torsdag 29 september 2011
Rapadeltat sett från ovan
Hittade ett par bilder från Rapadeltat. En läcker upplevelse att flyga sjöflygplan och se Rapadalen med dess delta från ovan.Synd bara att jag inte hade en bättre kamera med mig!
tisdag 27 september 2011
Makten över marken, exemplet Israel - Palestina
I det här inlägget kommer jag att använda mig av Israel-Palestina-konflikten för att belysa den geopolitiska frågeställningen makten över marken. För att förstå dagens situation så måste man titta på den historiska utvecklingen i området, så jag börjar därför att i övergripande drag beskriva denna (källor Storey s94-96 samt Wikipedia).
Viktiga faktorer att titta på är till exempel relationerna mellan de olika etniska grupperna samt mellan dessa grupper och omvärlden och vilka historiska kopplingar det finns mellan dessa etniska grupper och olika territorier. Att avgöra hur långt tillbaka i tiden som är relevant att gå är inte alltid så lätt att avgöra. Israel är ju en plats som varit viktig för många olika etniska grupper och intressen under en lång tid, detta är till exempel födelseplatsen för de tre stora religionerna kristendom, judendom och islam. Kampen om Jerusalem har ju funnits på dagordningen i tusentals år, och staden har tillhört kristna såväl som muslimska riken.
Om man tittar på mer modern tid så är framväxten av sionismen en viktig faktor. Sionismen grundades av den österrikiske juden Theodor Herzl i slutet av 1800-talet och dess mål var att skapa en judisk stat. Judarna hade känt sig förföljda under en lång tid och kände dessutom av en ökad antisemitism, detta bidrog till att många judar slöt upp kring sionismen. Genom första världskriget övergick det område som idag är Israel från det Osmanska riket till det Brittiska imperiet. Britterna hade fått stöd av såväl judar som araber i deras kamp för att största det Osmanska riket, och britterna hade som tack för stödet ”lovat bort” delar av territoriet till araberna. Och det skrevs också ett avtal om detta mellan britterna och araberna, det så kallade McMahon-Husain-avtalet. Judarna, genom sioniströrelsen, bad då britterna om att få ett territorium där de kunde bilda en judisk stat. Efter en tids tvekan gick då britterna med på att göra Palestina till en ”nationellt hem” för judarna under förutsättning att de respekterade de andra icke-judiska grupperna som fanns där och 1917 undertecknade man Balfourdeklarationen. Britterna ansåg området vara strategiskt viktigt bland annat därför att vägen till Indien, som ju var brittiskt, gick där och ville därför inte ge judarna en egen stat, utan bara ett mandat, ett ”nationellt hem”. Nu började judarna, som just upplevt ett antal hemska år under andra världskriget, flytta till Palestina och fram till 1945 ökade deras antal i Palestina från cirka 80 000 till mer än 500 000. Även antalet muslimer ökade kraftigt och de utgjorde en större del av befolkningen än judarna. Detta ökade givetvis spänningen i området då judarna hade som målsättning att göra det ”nationella hemmet” till en faktisk judisk stat. Muslimerna, som var i majoritet, hade inte samma målsättning. De såg sin majoritsställning hotas i samband med den mycket stora judiska invandringen. Den arabiska nationalismen i Palestina ökade och på 1930-talet införde britterna begränsningar i den judiska invandringen, detta för att förhindra att den arabiska nationalismen skulle leda till en konflikt. Men konflikter uppstod i Palestina, de första redan 1921 i de så kallade Jaffaupproren då araberna gjorde uppror mot judarna, judarna kontrade med att skapa försvarsrörelsen Haganah. Upproren mellan judarna och araberna avlöste varandra och även britterna blev utsatta för attentat. Britterna insåg att de behövde hjälp att lösa frågan om Palestinas framtid och lyfte frågan till FN.
FN lade 1948 fram en plan som gick ut på att dela Palestina i en judisk och en arabisk del, och där Jerusalem skulle ligga under internationell kontroll. Judarna accepterade detta, men inte araberna. Även stormakterna USA och Sovjetunionen accepterade FNs förslag. Staten Israel bildades slutligen i maj 1948. Detta innebar dock långt ifrån att det blev lugnt i området. Väpnade sammanstötningar förekom fortfarande och stora mängder av människor, främst araber, tvingades att flytta till ”rätt” område. Stora mängder judar flydde och flyttade till Israel i samband med att Israel bildades. Efter Israels självständighet har landet varit inblandat i ett flertal krig, till exempel sexdagarskriget, oktoberkriget och gazakriget. I alla dessa konflikter har kampen om territorier varit en viktig faktor. De olika grupperna har genomfört ockupationer och blockader av vissa områden i Israel, och Israel har dessutom invaderad angränsande länder för att erövra territorier. Oroligheterna i området har lett till att organisationer som PLO och Hizbollah har växt fram. Otaliga försök till att skapa fred har gjorts, till exempel genom Osloprocessen 1993 och förhandlingarna vid Camp David år 2000.
Så vad vill jag säga med denna genomgång av bakgrunden till Israel-Palestina-konflikten? Jo, att historien är viktig för att förstå dagens geopolitiska situation. Och det för också tankarna till frågeställningen varför kontrollen över marken är så viktig för oss människor, Storey (kapitel 2) tar upp både biologisk/genetiska argument och socio-politiska. De biologiska och genetiska argumenten har att göra med vår strävan att som djur erövra mark och sedan försvara denna mot inkräktare, det finns så att säga ett darwinistiskt tankesätt. Det ligger i människans natur att erövra, det är en instinkt. Den socio-ekonomiska argumentationen bygger på att människan är en tänkande varelse som lär sig. Vi drivs inte i första hand av vår djuriska instinkt utan vi påverkas av och tar intryck av den värld och det samhälle vi lever i. Kultur, politik, ekonomi och social gemenskap är alla faktorer som påverkar hur vi förhåller oss till territorier. Storey anser att det inte är de biologiska drivkrafterna utan de socio-ekonomiska som är starkast, och enligt honom är det ”…obvious that territoriality, when viewed as a mechanism of power is more than a simple behavioural phenomenon. Territorial formation, control, resistance and transgression are all political phenomena.” Och om vi läser i dagspressen om Israel-Palestina-konflikten så inser man att detta stämmer, I stort sett alla nyhetsartiklarna har en politisk vinkel. Några av rubrikerna nu i augusti och september 2011 lyder så här: ”Israel warns against unilateral Palestinian move”, ”USA stoppar Palestina med veto”, ”Palestinians head for UN state showdown”,”Rockets kill 1 in Israel; Hamas military wing ends truce”, ”Borgerlig splittring om ambassadör” och ”U.S. in tough spot with Palestinian statehood bid”. (Se källförteckning för länkar.) Artiklarna handlar alla på ett eller annat sätt om det politiska spelet kring makten om marken.
Enligt Storey (kapitel 3) så utgörs en stat av fyra nyckelfunktioner: territorium, människor, gränser och självständighet. Och det framgår också klart och tydligt av tidigare nämnda nyhetsartiklar att dessa begrepp även gäller för Israel-Palestina-konflikten. Artiklarna handlar bland annat om kampen om var gränsen ska dras mellan arabernas och judarnas territorium och om Palestiniernas kamp för att få en egen självständig stat. Gränsdragningen är mycket komplex vilket visas på de två kartorna som finns som finns som bilagor i slutet på detta dokument. Just i skrivande stund är två frågor extra heta, nämligen huruvida det är rätt beslut att tillåta en palestinsk representation i Sverige och hur FN ställer sig till frågan om en tvåstatslösning. De internationella relationerna är alltså mycket viktiga i kampen om marken och makten eftersom internationella relationer är en förutsättning för att få sin självständighet erkänd av andra stater. För som Storey skriver, ”People may have territory but nor sovereignty”. Och utan ett erkännande från andra stater så är statens legitimitet hotad och dess förmåga att interagera med omvärlden begränsad.
Även om Israel-Palestina-konflikten inte i första hand är en fråga om naturresurser så finns det även sådana inslag. Palestinierna har dåligt med egna vattenkällor och måste alltså förlita sig på att få vatten utifrån. Vid en tvåstats-lösning kommer de alltså att vara beroende av att få vatten från Israel. Israel sitter här på ett trumfkort vid framtida (och pågående) förhandlingar.
När jag läser om den här typen av utdragna och blodiga konflikter så frågar jag mig ofta om det verkligen är värt det. Spelar det verkligen så stor roll om landet du bor i heter Israel eller Palestina? Hur kan man välja att dö för sin religion? För oss som bor i trygga och sekulära Sverige kan nog detta vara svårt att förstå. Men som Storey skriver (kap 4) så är etnisk tillhörighet, kulturarv, religion och liknande starka krafter. Dessa krafter kan sammanfattas som nationalism, och jag skulle säga att nationalism tillsammans med resursfrågan är de två största orsakerna till konflikter. Och båda dessa faktorer är intimt sammankopplade med makten över marken. Makten över marken innebär här en trygghet i att man kan fortsätta att förvalta och vidareutveckla sin identitet och sitt kulturarv tillsammans med andra.
Och när jag skrev ovan att de är beredda att dö för sin religion, så kanske detta bara är vårt västerländska sätt att se på det? Vi kanske överskattar religionens roll i den här typen av konflikter? Kanske det är så att våldshandlingar utförs i religionens namn, men att det egentligen är andra mer krasst världsliga orsaker som ligger bakom? Att man så att säga använder religionen som ett sätt att legitimera sina handlingar? Eller så kanske det är så att begreppet religion innebär helt olika saker för oss i Sverige och i Mellanöstern? För de flesta av oss i Sverige är religionen något ganska perifert och något som inte påverkar vårt dagliga liv, medan religionen i mellanöstern är en integrerad del av politiken. Jag har inte tillräcklig kunskap för att reda ut detta, och det är inte meningen heller utan poängen är att det krävs kunskap för att förstå en konflikt. Och att den kunskapen måste vara mångsidig, det vill säga den får inte vara färgad av ett visst synsätt, till exempel det västerländska.
Slutligen så kan man konstatera att Israel-Palestina-konflikten är en konflikt på många nivåer, från problematiken på lokal och regional nivå med till exempel husbyggen på ockuperad mark till den globala nivån där USA och Sovjetunionen använde konflikten som en bricka i kalla krigets diplomatiska spel.
Kartbilagor
Text- och bildkällor:
Storey D. Territory: The claiming of space. (2001) England: Person Education Limited.
Wikipedia. Israeli-Palestinian conflict. Elektronisk. Läst den 13/9 2011. http://en.wikipedia.org/wiki/Israeli%E2%80%93Palestinian_conflict
Wikipedia. Two-state solution. Elektronisk. Läst den 13/9 2011. http://en.wikipedia.org/wiki/Two-state_solution
Nyhetsartiklar som nämns i texten:
http://edition.cnn.com/2011/WORLD/meast/09/14/israel.palestinians/index.html
http://www.dn.se/nyheter/varlden/usa-stoppar-palestina-med-veto
http://www.bbc.co.uk/news/world-middle-east-14922659
http://edition.cnn.com/2011/WORLD/meast/08/20/israel.violence/index.html
http://www.dn.se/nyheter/sverige/palestinier-far-ambassador-i-sverige
http://edition.cnn.com/2011/09/20/politics/us-palestinians-israel/index.html?&hpt=hp_c2
Karta 1:
http://en.wikipedia.org/wiki/Israeli%E2%80%93Palestinian_conflict
Karta 2: http://domino.un.org/unispal.nsf/1ce874ab1832a53e852570bb006dfaf6/6b9eaba6d3ea5ce2852578410058a8c6?OpenDocument
Viktiga faktorer att titta på är till exempel relationerna mellan de olika etniska grupperna samt mellan dessa grupper och omvärlden och vilka historiska kopplingar det finns mellan dessa etniska grupper och olika territorier. Att avgöra hur långt tillbaka i tiden som är relevant att gå är inte alltid så lätt att avgöra. Israel är ju en plats som varit viktig för många olika etniska grupper och intressen under en lång tid, detta är till exempel födelseplatsen för de tre stora religionerna kristendom, judendom och islam. Kampen om Jerusalem har ju funnits på dagordningen i tusentals år, och staden har tillhört kristna såväl som muslimska riken.
Om man tittar på mer modern tid så är framväxten av sionismen en viktig faktor. Sionismen grundades av den österrikiske juden Theodor Herzl i slutet av 1800-talet och dess mål var att skapa en judisk stat. Judarna hade känt sig förföljda under en lång tid och kände dessutom av en ökad antisemitism, detta bidrog till att många judar slöt upp kring sionismen. Genom första världskriget övergick det område som idag är Israel från det Osmanska riket till det Brittiska imperiet. Britterna hade fått stöd av såväl judar som araber i deras kamp för att största det Osmanska riket, och britterna hade som tack för stödet ”lovat bort” delar av territoriet till araberna. Och det skrevs också ett avtal om detta mellan britterna och araberna, det så kallade McMahon-Husain-avtalet. Judarna, genom sioniströrelsen, bad då britterna om att få ett territorium där de kunde bilda en judisk stat. Efter en tids tvekan gick då britterna med på att göra Palestina till en ”nationellt hem” för judarna under förutsättning att de respekterade de andra icke-judiska grupperna som fanns där och 1917 undertecknade man Balfourdeklarationen. Britterna ansåg området vara strategiskt viktigt bland annat därför att vägen till Indien, som ju var brittiskt, gick där och ville därför inte ge judarna en egen stat, utan bara ett mandat, ett ”nationellt hem”. Nu började judarna, som just upplevt ett antal hemska år under andra världskriget, flytta till Palestina och fram till 1945 ökade deras antal i Palestina från cirka 80 000 till mer än 500 000. Även antalet muslimer ökade kraftigt och de utgjorde en större del av befolkningen än judarna. Detta ökade givetvis spänningen i området då judarna hade som målsättning att göra det ”nationella hemmet” till en faktisk judisk stat. Muslimerna, som var i majoritet, hade inte samma målsättning. De såg sin majoritsställning hotas i samband med den mycket stora judiska invandringen. Den arabiska nationalismen i Palestina ökade och på 1930-talet införde britterna begränsningar i den judiska invandringen, detta för att förhindra att den arabiska nationalismen skulle leda till en konflikt. Men konflikter uppstod i Palestina, de första redan 1921 i de så kallade Jaffaupproren då araberna gjorde uppror mot judarna, judarna kontrade med att skapa försvarsrörelsen Haganah. Upproren mellan judarna och araberna avlöste varandra och även britterna blev utsatta för attentat. Britterna insåg att de behövde hjälp att lösa frågan om Palestinas framtid och lyfte frågan till FN.
FN lade 1948 fram en plan som gick ut på att dela Palestina i en judisk och en arabisk del, och där Jerusalem skulle ligga under internationell kontroll. Judarna accepterade detta, men inte araberna. Även stormakterna USA och Sovjetunionen accepterade FNs förslag. Staten Israel bildades slutligen i maj 1948. Detta innebar dock långt ifrån att det blev lugnt i området. Väpnade sammanstötningar förekom fortfarande och stora mängder av människor, främst araber, tvingades att flytta till ”rätt” område. Stora mängder judar flydde och flyttade till Israel i samband med att Israel bildades. Efter Israels självständighet har landet varit inblandat i ett flertal krig, till exempel sexdagarskriget, oktoberkriget och gazakriget. I alla dessa konflikter har kampen om territorier varit en viktig faktor. De olika grupperna har genomfört ockupationer och blockader av vissa områden i Israel, och Israel har dessutom invaderad angränsande länder för att erövra territorier. Oroligheterna i området har lett till att organisationer som PLO och Hizbollah har växt fram. Otaliga försök till att skapa fred har gjorts, till exempel genom Osloprocessen 1993 och förhandlingarna vid Camp David år 2000.
Så vad vill jag säga med denna genomgång av bakgrunden till Israel-Palestina-konflikten? Jo, att historien är viktig för att förstå dagens geopolitiska situation. Och det för också tankarna till frågeställningen varför kontrollen över marken är så viktig för oss människor, Storey (kapitel 2) tar upp både biologisk/genetiska argument och socio-politiska. De biologiska och genetiska argumenten har att göra med vår strävan att som djur erövra mark och sedan försvara denna mot inkräktare, det finns så att säga ett darwinistiskt tankesätt. Det ligger i människans natur att erövra, det är en instinkt. Den socio-ekonomiska argumentationen bygger på att människan är en tänkande varelse som lär sig. Vi drivs inte i första hand av vår djuriska instinkt utan vi påverkas av och tar intryck av den värld och det samhälle vi lever i. Kultur, politik, ekonomi och social gemenskap är alla faktorer som påverkar hur vi förhåller oss till territorier. Storey anser att det inte är de biologiska drivkrafterna utan de socio-ekonomiska som är starkast, och enligt honom är det ”…obvious that territoriality, when viewed as a mechanism of power is more than a simple behavioural phenomenon. Territorial formation, control, resistance and transgression are all political phenomena.” Och om vi läser i dagspressen om Israel-Palestina-konflikten så inser man att detta stämmer, I stort sett alla nyhetsartiklarna har en politisk vinkel. Några av rubrikerna nu i augusti och september 2011 lyder så här: ”Israel warns against unilateral Palestinian move”, ”USA stoppar Palestina med veto”, ”Palestinians head for UN state showdown”,”Rockets kill 1 in Israel; Hamas military wing ends truce”, ”Borgerlig splittring om ambassadör” och ”U.S. in tough spot with Palestinian statehood bid”. (Se källförteckning för länkar.) Artiklarna handlar alla på ett eller annat sätt om det politiska spelet kring makten om marken.
Enligt Storey (kapitel 3) så utgörs en stat av fyra nyckelfunktioner: territorium, människor, gränser och självständighet. Och det framgår också klart och tydligt av tidigare nämnda nyhetsartiklar att dessa begrepp även gäller för Israel-Palestina-konflikten. Artiklarna handlar bland annat om kampen om var gränsen ska dras mellan arabernas och judarnas territorium och om Palestiniernas kamp för att få en egen självständig stat. Gränsdragningen är mycket komplex vilket visas på de två kartorna som finns som finns som bilagor i slutet på detta dokument. Just i skrivande stund är två frågor extra heta, nämligen huruvida det är rätt beslut att tillåta en palestinsk representation i Sverige och hur FN ställer sig till frågan om en tvåstatslösning. De internationella relationerna är alltså mycket viktiga i kampen om marken och makten eftersom internationella relationer är en förutsättning för att få sin självständighet erkänd av andra stater. För som Storey skriver, ”People may have territory but nor sovereignty”. Och utan ett erkännande från andra stater så är statens legitimitet hotad och dess förmåga att interagera med omvärlden begränsad.
Även om Israel-Palestina-konflikten inte i första hand är en fråga om naturresurser så finns det även sådana inslag. Palestinierna har dåligt med egna vattenkällor och måste alltså förlita sig på att få vatten utifrån. Vid en tvåstats-lösning kommer de alltså att vara beroende av att få vatten från Israel. Israel sitter här på ett trumfkort vid framtida (och pågående) förhandlingar.
När jag läser om den här typen av utdragna och blodiga konflikter så frågar jag mig ofta om det verkligen är värt det. Spelar det verkligen så stor roll om landet du bor i heter Israel eller Palestina? Hur kan man välja att dö för sin religion? För oss som bor i trygga och sekulära Sverige kan nog detta vara svårt att förstå. Men som Storey skriver (kap 4) så är etnisk tillhörighet, kulturarv, religion och liknande starka krafter. Dessa krafter kan sammanfattas som nationalism, och jag skulle säga att nationalism tillsammans med resursfrågan är de två största orsakerna till konflikter. Och båda dessa faktorer är intimt sammankopplade med makten över marken. Makten över marken innebär här en trygghet i att man kan fortsätta att förvalta och vidareutveckla sin identitet och sitt kulturarv tillsammans med andra.
Och när jag skrev ovan att de är beredda att dö för sin religion, så kanske detta bara är vårt västerländska sätt att se på det? Vi kanske överskattar religionens roll i den här typen av konflikter? Kanske det är så att våldshandlingar utförs i religionens namn, men att det egentligen är andra mer krasst världsliga orsaker som ligger bakom? Att man så att säga använder religionen som ett sätt att legitimera sina handlingar? Eller så kanske det är så att begreppet religion innebär helt olika saker för oss i Sverige och i Mellanöstern? För de flesta av oss i Sverige är religionen något ganska perifert och något som inte påverkar vårt dagliga liv, medan religionen i mellanöstern är en integrerad del av politiken. Jag har inte tillräcklig kunskap för att reda ut detta, och det är inte meningen heller utan poängen är att det krävs kunskap för att förstå en konflikt. Och att den kunskapen måste vara mångsidig, det vill säga den får inte vara färgad av ett visst synsätt, till exempel det västerländska.
Slutligen så kan man konstatera att Israel-Palestina-konflikten är en konflikt på många nivåer, från problematiken på lokal och regional nivå med till exempel husbyggen på ockuperad mark till den globala nivån där USA och Sovjetunionen använde konflikten som en bricka i kalla krigets diplomatiska spel.
Kartbilagor
 |
| Karta 1: Situationen i Israel år 2007. Observera de komplexa gränsdragningarna med olika typer av gränser. I norr har vi dessutom två zoner (blåstreckade) i anslutning till Libanon och Syrien där FN har fredsbevarande styrkor på plats...... |
 |
| Karta 2: Karta som visar situationen i västbanken i februari 2011. Och man kan se en stor del av den geopolitiska utvecklingen i området genom att studera de olika gränserna. Vi har dels den ursprungliga internationella gränden. Sedan den så kallade ”Gröna linjen” som markerar den gränsdragning som blev resultatet efter 1948 års arabisk-israeliska krig. Dessutom finns resultatet av Osloöverenskommelsens områdesindelning från 1993 märkt på kartan med olika färger. Jerusalems särställning syns också tydligt. |
Text- och bildkällor:
Storey D. Territory: The claiming of space. (2001) England: Person Education Limited.
Wikipedia. Israeli-Palestinian conflict. Elektronisk. Läst den 13/9 2011. http://en.wikipedia.org/wiki/Israeli%E2%80%93Palestinian_conflict
Wikipedia. Two-state solution. Elektronisk. Läst den 13/9 2011. http://en.wikipedia.org/wiki/Two-state_solution
Nyhetsartiklar som nämns i texten:
http://edition.cnn.com/2011/WORLD/meast/09/14/israel.palestinians/index.html
http://www.dn.se/nyheter/varlden/usa-stoppar-palestina-med-veto
http://www.bbc.co.uk/news/world-middle-east-14922659
http://edition.cnn.com/2011/WORLD/meast/08/20/israel.violence/index.html
http://www.dn.se/nyheter/sverige/palestinier-far-ambassador-i-sverige
http://edition.cnn.com/2011/09/20/politics/us-palestinians-israel/index.html?&hpt=hp_c2
Karta 1:
http://en.wikipedia.org/wiki/Israeli%E2%80%93Palestinian_conflict
Karta 2: http://domino.un.org/unispal.nsf/1ce874ab1832a53e852570bb006dfaf6/6b9eaba6d3ea5ce2852578410058a8c6?OpenDocument
måndag 26 september 2011
Guds vrede - verklighet blandat med fiction
Dock är detta långt ifrån hans bästa bok. Den här boken känns på vissa ställen lite väl hafsigt skriven och på vissa ställen har han sjunkit alltför lågt när det gäller blod och sliskighet, ungefär som att han tror att vi läsare förväntar oss det. Men så är det ju inte alls. Så det är synd att han inte valde att rensa bort dessa sliskiga avsnitt och koncentrerat sig på det han är bra på......
torsdag 22 september 2011
IKEA Manland
I Australien har IKEA öppnat en Manland, det vill säga en plats där männen kan vara medan kvinnorna shoppar. Här kan männen lira TV-spel och titta på TV, det vill säga göra sånt som alla män gillar. Eller? Fast det bästa är den "buzzer" som kvinnorna får i samband med att de "lämnar in" männen. Buzzern ger ifrån sig ett ljud efter en viss tid så att de inte glömmer bort att hämta sina män. Ha man undrar om IKEA har gjort detta på fullt allvar eller om det finns ett inslag av humor och ironi. Kanske båda delarna. Det är säkert en smart idé dock för jag tror nog rent statistiskt att kvinnor mer än män uppskattar att shoppa på IKEA. Och säkert är det så att kvinnorna shoppar längre, och spenderar mer pengar, om de inte har griniga och uttråkade män att släpa på.
Fast det första som slog mig är att tänk om man gjort tvärtom, hade det inte blivit ramaskri då? Tänk om man på till exempel bilprovningen hade inrett ett kvinnorum där kvinnor kunde sminka sig och läsa damtidningar medan besiktningen av bilen görs. Det skulle nog media inte vinkla på samma positiva sätt som de gör med manlandet i reportaget nedan:
Fast det första som slog mig är att tänk om man gjort tvärtom, hade det inte blivit ramaskri då? Tänk om man på till exempel bilprovningen hade inrett ett kvinnorum där kvinnor kunde sminka sig och läsa damtidningar medan besiktningen av bilen görs. Det skulle nog media inte vinkla på samma positiva sätt som de gör med manlandet i reportaget nedan:
söndag 18 september 2011
Geim - för den som gillar konspirationsteorier och mobiltelefoner
Anders de la Motte ska ha beröm för själva idén. Det är en smart uppbyggd bok. Och tempot och spänningen är ofta riktigt bra. Dock blir det lite väl överdrivet och osannolikt, lite på samma sätt som i Milleniumtrilogin. Det är riktigt bra och spännande första halvan men sen tappar man lite intresset i och med att vad som helst kan hända. Blir det för osannolikt så tappar man också trovärdigheten. Karaktärerna förvandlas från vanliga människor till en form av superhjältar, vilket inte funkar. Men trots dessa brister är det en bok jag rekommenderar därför att upplägget känns hyfsat nyskapande och för att det trots allt är riktigt spännande ibland.........
torsdag 15 september 2011
90 % av afghanerna känner inte till 9/11
Att 90 % av afghanerna inte känner till 9/11 och terrordåden mot USA är fascinerande av många olika anledningar. Att ett land kan vara så avskärmat från omvärlden är nästan obegripligt, men det är inte det som fascinerade mig mest. Inte heller det att okunskapen även finns bland poliser och andra personer som man tycker borde känna till detta. Nej det är det faktum att afghanerna måste vara otroligt frågande och oförstående inför det faktum att utländska soldater befinner sig i deras land.Varför tror de att USA och dess allierade är där? Hur kommer det sig att de inte bryr sig om att ta reda på det? Tänk om vi hade 1000-tals utländska soldater som utförde militära uppdrag på svensk mark och endast 10 % av oss skulle känna till varför?......
För övrigt känner de inte heller till att vi har besökt månen. Se klippet nedan, det är intressant!
För övrigt känner de inte heller till att vi har besökt månen. Se klippet nedan, det är intressant!
Åsa-Nisse - Wälkom to Knohult. Varför ställer skådespelarna upp på detta?
"Åsa-Nisse - Wälkom to Knohult" måste vara en av de sämsta filmerna på mycket länge. Lyckas man se hela filmen utan att spola så är man duktig. Och så har man för mycket fritid. För det här är inte värt att lägga tid på. Jag satt mest och tyckte synd om skådespelarna, antagligen satt de med ett kontakt som sa att de inte kunde dra sig ur. För de borde anat ganska snabbt under inspelningen att filmen kommer bli en kalkon. Och det är inga dåliga skådespelare som gör bort sig i den här filmen, eller vad sägs om den här listan:
Kjell Bergqvist ... Åsa-Nisse
Michael Segerström ... Klabbarparn
Ann Petrén ... Eulalia
Sissela Kyle ... Kristin
Johan Glans ... Mårten Dagelid
Johan Rabaeus ... Sjökvist
Henrik Dorsin ... Knohultarn
Maria Lundqvist ... Statsministern
Sofia Helin ... Fröken Britta
Stig Grybe ... Greven
Allan Svensson ... Storbonden
Brasse Brännström ... Hovmästaren
Sven Melander ... Direktör Månsson
Claes Månsson ... Ebbe i Ryd
Ann Westin ... Greta-Stina i Ryd
Henrik Hjelt ... Tränaren....
Kjell Bergqvist ... Åsa-Nisse
Michael Segerström ... Klabbarparn
Ann Petrén ... Eulalia
Sissela Kyle ... Kristin
Johan Glans ... Mårten Dagelid
Johan Rabaeus ... Sjökvist
Henrik Dorsin ... Knohultarn
Maria Lundqvist ... Statsministern
Sofia Helin ... Fröken Britta
Stig Grybe ... Greven
Allan Svensson ... Storbonden
Brasse Brännström ... Hovmästaren
Sven Melander ... Direktör Månsson
Claes Månsson ... Ebbe i Ryd
Ann Westin ... Greta-Stina i Ryd
Henrik Hjelt ... Tränaren....
onsdag 14 september 2011
Svampsoppa på en champinjon och raviloi med 5 % kött
Att mycket av den massproducerade mat som finns att köpa i affärerna håller låg kvalitet är knappast någon nyhet, men trots detta kan man inte annat än att haja till när man läser Råd och Röns granskning. För vad sägs om en ravioli som innehåller 5 % kött? Eller en champinjonsoppa som innehåller en champinjon? Eller en kycklingsoppa som innehåller 2 % kyckling? Kycklingsoppan ska dessutom spädas med vatten så siffran blir än lägre. Det är ju inte annat än bedrägeri. Och om man dessutom beaktar hur bilderna på förpackningarna är utformade så blir det ju än mer katastrofalt. För till exempel Campbells burk med "champinjonsoppa" ståtar med ett fotografi som innehåller en hel hög med champinjoner. Kanske dags att börja rata alla dessa fuskprodukter nu?
Aftonbladet har en summering av testet här: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13620580.ab.
Aftonbladet har en summering av testet här: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13620580.ab.
 |
| Innehåller 5 % kött. Pinsamt! |
söndag 11 september 2011
Islam - Den raka vägen?
Att skriva om religion på ett objektivt och sakligt sätt är svårt men jag tycker Espitoso har lyckats bra. Hans egen inställning till religion och Islam lyser inte igenom utan man får en saklig redogörelse för Islam. Ska man kritisera något så är det bokens "torrhet", det är en klassisk bok a la studentlitteratur, det vill säga så långt från bilder man kan komma. Jag läste dock den svenska utgåvan, kanske att den engelska är lite mer inspirerande?......
lördag 10 september 2011
Tyresta nationalpark - en pärla bara ett par stenkast från Stockholm
Jag tror inte att så många av oss stockholmare är medvetna om att vi har en nationalpark runt knuten. Tyresta nationalpark ligger bara 25 minuter från Stockholm city och är väl värt ett besök. Här finns en blandning av naturtyper så som till exempel urskog, myrmark och hällar. Dessutom ett antal sjöar. 1999 så brann en stor del av nationalparken och den delen är nu lite utav en sevärdhet. Det finns en mängd olika vandringsleder i olika längd och svårighetsgrad. Det finns en servering och ett naturens hus vid Tyresta by......
 |
| Bylsjön |
 |
| Trolsk urskog |
 |
| Nationalparkernas hus |
 |
| Tyresta by. Utsikt från caféet. |
 |
| Karta över Tyresta nationalpark |
fredag 9 september 2011
Fast & Furious 5 - den var ju riktigt bra!
En film som är den fjärde uppföljaren samt har The Rock i en av huvudrollerna kan man knappast ha höga förväntningar på. Men jag måste säga att "Fast & Furious 5" var en riktigt underhållande actionfilm, ja faktiskt en av de bättre actionfilmerna jag sett på mycket länge. Specialeffekterna är grymma, biljakterna (som det är många av) är fartfyllda, hjältarna är lite härligt ironiskt macho och skurkarna blåsta och stereotypa. Precis som det ska vara i den här typen av film. Och det är faktiskt inte bara jag som gillar filmen, den har fått finfina betyg på imdb. Så koppla bort hjärnan och se den!....
torsdag 8 september 2011
Vad är geopolitik och politisk geografi?
Geopolitik och politisk geografi kan sägas vara olika sidor av samma mynt, båda handlar om makt och geografi och hur dessa förhåller sig till varandra. Geopolitiken utgår från geografin och ser hur denna påverkar politiken. Den politiska geografin däremot utgår från politiken och ser hur denna påverkar geografin.
Ett exempel på geopolitik är det faktum att gränser ofta dras utefter naturliga hinder, så som floder och bergskedjor. Dessa naturliga gränser är ofta svåra platser för arméer att passera vilket även gjort dem till statsgränser. Om man tittar på en världskarta ser man många exempel på detta, till exempel gränsen mellan Spanien och Frankrike där Pyrenéerna utgör en gräns eller floden Yalu (se bild 1) som utgör gränsen mellan Kina och Nordkorea. Här har alltså geografin bestämt politiken. Resurser är en central faktor inom geopolitiken. Jakten efter resurser är ofta det som får politikerna att ta beslutet att starta en konflikt med ett annat land. Iraks invasion av Kuwait är ett exempel på en sådan konflikt. Kampen om oljan var här en viktig faktor. Det ger också att internationella relationer är en viktig del av geopolitiken.
 |
| Bild 1: Floden Yalu markerat i blått. |
Politisk geografi handlar å andra sidan handlar alltså om hur politiken påverkar geografin. Hit hör till exempel sådant som internationella relationer (vilket ju även ingår i geopolitik), gränsers funktion och gruppering av länder. Den Europeiska Unionen (EU) är ett bra exempel på politisk geografi. Här påverkar de politiska besluten i högsta grad hur världskartan utformas. I och med EU har gränsernas betydelser inom EU ändrats, vi har fått inre och yttre statsgränser. Inom EU är det också en ständigt pågående process kring vilka länder som ska tas upp som medlemmar. Och EU påverkar också i hög grad de internationella relationerna på en mängd olika plan, till exempel mellan länderna inom EU men och mellan EU som enhet och de andra stormakterna. EU är också ett exempel på hur relationen mellan de styrande och befolkningen förändras, här har ju en del av makten flyttats från de nationella regeringarna till EU. Allt detta är frågor som behandlas inom politisk geografi.
När jag läst om geografisk politik och geopolitik i litteraturen och på Internet så har jag dock fått uppfattningen att de två disciplinerna mer och mer överlappar varandra. Kan exemplifiera detta med två exempel. Om man läser om politisk geografi på engelska Wikipedia så hänvisar de till geopolitik när det gäller internationella relationer. Men samtidigt skriver det klart och tydligt att politisk geografi handlar om relationerna mellan folket, staterna och territorierna. Så enligt Wikipedia, som i och för sig inte alltid är helt korrekt, ingår internationella relationer som en viktig del i både geopolitik och politisk geografi. Och om man läser i Taylor och Flint, vars bok har titeln Political Geography, så nämner de geopolitik även där, dock främst i samband med geopolitikens historia. Så min personliga slutsats jag drar av detta är att de två disciplinerna mer och mer flyter ihop, och kanske att trenden är att geopolitiken alltmer ”sugs in” den politiska geografin.
Det kan vara på sin plats att försöka definiera vanliga begrepp inom den politiska geografin. Många av oss använder nog begrepp som till exempel nation, land och stat utan att egentligen tänka på vad de betyder, och vari eventuella skillnader ligger. En stat beskrivs i Wikipedia som ”en grupp av institutioner som innehar auktoriteten att upprätta reglerna för att regera folket i ett eller flera länder, och som innehar intern eller extern suveränitet över ett givet geografiskt område.” En stat är också erkänd av andra stater. Ur Wikipedias definition ovan kan vi också härleda att stat och land inte är samma sak, för en stat kan regera flera länder. Ett exempel på detta är Konungariket Danmark som består av de tre länderna Danmark, Färöarna och Grönland. En nation däremot är en grupp människor som delar samma kulturarv. I detta kulturarv finns faktorer som språk, etnicitet och religion. En nation har alltså ingen koppling till ett land eller an stats gränser. Om så är fallet, det vill säga om en stat är förknippad med en enda nation, så kallas den för en nationalstat. Jag har dock svårt att det idag skulle kunna finnas en nationalstat på vårt jordklot idag, i alla fall i begreppets strikta bemärkelse. Att tänka sig en stat där alla invånarna till exempel har samma etnicitet, religion och historiska bakgrund ser jag som i stort sett otänkbart i vår globaliserade värld. Däremot kan det givetvis finnas nationalism, det vill säga krafter som strävar efter en idel nationalstat. Ett tecken på en sådan strävan efter att skapa en nationalstat kan ses i etniska rensningar (till exempel i det forna Jugoslavien, se bilder nedan) och tvångsförflyttningar (till exempel i det forna Sovjetunionen). Det närmaste en nationalstat vi kommer torde vara Nordkorea, men även här finns små grupper av till exempel Kineser, Japaner och Vietnameser. Slutligen har vi begreppet territorium. Ett territorium är ett avgränsat område som kontrolleras av en stat. Ett territorium måste liksom staten vara erkänd av andra stater. Ett territorium är alltså inte suveränt utan tillhör en stat. Exempel på territorier är Puerto Rico (tillhör USA) och Falklandsöarna (Storbritannien). Det är inte helt ovanligt att det uppstår konflikter kring territorier, till exempel Falklandskriget 1982 mellan Storbritannien och Argentina rörande Falklandsöarna (och ett par grannöar).
Även begreppet gräns kan behöva redas ut. Det finns ett antal olika typer av gränser, vi har dels formella gränser (till exempel statsgränser) och dels informella gränser (till exempel en dialekts utbredningsområde). En gräns kan vara naturlig, det vill säga utgöras av en bergskedja eller en flod, eller så kan den vara politisk, till exempel EU:s yttre gränser. En gräns kan vara inkluderande (för att ha kontroll över området innanför gränsen) eller exkluderande (för att helt eller delvis begränsa tillträdet för andra). Sedan har vi givetvis gränser på en mängd olika nivåer, från den privata sfärens gränser (till exempel i form av tomtgränser) till de globala gränserna (som till exempel indelningen i världsdelar). Det är viktigt att inse att även om en gräns ”bara” är en linje på ett papper så har den en påverkan på invånarna. Även om invånarna på båda sidor av gränsen från början har en liknande historia och kulturarv så kommer de att från och med att de separerats av den nya gränsen att utvecklas olika. De olika staterna kommer att styras på olika sätt och med olika regelverk och lagar, vilket påverkar invånarna.
 |
| Bild 2 och 3: Kartor över de etniska grupperna i Bosnien-Hercegovina för åren 1991 och 1998. Det vill säga före och efter den etniska rensningen som skedde där i samband med kriget 1992-1995. |
Även begreppet gräns kan behöva redas ut. Det finns ett antal olika typer av gränser, vi har dels formella gränser (till exempel statsgränser) och dels informella gränser (till exempel en dialekts utbredningsområde). En gräns kan vara naturlig, det vill säga utgöras av en bergskedja eller en flod, eller så kan den vara politisk, till exempel EU:s yttre gränser. En gräns kan vara inkluderande (för att ha kontroll över området innanför gränsen) eller exkluderande (för att helt eller delvis begränsa tillträdet för andra). Sedan har vi givetvis gränser på en mängd olika nivåer, från den privata sfärens gränser (till exempel i form av tomtgränser) till de globala gränserna (som till exempel indelningen i världsdelar). Det är viktigt att inse att även om en gräns ”bara” är en linje på ett papper så har den en påverkan på invånarna. Även om invånarna på båda sidor av gränsen från början har en liknande historia och kulturarv så kommer de att från och med att de separerats av den nya gränsen att utvecklas olika. De olika staterna kommer att styras på olika sätt och med olika regelverk och lagar, vilket påverkar invånarna.
Efter att ha försökt reda ut dessa olika begrepp så slår dig mig hur pass felaktigt de ofta används i media. De olika begreppen nation, land och stat blandas ofta ihop och används felaktigt. Till exempel kan man läsa om att vissa beslut fattas i de enskilda EU-länderna. Men vad man nog egentligen menar är att enskilda beslut kan fattas i de enskilda EU-staterna. För annars skulle det innebära att författaren menar att enskilda EU-beslut tas i till exempel Bayern eller på Färöarna. Och på samma sätt används ofta begreppet nation felaktigt, för vanligtvis menar man nog hela Sveriges befolkning när man talar om nationen Sverige, vilket alltså är felaktigt. För långt ifrån hela Sverige delar samma kulturarv. I nationen Sverige inkluderas till exempel inte invandrare eller samer.
Ytterligare ett område inom den politiska geografin som Taylor och Flint nämner är valgeografin. De ser tre olika huvudtyper av valgeografi, dels analys av valdistrikten, dels röstandets geografi och dels geografiska effekter på röstandet. Analys av valdistrikten kan till exempel vara intressant i fall av gerrymandering, det vill säga när man utformar en valkrets gränser i syfte att gynna ett visst parti. Man kan åstadkomma detta genom att analysera demografi och röststatistik och utifrån detta anpassa valkretsgränserna. Röstandes geografi handlar om valstatistik kopplat till geografin, till exempel inom vilka geografiska området de olika partierna är starka.
Så varför har geopolitiken och den politiska geografin fått allt större betydelse på senare tid? Det finns ett flertal faktorer som ligger bakom detta. Vi lever ju i en alltmer globaliserad värld, och en värld som har ”krympt”. Vi kan nu färdas till andra sidan jorden på bara ett dygn och vi kan med hjälp av Internet kommunicera och söka information varhelst på jorden vi befinner oss. Det är idag lika enkelt att beställa en bok från USA som från Sverige. Och vi kan hålla kontakten med våra vänner och affärskollegor oavsett var i världen de befinner sig. Så man kanske kan säga att den generation som växer upp nu är den första som bokstavligen har hela världen som arena för deras liv. (Dock gäller det givetvis inte alla, utan bara de som har de ekonomiska resurserna att göra detta.) Denna ”krympande” värld har gjort att behovet av internationella relationer har ökat, det räcker nu inte att ha relationer med de mest närliggande staterna. Om man tittar på det antal myndigheter Sverige har i utlandet, det vill säga ambassader och konsulat, så ser man en tydlig utveckling. Antalet utlandsmyndigheter har på 100 år ökat från ca 15 till över 100.
I och med framväxten av bättre, billigare och snabbare kommunikationer och transportsätt så har även den globala handeln ökat kraftigt. Med hjälp av containerskepp och fraktflyg fraktas varor kors och tvärs över vår jord. En produkt behöver nu inte vara producerad på ett och samma ställe utan de olika delarna kan vara tillverkade i olika länder för att sedan slutmonteras i ett annat. Och en del produkter färdas enorma sträckor innan de slutligen når oss konsumenter. Man läser ibland om fisk som fångas vid Grönland, blir till fiskpinnar i Asien, förpackas i Danmark för att sedan säljas i Sverige. Det globala nätet av relationer har alltså blivit allt tätare.
 |
| Bild 4: Statistik över antalet utlandsmyndigheter (ambassader, konsulat och liknande). |
Vi ser också en ökad kamp om naturresurserna. Jordens invånare blir allt fler och ställer allt högre krav på sin levnadsstandard. Resursfrågan har alltid varit en mycket viktig faktor när det gäller geopolitiken och den är i högsta grad det även nu. Oljan har orsakat många konflikter även på senare tid. Och runt resursfrågorna kretsar mycket av de internationella relationerna, vi har till exempel OPEC som är en organisation bestående av 12 oljeproducerande utvecklingsländers regeringar. Ett annat exempel är det Arktiska rådet, ett internationellt forum som bland annat har till syfte att värna den arktiska miljön. Även här är resursfrågan viktig då det finns stora naturtillgångar i Arktis. Ett konkret exempel på hur resursfrågan ritar om det geopolitiska landskapet är Rysslands ambition att öka sin export av gas, bland annat till oss här i Europa. Jacob Nordangård beskriver detta utförligt i sin uppsatts och han sätter tonen redan i uppsatsens titel: ”Ödesstund för Europa”. Här beskriver han de geopolitiska konsekvenserna då Europa blir alltmer beroende av rysk energi. Vi i Europa producerar inte tillräckligt med fossila bränslen för vårt behov, och vi har dessutom förbundit oss via olika miljöavtal att minska koldioxidutsläppen. Men vi har enligt Nordangård inte möjlighet att kompensera detta med ny teknik och nya miljövänliga energikällor, och USAs roll som energipolitisk stormakt och garant för ett stadigt flöde av olja kommer att minska. Nordangård skriver att ”The dependence on Russia will instead grow stronger. The current geopolitical order, where the United States has acted as a military protector and guarantor of the energy security, looks like it is going to fall.” Så här kommer alltså Ryssland få en allt starkare geopolitisk makt på bekostnad av USA. Europa som ju traditionellt sett allierat sig med USA kan här råka ut för en konfliktsituation. Dessutom påpekar Nordangård att den geopolitiska situationen kan förändras igen redan om ett par årtionden på grund av att Ryssland då inte längre har ett överflöd av energi att exportera. Enligt Nordangård kommer då Europa att vara utan “it’s own energy resources and simultaneously lose the option to import.” Detta kommer givetvis återigen att förändra den geopolitiska situationen.
När man pratar om resurser så måste man även nämna den ojämna fördelning som finns. Inom geopolitiken är en mycket fråga hur vi ska fördela jordens resurser på ett bättre sätt. Idag är det inte alls alla länder som är med på globaliseringståget. Det tydligaste exemplet på detta är nog Afrika. Det är fortfarande så att trots att kolonialismen är ett avslutat kapitel så utnyttjar de rika länderna de fattiga. De fattiga länderna hjälper oss att producera de varor vi behöver, och de gör det till låga priser, men intäkterna ”sipprar” sällan ner till arbetarna utan fastnar ofta hos de multinationella företagen. De multinationella förtagen är alltså en viktig spelare, på gott och ont, i den nya globaliserade världen. Och man måste också ta med de multinationella företagen när man diskuterar internationella relationer och geopolitik. Det finns multinationella företag som har en ekonomi som är lika stor som en del staters, de har alltså stor ekonomisk makt. En fördel med den ”krympande” världen är att problemen i de fattiga länderna nu blir synliga i våra vardagsrum via media. Detta tror jag ökar vår vilja att hjälpa till. Jag tycker mig se ett tecken på detta i och med alla dessa ideella hjälporganisationer som dykt upp, till exempel läkare utan gränser.
 |
| Bild 5: Karta som visar den planerade sträckningen för den gasledning som ska gå mellan Ryssland och Tyskland. Syftet är att exportera rysk gas till Europa. |
Ett annat område som växt på senare tid och som ökat vikten av internationella relationer och politisk geografi är miljön, och då kanske främst klimatfrågan. Man har mer och mer insett att miljön är ett globalt system där det krävs samarbete och överenskommelser över gränserna. FN och deras klimatpanel och UNFOCC (United Nations Framework Convention on Climate Change) är en av aktörerna. Här resonerar Taylor och Flint om kopplingen mellan miljön och det ökande välståndet i många av världens länder. De har som exempel Kinas övergång från ett cykelsamhälle till ett bilsamhälle och skriver så här: ”…Chinese government sees conversion o fits many cities into ’car cities’ as necessary for ’catching up’ with the west.” Och nog kan man tycka att det inte är mer än rätt att andra länder ska få uppnå samma levnadsstandard som oss i väst? Men kanske är det så att det förutsätter att vi i väst ser till att leva på ett mer miljövänligt sätt? Att vi så att säga möts på halva vägen. Sedan har nog Taylor och Flint helt rätt när de skriver att Asien är på väg att i alltför stor utsträckning ta efter västvärlden, de skriver så här:
”The Chinese leaders think that they are recreating China as a new progressive place, but nothing could be further from the truth; in their political failure to see other that an American future, they illustrate the absurdity of contemporary politics for the future of Earth as a sustainable home of humanity.”
Ytterligare en aspekt som gör geopolitik och politisk geografi aktuell är de etniska konflikter som varit på sista tiden. Konflikterna i Jugoslavien, Rwanda och Mellanöstern är ett par exempel. Här har vi ju bra exempel på hur olika etniska grupper gjort anspråk på samma territorium. Och hur svårt det är att dra statsgränser så att all olika etniska grupper blir nöjda. I alla dessa konflikter har även omvärlden engagerat sig, även om man kanske i fallet med Rwanda gjorde det allt för sent. Så dessa konflikter har alltså geopolitiska konsekvenser även utanför de direkt inblandade staterna.
Avslutningsvis är det viktigt att inse att politisk geografi inte är något statiskt utan en disciplin som har varit och kommer att vara under ständig förändring, eller som Taylor och Flint uttrycker det så får vi inte se nuvarande kunskapsnivå som ”final state of play”.......
Text- och bildkällor:
Taylor-Flint. 2011. Political Geography.
Nordangård, J. 2007. Ödesstund för Europa. Om de geopolitiska konsekvenserna av Europas beroende av rysk energi. D-uppsats. Linköpings universitet.
Wikipedia. Political geography. http://en.wikipedia.org/wiki/Political_geography.
Wikipedia. Geopolitics. http://en.wikipedia.org/wiki/Geopolitics
Bild 1: http://en.wikipedia.org/wiki/Yalu_River
Bild 2 och 3: http://www.michaeltotten.com/archives/2008/06/a-dark-corner-o-1.php
Bild 4: http://www.sweden.gov.se/sb/d/9425/a/94111
Bild 5: http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+IM-PRESS+20080204STO20427+0+DOC+XML+V0//SV
Bild 6: http://europa.eu/abc/symbols/emblem/index_en.htm
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)