onsdag 27 april 2011

Kartans styrkor och svagheter ur ett samhällsvetenskapligt perspektiv

Indonesien med Kryddöarna i ljusgrönt
Kartan har ofta använts som ett verktyg vid samhällsbyggande. Kartor binder ihop landets olika delar och får det därför att se ut som att landet är mer enat och homogent än vad det i verkligheten kanske är. Även om delar av landet är under begränsad kontroll, som Kashmir i Indien, så karteras det ofta som om det är en fullt integrerad del av Indien. Detta kan stärka landets självkänsla samt signalera styrka och enighet till omvärlden. Och i tider av erövring är kartan ett viktigt dokument som visar vilka områden som en nation gör anspråk på. Ett exempel på detta är kampen mellan spanjorerna och portugiserna på 1400- och 1500-talet om de värdefulla Kryddöarna (Moluckerna vid Indonesien). Spanjorerna och portugiserna hade delat upp världen mellan sig genom att dra en linje som gick ungefär mellan Amerika och Europa/Afrika. Spanjorerna fick den västra delen och portugiserna den östra delen. Och det var också på den östra halvan som Kryddöarna låg, i alla fall på dåtidens kartor. Men spanjorerna skapade då en ny karta där Kryddöarna placerades på den västra karthalvan, dvs. den halva som tillhörde spanjorerna. Och tack vare denna karta så lyckades spanjorerna övertyga portugiserna om att lämna över makten över öarna till dem. Denna händelse visar tydligt vilken makt och auktoritet som en karta har. Dels genom att kartan i det här fallet satte stopp för en långvarig konflikt om vem som hade rätten till Kryddöarna men också därför att den visar hur stormakter (som Spanien och Portugal var på den tiden) använder kartan för att ta kontroll över territorier. Under tiden för kolonialiseringen fortsatte kartan sedan att vara ett viktigt verktyg i nationsbyggandet. Afrika delades upp mellan de Europeiska länderna och gränser drogs utan eller med liten hänsyn till befintliga folkslag, kulturer, språk eller religioner. Dessutom markerades dessa områden ofta som tomma ytor på kartan vilket gjorde att man kunde tolka det som legitimt och fritt fram att erövra dem, eller som Jeremy Black skriver: ”presenting Africa and other areas, such as Oceania, as open to appropriation” Att kartan kan användas som ett maktmedel vid nationsbyggande kan givetvis ses som en svaghet, här får ju de styrande ett verktyg som underlättar förtryck av minoriteter. Och kartan kan också användas i rent propagandasyfte, något som kanske är vanligast i krigstider. Men att dra gränsen mellan vad som är propaganda och inte är nog inte så enkelt. Som vi sett är ju alla kartor en förvanskning av verkligheten, och alla kartor görs i syfte att visa något. Men jag skulle nog säga att skillnaden är att propaganda har som syfte att påverka, medan kartor har som syfte att informera.

I samband med diskussionen tidigare i denna redovisning som hade att göra med de tekniska aspekterna av kartan så fram gick det klart och tydligt det faktum att kartan aldrig kan vara en exakt avbild av verkligheten. I det fallet på grund av de tekniska och matematiska begränsningarna som finns i kartframställningprocessen. Men det finns även förvanskningar av kartan som inte är där på grund av tekniska begränsningar utan på grund av medvetna val. En kartas utformning är aldrig objektiv utan speglar utgivarens syfte, och detta syfte speglar kartans utseende. Jeremy Wood ägnar en stor del av sin bok åt just detta och hans syn på kartan tycker jag väl sammanfattas i rubriken på hans inledande kapitel, ”Maps Works by Serving Interests”. En karta visar aldrig hela verkligheten utan endast en mycket begränsad del. Kartor generaliserar, överdriver, abstraherar, förenklar och klassificerar. Utgivaren själv väljer vilken information som ska synas på kartan och kan dessutom genom kartans och symbolernas design välja att framhäva vissa av kartans objekt. Och inte minst viktigt, så är det kartutgivaren som avgör vad som inte ska visas på kartan. Förutom att välja vad som ska visas på kartan så har även den grafiska utformning av kartan stor betydelse för hur vi uppfattar den. Och den grafiska utformningen är alltid präglad av den kultur och det samhälle som kartan är skapad i. Så här skriver Harley: ”Aesthetics is not a value-free science and it is as much a prisoner of ideology as empirical content of the map.”  Med det menar Harley att kartans estetik aldrig är neutral. Och Monmonier skriver att ”…culture accounts for many routine, seemingly automatic decisions about features and their portrayal...”. Med det menar Monmonier att de beslut som fattas vid kartframställning ofta är färgade av den kultur vi lever i, ibland medvetet och ibland omedvetet. Harley är inne på samma linje och skriver så här ”Each map is a manifesto for a set of belifs about the world.” liksom Runesson som anser ”…att kartan är en symbolproduktion av ett samhälle och inte en produkt av en enskild kartritare.” Här ser man en tydlig koncensus kring att trots att en karta ”ska” vara en exakt, objektiv och realistisk avbildning av verkligheten så är det i praktiken inte så utan en karta är alltid påverkad av det samhälle och den kultur vi lever i. Detta är något att ta hänsyn till när man använder kartor som underlag för historisk forskning. Men även något att ha i bakhuvudet då man ser kartor i TV eller tidningar. Kartor är mycket användbara för att åskådliggöra saker och företeelser i vår värld men det är alltid bra att vara kritisk.

Något som kartor är bra på är att på ett pedagogiskt sätt visualisera statistik och företeelser med geografisk koppling. Man talar om tematiska kartor där temat kan handla om någon aspekt av till exempel politik, sociologi, ekonomi eller jordbruk. Det finns en mängd olika varianter på tematiska kartor, till exempel:

  • Koropletkartor, som visar hur mycket som finns av en viss företeelse (t.ex. befolkningsandel) inom en ytenhet (t.ex. kommun).
  • Prickkartor, som visar täthet. Kan till exempel vara prickar utplacerade på en karta och där varje prick motsvarar ett visst antal invånare. På så vis får man en uppfattning om befolkningstätheten. Det är även möjligt att låta prickarna variera i storlek i förhållande till värdet de ska representera. 
  • Flödeskartor, visar flöden mellan platser. Kan till exempel röra sig om vattenflöden eller trafikflöden. 
  • Diagramkartor, där det statistiska datat presenteras med små diagram lagda ovanpå kartan. 
  • Isaritmkartor, kartor där lika värden binds samman med linjer. Ett exempel på en sådan karta är höjdkonturskartor eller kartor som visar landhöjningen med hjälp av isolinjer.
Och att skapa denna typ av kartor kan som sagt vara ett utmärkt sätt att på ett överskådligt sätt visa data. Men det gäller att vara medveten om den bakomliggande klassificeringen och statistiska behandlingen av datat. Klassificeringen görs genom att gruppera data enligt olika regler, och beroende på hur detta görs kan kartan få mycket olika utseende. Det är fascinerande att läsa Monmonier och hur han visar att samma ursprungsdata kan ge stor skillnad i resultat beroende på hur man väljer att hantera och gruppera datat. Det finns alltså inte ett enda sätt att visa statistik på utan den som skapar kartan kan välja det sätt som passar hans syfte bäst. Tematiska kartor som visar statistik ljuger inte, men de kan vara mer eller mindre vinklade. Och man kan ju fråga sig om det inte kan vara så att en starkt vinklad karta kan ljuga trots att den formellt sett kanske är korrekt? Ett problem med den typen av statistiska kartor kan vara att det inte är helt lätt att ”avslöja” dem. Det krävs ju en hel del kunskap inom statistik och kartografi för att genomskåda eventuella fula knep. Och dessutom sitter ju skaparen av kartan på ett trumf, det är ju bara han som har hela det statistiska underlaget!

Att kartor har en stor betydelse i vårt samhälle inser man när man ser den uppsjö av kartor som finns överallt. Vi ser dem i tidningar, på TV, på Internet, i reklam, på flaggor, i böcker, i spel, på förpackningar m.m. De används för allt från övervakning av vår miljö till att marknadsföra hamburgerkedjor. Kartor är ett viktigt verktyg i undervisning och forskning. Och då kartan är ett så viktigt uttryckssätt i vårt samhälle och då de flesta av oss uppfattar kartor som objektiva och sakliga har därför utgivarna ett mycket stort ansvar. De får inte utnyttja vårt förtroende för kartor för deras egen vinning.

Hur kommer kartan roll i samhället att se ut i framtiden? Mycket av kartografin har ju varit och är centrerad kring statens maktutövning men det växer nu enligt Black fram en rörelse, ”critical geopolitics”, som vill använda kartans makt, inte som statsmaktens verktyg, utan som ett analysverktyg och för att skapa debatt. Så kanske att kartans makt i framtiden kommer att förskjutas från staten till det bredare samhället? Jag tror det! Samtidigt är det också viktigt att allmänheten får större kunskap kring kartografi och kartans roll i samhället. Allmänheten måste bli mer kritisk till kartor och inte utgå från att kartor är objektiva, för det har ju med all tydlighet framgått att de inte är. Jag tror dock att vi är på väg åt rätt håll. Med dagens otroligt detaljerade, interaktiva och lättillgängliga kartor, där det kanske främsta exemplet är Google Earth, så känns det som att allmänhetens intresse för och kunskap om kartor har ökat. Och kanske att alla de publika karttjänster som finns idag med detaljerade satellitbilder gör att framtidens samhällsmedborgare får lättare att genomskåda de styrandes eventuellt felaktiga vinklingar av verkligheten Fast vi får inte glömma bort att kritiskt granska även de karttjänster som sägs vara fria och oberoende. Och vi får inte låta oss luras och tro att en karta skapad utifrån extremt detaljerade satellitbilder med automatik är neutral, som vi sett är även de mest detaljerade satellitbilder alltid i någon mån förvanskade...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar