måndag 9 april 2012

Catalinaaffären (även kallad DC3-affären)

Catalinaaffären, även kallad DC3-affären, uppstod då ett svenskt signalspaningsflygplan av typen DC3 försvann sommaren 1952. Några dagar senare sköts ett militärt sjöräddningsflygplan av typen Catalina ned av ett sovjetiskt militärflygplan. Catalinan var vid nedskjutningstillfället ute för att försöka lokalisera den försvunna DC3:an. DC3:ans besättning påträffas aldrig igen medan Catalinans besättning räddas av ett västtyskt fartyg.

Karta från FRA som visar en sovjetisk marinövning samt DC-3:ans färdväg.


Det tog ett par veckor innan de svenska ledarna insåg att även DC3:an blivit nedskjuten, men när man väl gjorde det så skickade man en protestnot gällande båda händelserna till Sovjetunionen. Sverige förnekade dock i denna not att DC3:an bedrev signalspaning, man hävdade istället att planet var ute på en navigeringsövning. I sitt svar på noten hävdade Sovjetunionen att Catalinan kränkt Sovjetiskt luftrum, något vi nu vet att inget av planen gjort, och att man dessutom öppnat eld. I denna eldstrid skulle alltså Catalinan blivit träffad och störtat. Catalinan var dock inte beväpnad så denna förklaring kunde alltså inte stämma. När det gällde DC3:an så svarade Sovjetunionen även där att planet kränkt Sovjetiskt luftrum och att man avvisat planet. Det dröjde ända till 1991 innan Sovjetunionen erkände att de skjutit ned DC3:an och att DC3:an aldrig kränkt Sovjetiskt luftrum. Motivet till nedskjutningen är fortfarande oklart men en teori är att planet kom alltför nära en helt ny typ av sovjetiska krigsfartyg, ett fartyg som sovjetunionen inte ville få analyserat av ett svenskt signalspaningsflygplan.

Den störtade Catalinan.


Det dröjde ända till 1974 innan det blev officiellt att DC3:an hade arbetat med signalspaning. Detta var alltså en mycket politiskt känslig fråga, för var det verkligen acceptabelt att Sverige som var ett neutralt och alliansfritt land kunde utöva signalspaning? Kunde inte detta uppfattas som en form av spioneri, och skulle en alliansfri stat syssla med spioneri? Och kunde Sverige dela med sig av de underrättelser man fick fram genom signalspaningen till länder i väst? Det finns de som hävdar att det förekom ett utbyte med såväl amerikansk och brittisk underrättelsetjänst, även om detta inte är bevisat. Att dessa frågeställningar var känsliga kan man se i det arkivmaterial som finns från den tiden, både den dåvarande finansministern och statsminister Erlander var mycket tveksamma.

Vid incidenter av den typ som Catalinaaffären är uppstår problemet hur hårt man ska gå fram gentemot den andra parten i jakten på att få svar. I det här fallet var den andra parten en stormakt i närområdet, det vill säga någon man inte vill ha som ovän, och detta avspeglas också i den svenska regeringens handlande. Eftersom man inte fick svar på sina protestnoter så hade man planer på att låta FN ta upp frågan, men dessa planer genomfördes aldrig då man var rädd att detta skulle trappat upp konflikten mellan Sverige och Sovjetunionen.

Den DC3:a som blev nedskjuten.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar