor. Men exakt vad som pågår där är mycket hemligt, det är först i efterhand, ofta långt i efterhand, som sekretessen hävs. Och det är troligt att vissa saker är tänkta att förbli hemligheter i all evighet.

Men en hel del vet man, och då framförallt om de tidiga projekten. Det vill säga de projekt där sekretessen spelat ut sin roll, som till exempel i fallet med planet SR-71 Blackbird. Det är ett av de projekt man får följa på nära håll i boken. Och det är mycket fascinerande att läsa om såväl det politiska spelet och de tekniska utmaningarna. Här är alltså ett projekt där 1000-tals personer är involverade och som tar enorma geografiska ytor i anspråk men som ändå lyckas hållas hemligt i många år. Och det är inte vilka projekt som helst, planet SR-71 var ett tekniskt mästerverk. Trots att planet utvecklades för mer än 50 år sedan så innehar det fortfarande många hastighetsrekord. Och det var i aktiv tjänst fram tills relativt nyligen. Så oavsett vad man tycker om dessa kostsamma militära projekt så är det en imponerande insats av de som var involverade. Och för att förstå hur långt i framkant teknik låg så kan man ta alla dessa UFO-rapporter som kom i samband med att man gjorde hemliga testflygningar. Här är ett plan som flyger ca 5 ggr så fort som något annat plan, och på en höjd som är kanske tre gånger det som vanliga trafikflygplan flyger. Dessutom har det en futuristisk design. Inte konstigt att de få som fick syn på det under testflygningarna trodde det var ett UFO!

SR-71 Blackbird

Planet SR-71 är bara ett av de projekt som beskrivs i boken. En stor del av boken handlar om de olika tester av atombomber som utförs ovan och under jord. Vi får även en inblick i hur man experimenterat med förarlösa flygplan, så kallade drönare (drones). De flesta hörde talas om förarlösa flygplan först i början av 2000-talet men faktum är att de pågått projekt kring dessa under många många år. Och detta är en av de insikter man får efter att läst den här boken, att den teknik som vi vanliga medborgare kallar för spjutspetsteknik troligtvis har funnits i många årtionden. Det är en fascinerande att tänka sig att det just nu i olika hemliga anläggningar runt om i världen pågår utveckling av teknik som först om kanske 30 år kommer att göras känd för allmänheten.

Och givetvis innehåller boken avsnitt om UFO:n och utomjordingar. Area 51 är ju rena guldgruvan för alla som gillar konspirationsteorier. Här förekommer ju en mängd testflygningar av olika flygande farkoster, och allt är mycket hemligt. Farkosterna är så verklighetsfrämmande och avancerade att många drar slutsatsen att det måste vara UFO:n. Dessutom så finns den berömda Roswell-incidenten där man hittar ett diskformat föremål med något som ser ut som utomjordingar i. Eller det är i alla fall vad många tror. Och visst hittar man ett diskformat föremål. Och visst hittar man mysko varelser. Men man hittar också rysk text i farkosten. Och de mystiska rymdvarelserna är vanliga människor som manipulerats. Det vill säga farkosten var rysk. Och man tror att syftet var att skapa en masshysteri i USA kring rymdvarelser och UFO:n. På sätt och vis lyckades man. Att myndigheterna i USA inte avslöjade hur det låg till förens nyligen, enligt författaren, beror på att USA gjorde motsvarande. Det vill säga även USA utförde experiment på levande människor.

Boken känns väl underbyggd med gott om referenser. Och mycket är baserat på intervjuer från de som arbetet med Area 51. Men givetvis hör det till sakens natur att man inte riktigt kan vara säker på att det som står är sant. Även källor kan ljuga eller vara fabricerade. Men det är en mycket läsvärd bok! Dessutom kryddad med många bilder. Rekommenderas!

Jag ger boken betyget 4+ av 5 möjliga.

En del av Area 51.

         Karta över området runt Area 51..........

Fackelblomster - Lythrum salicaria

Strandlysing eller Videört - Lysimachia vulgaris

En perfekt rundtur: Rio de Janeiro - Iguazu Falls - Ilha Grande

Planerar att åka till Brasilien? Har begränsat med tid, typ två veckor, men vill ändå hinna uppleva både lite stad, natur och strand? Ja då kan jag absolut rekommendera rutten Rio de Janeiro - Iguazu Falls - Ilha Grande. Någon kanske undrar om inte Amazonas borde finnas med, och jo visst borde den det. Men Brasilien är ett gigantiskt land och om man ska uppleva Amazonas måste man nog se till att ha mer tid än ca två veckor, alternativt vara beredd på att spendera en stor del av tiden på flygplan, båtar och bussar. Så Amazonas är nog värt en alldeles egen resa. Och är man riktigt naturintresserad så kanske resan till Amazonas bör komma föra en resa till Rio de Janeiro, Iguazu Falls och Ilha Grande.

Rio de Janeiro behöver knappast någon närmare förklaring. Men det är i alla fall Brasiliens näst största stad med 6-7 miljoner invånare. Och det är staden där de berömda stränderna Copacabana och Ipanema finns. Rios mest kända sevärdheter, förutom stränderna, är nog kristusstayn (Cristo Redentor) och sockertoppen. Båda dessa är värda att se, sockertoppen för utsikten och linbanorna dit, kristusstatyn för den läckra utsikten. Själva kristusstatyn i sig är inte mycket att hurra för, den är mindre och fulare än man tror. Ett tips är att försöka bo så nära Copacabana som möjligt, även om det är lite turistigt så är det ändå där som allt finns.

Efter ett par dagar i Rio så rekommenderas att man tar flyget till Iguazu Falls. Iguazu Falls är en serie enorma vattenfall som ligger på gränsen mellan Brasilien och Argentina. De som har sett många vattenfall brukar säga att det knappast finns något som slår Iguazu Falls. Dessa vattenfall är ett av de mäktigaste skådespelen på vår planet! Jag rekommenderar minst två dagar vid fallen, en på den Brasilianska sidan och en på den Argentinska. Promenera runt i sakta mak. Testa att glida på floden med gummibåt, åk snabba båtar in under vattenfallen och gå på spänger långt i floden. Vattenfallen är verkligen otroligt mäktiga!

Efter Rio och Iguazu Falls så kan det passa bra med lite sol och bad på en paradisö, så sätt dig på bussen och åk till Ilha Grande. Jag föreslår buss därför att då får du se lite av den Brasilianska landsbygden. Sista biten ut till ön går med båt. Sedan är det bara att slappa på denna paradisö utan bilar. Ät grillad fisk. Åk på båtutflykter. Slappa under palm. Promenera i regnskogen. Här kan man lätt tillbringa en vecka.

Men detta upplägget får du se mycket av Brasilien utan att för den delen tillbringa alltför mycket tid på att resa. Men har du en vecka till så ska du givetvis flyga upp till Amazonas!

Copacabana

Vi hade egen balkong mot stranden. Lyx!

Bar a la hål i väggen. Sprit var billigare än vatten.

Kristusstatyn. Ful och inte så imponerande, men utsikten är magnifik!

Utsikt från kristusstatyn.

Utsikt från Sockertoppen.

Kryddmarknad

Frukt finns givetvis i massor i Brasilien.

Bussterminalen i Rio.

Iguazu Falls från den Brasilianska sidan.

Fallen är magnifika! Du kan åka båt in under fallen, rekommenderas!

Barn som sitter på gränsen mellan Brasilien och Argentina.

Undrar vad våra myndigheter skulle säga om elsäkerheten?

Ilha Grande. Paradiset!

Karta över Rio de Janeiro.

Karta över Iguazu Falls.

                   Karta över Ilha Grande..........