Att vår kulturella bakgrund spelar en stor roll när vi skapar och tolkar kartor står helt klart när man läst litteraturen. Monmonier skriver till exempel att ”…culture accounts for many routine, seemingly automatic decisions about features and their portrayal...”. (1) Med det menar Monmonier att de beslut som fattas vid kartframställning ofta är färgade av den kultur vi lever i, ibland medvetet och ibland omedvetet. Harley är inne på samma linje och skriver så här ”Each map is a manifesto for a set of belifs about the world.” (2) liksom Runesson som anser att vi ska ”…komma ihåg att kartan är en symbolproduktion av ett samhälle och inte en produkt av en enskild kartritare.” (3) Här ser man en tydlig koncensus kring att trots att en karta ”ska” vara en exakt, objektiv och realistisk avbildning av verkligheten så är det i praktiken inte så utan en karta är alltid påverkad av det samhälle och den kultur vi lever i.
Monmonier skriver en del om den kultur och historia som präglat den yrkesgrupp som till stor del ansvarat för kartframställningen, nämligen militären. Och det är intressant, för där är ju en relativt liten grupp av personer som haft ett mycket stort inflytande på hur kartografin utvecklats. Många av de färger och symboler vi har på våra kartor har kanske sitt ursprung i militära kartor. Monmonier nämner som exempel att den gröna färgen på kartorna ursprungligen markerade sådan vegetation som gav de militära trupperna möjlighet att gömma sig. Så kanske att en minoritet, i det här fallet de militära kartograferna, kan påverka en majoritet? Nu har vi ju tagit till oss den militära kartkulturen och gjort den till en mer övergripande och vida spridd kultur.
Jag skulle tro att eftersom kartan präglas av den tid och den miljö den skapats i så är den också en bra historieberättare. Genom att studera kartor kan man se vilka faktorer som var viktiga då och hur dåtidens människor uppfattade världen. Man kan ta en sådan karta som Hereford Mappa Mundi (4), se bild, från 1300-talet där Jerusalem är i centrum och paradiset finns markerat där världen tar slut. Eller de två nationalatlaser från 1500-talet som Monmonier tar upp och som båda är fulla av ikoner och symboler som visar på nationens storhet och kungahusets makt. Kartor måste vara en guldgruva för dem som studerar kulturers utveckling! Dock antar jag att man måste ta hänsyn till att de flesta äldre kartor togs fram av eliten för eliten. Det vill säga de kanske inte alltid representerar majoriteten av befolkningens syn på världen. Och man måste också ta hänsyn till vem det är som beställde kartan när man studerar den ur ett kulturhistoriskt perspektiv. En Europeisk tillverkad karta över Afrika som har infällda bilder av dansande infödingar i bastkjolar visar nog mer hur Europa såg på Afrikas kultur än hur kulturen där faktisk såg ut. Det är viktigt att ta hänsyn till sådana faktorer när man studerar kartor! Och man kan undra hur framtidens historieforskare kommer att analysera våra kartor? Kommer de att tycka att våra kartor är lika främmande och annorlunda på samma sätt som vi ofta tycker att äldre kartor är? Och när det gäller kartans bildspråk så skriver Harley att ”Aesthetics is not a value-free science and it is as much a prisoner of ideology as empirical content of the map.” (2) Det vill säga, man ska inte vara naiv och tro att en kartas konstnärliga och grafiska utformning inte påverkar kartans budskap. Färgval, symbolernas form och storlek, textens typsnitt och storlek och liknande är genomsyrat av den tid och den kultur som råder då kartan tillverkas. Och jag tolkar det också som att en skicklig kartograf, en som känner till hur färg, form och symboler påverkar budskapet, kan utnyttja detta för att skapa en karta som har det budskap som beställaren önskar. Monmonier skriver mycket om hur färg och form påverkar oss. Till exempel att män och kvinnor uppfattar färger olika. Och att färger ofta har underliggande känslomässiga kopplingar, kopplingar som ibland kan vara komplexa. Rött kan ju exempelvis både uppfattas som en varningsfärg och som en symbol för kärlek. Att använda färgskalor är också något som kräver eftertanke, att logiskt sortera en enfärgad skala är lättare än att sortera en skala som innehåller en mer komplex färgpalett. För hur avgör man vilket som har högsta värdet av rött, grön och blått? Fast även om det är färgerna och symbolerna som utgör kartans bildspråk så är den bakomliggande grupperingen och statistiska behandlingen av datat det som ligger till grund för utformningen. I alla fall när det gäller kartor som innehåller någon form av statistik eller data. Det är fascinerande att läsa Monmonier och hur han visar att samma ursprungsdata kan ge stor skillnad i resultat beroende på hur man väljer att hantera och gruppera datat. Man får sig verkligen en tankeställare där! Och ett problem med den typen av statistiska kartor kan vara att det inte är helt lätt att ”avslöja” dem. Det krävs ju en hel del kunskap inom statistik och kartografi för att genomskåda eventuella fula knep. Och dessutom sitter ju skaparen av kartan på ett trumf, det är ju bara han som har hela det statistiska underlaget.
Sen blev jag lite fundersam efter att ha läst litteraturen, man får nästan känslan av att alla kartor publiceras med någon form av baktanke. Tycker att alla författarna (Monmonier, Harley och Runesson) ger en ganska negativ bild av kartframställningen. Det handlar mycket om hur kartan används för att vinkla fakta och väldigt lite om hur kartan kan användas för något positivt. För jag gissar att många av dagens kartor ändå är publicerade med gott uppsåt? Och att det finns många sätt att använda kartan som ett positivt verktyg? Jag tror att kartan i och med den tekniska utvecklingen och i och med Internet kommer bidra till en demokratiseringsprocess och en kunskapsspridning. Och det blir spännande att se om framtidens digitala kartor kommer att genomsyras av tidens kultur på samma sätt som tryckta kartor har gjort.
Källförteckning
1. ”How to Lie with Maps”, Monmonier, Mark. 1996. The University of Chicago Press.
2. “The New Nature of Maps. Essays in the History of Cartography.”, Harley, J.B. 2001.
3. “Kartan som text”, Runesson. 2004..
4. ”Hereford Mappa Mundi”, Wikipedia. http://en.wikipedia.org/wiki/Hereford_Mappa_Mundi..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar