Second Lifes uppgång och fall (Uppgift 2b)

Jag har under ett par veckor tillbringat ett antal kvällar i den 3-dimensionella virtuella världen Second Life. Syftet har varit att förstå hur den är uppbyggd samt att jämföra den med andra digitala sociala nätverk. I nedanstående presentation ger jag först en kort introduktion till hur Second Life fungerar och därefter avslutar jag med mina personliga reflektioner. Längre ned i detta inlägg ger jag ett par avslutande kommentarer.




En videofilm gjord av MaryAnnCLT beskriver på ett bra sätt hur Second Life skulle kunna användas i ett utbildningssyfte:



Möjligheten att använda Second Life som ett verktyg inom skola och utbildning har varit något jag tittat särskilt på. Som ovanstående film visar så finns det stor potential, en potential som dock fortfarande till stor del är outnyttjad. Det finns en del utbildningar i Second Life, men utbudet är begränsat och de utbildningar som finns handlar till största delen om hur du använder de avancerade funktionerna i Second Life. Finns dock undantag, som man kan se i min presentation finns till exempel undervisning i engelska. Det finns också exempel på att man använt Second Lifes 3-dimensionella värld för att simulera verkligheten, till exempel för att träna brandmän (http://www.youtube.com/watch?v=n2UYUZDfoBU) och sjukvårdspersonal (http://scienceroll.com/2007/08/09/live-blogging-today-first-medical-simulation-in-second-life/).

Det är dock så att i stort sett all information man hittar om hur Second Life används eller skulle kunna användas i ett seriöst syfte är 3-5 år gammal. Mycket av de planer som fanns förverkligades aldrig och det som förverkligades för oftast en tynande tillvaro i Second Life. Till exempel fanns ju storslagna planer på att Sverige skulle finnas i Second Life, och man köpte en ö som man bebyggde med bland annat en kopia av Sveriges ambassad i New York. Mycket påkostat. Och allt finns kvar idag men det är en öde ö, de gånger jag besökte platsen var det som mest en eller ett par andra där. Så varför infriade inte Second Life förväntningarna? Varför ser vi inte fler som använder Second Life, eller andra liknande världar? Analysfirman Gartner spådde år 2007 att år 2011 (dvs i år) skulle 80 % av alla som använde Internet även använda sig av 3-dimensionella virtuella världar (http://www.gartner.com/it/page.jsp?id=503861). Man kan utan att överdriva påstå att Gartner hade brutalt fel, jag vet inte exakt hur stor andel som har en avatar i någon 3-dimensionell värld idag men tror inte att det ens är en hundradel av vad Gartner spådde. Att det är så få som använder sig av Second Life tror jag beror på i huvudsak dessa fyra faktorer:

• Avancerad teknisk plattform som kräver installation och en kraftfull dator. Detta gör att Second Life bara kan användas på en bråkdel av alla internetuppkopplade enheter. Här måste man nog se till att Second Life kan köras direkt i webbläsaren och att man kan nå världen, om än kanske en enklare variant, från mobiltelefoner, surfplattor och liknande.
• Avancerat användargränssnitt. Second Life har en komplexitet som vida överskrider traditionella sociala sajter så som till exempel Facebook eller LinkedIn. Här har du förutom alla de sociala funktionerna även funktioner för att till exempel navigera i tre dimensioner, funktioner för att interagera med världen och andra avatarer och funktioner för att bygga och ändra objekt i den virtuella världen. Även om man inte behöver kunna alla funktioner för att utnyttja Second Life så är ändå tröskeln ganska hög. Det finns ett nerbantat gränssnitt som man kan använda, men jag tror att man måste jobba ännu mer på användarvänligheten om man vill att Second Life ska nå den breda massan.
• Anonymitet. Det är mycket få som använder sig av sin riktiga identitet i Second Life vilket gör att det dels lätt blir oseriöst och dels att det blir svårt att utöva seriöst nätverkande. Oseriös blir det då anonymitet drar till sig oseriösa människor, och många av öarna i Second Life har en ganska "smutsig" karaktär med fokus på våld, spel och dating. Och anonymiteten bidrar givetvis också till att ett seriöst nätverkande blir omöjligt. För att Second Life ska slå igenom är jag övertygad om att man måste ge det en seriösare karaktär, till exempel jobba för att medlemmarna använder sina riktiga identiteter. Innan dess kommer inte heller skolor och företag att vilja förknippas med Second Life.
• Bristande sociala funktioner. Second Life är i högsta grad en social värld, men det saknas många grundläggande sociala funktioner, funktioner som vi är vana vid finns på de traditionella sajterna. Det finns till exempel ingen möjlighet i Second Life att på att enkelt sätt ha koll på vad dina vänner gör, det finns ingen wall feed eller statusupdate. Möjligheterna att dela med sig av bilder, videos, länkar och liknande är i det närmaste obefintlig. Tror att Second Life bör jobba för att bli mer komplett här..

Om man åtgärdar dessa problem så är jag övertygad av att fler och fler kommer att fascineras av dessa virtuella världar. För det är verkligen en uppslukande känsla att ge sig in i dessa världar, och att umgås med sina vänner i Second Life går inte att jämföra med att läsa statusupdates på Facebook. I Second Life umgås du med dina vänner (om än virtuellt) till skillnad från på Facebook där du bara läser om dem..