Millenniumtrilogin - James Bond korsat med Pippi Långstrump

Kanske så dags nu att komma med en recension av Stieg Larssons numera världsberömda Millenniumtrilogi, men bättre sent än aldrig. Böckerna ,och föralldel även filmerna, behöver knappast någon närmare presentation. Läste någon siffra som sa att de sålts över 1 000 000 uppsättningar av trilogin i Sverige och det innebär att den finns i nästan var tionde hem. Det måste vara något slags rekord!

Så är boken om Lisbeth Salander bra? Man tycker att den borde vara det med tanke på försäljningssiffrorna, men det är inte alltid som det populära också är det som är bra. I det här fallet tycker jag nog inte att försäljningssiffrorna riktigt överensstämmer med trilogins kvalitet, det är absolut inga dåliga böcker men inte heller så lysande som det ibland framställs. Inte enligt mig i alla fall.

Om vi börjar med det positiva så är det svårt att komma ifrån att Stieg Larsson skapat en riktig sidvändare, böckerna är spännande och har ett mycket högt tempo. Och intrigerna är ofta väl uppbyggda. Dessutom finns det samhällskritik som är svår att missa, det handlar mycket om kvinnoförtryck och korruption i maktens korridorer. Att Stieg Larsson var journalist märks och det gör också att böckerna får en viss trovärdighet, vilket i sin tur gör dem mer engagerande att läsa. Så de är spännande böcker med bra intriger. Och för oss som bor i Stockholm är det en bonus att man får lite stockholmsskildringar på köpet.

Men, och det finns många men, det är en trilogi som enligt mig tappar mark vartefter man läser den. Den första boken har en viss fräschör, det är en bok som skiljer sig från många andra genom dess snabba och brutala handling. En bok om en tjej som tar lagen i egna händer på ett ytterst brutalt sätt hör inte till vanligheterna. Problemet är att man ganska snabbt tröttnar, det är lite för mycket av allt. För maxat. Lisbeth Salander är bäst på allt, hon är allt från en datahacker av världsklass till Paolo Robertos sparringpartner. Hon blir lite för overklig för att det ska bli kul i längden. Hennes trovärdighet blir i slutet lika med noll vilket gör man tappar intresset, för är huvudpersonen ej trovärdig så blir även handlingen det. Så den sista halvan av trilogin blev en stor besvikelse för mig.

Så att läsa Millenniumtrilogin är lite som att läsa en blandning av Pippi Långstrump och manuset till en Bond-film. Det handlar om en tjej med övernaturliga krafter, för det får man nog säga att Lisbeth Salander har, som går emot samhällets alla normer för att göra det som hon tror är rätt på sitt sätt. Salander är bara lite mer våldsam än Pippi... Och allt hon gör görs maxat och i ett extremt tempo, lite som en i en Bond-film. Det är mycket bra och underhållande till en början, men det räcker inte för en hel trilogi. Så mitt tips för dem som inte läst böckerna (om det finns några sådana?) är att bara läsa första delen.

Trilogin som helhet får betyget 3 av 5..........