Vulkaner för nybörjare - med reseguide!

Boken "Volcanoes" av Mauro Rosi, Paolo Papele, Luca Lupi och Marco Stoppato är en riktigt inspirerande nybörjarbok om vulkaner. Boken består av två delar, den första delen ger en grundläggande teoretisk bakgrund till hur vulkaner fungerar och vad de består av. Här finns också avsnitt om vilka tekniker som finns för att övervaka och analysera vulkaner samt hur geologer med vulkaner som inriktning arbetar. Bokens andra del är en guide till 100 av jordens vulkaner. Varje vulkan beskrivs på 2-4 sidor relativt ingående med skisser, kartor och bilder. Dessutom finns till varje vulkan en beskrivning hur man tar sig till vulkanen, nästan som en guidebok! Detta gillar jag! Man blir riktigt inspirerad att besöka alla dessa vulkaner.

Så är det en bra bok? Ja det tycker jag, bara man är medveten om att det inte är en bok som går så teoretiskt på djupet. Den teoretiska delen av boken är bara ca 100 sidor, resterande är förteckningen över de 100 vulkanerna. Men för den som är nybörjare är det en bra bok. Texten är relativt lätt att förstå och den kompletteras med många illustrationer och bilder. Efter att ha läst boken har man en bra grund att stå på. Dock kan förteckningen och beskrivningarna över de 100 vulkanerna vara lite "onödig" för en nybörjare. Det hade räckt med ett par exempel. Den delen är nog mer intressant om man är en mer erfaren geolog.

Betyget blir 4 av 5..

Vad är ett pliniskt utbrott?

Ett pliniskt utbrott, även kallat vesuvianskt utbrott efter Vesuvius utbrott år 79, är den mest explosiva varianten av vulkanutbrott. Karaktäristiskt för pliniska utbrott är den höga pelaren av gas och vulkanisk aska som bildas. Pelaren når ofta kan nå så högt som 50-55 km, det vill säg ända upp i de översta delarna av stratosfären. Pelaren når så högt därför att luften runtom sugs in och hettas upp, och varm luft stiger. Översta delen av pelaren sprids i sidled i något som kan liknas vid ett paraply. Utbrottet kan pågå i allt från timmar upp till någon månad, och vid längre utbrott så kan det skapas stora askmoln och pyroklastiska flöden. Aska kan sedan falla ner över ett mycket stort område. I samband med pliniska utbrott uppstår ofta mycket kraftfulla ljud, vid Krakatoas utbrott 1883 hördes ljudet många 100 mil från bort!

Ibland är mängden magma som sprutar ut i och med utbrottet så stort att det bildas en kaldera. Kalderan bildas därför att berget sjunker ner i den tömda magmakammaren.

Utbrottsprodukterna efter ett explosivt utbrott kategoriserar man efter storlek, där de största kallas för block och bomber och de minsta för aska. Man delar också in utbrottsprodukterna efter hur de transporterats från utbrottsplatsen till depositionsplatsen, genom pyroklastiska flöden, genom luften eller genom sk surge. Vid pliniska utbrott bildas ofta pimpsten. Lavan som bildas efter ett pliniskt utbrott är oftast ryolitsik, det vill säga med ett högt kiselinnehåll.

Mt Saint Helens utbrott 1980 är ett exempel på ett pliniskt utbrott.

Mt. St. Helens

Sköldvulkan - vad är det?

En sköldvulkan har formen av en liggande sköld, det vill säga den har svagt lutande sidor (ca 4-8°) och är bred i förhållande till sin höjd. Det täcker ofta stora ytor. De får sitt utseende av att magman har låg viskositet vilket gör att lavaflödena kan färdas långt. Sköldvulkanen byggs upp av dessa tunna lager av lava, ibland med inslag av pyroklastiska (luftburet) material. Som jämförelse så har de explosiva vulkanerna en mer seg lava som färdas kortare och vilket ger en spetsigare vulkan. Magman som skapar en sköldvulkan är mafisk. De är ofta vulkaniskt aktiva under en mycket lång tid, något som bidrar till dess storlek. Har en sköldvulkan bara haft ett utbrott (monogenetiska), och med andra ord är liten till storleken, kallas den för scutulum.

På toppen av sköldvulkaner finns en krater och i den ligger ofta en aktiv lavasjö. Den hålls aktiv genom konvektion, det vill säga magma som kylts av sjunker nedåt och ny het magma kommer upp genom röret. Kratern har branta väggar.

Flank- och sprickeruptioner är vanliga. Även lavatunnlar är vanliga vid sköldvulkaner, och dessa lavatunnlar bidrar till att sprida lavaströmmarna långt från källan på grund av den isolerande effekt de har.

Sköldvulkaner förekommer vanligen vid hetfläckar, men kan även förekomma vid subduktionszoner och gravsänkor. Sköldvulkaner finns även till havs, tex Hawaii, och i de fallen finns ofta kuddlava längst ner. Kuddlava bildas då magma stelnar i vattnet.

Mauna Loa, världens största aktiva vulkan, på Hawaii och Skjaldbreiður på Island är exempel på sköldvulkaner.

Mauna Kea på Hawaii är ytterligare ett exempel på en sköldvulkan.

Stratovulkan - vad är det?

Stratovulkaner, även kallade skikt- och kompositvulkaner, är ofta koniska och förhållandevis stora. Sidornas lutning är ca 35°, det vill säga rasvinkeln för lösa stenar. De är skiktade med lager (strata) av lava varvat med lager med tefra. Tefra är pyroklastiskt material, t.ex. aska och bomber, som hamnat på marken men som inte bildat tuff eller pyroklastiska bergarter. Lavaflödena har en högre viskositet än de som förekommer vid sköldvulkaner vilket gör att de inte hinner så långt innan de kyls av. Magman är oftast felsisk med högt eller medelhögt kiselinnehåll.

Utbrotten är explosiva och återkommande. Det förekommer att utbrotten ger upphov till pyroklastiska flöden och laharer. Om utbrottet är så kraftigt att magmakammaren töms och sedan kollapsar så bildas en kaldera. I stratovulkanernas kratrar så bildas ofta sura och svavelrika sjöar.

Vid stratovulkaner, och för den delen även vid sköldvulkaner, kan det finnas pyroklastiska koner. Dessa bildas vid parasitöppningar på vulkanens sidor. Dessa pyroklastiska koner består av tefra och har en lutning på ca 40°. Vanligtvis har de en djup krater i mitten.

Stratovulkaner förekommer ofta längs subduktionszoner. Förekomsten av vatten bidrar till att göra explosionerna kraftiga. Exempel på stratovulkaner är Mt. Fuju i Japan och Mt. Rainier i USA.

Fuji

Spana in världens största modelljärnväg, den är gigantisk!

I Hamburg finns världens största modelljärnväg, kallad Miniatur Wunderland (http://www.miniatur-wunderland.com/). Och den är inte bara stor, den är fullkomligt gigantisk! Och att kalla det för en modelljärnväg är nog fel då järnvägen bara utgör en liten liten del av anläggningen, det finns även rörliga modeller av till exempel båtar, bilar och flygplan. Modellen är över 1000 kvadratmeter stor och har tagit över 500 000 timmar att bygga. Det finns närmare 900 tåg, ca 215 000 träd och ca 300 000 lampor. Modellen har kostat uppemot 100 000 000 kr att bygga och är en av Tysklands största attraktioner. För att greppa hur stor anläggningen verkligen är så rekommenderar jag att ni tittar på nedanstående videofilmer.







Det är svårt att inte bli barn på nytt när man ser de där filmerna!........

Kriget mot förorten - Per Wirténs bok om föraktet mot förorten

Boken "Där jag kommer från : kriget mot förorten" av Per Wirtén är en bok som borde vara obligatorisk för alla innerstadselever att läsa. Wirtén tar läsaren med på en resa som är såväl geografisk som historisk, vi får följa hans vandring genom de södra förorterna fram till innerstadens portar. Hans vandring är också bokstavlig, han promenerar genom förorterna med matsäck och karta. En kul och smart sak är att boken förutom en karta även är kompletterad med GPS-koordinater, och dessa koordinater finns i marginalen på sidorna. Så samtidigt som han berättar om det han ser på sin vandring så kan man söka sig fram på till exempel Google Maps och exakt se vilket gathörn han menar. Kanske kan tyckas som en gimmick, men jag tyckte det gav en extra dimension till boken.

Förakt är ett huvudtema i boken, föraktet mot förorten. De människor som bor i förorten har ofta beskrivits på ett föraktfull sätt, det är där de bor som av en eller annan anledning inte kan bo i innerstaden är en vanlig uppfattning. Staden har alltid beskrivits på ett mer positivt sätt. Stadsmänniskor är öppna, livfulla, kulturella och intellektuella medan förortsborna är slutna, ensamma och obildade. Det är så det alltid framställts genom historien enligt Wirtén. Men enligt honom är det dags att vakna och börja se förorten för vad den verkligen är, nämligen den nya staden! Det är inte i innerstaden människor lever utan i förorten. Det bor fler i förorten än i stadskärnan. Wirtén vill att vi ska ge förorten samma status som innerstaden. Och det kan jag bara hålla med om!

Detta är en bok som blandar personliga reflektioner med objektiva fakta. Vissa partier är ganska faktaspäckade, det är alltså lika mycket en faktabok som en skönlitterär bok. Jag gillar den blandningen då det ger en faktamässig bakgrund till det Wirtén beskriver. Problemet är att Wirtén ju också är den som valt ut vad som ska skrivas i de mer faktabetonade avsnitten, det vill säga det är svårt att veta om man fått hela bilden eller en som är vinklad. Man får nog utgår från att den är vinklad.

En bok som starkt rekommenderas till alla som bor i Stockholms innerstad! För de flesta som bor där har nog ganska dålig koll på hur livet i förorten ser ut. Och hur förorten utvecklats genom historien. Det kan nog vara nyttigt för Södemalmare och Östermalmare att se att det finns trevliga människor och platser utanför tullarna.

Boken får betyg 4 av 5..... 

Lavatunnel - vad är det och hur bildas dessa?

En lavatunnel kan bildas på ett par olika sätt. Ett sätt är genom att kanterna på ett lavaflöde kyls av och stelnar. Om detta sker i tillräckligt stor omfattning kan väggar och till och med tak bildas och vi får en lavatunnel. Ibland smälter även lavaflödet den underliggande marken vilket bidrar till skapande av en lavatunneI. I lavatunneln kan fortfarande het lava strömma, men när denna lavaström avtagit bildas då alltså en lavatunnel. Väggarna i lavatunneln har en isolerande effekt som minskar avkylningen på den strömmande lavan.

Förutom dessa mer fristående lavatunnlar så bildas de även under större sammanhängande ytor av lava, tex så kallade pahoehoe. När det översta lagret kylts av och stelnat så flyter lavan fortfarande där under. Och denna flytande lava tenderar till att samlas i tunnlar, och när lavaströmmen sinar så bildas lavatunnlar.

Thurston lavatunnel på Hawaii.

Var finns det vulkaner? Och varför finns de just där?

Vulkaner förekommer i huvudsak längs divergerande och konvergerande plattgränser samt i samband med hetfläckar (hot-spots). Vid de divergerande plattgränserna så glider plattorna ifrån varandra och ny jordskorpa bildas. Het magma pressar underifrån och skapar spänningar som får plattorna att glida isär. Denna heta magma kan ge upphov till vulkanisk aktivitet. Den stelnade magman bildar den nya jordskorpan. I den spricka som bildas samlas vatten och ett nytt hav bildas. Divergerande plattgränser finns både i hav och på land, som exempel kan nämnas den mittatlantiska spridningsryggen respektive Great Rift Valley.

Vulkanism uppstår även vid konvergenta plattgränser, det vill säga när två plattor kolliderar. Resultatet av kollisionen blir oftast att en av plattorna glider under den andra. Och när den litosfäriska delen nått tillräckligt långt ner i manteln börjar den smälta vilket ger upphov till vulkanism. 75% av jordens aktiva vulkaner finns i kedjan av subduktionszoner (konvergerande) runt stilla havet, ”the ring of fire”. När det är två havsplattor som kolliderar bildas en öbåge. Vulkaner bildas utmed plattgränsen. Plattans tjocklek är tunnare under haven vilket innebär att den heta magman inte behöver färdas lika långt vilket i sin tur leder till att det lättare bildas vulkaner här än på kontinenterna. Ett exempel på en sådan öbåge är de japanska öarna.

Exempel på subduktionzon: Juan de Fuca-plattan sjunker under den nordamerikanska plattan och bildar en subduktionszon vid Kaskadbergen.

Hetfläckarna (hot-spots) är en annan plats där det finns vulkanisk aktivitet. Hetfläckarna är inte kopplade till plattgränserna. En hetfläck uppstår därför att det finns en plym av magma som går från manteln upp genom skorpan. Där plymen når ytan bildas vulkaner. Ofta uppstår dessa vulkaner som ett pärlband efter varandra, detta beror på att skorpan rör sig medan magmaplymen alltid befinner sig på samma ställe relativt jordens kärna. Vulkanerna längst bort från hetfläcken är alltså de äldsta. Hur pärlbandet av vulkaner är format kan ge oss ledtrådar till hur plattan rört sig. Ett exempel på den här typen av vulkaner är Hawaii.

Diagram som visar ett snitt genom jordens litosfär (gult) med magma som stiger upp från manteln (röd). När plattan rör sig bildas en serie av vulkaner.

Duger "Upplev Sverige" som resekamrat?

Hur ska en bra reseguide vara? Ja enligt mig ska den vara inspirerande, aktuell, smart, kunnig, strukturerad, fantasifull och komplett.

Inspirerande på så sätt att den inte bara ska fungera under resan utan även före resan i samband med planeringen. Det ska finnas läckra fotografier och snygga skisser samt texter som gör mig nyfiken. Guideboken ska göra mig än mer taggad att uppleva området. Och detta tycker jag att boken "Upplev Sverige : en guide till upplevelser i hela landet" av Mats Ottosson och Åsa Ottosson lever upp till. Det är en "glad" med fina bilder som inspirerar till utforskande av Sverige.

Och en guidebok ska vara aktuell, det vill säga man måste kunna lita på att det som står verkligen stämmer. Det får inte inträffa att man med guidebokens hjälp letar sig fram till ett hotell som visar sig ha upphört att existera. Detta är givetvis en utmaning för en tryckt guidebok. Och inte vet jag hur pass aktuell "Upplev Sverige" är, men det är ju kanske den nyaste guideboken över Sverige för tillfället så den borde vara mer aktuell än någon annan.

Den som skriver boken måste givetvis vara kunniga på området, alternativt ha kunniga källor. För många är en stor del av behållningen med resandet att lära sig nya saker och för dem är det viktigt att de historiska fakta och liknande som nämns är korrekta. En guidebok är lika mycket en lärobok som en guidebok. En guidebok kan givetvis inte ge komplett bakgrundsinformation till alla sevärdheter, men det ska i alla fall finnas tillräckligt för att man ska bli intresserad av att göra ett besök. Har ju inte faktagranskat hela "Upplev Sverige" men intrycket är att det är kunniga och intresserade personer som skrivit texterna.

En guidebok får gärna också vara smart, och med det menar jag att den underlätta för de som är ute och reser. Det kan till exempel handla om förslag på rutter, kategorisering av sevärdheter efter intresse eller digitala tjänster. Detta finns det ganska lite av i "Upplev Sverige", det enda som kan uppfattas som smart är att GPS-koordinater finns utsatta. Men varför inte erbjuda en digital version av boken kopplad till de kartor som finns i alla dagens mobiltelefoner? Texterna, bilderna och koordinaterna finns ju redan, borde inte ta lång tid att skapa en mobil-app utifrån detta. Så här får boken inte godkänt.

Strukturerad ska den vara också, det måste på ett intuitivt sätt hitta i boken. Bra kartor och innehållsförteckningar är ett måste. Och visst finns det sådan i "Upplev Sverige" även om den inte excellerar, så även  här blir det godkänt.

Och med fantasifull menar jag att den inte bara ska presentera alla de traditionella sevärdheterna på samma sätt som alla andra guideböcker gjort tidigare. Givetvis ska de stora klassiska sevärdheterna finnas med, men det måste finnas utrymme även för nya och mer udda platser. Och här tycker jag "Upplev Sverige" lyckats ganska bra, det finns en hel del "mindre" sevärdheter och dessutom tips på lokala delikatessbutiker. Så även den rutinerade sverigeresenären kan nog hitta nya platser att utforska.

Slutligen måste en guidebok vara komplett. Inom rimliga gränser givetvis. Men du ska klara dig med en och samma guidebok, du ska inte behöva komplettera med en hotellguide, en restaurangguide, kartböcker osv. Och det är nog här som guidebokens dilemma ligger, hur ska man avgränsa? Täcker den ett för stort geografiskt område blir den lätt ytlig, och täcker den ett mindre område blir den mer utförlig men de potentiella kunderna blir färre. Personligen tycker jag att Sverige är för stort för att täckas in med bara en guidebok. En sådan guidebok kanske räcker för de som kommer utifrån och har en vecka eller två på sig att upptäcka Sverige, då kan den vara ytlig och bara täcka de största sevärdheterna. Men för oss som redan rest en del i vårt avlånga land så är nog boken tyvärr ofta alltför ytlig. Jag hade gärna sett att de delat upp Sverige i flera delar, kanske länsvis, och skapat en guidebok för varje del.

 Men överlag är det en bra guidebok! Och visst duger den som resekamrat!

Boken får betyget 4 av 5 möjliga...... 

Månförmörkelse - hur fungerar egentligen en sådan?

NASA har just släppt en lite videosnutt som förklarar hur en månförmörkelse fungerar. Och det är en riktigt snyggt och pedagogiskt gjord film. Så alla ni som en gång för alla vill förstå hur det egentligen hänger ihop, ta en titt!.....

Hello, Android!

Boken "Hello, Android: Introducing Google's Mobile Development Platform" av Ed Burnett och Susannah Davidson Pfalzer är en introduktion till hur man utvecklar applikationer för plattformen Android. Det är dock ingen bok för de som är helt nya på programmering utan för de som kan grunderna i programmeringsspråket java, och som vill ta steget att lära sig utveckla för mobila enheter. Inte heller tror jag att det är en bok för de som är mycket rutinerade javautvecklare, för dem är nog boken bortkastad. Är man rutinerad javautvecklare så är det nog bättre att man letar efter mer avancerade böcker alternativt söker på nätet.

