Stalingrad av Antony Beevor - ett mästerverk om krigets grymheter

Vid Stalingrad (det som nu kallas för Volgograd) utkämpades mellan augusti 1942 och februari 1943 ett av de blodigaste slagen som världen någonsin skådat, man uppskattar att uppemot 2 000 000 personer blev dödade, sårade eller tillfångatagna. Bakgrunden till slaget var den att Tyskland ville förändra balansen när det gällde tillgången till olja, olja var ju av avgörande betydelse för att kunna bedriva ett krig med mekaniserade trupper. Planen var att avancera åt sydost för att inta de Sovjetiska oljetillgångar som fanns i Kaukasus, och Hitler hade bråttom för han ville hinna klart denna kampanj innan USA blandade sig i. Inledningsvis skördade tyskarna framgångar då deras trupper var bättre än de sovjetiska när det gällde rörlig krigföring på landsbygden och i öppen terräng, men när de nådde fram till staden Stalingrad i augusti 1943 blev situationen en annan då styrkeförhållandet här blev mer jämbördigt. I stadsmiljö blev krigföringen mer statisk och utkämpades ofta mellan mindre grupper i närstrid, något som Sovjetunionen behärskade minst lika bra som Tyskarna. Tyskarnas framfart stoppades och striderna vid Stalingrad kom att bli utdragna och blodiga. Sovjetunionen lyckades dock i november omringa och innesluta stora delar av de tyska styrkorna, den sjätte armén, vilket tvingade tyskarna till att iscensätta räddningsaktioner. Räddningsaktionerna misslyckades dock och den tyska sjätte armén kom i stort sett att utplånas, inte så mycket genom direkta strider utan främst på grund av förfrysning, sjukdomar och undernäring. Detta i kombination med att Tyskland inte lyckades föra fram tillräckligt med nya trupper till slagfältet runt Stalingrad gjorde att Sovjetunionen tog kontroll över staden i början av februari 1943.

Man kan nog med fog påstå att slaget vid Stalingrad var en vändpunkt i kriget, Stalin och kommunismen fick nu en stor seger medan Hitler och Nazityskland förödmjukades svårt. Hitler förlorade förutom ett stort antal soldater dessutom avsevärda mängder krigsmateriel, till exempel över 15 000 artilleripjäser, 4000 stridsvagnar och 2700 flygplan, något som kom att försvaga krigsmakten kraftigt. Sovjetunionens förluster av artilleripjäser, stridsvagnar och flygplan var ungefär en tredjedel av Tysklands, maktbalansen hade alltså skiftat till Sovjetunionens fördel. Tyskarna misslyckades dessutom att ta kontrollen över oljekällorna i Kaukasus, något som ju var anledningen till att man påbörjade den kampanj som kom att leda till slaget vid Stalingrad. Sovjetunionens övertag på östfronten befästes ytterligare genom segern vid Kursk sommaren 1943.

Eftersom slaget vid Stalingrad enligt många innebar en vändning i kriget så är det också ett viktigt slag att diskutera och analysera, det finns många intressanta frågeställningar. Vad var det som gjorde att tyskarnas krigslycka vände? Vilka misstag gjorde de? Hur kom det sig att tyskarna, trots fler soldater och en större mängd krigsmateriel, inte lyckades befria den sjätte armén? Hur agerade Stalin respektive Hitler under slaget och hur kommer det sig att det kommunistiska systemet slutligen segrade? Vilket efterspel fick slaget i form av förändrad maktbalans? Detta är frågeställningar som Beevor tar upp i sin bok, om än i olika grad.

Beevors bok är dessutom viktig ur ett annat perspektiv, boken publicerades 55 år efter slaget vilket innebar att det då fortfarande fanns personer i livet som varit med vid slaget. Beevor hade alltså tillgång till ögonvittnen då han skrev boken, något som gör att han inte enbart behövde förlita sig på av andra nedtecknat material utan han kunde nu själv styra och tolka intervjuerna. Källmaterialet är för övrigt mycket omfattande och förutom intervjuer med överlevande så har även en mängd andra källor använts så som till exempel dagboksanteckningar, tidningsartiklar, krigsarkiv och av andra tidigare utgivna böcker i ämnet. Beevor har använt sig av källor från både Tyskland och Sovjetunionen vilket ju får anses som en förutsättning för att ge en rättvis bild av slaget. Och när det finns risk för att källorna varit partiska, till exempel på grund av rädsla för repressalier, så har Beevor påpekat detta vilket givetvis är bra. Jag uppfattade det dock som att Tyskland fick lite större utrymme i boken än Sovjetunionen, till exempel så beskrevs Hitlers karaktär och agerande mer ingående än Stalins. Kanske kan detta ha att göra med att det krävs mer utrymme för att beskriva det anfallande landet då det ju där finns politiska och militära förberedelser och motiv att redogöra för. Det försvarande landets motiv är inte lika svåra att förstå då de ju helt enkelt endast vill försvara sitt eget land. Trots detta skulle jag gärna ha fått en mer djupgående beskrivning av Stalins karaktär och agerande.

Min uppfattning är att kunskapen om slaget vid Stalingrad är relativt dålig, i alla fall bland oss här väst. Jag tror att de flesta är betydligt mer insatta i det som utspelades på ”vår” sida, till exempel sådant som slaget om England, D-dagen och u-båtskriget. Min erfarenhet är att de flesta filmer och böcker om andra världskriget i väst handlar om just detta, och alltså inte om östfronten. Jag uppfattar det även som att skolans historieundervisning lägger oproportionerligt stor tonvikt på väst. Att en populär och storsäljande författare som Beevor ger ut en bok om Stalingrad anser jag därför som mycket viktigt.

Boken fokuserar på den mänskliga sidan av kriget och inte det militärtekniska eller militärstrategiska, även om detta också berörs. Detta är alltså inte en bok som tar upp och jämför de tekniska specifikationerna mellan Tyskland och Sovjetunionens vapenarsenal och inte heller innehåller boken några djupare militärstrategiska resonemang. Ibland saknar jag dock lite mer utförliga förklaringar till varför man agerade på ett visst sätt, är man inte insatt i de militära strategierna kan det vara svårt att förstå vad till exempel en flankmanöver är och vilka dess för- och nackdelar är. Men kanske att det är svårt att få med allt utan att boken blir ohanterligt lång, och ur det perspektivet tycker jag ändå att Beevor har gjort rätt prioritering när han valt att fokusera på det mänskliga perspektivet. Och något som jag speciellt uppskattar är att han inte bara följer de högre officerarnas öden utan även beskriver den meniga soldaten situation. Detta gör att man genom boken får en förståelse för hur de beslut som Hitler och de andra högre befälhavarna påverkar den vanliga soldatens situation, något som givetvis är mycket bra. Och det som soldaten ute i fält får genomlida under slaget vid Stalingrad kan inte beskrivas som annat än fasansfull, förutom den fasa som kriget i sig själv medför så lider många av soldaterna av svår undernäring och extrem kyla. Situationen blir så pass skräckfylld att det mänskliga psyket förändras, i boken beskriver Beevor hur en del beter sig som djur och stjäl från sina sårade vänner medan andra nästan maniskt försöker leva ett så normalt liv som möjligt med till exempel julfirande. Även de högre befälens situation var mycket svår då de ofta tvingades utföra order som innebar en säker död för många av deras soldater, ofta ansåg de dessutom att orden var felaktig. Dessa mänskliga aspekter av kriget beskriver Beevor på ett mycket bra sätt, och han gör det på ett sakligt sätt utan en mängd kraftfulla adjektiv. Detta något torra sätt att beskriva slaget fungerar enligt mig mycket bra, dels blir boken mer opartisk och dels så framgår det ändå klart och tydligt hur fasansfull situationen var.

För att avgöra exakt vad i Beevors bok som avviker från andra historikers eller vad som är helt nya kunskaper krävs att man är väl insatt i vad som skrivits om andra världskriget, något som jag inte är i tillräckligt stor omfattning. Men utifrån mina kunskaper så var det dock ett par saker där jag uppfattade det som att Beevor hade en ny vinkel eller en mer detaljerad beskrivning. Till exempel så är hans beskrivning av Hitler än mer kritisk än vad som är vanligt, han beskrivs bland annat som oempatisk, paranoid, nyckfull, otålig, sjuklig och psykiskt labil. Dessutom beskrivs han som en skrivbordsmilitär som endast såg slaget ur ett helikopterperspektiv och som inte hade någon som helst förståelse för hur soldatens liv i verkligheten såg ut. Detta i sin tur kom att leda till en orealistisk och nyckfull ordergivning vilket i förlängningen kom att leda till dålig moral bland de tyska trupperna. Detta var enligt Beevor en viktig anledning till att Tyskland förlorade slaget.

Något som också blir extra tydligt i och med Beevors bok är hur stor andel av soldaterna som dog av andra saker än direkta strider. Svält, kyla och sjukdomar var betydligt farligare än fiendens kulor. För mig var det också ny kunskap att så många bytte sida under slaget, och det rörde sig inte om enstaka personer utan om 10 000-tals. För tyskarna kom de sovjetiska avhopparna att utgöra en betydelsefull del av armén. Och Beevor beskriver också de långtgående planer på en revolution som fanns bland tyskarna i slagets slutskede. Upproret skulle riktas mot Hitler och naziideologin och upprorsarmén skulle bland annat består av tyska krigsfångar. En exilregering skulle upprättas. Man hoppades på att få stöd från Sovjetunionen, något man dock inte fick på grund av att Sovjetunionen var rädd för de politiska följder deras stöd skulle få. I slutändan framstod planerna på en revolution som orealistiska och det var få tyskar som anslöt sig. Att dessa förhållandevis långt framskridna revolutionsplaner fanns var nytt för mig.

De fakta och beskrivningar som presenteras i boken känns mycket trovärdiga. Den uppfattning man får som läsare är att Beevor är en mycket kunnig författare som ser till att ha sin text väl förankrad i relevanta källor. Jag uppfattar framställningen som saklig och fri från Beevors egna värderingar, även om en bok givetvis alltid till viss grad påverkas av författarens referensramar.

Boken är mycket lättläst och pedagogiskt skriven vilket får ses som en stor prestation med tanke på det omfattande källmaterialet, att sammanfatta en så stor informationsmängd på ett sammanhängande och lättfattligt sätt är inte lätt. Dessutom är förloppet som ska skildras mycket komplext och omfattande, men även detta tycker jag Beevor hanterar bra. Visst kan vissa avsnitt innehålla en hel del staplande av fakta av typen ”kår x under ledning av general y förflyttade sig åt väderstreck z” men det blir aldrig störande, och det är nog dessutom oundvikligt i den här typen av böcker. En viss kritik tycker jag dock man ska ge till de kartor som finns i boken, dessa är på tok för få och grova. Fler och bättre kartor skulle ge läsaren en betydligt bättre förståelse för slagets olika skeden. Boken saknar även bilder vilket är mycket synd eftersom bilder skulle ha tillfört mycket då det kan vara svårt att fullt ut förklara krigets fasor med enbart ord. Men det som nog får anses vara bokens största svaghet är att man som läsare får en alltför dålig bild av slagets betydelse i ett större sammanhang. Visst tar Beevor upp slagets vikt för fortsättningen av kriget samt hur krigföringen i övriga Europa påverkades under och efter slaget men jag skulle gärna ha läst mer om detta. Men på det stora hela så är Stalingrad av Antony Beevor en viktig, intressant och välskriven bok.......