Tusensköna - Bellis perennis

Island - som att besöka en annan planet

Att resa till Island är som att resa till en annan planet. Man känner sig nästan som en astronaut när man stiger ut ur planet och sätter fötterna på det svarta lavalandskapet. För en som är van vid de svenska skogarna så är Islands exotiskt. Här finns i stort sett inga träd eller annan högre växtlighet utan marken är täckt av ett tunt lager av mossa, gräs och liknande. Det vill säga när marken verkligen är täckt av växtlighet, för mycket ofta är det enda man ser den svara jorden. Och detta i kombination med att landskapet är fullt av sprickor, klippblock, islandshästar och vulkanisk aktivitet gör att man känner sig förflyttat till någon fornnordisk saga. Eller till en annan planet som sagt. Så största anledningen till att resa till Island är absolut landskapet och naturen!

Men till skillnad från i fornnordiska sagor eller på andra planeter så finns det på Island perfekt tillagade pilgrimsmusslor, hemmagjorda chokladkakor, snygga kläder, läcker arkitektur och moderna hippa människor. Eller ja, troligtvis finns inte detta på andra planeter i alla fall. Men på Island finns det, och landet känns extremt civiliserat vilket på något sätt står i kontrast mot det karga och svarta landskapet. Men det gör en resa till Island intressant för du kan kombinera utflykter genom svarta lavalandskap med gourmetmat och shopping. Det finns alltså annat än bara natur på Island. Jag kan tycka att det är konstigt att det inte är fler som upptäckt staden som weekendresmål. Staden är absolut ett alternativ till de andra nordiska huvudstäderna.

Prisläget på Island är ganska högt. Du får räkna med att betala mer för mat och hotell än du gör i Sverige. Och att hyra bil kan vara riktigt riktigt dyrt. Ja riktigt avskräckande dyrt. Men utan bil är det nog dessvärre svårt att ta sig runt på Island, om man inte bokar in sig på en busstur.

Har man bara en begränsad tid till sitt förfogande så kan man åka det som kallas den gyllne triangeln. Åker man denna passerar man tre av de mest kända sevärdheterna, Thingvellir, Geysir och Gullfoss. Man når alla dessa på en dag från Reykjavik. Sedan finns givetvis den Blå lagunen där man kan bara i vattnet från heta källor. Har man gott om tid på sig kan man åka runt hela Island, något jag själva gärna skulle göra om jag fick tid.

Thingvellir

Thingvellir

Gott om islandshästar finns det

Gullfoss

Landskapet är magiskt

Geysir

Islänningarna utnyttjar den vulkaniska hettan till att bland annat odla gurkor

Reykjavik city

Tjörnin - en damm mitt i Reykjavik

Landakotskirkja - som allt på Island ser den mystisk ut

Till och med katterna är som hämtade från någon saga

Islänningarna vet hur man lagar mat!

The Pearl utanför Reykjavik innehåller bland annat en roterande restaurang

The Metropolitan bodde jag på. Vandrarhemsstandard till hotellpris.

        Karta över Island...........

Vitklöver - Trifolium repens

Vad krävs för att vulkanism ska upphöra? Och vad effekterna bli?

För att vulkanism ska upphöra krävs att de mekanismer som får magman att tränga upp ur jorden upphör. Om de tektoniska plattorna slutar att röra på sig så får vi inga divergerande eller konvergerande plattzoner, och det är ju främst vid dessa som vi har vulkanism. Men för att få plattorna att sluta röra sig skulle det krävas enorma förändringar i jordens inre. Idag ”flyter” ju litosfären med dess plattor på den mer vätskelika astenosfären. På något sätt måste astenosfären bli mer fast och förhindra att plattorna rör sig. Och för att astenosfären ska bli fast krävs att temperaturen sjunker. Och det är faktiskt så att temperaturen i jordens inre sjunker, detta på grund av ”bränslet” inte räcker hur länge som helst. Värmen kommer från radioaktivt sönderfall och det har en halveringstid på mer än 1 miljard år. Så det kommer att ta mycket lång tid innan jorden kyls av så pass mycket att de tektoniska plattorna slutar att röra på sig! Men när det sker så kommer det dels inte finnas några divergerande eller konvergerande plattgränser där vulkanism kan uppstå, dels så skulle det inte finnas någon het magma som kan ”driva” vulkanerna.

Och vad skulle då detta få för konsekvenser? Antagligen kan det få effekter för sammansättningen av vår atmosfär. Vulkanism är t.ex. en viktig faktor när det gäller att hålla koldioxidhalten på en jämn nivå. Detta sker via den så kallade långsamma koldioxidcykeln (karbonat-silikatcykeln), en process som är beroende av det tryck och den hetta som finns vid subduktionszoner. En del den koldioxid som tas upp av processen släpps sedan ut i samband med vulkanism. Men processen tar alltså hand om mer koldioxid än den släpper ut vi vulkaner. Så om denna process slutar att fungera på grund av att subduktionszonerna försvinner så får vi en ökad halt av koldioxid i atmosfären, något som givetvis påverkar klimatet. Kanske att vi skulle få så pass höga temperaturer att haven skulle förångas? Och antagligen skulle djur- och växtlivet se helt annorlunda ut mot vad det gör idag. Hur väl djur och växter skulle kunna anpassa sig till de nya förutsättningarna beror nog på hur snabbt klimatförändringarna skulle ske. Om klimatförändringarna sker snabbare än djuren och växternas evolution så är risken stor att det bara är mycket enkla organismer som överlever.

Jag antar att en annan konsekvens av vulkanismens upphörande, och i och med det även plattrörelserna, är att nybildningen av bergskedjor skulle upphöra. Vi har inga plattor som krockar. Vi kanske skulle få ett flackare landskap i och med att det inte finns något som bygger upp, bara erosion som nöter ner. Fast hur erosionen kommer att se ut är ju svårt att sia om. Om vi får stora klimatförändringar så kanske också graden av erosion förändras. 

Karbonat-silikat cykeln

Vulkaniska gaser kan i vissa fall vara livsfarliga

Det finns tillfällen då vulkaniska gaser kan vara livsfarliga. Om det bildas en djup kratersjö med underliggande magma så kan det samlas mängder av koldioxid i sjöns nedre delar. Koldioxid som kan frigöras och svepa längs marken och orsaka kvävning. Koldioxiden kommer ursprungligen från magman som finns under sjön. På grund av det stora trycket, vilket beror på det stora djupet, så stannar koldioxiden kvar i sjöns bottenvatten. Men vid vissa tillfällen kan denna koldioxid stiga mot ytan och bilda gasmoln som sveper längs marken ner i dalarna. Något man tror kan orsaka att gasen frigörs och stiger mot ytan är undervattenskred. Gasen expanderar vart eftersom den närmar sig ytan och dess hastighet upp genom vattnet kan vara mycket hög. Gasen är luktlös vilket gör den svår att upptäcka. Den är dessutom ca 1.5 ggr tyngre än luft vilket gör att den glider längs med marken. Dessa luktlösa gasmoln kan kväva människor och djur till döds.

Ett exempel på detta är gasutsläppet vid Lake Nyos i Kamerun 1986. Här uppskattar man att ca 1.6 miljoner ton koldioxid steg upp ur sjön och sedan rullade ner för sluttningarna. I detta fall dog så många som 1700 personer.

De gaser som sipprar ut genom fumaroler på jordens yta kan också vara farliga. Även här bildas farliga gaser. Gaserna är dessutom ofta mycket heta vilket kan ge brännskador. Dock är ju dessa utsläpp ofta relativt små. Man har dessutom oftast bra koll på var dessa fumaroler finns. Detta gör att man kan varna allmänheten. 

Kor som kvävts av den koldioxid som släpptes ut från Lake Nyos 1886.

Häggspinnmal - Yponomeuta evonymella

Krakataus utbrott 1883 - explosionen hördes hundratals mil!

Krakatau ligger mellan Java och Sumatra i ett mycket vulkaniskt aktivt område. Den ursprungliga vulkanen kollapsade ca 416 e.Kr. och bildade då en stor kaldera. Bara ett par små öar är allt som syns idag av den ursprungliga vulkanen. Men successivt så växer det fram nya vulkaner vid kalderkantens södra sida. Det bildas alltså en ny vulkanisk ö. På 1600-talet hade vulkanen ett mindre utbrott men därefter dröjde det ända till våren 1883 innan vulkanen visade tecken på att vakna till liv. Och i slutet av maj fick Krakatau så ett utbrott. Efter det fortsatte utbrotten i varierad styrka under sommaren. Flera utloppskanaler öppnades. Dagarna innan det stora utbrottet var utbrotten mycket intensiva och i stort sett kontinuerliga. Redan dagen innan det stora utbrottet hade det bildats ett 27 km högt askmoln. Man kunde höra explosioner med ca 10 minuters mellanrum. Pimpstenar på 10 cm regnade ner ett par mil bort från vulkanen. 

Det stora utbrottet skedde den 27 augusti i form av fyra enorma explosioner. Först som en freatomagmatisk explosion (magman kommer i kontakt med vatten) för att sedan fortsätta i en rad pliniska utbrott. Vulkanens magmakammare kollapsade. Explosionerna hördes ända bort till öar i närheten av Mauritius, 4800 km bort! Den tryckvåg som bildades registrerades av mätinstrument över hela jorden. Och effekten av tryckvågen fanns kvar flera dagar efter utbrottet. 

Askan nådde upp till 80 km höjd. Stora mängder pyroklastiskt material slungades ut. Och detta tillsammans med det glödmoln som bildades dödade ca 5000 människor inom en radie på ca 80 km från vulkanen. Man vet att det pyroklastiska flödet färdats hela 40 km över vattnet. Man tror att detta har kunnat ske genom att det bildats en kudde av ånga, och att sedan det pyroklastiska flödet har kunnat färdas på denna.

När magmakammaren kollapsade bildades en kaldera, det vill säga en fördjupning i havsbottnen. I samband med detta kom enorma mängder av vatten i rörelse och det bildades en tsunami. Vågen nådde höjder på över 35 meter! När den nådde byn Telok Batong på Sumatra efter en timme var våghöjden ca 22 meter. En sådan tsunamivågen har givetvis förödande konsekvenser! Efter 12 timmar nådde tsunamivågen Sydafrika, våghöjden var dock ”bara” ca 2 meter då.

Karta som visar hur stor del av Krakatau som sprängdes bort i det stora utbrottet.

Dagen efter det stora utbrottet hade Krakataua lugnat ner sig. Inga större utbrott följde. Mindre utbrott förekom dock fram till och med oktober.

Den enorma mängd partiklar och gas som slungades ut i atmosfären vid utbrottet påverkade klimatet under långt tid framöver. Jorden kyldes av och man uppskattar att medeltemperaturen året efter utbrottet sjönk med över 1 °C.

Hur många som dog totalt i samband med utbrottet är svårt att veta, enligt de officiella nederländska siffrorna så var det drygt 36 000, men andra uppskattar antalet döda till över 120 000.

I januari 1928 ”föddes” Krakatauas barn i och med att vulkaniskt material bildat den nya ön Anak Krakatau. Den nya ön har stadigt växt i yta sedan dess.

Anak Krakatau

Nej, men detta är inte kul! Humorn försvann ut genom fönstret.

Boken "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" av Jonas Jonasson kan någon knappat undgått att se. Den exponering boken fått i bokaffärer, reklam och liknande är ju minst sagt omfattande. Efter all den uppmärksamhet som den här boken fått så hade man ju skyhöga förväntningar och jag hade sett fram emot att få en riktig skrattfest! Men men, så besviken man kan bli. Handlingen hade potential att bli något stort men författarens försök att försöka få in minst en lustighet i varje mening gör att det blir oläsbart. Visst, jag förstår att det ska vara en kul bok med utflippad handling, men det måste ju ändå skrivas med finess. När det inte finns någon paus mellan lustigheterna så blir det till slut tröttsamt. Men som sagt konceptet med en person som så att säga färdas genom tiden och träffar på en mängd berömdheter på sin resa är ju bra.

Jonas Jonasson ska i alla fall ha en eloge för att ha gjort ett försöka att skriva en lite annorlunda bok. Dessutom är början bra, fram tills dess man tröttnat på författarens humor, vilket sker ganska fort. Det vore intressant att få veta hur många av de som börjat läsa boken som verkligen tyckte att den var bra. Jag tror att detta är en av alla dessa böcker som exponeras så hårt att folk nästan känner sig tvingade att läsa den. Och då man tror att alla andra tycker boken är grymt bra och rolig så vågar man inte säga vad man egentligen tyckte. För vi vill ju inte avvika från mängden, särskilt inte när det gäller humor.

Jag ger boken betyget 2 av 5..........

Kabbleka - Caltha palustris

Fyrkantig johannesört - Hypericum maculatum

Den nya överklassen - raljerande men kul

Boken "Den nya överklassen : en bok om Sveriges ekonomiska elit" av Bengt Ericson är svår att motstå. De flesta är nog intresserade av hur överklassen lever, även om vi kanske inte alltid vill erkänna det. Vi läser om alla dessa enorma bonusar, gigantiska slott och extravaganta resor med en skräckblandad förtjusning. Samtidigt som vi förfasas över allt slöseri och de orättvisor som finns så är vi avundsjuka, de flesta av oss kulle nog inte tacka nej till att vara snuskigt rika. Sedan skulle ju vi givetvis använda pengarna på ett mer förnuftigt sätt. Och givetvis skulle vi fortfarande ha fötterna på jorden, ja det skulle inte märkas alls på oss att vi var ofantligt rika. Vi skulle leva på som vanligt, men kanske unna oss en extra vecka i Thailand då och då. Jojo, knappast troligt va? Men det är nog så vi lite naivt resonerar. Jag tror att de flesta av oss skulle förändra vårt sätt att leva ganska radikalt om vi blev ekonomiskt oberoende. Det kan vara bra att ha i bakhuvudet när man läser den här boken.

Den här boken betar av ett antal olika ämnen så som överklassens bostäder och fritidssysselsättningar. Men kan också läsa om de sociala regler som är ett måste att behärska inom överklassen. Givetvis finns här också avsnitt som handlar om hur överklassen tjänat sin pengar. Dessutom finns ett par porträtt av några enskilda personer, t.ex.Ingvar Kamprad och Gerard De Geer. I slutet av boken finns ett antal bilagor med listor över Sveriges miljardärer, kungens jaktkompisar och liknande.

Boken är skriven med glimten i ögat, det är lättsam läsning. Och mycket av det man innerst inne vill veta om överklassen finns med, så som hur de socialiserar i olika ordenssällskap eller hur de skatteplanerar i lagens gråzon. Bengt Ericson verkar ha en bra inblick i hur de rika lever. Det finns även en hel del samhällskritik med i boken, t.ex. om hur pass stora klasskillnaderna faktiskt är i Sverige. Så även om det är en lättsam bok så finns det även ett djupare budskap i boken. Bengt Ericson är till exempel mycket kritisk till hur makten och överklassen har hjälp varandra, eller hur stor girigheten är när det gäller att ta ut bonusar och liknande.

Dock kan det ibland lite väl mycket raljerande och generaliserade, man får intrycket att alla i överklassen är giriga egoister som inte skyr några medel för att öka på sin förmögenhet. Och jag är övertygad om att det inom överklassen även finns vettiga människor, ja antagligen är majoriteten vettiga. Men dessa personer har i stort sett ingen plats alls i boken. Ett annat problem med boken är att det blir lite väl mycket namn, det är ett par rader om riking nr 1, sen några rader om riking nr 2 osv. Det är säkert över 100 namn som nämns i boken vilket gör att det blir rörigt och splittrat.

Men på det hela är det en intressant inblick i hur överklassen lever så betyget blir 3 av 5.........

Rödklöver - Trifolium pratense

Vitpyrola - Pyrola rotundifolia