Författarna går steg för steg igenom hur man skapar en applikation och varje kapitel behandlar ett viss område, till exempel multimedia eller lagring av data. I boken används ett exempel, ett sudokuspel, som gradvis byggs på med nya funktioner. Detta har både för och nackdelar, fördelen är att om man läser boken från pärm till pärm så är det mer givande att ett stort projekt som exempel än flera små. Nackdelen tycker jag är att det blir svårare att använda boken som uppslagsverk eller om man vill hoppa mellan avsnitten, för då har man inte hela bakgrunden till exemplet. Men på det hela stora är det en bra bok för den som kan java någorlunda och som vill lära sig grunderna i utveckling för Androidplattformen.

Sedan kan man ju fråga sig om det verkligen behövs en tryckt bok i ett sånt här ämne. Allt som står i boken och mer därtill finns ju att läsa gratis på nätet. Men kanske att det ibland kan vara skönt med en hederlig analog bok!.

När det bästa inte alltid är bäst - Off the Tourist Trail: 1,000 Unexpected Travel Alternatives

Boken "Off the Tourist Trail: 1,000 Unexpected Travel Alternatives" från DK Publishing och med förord av Bill Bryson är en riktigt bra inspirationskälla för alla resenärer. Här är en bok som ger tips på alternativa resmål, alltså alternativ till de stora världsberömda turistattraktionerna. Ta exemplet pyramid, när man tänker pyramid så tänker nog de flesta automatiskt på pyramiderna i Giza, men vad den här boken visar är att det finns pyramider på andra platser som också är sevärda. Ja ibland är dessa alternativa platser som tas upp i boken antagligen mer sevärda än "originalet", men som flockdjur vi är vill vi se just det som alla andra ser. Men den här boken försöker locka oss bort från de vanliga stora turistmotorvägarna och istället leta upp lite mer udda och ovanliga platser. Och jag tycker boken lyckas mycket bra med det! Jag fick en hel del a-ha-upplevelser när jag läste boken och insåg hur många intressanta platser det finns som jag inte hade en aning om.

Betyget blir 4 av 5...

Millenniumtrilogin - James Bond korsat med Pippi Långstrump

Kanske så dags nu att komma med en recension av Stieg Larssons numera världsberömda Millenniumtrilogi, men bättre sent än aldrig. Böckerna ,och föralldel även filmerna, behöver knappast någon närmare presentation. Läste någon siffra som sa att de sålts över 1 000 000 uppsättningar av trilogin i Sverige och det innebär att den finns i nästan var tionde hem. Det måste vara något slags rekord!

Så är boken om Lisbeth Salander bra? Man tycker att den borde vara det med tanke på försäljningssiffrorna, men det är inte alltid som det populära också är det som är bra. I det här fallet tycker jag nog inte att försäljningssiffrorna riktigt överensstämmer med trilogins kvalitet, det är absolut inga dåliga böcker men inte heller så lysande som det ibland framställs. Inte enligt mig i alla fall.

Om vi börjar med det positiva så är det svårt att komma ifrån att Stieg Larsson skapat en riktig sidvändare, böckerna är spännande och har ett mycket högt tempo. Och intrigerna är ofta väl uppbyggda. Dessutom finns det samhällskritik som är svår att missa, det handlar mycket om kvinnoförtryck och korruption i maktens korridorer. Att Stieg Larsson var journalist märks och det gör också att böckerna får en viss trovärdighet, vilket i sin tur gör dem mer engagerande att läsa. Så de är spännande böcker med bra intriger. Och för oss som bor i Stockholm är det en bonus att man får lite stockholmsskildringar på köpet.

Men, och det finns många men, det är en trilogi som enligt mig tappar mark vartefter man läser den. Den första boken har en viss fräschör, det är en bok som skiljer sig från många andra genom dess snabba och brutala handling. En bok om en tjej som tar lagen i egna händer på ett ytterst brutalt sätt hör inte till vanligheterna. Problemet är att man ganska snabbt tröttnar, det är lite för mycket av allt. För maxat. Lisbeth Salander är bäst på allt, hon är allt från en datahacker av världsklass till Paolo Robertos sparringpartner. Hon blir lite för overklig för att det ska bli kul i längden. Hennes trovärdighet blir i slutet lika med noll vilket gör man tappar intresset, för är huvudpersonen ej trovärdig så blir även handlingen det. Så den sista halvan av trilogin blev en stor besvikelse för mig.

Så att läsa Millenniumtrilogin är lite som att läsa en blandning av Pippi Långstrump och manuset till en Bond-film. Det handlar om en tjej med övernaturliga krafter, för det får man nog säga att Lisbeth Salander har, som går emot samhällets alla normer för att göra det som hon tror är rätt på sitt sätt. Salander är bara lite mer våldsam än Pippi... Och allt hon gör görs maxat och i ett extremt tempo, lite som en i en Bond-film. Det är mycket bra och underhållande till en början, men det räcker inte för en hel trilogi. Så mitt tips för dem som inte läst böckerna (om det finns några sådana?) är att bara läsa första delen.

Trilogin som helhet får betyget 3 av 5..........

Landsort och Öja - lättillgänglig och vacker ytterskärgård

Ön Öja, där byn Landsort ligger, är en riktig idyll bara en halvtimmes båtresa från fastlandet. Trots närheten till fastlandet så känns Öja som ytterskärgård, här är det kala klippor, låga buskar och vindpinade små träd. Det är endast mitt på den avlånga ön som det finns något som kan liknas vid skog. Ön är ca 5 km lång men bara som mest 700 meter bred vilket gör att man alltid är nära havet. Ofta ser du hav åt båda hållen, och åt ena hållet ser du bara hav så lång ögat når vilket bidrar till känslan av ytterskärgård. På södra Öja ligger den lilla byn Landsort och därifrån leder en väg upp till norra delen av ön där det finns en gästhamn och ett par hus.

Det finns ett par övernattningsmöjligheter på ön, vi testade vandrarhemmet och det funkade utmärkt. Det finns och ett par matställen, hur många varierar med säsongen, när vi var där i juni var det två ställen öppna i byn Landsort och ett ställe vid norra hamnen. Jag åt en utmärkt pytt i panna på Saltboden och en okej paj på cafét vid norra hamnen. Det finns även en souvenirbutik och en minilivs (med betoning på mini). Det finns inga bilar på ön, förutom ett par arbetsfordon, vilket gör att det känns som man förflyttat sig 100 år bakåt i tiden. Mycket trevligt! Och även om det är en hel del turister på Öja så känns ön äkta, det finns faktiskt till och med några bofasta här! Så vill ni uppleva lite äkta skärgård, åk hit!...

Landsorts fyr, Sveriges äldsta.

Stora hamnen med lotsbåtarna.

Det är en aktiv hamn. förutom lotsbåtarna även Vaxholmsbåtar och småbåtar.

Saltboden. Restaurang, pub och minilivs.

Landsorts kyrka.

Vandrarhemmet ligger i före detta militärbaracker.

Lotsutkiken, kanske inte direkt vacker...

Finns mycket vackra blommor på Öja. Och för den som gillar fåglar finns det gott om dessa också.

Utsökt pytt i panna.

Landsorts fyr, byggd 1689. Tyvärr får man inte gå upp i den.

Utsikt från fyrplatsen norrut in mot byn Landsort. Det är lotstornet man ser sticka upp.

Fiskeredskap.

Grusvägen som leder från söder till norr. Det finns inga bilar, däremot flakmoppar, precis som det ska vara!

Utsikt från norra delen ner mot norra hamnen.

Sådana här flygande monster finns det.

Charmig? Eller krimskrams? Jag köpte en i alla fall. :-)

Karta över Öja, Landsort ligger vid det som heter Storhamn.

The King's Speech - ett mästerverk av Tom Hooper

Det här är utan tvekan en av årets bästa filmer! Regissören Tom Hooper har tillsammans med skådespelarna Colin Firth och Geoffrey Rush i "The Kings Speech" skapat ett mästerverk. Filmen handlar om kung George VI och hans kamp för att övervinna sin stamning. Andra världskriget står för dörren och kung George VI vet att det förväntas av honom att han i och med detta ska hålla tal till nationen. Något som han fruktar då han är rädd att göra sig till åtlöje på grund av stamningen. Till sin hjälp, motvilligt i början, tar han då en talpedagog, spelad av Rush. I filmen får man följa deras kamp för att övervinna kungens stamning. Vid sidan om denna kampen får man även följa de interna intrigerna i kungahuset som föregår hans kröning.

Colin Firth och Geoffrey Rush gör i den här filmen skådespelarprestationer i absolut världsklass. Firth tolkning av den stammande kungen är mästerlig. Dessutom är birollsinsatserna genomgående bra. Handlingen är fängslande, den lilla mannen, talpedagogen, som hjälper den store mannen, kungen. Att handlingen dessutom bygger på verkliga händelser gör den inte sämre, tvärtom. Men filmens verkliga styrka är dialogen. Dialogen mellan kungen och talpedagogen är lysande! Trots att mycket av filmen utspelar sig i ett och samma rum blir det aldrig tråkigt, och detta tack vare dialogen. Jag förväntar mig att får se den här filmen som teaterpjäs snart, den är som klippt och skuren för det!

En film som starkt rekommenderas! Betyget blir en stark fyra av fem möjliga.......

Maskros - Taraxacum

Nattviol - Platanthera bifolia

Bergshamra – ett mångfacetterat område

Bergshamra tillhör Solna kommun och ligger inklämt mellan Stockholm i söder och Danderyd i norr. Området är omgärdat av vatten åt tre håll och genom området går två stora trafikleder. I området finns ett litet centrum, kyrka, idrottsplats och ett par större företag men det dominerande inslaget är bostäder. Dagis, skola och husläkarmottagning finns i området. Längs med vattnet är naturen bevarad och där finns bland annat promenadstråk, badplatser och bryggor.

Bild 1: Flygfoto över Bergshamra. Bergshamra omgärdas av vatten åt tre håll, norr, öster och söder. Två trafikleder korsar området i form av ett ”T”. I norr ligger Danderyds kommun och i Söder Stockholms kommun. Siffrorna förklaras i den löpande texten.

Bergshamra är ett mångfacetterat område där det finns en mix av bebyggelse från en mängd olika tidsepoker. Det äldsta området, kallat Stocksundstorp (nr 1 på kartan), består av äldre villor och slingrande smågator enligt mönstret för den traditionella trädgårdsstaden. Många av husen är byggda kring förra sekelskiftet och de är ofta stora och exklusiva. Bebyggelsen här har mer gemensamt med Danderyd, grannen tvärs över vattnet, än med övriga Bergshamra.

Bild 2: Stocksundstorp.

Byggandet i Bergshamra började ta fart på allvar på femtiotalet och bland annat byggde man då det som kallas för stjärnhusen, nr 2 på kartan. Husen ritades av arkitekterna Sven Backström och Leif Reinius. Stjärnhusen har fått sitt namn av att de är formade som en stjärna med trapphuset i mitten och bostäderna i stjärnans tre armar. I och med detta blir lägenheterna mycket ljusa och har fönster åt minst två håll. Dessa hus tillhör de mest populära i Bergshamra idag vilket tyder på att bostadstypen fungerar mycket bra.

Bild 3: Stjärnhusen.

På 60-talet byggde man Bergshamra centrum med intilliggande bostäder, nr 3 på kartan. Denna bebyggelse är typisk för sin tid med lamellhus och betongtorg. Centret är litet och har endast ett par affärer, att få ett levande centrum har visat sig mycket svårt, antagligen beroende på Bergshamras läge nära Stockholms city. Då det bara tar ett par minuter med tunnelbanan in till Stockholm så åker de flesta hellre dit än går till det lokala centret. Solna kommun håller just nu på med att ta fram en plan Bergshamras centrums framtid, något som tyder på att de inte tycker det fungerar bra idag. Den trista arkitekturen kombinerat med ett sovande centrum gör att detta är ett idag känns som ett mycket oattraktivt område.

Bild 4: Bergshamra centrum.

Bergshamra präglas delvis av närheten till Stockholms Universitet och Kungliga Tekniska Högskolan, det rör sig många studenter i området och det finns dessutom ett stort antal studentlägenheter. Området med studentlägenheter heter Kungshamra, nr 4 på kartan, och byggdes i slutet av 60-talet. Husen har ett mycket särpräglat utseende där väggarna består av grov omålad betong men där fönster och dörrar är målade i klara färger. Mellan husen är det mest hårdgjorda ytor. Området ger ett kargt och närmast brutalt intryck. Om man tycker det är vackert eller inte är en smaksak.

Bild 5: Kungshamra.

De södra delarna av Bergshamra har en relativt ny bebyggelse, stora delar är från 80-talet, nr 5 på kartan. Här är bebyggelsen hög närmast trafikleden i norr och avtar sedan i höjd ju längre söderut man kommer. Närmast vattnet finns radhuslängor. Till skillnad från de delar av Bergshamra som byggdes på 60-talet, nr 3 på kartan, så är bebyggelsen här mer oregelbunden och varierad. Här finns färre räta vinklar och fler mysiga innergårdar. Färgvalet går åt pastellhållet vilket är typiskt för 80-talet. Detta område är mycket populärt bland barnfamiljer.

Bild 6: Nyare bebyggelse i södra Bergshamra.

Så hur är det då att bo i Bergshamra bland all denna mix av bebyggelse? Jag ser Bergshamra som ett mycket bra område, kanske till stor del just på grund av den blandning av bostäder som finns här. Den blandade bebyggelsen, med allt från lyxiga villor till små studentlägenheter, gör att även befolkningen blir blandad. Det känns som att det i Bergshamra bor människor från alla samhällsklasser. Dock är det givetvis så att närheten till Stockholm gör att priserna är höga vilket i sin tur gör att de med allra sämst ekonomi knappast har råd att bo här. Så kanske det är att romantisera lite när jag skriver att alla samhällsklasser finns representerade här.

Bergshamra har fördelen av att ligga på en udde, det vill säga det finns vatten på tre sidor. Man ska inte underskatta vattnets betydelse för hur attraktivt ett bostadsområde upplevs. Även det område som är byggt i miljonprogrammens andra, nr 3 på kartan, är relativt populärt. Mycket beroende på närheten till Stockholms city men antagligen också på närheten till vattnet. Man måste berömma Solna kommun som inte sålt ut marken närmast vattnet utan bevarat den och gjort det till ett promenadstråk. Detta promenadstråk gör att Bergshamra känns grönt och naturnära. För mig är närheten till vattnet och detta promenadstråk en avgörande anledning till att jag valt att bo här. Den andra huvudanledningen är närheten till Stockholm.

Bild 7: Bergshamra strandpromenad.

Men givetvis finns det saker i Bergshamra som är mindre bra. Ett är planeringen och utseendet av centret och dess omgivning, nr 3 på kartan. Arkitekturen är här slående trist och centret, som ska vara en samlingspunkt, är en död stenöken. En del affärslokaler står tomma. Området är dessutom slitet. De som bor här gör det nog inte för att närområdet är trivsamt utan för närheten till Stockholm och närheten till vatten och grönområden. Som jag tidigare nämnt pågår det ett arbete för att förändra centrumområdet, och detta är något som verkligen behövs. Ett snyggt och levande centrum skulle höja Bergshamras attraktionsnivå ytterligare ett snäpp.

Ytterligare en sak som drar ner betyget för området är att det korsas av två stora trafikleder. Detta är nog visserligen oundvikligt så nära Stockholm, men kanske att det skulle gå att minska de negativa effekterna. Att däcka över vissa sträckor skulle vara en lösning. Idag gör dessa trafikleder att området känns uppdelat, även om det finns gångbroar och gångtunnlar, så håller man sig ändå oftast på ”sin” sida. En överdäckning av trafiklederna skulle göra området mer sammanhängande. Dessutom minskas bullret.

Bergshamras blandade befolkning och bebyggelse, närhet till vatten och naturområden samt närhet till Stockholms city gör att detta är ett mycket attraktivt område. Jag trivs mycket bra här!

Vit fetknopp - Sedum album

Är den värd sitt pris? Den svenska staden - vinnare & förlorare av Christer Ahlberger

Boken "Den svenska staden - vinnare & förlorare" av Christer Ahlberger är en bra bok, frågan är dock om den är värd sitt ganska höga pris? Boken handlar om den svenska stadens historia från 1800-talet fram tills idag. Ahlberger beskriver de mekanismer som bidragit till de förändringar som städerna genomgått de senaste 200 åren. Han tar upp städernas förhållande till landsbygden och hur industrialiseringen påverkat (eller inte påverkat) städernas utveckling. Boken ger en bra grund i den svenska stadens historia och jag tror den uppskattas av alla som är intresserade av svensk historia, arkitektur eller stadsplanering.

Det som drar ner betyget är bokens prissättning, där den går att få tag på är den mycket dyr. Priset ligger runt 400 kr och då är det en häftad bok på ca 120 sidor. Av dessa sidor är dessutom ett ganska stort antal sidor mer eller mindre utfyllnad i form av ej nödvändiga bilder eller kapitelförsättsidor. Så ja, det är en bok som mycket bra sammanfattar den svenska stadens historia, men är den värd sitt pris? Jag är tveksam..

Vilnius - där öst möter väst

Litauens huvudstad Vilnius är nog den av de baltiska huvudstäderna som är minst uppmärksammad som turiststad. Kanske att det kan ha att göra med att staden inte ligger vid vatten och således inte går att kryssa till. Men den är helt klart värd ett besök, i alla fall om man är ute efter något som är mer exotiskt än Tallinn. Tallinn har ju idag blivit nästan som vilken stad som helst, att promenera runt i Tallinn känns ungefär som att promenera runt i Visby. Inget fel med det men söker man ett lite mer exotiskt resmål i vår närhet så rekommenderar jag Vilnius! Här finns fortfarande mycket av det gamla kvar, det finns en känsla av öst. De centrala gamla delarna har delvis renoverats till toppskick men utanför dessa finns det gamla och slitna kvar. Och det är betydligt billigare här än i tex Tallinn. Är man historiskt intresserad finns mycket att se, tex från andra världskriget. Det finns shopping även om det kanske inte är därför man åker hit. Det är en perfekt stad att tillbringa en weekend i!........