lördag 9 april 2011

Kartan som politiskt maktmedel

Att kartor har spelat en mycket stor roll som maktmedel inom politiken råder det inget tvivel om. Ett klassiskt exempel är kampen mellan spanjorerna och portugiserna på 1400- och 1500-talet om de värdefulla Kryddöarna (Moluckerna vid Indonesien). Spanjorerna och portugiserna hade delat upp världen mellan sig genom att dra en linje som gick ungefär mellan Amerika och Europa/Afrika. Spanjorerna fick den västra delen och portugiserna den östra delen. Och det var också på den östra halvan som Kryddöarna låg, i alla fall på dåtidens kartor. Men spanjorerna skapade då en ny karta där Kryddöarna placerades på den västra karthalvan, dvs den halva som tillhörde spanjorerna. Och tack vare denna karta så lyckades spanjorerna övertyga portugiserna om att lämna över makten över öarna till dem. (1) Denna händelse visar tydligt vilken makt och auktoritet som en karta har. Dels genom att kartan i det här fallet satte stopp för en långvarig konflikt om vem som hade rätten till Kryddöarna men också därför att den visar hur stormakter (som Spanien och Portugal var på den tiden) använder kartan för att ta kontroll över territorier. Här hade de delat upp världen mellan sig på ett sätt som vi idag nog skulle tycka vore maktfullkomligt och arrogant. Man tog inte hänsyn till ursprungsbefolkningen. På liknande sätt användes kartan som maktmedel under resterande kolonialiseringen också. Afrika delades upp mellan de Europeiska länderna och gränser drogs utan hänsyn till befintliga folkslag, kulturer, språk eller religioner. Dessutom markerades dessa områden ofta som tomma ytor vilket gjorde att man kunde tolka det som legitimt och fritt fram att erövra dem, eller som Black skriver: ”presenting Africa and other areas, such as Oceania, as open to appropriation” (2) Man hanterade alltså gränsdragningen annorlunda för sina kolonier jämfört med gränsdragningen mellan stater i Europa. I Europa, i alla fall från och med franska revolutionen, använde man ofta de naturliga gränserna som gränser mellan stater. Med naturliga gränser menas här till exempel vattendrag och bergskedjor. Eftersom dessa geografiskt naturliga gränser ofta uppfattades som just naturliga och logiska av båda länderna så kunde denna gränsdragning förhindra konflikter. Dock kunde det dock uppstå problem eftersom dessa naturliga gränser flyttade sig, till exempel floder som ändrade lopp. Att kartan blev en viktig bricka i det diplomatiska spelet i Europa under 1700-talet råder det inget tvivel om.

Under 1800-talet kom kartans fokus mer att ligga på råvaror och ekonomisk makt. Man skapade geologiska kartor som visade var naturtillgångar så som kol och järn. De koloniala territorierna blev självklart viktiga i jakten på dessa naturtillgångar. Black skriver att ”within Europe, boundaries where to be defined; outside Europé they were to be extended”. (2) Även i modern tid använder vi kartan för att muta in naturtillgångar. I Sverige har vi till exempel något som heter minerallagen och som styr vem som får leta och utvinna mineraler. Det upprättas kartor som visar vem som har tillstånd att utvinna vad inom olika områden. Och utanför Sverige sker det konflikter kring oljefyndigheter. Gränsdragningar i till exempel mellanöstern är viktiga maktfaktorer idag. Och år 2007 placerade ryssarna en flagga på botten under isen vid nordpolen. Detta för att stärka sitt inflytande över havsbottnen runt de nordligaste delarna av jorden. Det kan finnas naturresurser där som olja och gas. Men räcker det i dagens moderna samhälle att vara först med att placera en flagga för att kunna göra anspråk på ett land? Jag tror inte det. Och antagligen inte ryssarna heller men som PR-kupp kanske det kanske ses som en lyckad aktion.

En kartas utformning är aldrig objektiv utan speglar utgivarens syfte. Wood ägnar en stor del av sin bok åt just detta och hans syn på kartan tycker jag väl sammanfattas i rubriken på hans inledande kapitel, ”Maps Works by Serving Interests”. (3) En karta visar aldrig hela verkligheten utan endast en mycket begränsad del. Dom generaliserar, överdriver, abstraherar, förenklar och klassificerar. Utgivaren själv väljer vilken information som ska synas på kartan och kan dessutom välja att genom kartans och symbolernas design välja att framhäva vissa av kartans objekt. Som exempel på detta kan tas de pilar som under krigstid används på kartor för att visa truppförflyttningar och anfallsriktningar. Smala tunna svarta pilar ger ett helt annat intryck än tjocka röda. Kartutgivaren kanske här väljer att ge den ”onda” motståndaren kraftigt röda pilar och den egna ”goda” sidan mer diskreta svarta ofyllda pilar. Och även när det gäller gränsdragningar så kan olika utgivare ha olika tolkningar och skapa kartor utifrån detta. Ett exempel som Monmonier (4) tar upp är konflikten mellan Indien, Pakistan och Kina om områdena Jammu och Kashmir. Här har både Pakistan och Indien med samma delar av dessa områden på sina kartor. De har alltså olika syn på vem som styr området och kartan är ett mycket kraftfullt sätt att visa detta. Kartor uppfattas av de flesta som objektiva och sakliga och utgivaren har därför ett mycket stort ansvar när han bestämmer vad som ska visas.

Två andra viktiga händelser i kartans historia som har betydelse för hur olika delar av världen framhävs på kartan är fastställandet av nollmeridianen samt spridningen av Mercators projektion. (5,6) Nollmeridianen fastställdes år 1884 till att ligga i Greenwich, Storbritannien. Innan dess hade det varit en kamp mellan Frankrike och Storbritannien om var nollmeridianen skulle ligga men man beslutade alltså till Storbritanniens fördel. Nollmeridianen placerades ofta i kartans centrum och fick alltså på så sätt en viktig symbol- och maktbetydelse. Storbritannien kunde nu med kartans hjälp visa att de var världens centrala stormakt. Mercators projektion, som visades för första gången 1569, framhäver de nordliga och sydliga delarna av världen på bekostnad av de delar som ligger nära ekvatorn. Dessutom används dessutom Mercators projektion i kombination med att man beskär kartan i nederdel, dvs man tar inte med den sydligaste delen av världen. Detta gör att Europa, som uppfattade sig själva som världens centrum och där Mercator levde, kom att få en mycket framträdande position. Europa blev till ytan förhållandevis mycket stort och fick en placering som låg ”lagom” långt norrut. Och denna karta blev vida spridd och används ännu idag så den har präglat många generationers världsbild. Man kan ju fundera kring om maktfördelningen i världen hade sett annorlunda ut om vi haft en annan standardprojektion. Tänk om vi de senaste 500 åren använt oss av en karta som istället framhävt länderna kring ekvatorn och där Europa blev en liten fläck i periferin? Och tänk om dessutom syd var upp på kartan? Hade vår (européernas) självbild sett annorlunda ut då? Hade vi haft svårare att legitimera kolonialiseringen? Även om Mercators projektion är den vanligaste så har man använt sig av andra då de passat bättre för kartans syfte. Till exempel användes under kalla kriget polär azimutal projektion. Detta för att visa missilernass banor över nordpolen mellan USA och Sovjetunionen. Den kartprojektionen gjorde också att Sovjetunionen och USA såg ut att ligga närmare varandra än med tex Mercators projektion.

Hur kommer kartan som maktmedel användas i framtiden? Mycket av kartografin har ju varit och är centrerad kring statens maktutövning men det växer nu fram en rörelse, ”critical geopolitics” (2) ,  som vill använda kartans makt, inte som statsmaktens verktyg, utan som ett analysverktyg och för att skapa debatt. Så kanske att kartans makt i framtiden kommer att förskjutas från staten till folket och forskningen. Jag tror också det är viktigt att allmänheten får större kunskap kring kartografi och kartans roll som maktmedel. Allmänheten måste bli mer kritisk till kartor och inte utgå från att kartor är objektiva, för det har ju med tydlighet framgått att de inte är. Jag tror dock att vi är på väg åt rätt håll. Med dagens otroligt detaljerade och interaktiva kartor, där det kanske främsta exemplet är Google Earth, så känns det som att allmänhetens intresse för och kunskap om kartor har ökat. Och kanske att alla de publika karttjänster som finns idag med detaljerade satellitbilder gör att framtidens makthavare får svårare att utöva makt och sprida propaganda med hjälp av kartor!?


Källförteckning
1. ”Maps: Power, Plunder and Possession”. TV-program, BBC. 2010.
2. ”Maps and Politics”. Black, Jeremy. 1997. Reaktion Books.
3. “The Power of Maps”. Wood, Denise. 1992. The Guilford Press.
4. ”How to Lie with Maps”. Monmonier, Mark. 1996. The University of Chicago Press.
5. “Prime Meridian”. Wikipedia. http://en.wikipedia.org/wiki/Prime_Meridian.
6. “Mercator projection”. Wikipedia. http://en.wikipedia.org/wiki/Mercator_projection.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar