Stratovulkan - vad är det?

Stratovulkaner, även kallade skikt- och kompositvulkaner, är ofta koniska och förhållandevis stora. Sidornas lutning är ca 35°, det vill säga rasvinkeln för lösa stenar. De är skiktade med lager (strata) av lava varvat med lager med tefra. Tefra är pyroklastiskt material, t.ex. aska och bomber, som hamnat på marken men som inte bildat tuff eller pyroklastiska bergarter. Lavaflödena har en högre viskositet än de som förekommer vid sköldvulkaner vilket gör att de inte hinner så långt innan de kyls av. Magman är oftast felsisk med högt eller medelhögt kiselinnehåll.

Utbrotten är explosiva och återkommande. Det förekommer att utbrotten ger upphov till pyroklastiska flöden och laharer. Om utbrottet är så kraftigt att magmakammaren töms och sedan kollapsar så bildas en kaldera. I stratovulkanernas kratrar så bildas ofta sura och svavelrika sjöar.

Vid stratovulkaner, och för den delen även vid sköldvulkaner, kan det finnas pyroklastiska koner. Dessa bildas vid parasitöppningar på vulkanens sidor. Dessa pyroklastiska koner består av tefra och har en lutning på ca 40°. Vanligtvis har de en djup krater i mitten.

Stratovulkaner förekommer ofta längs subduktionszoner. Förekomsten av vatten bidrar till att göra explosionerna kraftiga. Exempel på stratovulkaner är Mt. Fuju i Japan och Mt. Rainier i USA.

Fuji