Viktiga faktorer att titta på är till exempel relationerna mellan de olika etniska grupperna samt mellan dessa grupper och omvärlden och vilka historiska kopplingar det finns mellan dessa etniska grupper och olika territorier. Att avgöra hur långt tillbaka i tiden som är relevant att gå är inte alltid så lätt att avgöra. Israel är ju en plats som varit viktig för många olika etniska grupper och intressen under en lång tid, detta är till exempel födelseplatsen för de tre stora religionerna kristendom, judendom och islam. Kampen om Jerusalem har ju funnits på dagordningen i tusentals år, och staden har tillhört kristna såväl som muslimska riken.
Om man tittar på mer modern tid så är framväxten av sionismen en viktig faktor. Sionismen grundades av den österrikiske juden Theodor Herzl i slutet av 1800-talet och dess mål var att skapa en judisk stat. Judarna hade känt sig förföljda under en lång tid och kände dessutom av en ökad antisemitism, detta bidrog till att många judar slöt upp kring sionismen. Genom första världskriget övergick det område som idag är Israel från det Osmanska riket till det Brittiska imperiet. Britterna hade fått stöd av såväl judar som araber i deras kamp för att största det Osmanska riket, och britterna hade som tack för stödet ”lovat bort” delar av territoriet till araberna. Och det skrevs också ett avtal om detta mellan britterna och araberna, det så kallade McMahon-Husain-avtalet. Judarna, genom sioniströrelsen, bad då britterna om att få ett territorium där de kunde bilda en judisk stat. Efter en tids tvekan gick då britterna med på att göra Palestina till en ”nationellt hem” för judarna under förutsättning att de respekterade de andra icke-judiska grupperna som fanns där och 1917 undertecknade man Balfourdeklarationen. Britterna ansåg området vara strategiskt viktigt bland annat därför att vägen till Indien, som ju var brittiskt, gick där och ville därför inte ge judarna en egen stat, utan bara ett mandat, ett ”nationellt hem”. Nu började judarna, som just upplevt ett antal hemska år under andra världskriget, flytta till Palestina och fram till 1945 ökade deras antal i Palestina från cirka 80 000 till mer än 500 000. Även antalet muslimer ökade kraftigt och de utgjorde en större del av befolkningen än judarna. Detta ökade givetvis spänningen i området då judarna hade som målsättning att göra det ”nationella hemmet” till en faktisk judisk stat. Muslimerna, som var i majoritet, hade inte samma målsättning. De såg sin majoritsställning hotas i samband med den mycket stora judiska invandringen. Den arabiska nationalismen i Palestina ökade och på 1930-talet införde britterna begränsningar i den judiska invandringen, detta för att förhindra att den arabiska nationalismen skulle leda till en konflikt. Men konflikter uppstod i Palestina, de första redan 1921 i de så kallade Jaffaupproren då araberna gjorde uppror mot judarna, judarna kontrade med att skapa försvarsrörelsen Haganah. Upproren mellan judarna och araberna avlöste varandra och även britterna blev utsatta för attentat. Britterna insåg att de behövde hjälp att lösa frågan om Palestinas framtid och lyfte frågan till FN.
FN lade 1948 fram en plan som gick ut på att dela Palestina i en judisk och en arabisk del, och där Jerusalem skulle ligga under internationell kontroll. Judarna accepterade detta, men inte araberna. Även stormakterna USA och Sovjetunionen accepterade FNs förslag. Staten Israel bildades slutligen i maj 1948. Detta innebar dock långt ifrån att det blev lugnt i området. Väpnade sammanstötningar förekom fortfarande och stora mängder av människor, främst araber, tvingades att flytta till ”rätt” område. Stora mängder judar flydde och flyttade till Israel i samband med att Israel bildades. Efter Israels självständighet har landet varit inblandat i ett flertal krig, till exempel sexdagarskriget, oktoberkriget och gazakriget. I alla dessa konflikter har kampen om territorier varit en viktig faktor. De olika grupperna har genomfört ockupationer och blockader av vissa områden i Israel, och Israel har dessutom invaderad angränsande länder för att erövra territorier. Oroligheterna i området har lett till att organisationer som PLO och Hizbollah har växt fram. Otaliga försök till att skapa fred har gjorts, till exempel genom Osloprocessen 1993 och förhandlingarna vid Camp David år 2000.
Så vad vill jag säga med denna genomgång av bakgrunden till Israel-Palestina-konflikten? Jo, att historien är viktig för att förstå dagens geopolitiska situation. Och det för också tankarna till frågeställningen varför kontrollen över marken är så viktig för oss människor, Storey (kapitel 2) tar upp både biologisk/genetiska argument och socio-politiska. De biologiska och genetiska argumenten har att göra med vår strävan att som djur erövra mark och sedan försvara denna mot inkräktare, det finns så att säga ett darwinistiskt tankesätt. Det ligger i människans natur att erövra, det är en instinkt. Den socio-ekonomiska argumentationen bygger på att människan är en tänkande varelse som lär sig. Vi drivs inte i första hand av vår djuriska instinkt utan vi påverkas av och tar intryck av den värld och det samhälle vi lever i. Kultur, politik, ekonomi och social gemenskap är alla faktorer som påverkar hur vi förhåller oss till territorier. Storey anser att det inte är de biologiska drivkrafterna utan de socio-ekonomiska som är starkast, och enligt honom är det ”…obvious that territoriality, when viewed as a mechanism of power is more than a simple behavioural phenomenon. Territorial formation, control, resistance and transgression are all political phenomena.” Och om vi läser i dagspressen om Israel-Palestina-konflikten så inser man att detta stämmer, I stort sett alla nyhetsartiklarna har en politisk vinkel. Några av rubrikerna nu i augusti och september 2011 lyder så här: ”Israel warns against unilateral Palestinian move”, ”USA stoppar Palestina med veto”, ”Palestinians head for UN state showdown”,”Rockets kill 1 in Israel; Hamas military wing ends truce”, ”Borgerlig splittring om ambassadör” och ”U.S. in tough spot with Palestinian statehood bid”. (Se källförteckning för länkar.) Artiklarna handlar alla på ett eller annat sätt om det politiska spelet kring makten om marken.
Enligt Storey (kapitel 3) så utgörs en stat av fyra nyckelfunktioner: territorium, människor, gränser och självständighet. Och det framgår också klart och tydligt av tidigare nämnda nyhetsartiklar att dessa begrepp även gäller för Israel-Palestina-konflikten. Artiklarna handlar bland annat om kampen om var gränsen ska dras mellan arabernas och judarnas territorium och om Palestiniernas kamp för att få en egen självständig stat. Gränsdragningen är mycket komplex vilket visas på de två kartorna som finns som finns som bilagor i slutet på detta dokument. Just i skrivande stund är två frågor extra heta, nämligen huruvida det är rätt beslut att tillåta en palestinsk representation i Sverige och hur FN ställer sig till frågan om en tvåstatslösning. De internationella relationerna är alltså mycket viktiga i kampen om marken och makten eftersom internationella relationer är en förutsättning för att få sin självständighet erkänd av andra stater. För som Storey skriver, ”People may have territory but nor sovereignty”. Och utan ett erkännande från andra stater så är statens legitimitet hotad och dess förmåga att interagera med omvärlden begränsad.
Även om Israel-Palestina-konflikten inte i första hand är en fråga om naturresurser så finns det även sådana inslag. Palestinierna har dåligt med egna vattenkällor och måste alltså förlita sig på att få vatten utifrån. Vid en tvåstats-lösning kommer de alltså att vara beroende av att få vatten från Israel. Israel sitter här på ett trumfkort vid framtida (och pågående) förhandlingar.
När jag läser om den här typen av utdragna och blodiga konflikter så frågar jag mig ofta om det verkligen är värt det. Spelar det verkligen så stor roll om landet du bor i heter Israel eller Palestina? Hur kan man välja att dö för sin religion? För oss som bor i trygga och sekulära Sverige kan nog detta vara svårt att förstå. Men som Storey skriver (kap 4) så är etnisk tillhörighet, kulturarv, religion och liknande starka krafter. Dessa krafter kan sammanfattas som nationalism, och jag skulle säga att nationalism tillsammans med resursfrågan är de två största orsakerna till konflikter. Och båda dessa faktorer är intimt sammankopplade med makten över marken. Makten över marken innebär här en trygghet i att man kan fortsätta att förvalta och vidareutveckla sin identitet och sitt kulturarv tillsammans med andra.
Och när jag skrev ovan att de är beredda att dö för sin religion, så kanske detta bara är vårt västerländska sätt att se på det? Vi kanske överskattar religionens roll i den här typen av konflikter? Kanske det är så att våldshandlingar utförs i religionens namn, men att det egentligen är andra mer krasst världsliga orsaker som ligger bakom? Att man så att säga använder religionen som ett sätt att legitimera sina handlingar? Eller så kanske det är så att begreppet religion innebär helt olika saker för oss i Sverige och i Mellanöstern? För de flesta av oss i Sverige är religionen något ganska perifert och något som inte påverkar vårt dagliga liv, medan religionen i mellanöstern är en integrerad del av politiken. Jag har inte tillräcklig kunskap för att reda ut detta, och det är inte meningen heller utan poängen är att det krävs kunskap för att förstå en konflikt. Och att den kunskapen måste vara mångsidig, det vill säga den får inte vara färgad av ett visst synsätt, till exempel det västerländska.
Slutligen så kan man konstatera att Israel-Palestina-konflikten är en konflikt på många nivåer, från problematiken på lokal och regional nivå med till exempel husbyggen på ockuperad mark till den globala nivån där USA och Sovjetunionen använde konflikten som en bricka i kalla krigets diplomatiska spel.
Kartbilagor
 |
| Karta 1: Situationen i Israel år 2007. Observera de komplexa gränsdragningarna med olika typer av gränser. I norr har vi dessutom två zoner (blåstreckade) i anslutning till Libanon och Syrien där FN har fredsbevarande styrkor på plats...... |
 |
| Karta 2: Karta som visar situationen i västbanken i februari 2011. Och man kan se en stor del av den geopolitiska utvecklingen i området genom att studera de olika gränserna. Vi har dels den ursprungliga internationella gränden. Sedan den så kallade ”Gröna linjen” som markerar den gränsdragning som blev resultatet efter 1948 års arabisk-israeliska krig. Dessutom finns resultatet av Osloöverenskommelsens områdesindelning från 1993 märkt på kartan med olika färger. Jerusalems särställning syns också tydligt. |
Text- och bildkällor:
Storey D. Territory: The claiming of space. (2001) England: Person Education Limited.
Wikipedia. Israeli-Palestinian conflict. Elektronisk. Läst den 13/9 2011. http://en.wikipedia.org/wiki/Israeli%E2%80%93Palestinian_conflict
Wikipedia. Two-state solution. Elektronisk. Läst den 13/9 2011. http://en.wikipedia.org/wiki/Two-state_solution
Nyhetsartiklar som nämns i texten:
http://edition.cnn.com/2011/WORLD/meast/09/14/israel.palestinians/index.html
http://www.dn.se/nyheter/varlden/usa-stoppar-palestina-med-veto
http://www.bbc.co.uk/news/world-middle-east-14922659
http://edition.cnn.com/2011/WORLD/meast/08/20/israel.violence/index.html
http://www.dn.se/nyheter/sverige/palestinier-far-ambassador-i-sverige
http://edition.cnn.com/2011/09/20/politics/us-palestinians-israel/index.html?&hpt=hp_c2
Karta 1:
http://en.wikipedia.org/wiki/Israeli%E2%80%93Palestinian_conflict
Karta 2: http://domino.un.org/unispal.nsf/1ce874ab1832a53e852570bb006dfaf6/6b9eaba6d3ea5ce2852578410058a8c6?OpenDocument
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar